Inte bara vardagsmat.

Sedan några månader tillbaka är badrumsskåpet rensat från allt vad heter mineraloljor, parabener och silikoner. PEG-ämnen är också bannlysta, och på min hylla tronar nu endast några få produkter. Ekologisk peeling, fuktgivande mask och ansiktsvatten gör jag enkelt själv. När det kommer till den dagliga smorseln är det enligt min mening smidigast att använda sig av olja. Det finns en uppsjö olika varianter som anses vara bra, men jag personligen har fastnat för marockansk arganolja. Fördelarna är många, speciellt för mig som numera har passerat det mindre magiska 40-strecket;

 

1) Är mjukgörande och cellstimulerande, till följd att den slätar ut och motverkar fina linjer på kort sikt. Efter en längre tids använding sägs den även dämpa djupare fårigheter. Jag skriver under på det första, men ber att få återkomma om det andra efter ytterligare något halvår. Rom byggdes inte på en dag, så ej heller de ojämnheter som jag nu försöker släta ut.

 

2) Innehåller en stor dos E-vitamin och andra bra ämnen som motverkar ärrbildning, påskyndar läkning och lugnar irriterad hud. Har antiinflammatoriska egenskaper, och passar därför bra på problemhud. I början fick jag några extra kvisslor, men de försvann efter ett par veckors användning. Idag, tre månader senare, känns min hy fantastiskt mjuk, ren och klar. Jag är nöjd med mitt val, och avser inte att byta tillbaka till traditionella hudvårdsprodukter.

 

Sammanfattningsvis, har man hy som är känslig, torr eller finnig är arganolja toppen. Den är lätt och funkar således mycket bra under ögonen. Jag använder den med fördel även på ansiktspartier med tunn hud. I ansiktet drar den in snabbt och blir helt kladdfri under tiden som jag borstar tänderna. Vissa använder den för att återfå glans i livslöst och slitet hår, så testa gärna. Själv drar jag mig för att kleta in topparna med annat än balsam, men det är en smaksak gissar jag.

 

Det är inte svårt att byta hudvårdsprodukter, men det kan vara bra att vara medveten om att ibland behöver huden ställa om sig något innan de goda effekterna uppstår. Håll ut för det är värt besväret på alla sätt och vis. Den här flaskan köpte jag i början av februari i en vanlig hälsokostaffär för endast 119 kr. Jag använder ca 5-6 droppar morgon och kväll, och beräknar behöva köpa en ny flaska först i slutet av sommaren. Så oljan är garanterat dryg.

 

Varför inte prova nästa gång din vanliga kräm tar slut? Och låt mig gärna veta vad du tycker!

 

 

 

Just nu känns min tillvaro som en enda jädrans stor nedräkning. Till exakt vad vet jag inte, och varför kan jag inte riktigt heller förstå. Vanligtvis brukar den rastlösa sinnesstämningen uppstå när jag känner mig understimulerad, men det brukar lägga sig med hjälp av lite kreativt pyssel. Den här gången vägrar dock krypet i kroppen att ge med sig. Konstigt.

 

Kanske är det bara lite väl mycket som pågår just nu, både på jobbet och privat. Jag har svårt att känna mig tillfreds, trots att jag strukturerar och sorterar som aldrig förr. Tankarna är för många och går inte riktigt ihop, vilket oroar mig lite. Vad i hela friden är det som händer, och när ska mitt energiska lugn åter infinna sig?

 

Kanske kan jag omvandla några av de ambivalenta känslorna till något positivt, exempelvis genom att smyga in dem i min roman som fortfarande väntar att bli skriven. Det är nu bara två veckor kvar till den efterlängade skrivarretreaten i Franrike, jag längar. Bevisligen behöver jag ett brejk, och kombinationen semester och sol brukar vara gynnande för både kropp och själ. Där jag ska bo i en vecka, finns ingen lera att klafsa runt i. Det är ett som är säkert.

 

Således klagar jag ikväll, men tar nya tag och kravlar mig ut ur min navel redan imorgon. Trots allt är det ju betydligt bättre med myror i kroppen än i sommarsaften. Imorgon tänker jag blogga om olja som hudvård, kanske sittande på balkongen om vädret så tillåter. Det gäller att passa på att njuta av våren, inte minst nu när den ljuvliga häggen äntligen har börjat blomma.

 

Godnatt.

 

 

Det här är dag 58 i utmaningen Blogg100. 

 

 

 

I lördags firade vi jubileum, Kungen och jag, och då slog vi till lite extra med saftig biff, klyftpotatis och bearnaisesmör. Köpte nötkött i bit, vilket enligt min mening ger både fräshare och mörare biffar. Det är inte svårt att skära ut fina bitar om man putsar köttet noga först. Det skadar sedan inte att banka till biffarna lätt med undersidan av en kastrull.

 

Det kött jag putsade bort passade förvisso inte som biff, men blev sannerligen hjälten i dagens härliga lunchpanna. Gott som synden, och klart på endast 20 minuter. 

 

 

Strimla nötköttet, dela tomaterna i fyra delar och grovhacka svampen. Koka sedan pastan i enlighet med vad som står på förpackningen. Värm olja i en stekpanna med höga kanter, och stek ihop köttet och svampen under några minuter. Tillsätt tomater, mjölk och kryddor. Låt puttra på medelvärme till pastan är klar. När pastan är klar, häll av kokvattnet och blanda noga ner i stekpannan. Smaka av, och tillsätt ytterligare salt och peppar om så önskas.

 

Servera genast, gärna tillsammans med en näve bladspenat på tallriken.

 

Det här är dag 57 i utmaningen Blogg100.

 

 

Efter flera dagar på resande fot känns det skönt att nu skräpa runt i stugan, befriande osminkad och fullständigt fritidsklädd. Det har överlag varit en intressant vecka, men det jag främst kommer att minnas från Malmö är de två träffar som jag och en fin gammal vän lyckades boka in under mina lediga timmar. Jag är så glad att vi hann ses, inte minst eftersom hennes positiva energi inom kort kommer att värma en helt annan kontinent. Frukostdejter är riktigt bra saker, speciellt om tiden är knapp, och jag ska verkligen försöka att boka in sådana betydligt oftare. Både när jag är hemma och när jag reser.

 

Nu är jag dock ledig till följd att ikväll myser vi rejält i stugan, Kungen och jag. Har haft städdag på området, grillat korv och socialiserat med grannarna. I skrivandets stund brinner en brasa i kaminen, och hela huset är fyllt av levande ljus. TVn har vi slagit av, och det enda som stör tystnaden är något enstaka fågelkvitter. Det lugn som skapas av total stillhet är svårslaget. Den här helgen behöver vi det, varva ner, på grund av många goda anledningar. Jag hoppas kunna återkomma till ämnet vid ett senare tillfälle.

 

Hursomhelst var det, på grund av tjänsteresan, flera dagar sedan jag senast publicerade ett recept. Det är nu därför hög tid att presentera den goding jag snodde ihop på under en halvtimme i tisdags. Det är sannerligen förunderligt hur många olika middagsvarianter man kan skapa med bara lite pasta, köttfärs och en stor näve fantasi.

 

 

Börja med att koka pastan i enlighet med anvisning på förpackningen. Skala och finhacka rödlök och vitlök. Värm oljan i en stekpanna med höga kanter, stek ihop löken i ett par minuter så den får färg. Lägg ner köttfärs i pannan, "hacka upp" den under stekning, och tillsätt sedan krossade tomater. Smula ner buljongtärningen, salta och krydda. Låt puttra till pastan är kokt. Häll av vattnet från pastan, lägg i mitten av stekpannan och toppa med riven ost och persilja.

 

Serveras med ett stort leende, rykande hett direkt ur pannan.

 

 

 Det här är dag 56 i utmaningen Blogg100.

 

 

 

Nödutgången på gårkvällens hotell verkar vara en säker plats.

Nytt dygn, konferens och ny hotellsäng. Längtar efter mer skrivtid i min nya författarhörna i stugan. Nu dock dags att ladda upp batterierna lite inför stundande bubbelmingel och middag.

Trevlig kväll på er!

Igår steg jag upp tidigt, körde väldigt många tjänstemil, och lade mig således redan kl 21. En spännande dag som jag säkerligen kommer att berätta mer om vid ett senare tillfälle. Dock tog den rejält på krafterna. Den här onsdagen gör jag en favorit i repris. Befinner mig efter några timmar bilresa i Malmö, och är nu åter nerbäddad i min säng. Imorgon är det dags för konferens, vilket kommer att bli trevligt. Höjdpunkten på dagen kommer dock att bli den tidiga frukostdejten med en mycket god gammal vän. Det ser jag verkligen fram emot.

 

På tal om måltider var middagen med mina härliga kollegor grym. Den här restaurangen rekommenderar jag från djupet av mitt hjärta. Maten är formidabel, miljön är anrik men avslappnad, och servicen är minst sagt suverän.

 

Det här är dag 53 i utmaningen Blogg100. Och med det säger den här trötta lilla tjejen godnatt.

 

 

Sedan jag var barn har jag alltid haft ett stort behov av att skriva av mig, vilket har tagit sig uttryck i allt från låttexter & poesi till regelrätta noveller. Bloggar har jag drivit i väldigt många år. Främst privata sådana, uteslutande skrivna under pseudonym via en helt annan domän. Medvetet har jag skapat distans mellan det offentliga och det privata, och nogsamt sett till att styra vem som fått följa med mig på djupdyk i mörka tankar och uppsving genom ljusa personliga reflektioner. Total privacy var viktigt för mig. Då. Det är det inte längre.

 

För nu, snart två år senare, känner jag mig redo att äntligen bli hel. Självfallet menar jag inte i avseendet att bli hängivet frälst, till fullo förstå meningen med livet eller ens att begripa hur min sambo tänker när han fyller upp diskmaskinen. Oh nej, så upplyst kommer jag nog aldrig att bli. Konstaterandet handlar istället om att i större utsträckning integrera min privata person med den här mer offentliga bloggen. Mina recept blir med all säkerhet bara bättre om de kryddas med något personligt och pikant, och min privatperson behöver de facto bli mer transparent. Tillsammans blir det för mig ett redigt win. Och vardagspusslet kommer definitivt att bli enklare så.

 

Ni som har följt mig här ett tag, kanske till och med läst mina senaste båda bloggar, vet att jag så smått redan har börjat luckra upp de gränser jag här ovan beskriver. Till viss del har integreringsprojektet med andra ord redan startat. Jag hoppas att ni kommer att tycka om den nya era som väntar. Ni som är nya och precis har hittat till mig, hälsar jag hjärtligt välkomna. Det ska sannerligen bli roligt att möta sommaren, fylld av ny energi och tillsammans med er!

 

Det här är dag 52 i utmaningen Blogg100.

 

  

 

Den här måndagen är jag glad för flera saker. En spännande vecka står för dörren, och just idag ter sig framtiden synnerligen ljus. Inte minst eftersom vi har kommit överrens, Kungen och jag, om att anlita ekologisk hemstädning. Den firma vi har tänkt oss har vi anlitat stötvis förut. Den här gången bokar vi dock in oss för månatlig städning under obestämd tid.

 

Beslutet togs ikväll i sovrummet, där vi efter fyra maskiner tvätt plötsligt befann oss sittande mitt i en hög med ytterst osorterade strumpor. Som vi lever just nu är strumpsortering och dammsugning någon gång per vecka precis vad vi hinner med. Givetvis kommer vi även fortsättningsvis att ägna oss åt de bestyren, och tro mig när jag säger att en främmande människa aldrig ska behöva bädda en rörig säng i detta hus. Istället är det främst vad gäller finliret, läs dammtorkning och golvskurning, som vi för närvarande behöver assistans av ett proffs. Bara blotta vetskapen att inom kort kunna kliva in i ett skinande rent hem utan att behöva röra ett finger, gör att jag släpper ner axlarna minst en decimeter. Very very win.

 

Bortlejd städning innebär överlag att jag får mer ro att pyssla på med sånt som gör mig vardagslycklig. Att odla vitlöksgräs är ett bra exempel. Det är nämligen synnerligen enkelt att göra något vettigt av vitlöksklyftor som börjat gro. Kör bara ner några stycken i en gammal mugg fylld med jord, vattna och låt klyftan gro på en ljus men ej för solig plats i köket. Blasten är nämligen ätbar, och den jag använder mig gärna av när jag vill ha en mild touch av vitlök i maten. Hacka upp vitlöksgräset precis som du gör med vanlig gräslök, och lek sedan loss med smaken i allsköns rätter.

 

Ett helt klart oväntat men smakmässigt roligt inslag i vardagsmaten.

 

 

Veckan har varit lång, och ni som har följt mig vet att jag knappt hann hem från Rom i måndags, innan väskan skulle packas om till förmån för jobbresa. Sådana veckor, på resande fot, genererar än mer tacksamhet över det jag har på hemmaplan. Det finns nämligen få saker som är så ljuvliga som att vakna tidigt i stugan en söndag morgon. Världen är stilla, och det enda som låter är vacker fågelsång. Här finns inga måsten och inga krav, bara mysigt pyssel. Som jag behöver det.

 

Igår planterade jag en ny rabatt, vilken förhoppningsvis kommer att fyllas med ringblommor och sommarblomster inom kort. Har även satt gräslök och persilja i stora krukor, samt kört ner de för året uttjänta påskliljelökarna i jord. Sommarvattnet är nu igång, och även om jag fortfarande försöker jobba så diskbesparande som möjligt i köket, är det skönt att kunna vaska av tallrikar och formar direkt på plats. Ibland behövs inte mer för att kunna uppskatta livet till fullo.

 

Igår kväll fick det bli en enkel men god sjömansbiff med touch av Italien. Smaksättningen är inspirerad av italienarnas härliga bolognese. Givetvis njöt vi samma vin i rätten som i glasen, det brukar enligt mitt tycke bli bäst så.

 

 

Ställ ugnen på 200 grader, gallret i mitten. Skala potatis och lök, och skär i tunna skivor. Lägg i en ugnsform med höga kanter, smula ner köttfärsen och ringla olivolja över. Rör om. Häll ner krossade tomater och rött vin, och krydda med rosmarin, persilja, salt, peppar. Rör om ordentligt och låt steka i mitten av ugnen ca 35-45 minuter.

 

När potatisen börjar kännas mjuk, smaka av kryddningen och tillsätt mer salt och peppar om så behövs. Toppa med lagrad ost och gratinera i ca tio minuter till. Serveras gärna med en enkel grönsallad för en mer lyxig känsla.

 

 

 

 

Förresten, den här Sorgmanteln och dess fru har visat sig bo i vår trädgård. Ett mycket trevligt vårtecken, must say!

Jag är nu inne på tredje dygnet på hotell. Har bott här förut, och tycker att det fyller sitt syfte på ett bra sätt, inte minst på grund av det fördelaktiga läget nära motorvägen. Maten är lika god som vanligt, personalen är trevlig, och parkeringsrutorna är stora. Kedjan som vi nyttjar har ett utmärkt miljötänk, och säljer till och med ekologiskt godis i receptionen. Med det är jag nöjd en vanlig jobbvecka.

 

Detta är dock inte ett hotell som jag nödvändigtvis hade valt om jag hade rest privat eller velat överraska Kungen med en mysig weekend. Efter att i flera år ha haft en resande tjänst, har jag förstått att många skapar sig överdrivet romantiska föreställningar om det här med att bo på hotell mitt i veckan. Därför vill jag nu ta tillfället i akt att döda några vanliga påståenden om hur härligt det egentligen är.

 

1) Hotellfrukost är ju så trevligt!

Förvisso kan jag hålla med om det. När jag själv är på semester över en helg vill säga. En helt vanlig dag får man istället finna sig i att trängas med allt möjligt folk vid kaffemaskinen kl 7. Imorse fick jag kryssa mig in i matsalen, mellan breda militärer, konferensdeltagare från tre olika företag, samt en busslast finska pensionärer. Samtliga är säkert trevliga som individer. Som grupp däremot, den tiden på dygnet när man har bråttom, känns faktiskt de flesta väldigt, väldigt mycket i vägen.

 

Absolut. Men bor man som jag på samma hotell under en längre period, samt vet att det kommer att bli ännu fler nätter bokade inom kort, känner man sig inte helt bekväm att kasta kuddar omkring sig innan man lämnar rummet för dagen. Det skulle inte vara behagligt om städpersonalen börjar titta konstigt på mig när vi ses i korridorerna. För tro mig, de har självfallet fullständig koll på vem som bor var. Och vem som slängde vad i sopkorgen, alternativt inte använde sopkorgen alls.

 

3) Tänk att få en hel kväll för sig själv, mitt i veckan, långt bort från hemmets måsten!

Slöa? Utan måsten? Eh... Möten under dagen innebär flera timmars jobb på kvällen. Här pillas det således inte navelludd från och med kl 17. Dessutom gnager ofta ett dåligt samvete över planerad men utebliven träning. Detta trots att hotellgymen brukar vara fina, och trots att jag ofta har med mig löpardojjor i väskan. Före kl 21 hinner jag nämligen sällan, efter kl 21 orkar jag verkligen inte. Tyvärr. Min fritid består istället av en timme TV-nyheter, och förhoppningsvis max en timme middag. Vilket jag genast berör vidare under nästa punkt.

 

Låt mig klargöra en sak, det är inte försvarbart att boka in sig på Sheraton i tjänsten. Där jag äter middag på kvällen, dinerar således även samma militärer, konferensdeltagare och finska pensionärer som imorse. Inget fel på dem, missförstå mig rätt. Kan dock garantera att större grupper krymper personalens tid för extraservice, även om de givetvis gör sitt bästa. Jag är helt enkelt glad om jag får sitta själv vid ett bord, serveras den mat jag har beställt och får betala rätt nota så snabbt som möjligt när jag är klar.

 

Min hotellkedja serverar samma meny på alla orter, och det är inte längre så spännande när man har ätit sig igenom samtliga rätter några gånger om. Jag brukar ofta ta kvällens special, vilket igår bestod av god krämig biffpasta. Det är det enda sättet för mig att få omväxling i menyn till dess att någon standardrätt ersätts eller ändras. Vilket sker ungefär en gång per halvår. 

 

Det finns med andra ord två sidor även av det här myntet. Just ikväll längtar jag verkligen hem till mina storblommiga lakan, till mina egna grytor och till min egen Kung. För mig blir det således inte lyx förrän jag äntligen får checka ut och därefter rulla hemåt på fredag. Godnatt.

 

Det här är dag 46 i utmaningen Blogg100.

 

 

Mer substans på alla fronter först imorgon.

Godnatt.

Just efter midnatt landade vi i Sverige, Kungen och jag. Rom var soligt och magiskt, vilket jag gärna berättar mer om vid ett annat tillfälle när jag är piggare.

Efter endast fem timmar sömn var det dags för gråmåndag och en heldag på kontoret. Därefter gjorde jag ett kortare stopp i hemmet för dinering, packade om väskan och pussade Kungen hejdå. Nu, tre timmar senare, befinner jag mig nämligen åter på hotell, denna gång dock i ett regnigt Örebro. 

Så, ikväll blir det ett kort inlägg till förmån för sömn. Jag vill dock bjuda på en bild från en av de köp- & säljsidor på Facebook som jag är medlem i. Misstänker starkt att det inte riktigt hamnade i rätt forum.

 

 

 

 

Idag gör jag en throw-back till förra söndagen, och den helgens sista diskbesparande stugmiddag. Det enda du behöver är en pajform/ugnsform med höga kanter, och en skål att blanda först deg och sedan köttfärssmet i.

 

Pajen nedan är självklart äggallergivänlig, och således gjord utan äggstanning. Istället binder den ihop väl med hjälp av creme fraiche och riven ost. Servera gärna med en fräsh grönsallad som tillbehör. Den passar bra som bjudpaj tillsammans med ett gott glas rött, och kan då med fördel garneras snyggt med några finskurna coctailtomater och lite bladgrönt.

 

 

 

Det här med second hand-sidor på Facebook är verkligen roligt! Jag är själv med i tre stycken som ligger geografiskt nära mitt hem, och här både säljer och köper jag saker lite nu och då. Jag gillar även att strosa runt på loppis, och blir ofta överlycklig över de fynd som oväntat uppenbaras framför mig bland det övriga krafset. Min ärade Kung delar inte nödvändigtvis alltid min förtjusning över gamla grejor, men ibland lyckas mina inköp imponera lite även på honom.

 

Den stora salladsskålen i glacerad terracotta här nedan fyndade jag bokstavligt talat hos grannen. Den gillar han. Jag hittade den via en Facebooksida, och efter en frisk promenad på fem minuter blev den min för endast tio kronor. Vidare står i stugan numera en gedigen och knappt använd gjutjärnspanna från Skeppshult, vilken jag fyndade för en ynka femtiolapp. Med tanke på att den håller i sekel, samt att en sprillans ny går loss på några hundra kronor, föll även den honom i smaken. Kanske var de fina emaljgrytorna som jag skrivit om tidigare, aningens overkill. Det kan jag nog hålla med om. Tjusiga är de dock, även om de än så länge har fått stå oanvända i grytskåpet.

 

Med det här inlägget hoppas jag inspirera fler av oss att varva second hand med nyproducerade saker. Nytt är inte alltid bäst, och man kan göra riktiga ekonomiska klipp om man bara tar sig tid att botanisera runt lite extra. För att inte tala om hur skönt det är att slippa åka till tippen med sina egna gamla grejor. Personligen har jag, ståendes i min hall, bland annat sålt en vardagsrumsmatta, gamla tavelramar, en badanka, oanvända parfymer och ett helt set thémuggar som jag sedan länge tröttnat på. Mitt skräp blev således någon annans fynd, och förtjänsten tänker jag gladeligen shoppa upp här i Rom där jag idag befinner mig.

 

En skön eftermiddag önskar jag er alla! 

 

 

Ingen kan ha missat att det under påskhelgen var stugpremiär för Kungen och mig. Hade några fantastiska dagar på landet, inte minst då det utlovade gråvädret uteblev. Istället njöt vi av vårvärme och sol, tog långa promenader och fixade till tomt och tak.

 

Förutom räfsning och gödsling av rabatter och buskar, fanns även gott om tid för pyssel. Annandag påsk ägnade jag åt att bygga mig en egen kryddbänk av gamla björkkubbar som legat för länge för att kunna eldas i kaminen. Pallade upp kubbarna med småstenar för att få linjen rak, och fyllde upp sedan bänken med ny odlingsjord.

 

Det blev riktigt fint, även om bilderna är lite dassiga. Kryddbänken passar väl in i miljön hos oss, och jag myser över att ha hittat ett bra användningsområde för de vackra gamla björkstammarna. Nu hoppas jag att det snart blir varmt om nätterna, så att jag kan plantera ut mina förodlade kryddor i backen.

 

 

  

 Det här är dag 41 i utmaningen Blogg100.

 

 

 

Den här morgonen lämnade vi Sverige i ottan, Kungen och jag. Just nu befinner vi oss, tillsammans med goda vänner, på minisemester i Italiens huvudstad Rom. Vi har stora planer kring vilka sevärdheter vi ska se, samt vad vi ska äta och vad vi ska shoppa. Eftersom vi under vintern har jobbat hårt med att sälja och skänka bort allt som vi har dubbelt av eller inte använder, kommer vi givetvis inte att köpa några nya pryttlar. Istället är planen att fylla resväskan med goda viner, italienska kryddor och förstklassig olivolja. Jag älskar kulinariska souvenirer, inte minst då de håller kvar semesterkänslan långt efter att man har kommit hem.

 

För att hålla ordning på alla flaskor i köket, oavsett om de är inköpta i den lokala butiken eller i någon annan del av världen, har jag ett riktigt bra tips. Säkerligen har även du en gammal ugnsform som på grund av någon anledning inte längre används. Istället för att låta den samla damm längst inne i skåpet, ta fram den och använd som hållare för oljor, vinäger och vitlök i köket. På det här sättet slipper du även oljekladd på köksbänken. Praktiskt, snyggt och funktionellt. Återbruk är dessutom bra för miljön.

 

Kanske har även du något bra återbrukstips du vill dela med dig av? Tar isåfall tacksamt emot dina goda förslag inför sommarens kommande pysselstunder!

  

 

Veckans vegetariska åt vi igår. Den här pytten är supergod, och passar bra som egen rätt likväl som tillbehör till grillat.

 

Smaklig spis!

 

 

Ställ ugnen på 200 grader med gallret i mitten. Skala potatis, kålrot och polkabetor. Hacka potatis och kålrot till 1x1 cm stora tärningar. Skär dock polkabetorna i skivor för att synliggöra de vackra ränderna. Lägg rotsakerna i en ugnsform, peppra och ringla över olivolja. Blanda om väl, och ställ i ugnen ca 40 minuter.

 

När det går att sticka en gaffel genom potatisen börjar rotsakerna bli klara. Tag ut formen, smula över getosten och ringla över honung. Gratinera till osten har smält, ca 5-10 minuter.

 

Klart att servera!

 

Jag tror bestämt att den ljuvliga påskhelgen har givit en mer bestående effekt än vad jag vågat hoppas på. Det var på sitt sätt skönt att igår kväll komma hem till lägenheten i stan, inte minst eftersom här finns badkar och näst intill obegränsat med varmvatten. Gick isäng direkt efter nyheterna, och vaknade pigg och utvilad långt innan klockan ringde imorse. Härligt. Det var länge sen jag senast kände mig pigg en vanlig vardagsmorgon. Kan dessutom konstatera att småfåglarna sjunger vackert även i Stockholm stad.

 

Har på morgonen lämnat in bilen för däckbyte och rekond, vilket resulterade i en timmes solig promenad tillbaka till hemmet. Idag jobbar jag nämligen hemma i väntan på att Svarta pärlan ska bli klar, och passar således även på att skriva och tvätta lite nu under lunchen. Vardagslyx när det är som bäst. Det gäller att passa på när möjligheten väl bjuds.

 

Ikväll står packning på agendan. Om bara två dagar åker vi på minisemester för att njuta av den sydeuropeiska våren. Även rakning kommer att vara ett efterlängtat moment, det börjar sannerligen bli på tiden. Min haka är givetvis len och fin som vanligt, men Kungens stubb riskerar snart att börja anta samma form som den anrike Gustav Vasas. Kanske har vi lyssnat alldeles för mycket på Job Andersson och hur det var förr i världen, ty det rojalistiska skägget verkar nu visst ha blivit ett eget väsen...

 

Skose gnose på er alla!

   

 

 

 

Det här är dag 38 i utmaningen Blogg100.

 

 

Den här helgen har varit ljuvlig, både kulinariskt sett och ur rekreationssynpunkt. Jag känner mig fullkomligt utvilad, även om jag känner ett visst vemod att ikväll lämna stugan till förmån för staden och kommande arbetsvecka. Tröstar mig med att det inte är så många dagar innan vi är här igen, och längtar efter att då få se tulpanlökarna blomma ut ordentligt.

 

Kanske är det med tanke på mina ömmande muskler bra att hålla sig i stan några dagar. Det här med trädgårdsarbete sätter sannerligen sina kroppsliga spår. Hungrig blir man också, till följd att den fina stek som min far förärade oss i höstas, kom väl till pass i lördags. Älg är så gott i sig att övriga smaksättare knappt behövs. Jag håller således kryddningen enkel. Enligt min erfarenhet, uppvuxen på vilt som jag ju är, blir det absolut bäst så. 

 

 

Ställ ugnen på ca 130 grader med gallret i mitten. Lägg steken i en ugnsform med höga kanter. Rubba med händerna in salt, peppar och rosmarin (glöm inte undersidan), och låt vila någon kvart. Häll vatten i ugnsformen, sätt en stektermometer i mitten av steken och ställ i ugnen. När steken når 68 grader är den enligt min mening fulländad, det vill säga saftig och god men väl genomstekt. Detta tar ca 2 - 2,5 timmar.

 

Skär den i skivor och servera med dina valda tillbehör, till exempel ugnsstekta rotsaker och en klick svartvinbärsgelé. Älg när den är som bäst helt enkelt.  

 

 

 

Det här är dag 37 i utmaningen Blogg100.

 

 

 

Det faktum att vi befinner oss i stugan och därför vill spara in på disk, samt att Kungen är gravt allergisk mot ägg, innebär verkligen inte att vi äter pobert under den här helgen. Oh nej. Igår njöt vi den älgstek som min käre fader förärade oss i höstas, och avslutade måltiden med en härlig citronpannacotta.

 

Eftersom det trots allt är påsk, kändes det passande att designa desserten så ägglik som möjligt trots att innehållet består av allt annat än just det. Därför toppade jag pannacottan med fräsch och varmgul lemoncurd. Så galet gott. Helt enkelt en dessert to kill for.

 

 

Lägg smör, socker, maizena och mjölk i en kastrull. Riv ner skalet från citronerna, och pressa sedan ur saften från dessa. Koka ihop på medelvärme under omrörning. När krämen har tjocknat, häll i en burk och låt svalna.

 

Hållbarheten är ganska lång, men eftersom jag inte använder lemoncurd dagligen dags, brukar jag göra en mindre sats varje gång. Detta för att inte riskera att den ljuvliga curden hinner bli gammal i onödan.

 

I skrivandets stund, efter en härlig morgonpromenad med sol och fågelsång, sitter jag nu uppkrupen i min favoritfåtölj i stugan. Vi anlände vid lunchtid igår, Kungen och jag, och har nu officiellt öppnat upp huset för säsongen. Underbart. Det här är mitt palats, även om huset är ganska litet och kökets utrustning närmast kan beskrivas som enkel.

 

Enkel betyder dock inte funktionsvidrig, snarare tvärtom. Det är förvånande lätt att laga god mat här. Diskbänken är rymlig men inte stor, så här tänker jag gärna till lite extra och lagar mat som inte genererar hejdlösa mängder disk. Igår fick premiärmiddagen bestå av fläskfilé och potatis, lagat i samma form. En mycket värdig start på det här stugåret! 

 

 

 

Ställ ugnen på 200 grader, sätt gallret i mitten. Skala potatisen och skär i 2 mm tunna skivor. Placera fläskfilén i mitten av en stor ugnsform, skär "portioneringssnitt" på ovansidan, och sprid ut potatisen runt kanterna. Krydda, ringla över olja, och ställ i ugnen i ca 45 minuter.

 

Efter 45 minuter, klicka ut creme fraiche jämnt över potatisen och rör försiktigt om. Ställ klockan på ytterligare 15 minuter, kontrollera därefter om filén börjar bli genomstekt. Om inte, låt formen stå kvar i ugnen ett tag till och håll koll på stekytan. När filen nästan är klar (lätt rosa i mitten), skär upp den i skivor och sprid ut skivorna i formen. Lägg sedan ner sparris, och toppa med några skivor lagrad ost. Stek ytterligare 10 minuter.

 

Servera gärna med enkel tomatsallad, fler tillbehör än så behövs inte.

Glad påsk på er!

 

 

 Det här är dag 35 i utmaningen Blogg100.

 

Den här helgen blir det stugpremiär. Vi hade tänkt oss att lämna stan redan igår, men eftersom Kungen jobbade sent tog vi det mogna beslutet att vänta till denna morgon istället. Ett bra beslut, inte minst med tanke på de milslånga bilköer som enligt nyheterna ringlade sig ut från Stockholm igår kväll. Så, istället för att ägna timmar åt frustrerande krypkörning, inledde vi påsken i lugn och ro här hemma.

 

Gårkvällens meny var starkt inspirerad av den senaste ICA Buffé. Jag har aldrig gjort helstekt kyckling förut, mycket på grund av att det tar lång tid och jag är som bekant inte en speciellt tålmodig person. Men den här gången var jag sugen att ta mig an ett passande långkok.

 

I grundreceptet använder man mer persilja, och vanligt salt och peppar. I mitt recept är kryddorna komprimerade till den ypperliga blandningen persillado. Nästa gång gör jag gärna kycklingen utan fyllning, ty kryddblandningen i sig blev väldigt god. Istället ställer jag fram en skål fetaoströra som tillbehör. Tänk dock på att inte blanda ner fetaost i en kryddblandning som kommit i kontakt med rå kyckling, om nu tanken är att röran ska bjudas separat. Hygien är nämligen a och o när man pysslar med den här typen av råvaror.

 

Smaklig spis! 

 

 

Ställ ugnen på 160 grader med gallret i mitten. Riv skalet av citronen. Skala och finhacka vitlök, och blanda ihop med citronskal, persillado, persilja och olivolja i en skål. Lägg kycklingen i en stor ugnsfast form, och gnid in den med 3/4 av kryddblandningen. Glöm inte undersidan!

 

Smula ner fetaosten i det som är kvar av kryddblandningen, och fyll kyckligen med detta. Knyt ihop benen med steksnöre, placera stektermometer så nära bröstbenet som möjligt, och ställ kyckligen i mitten av ugnen ca 2,5 timmar. När innertemperaturen är 85 grader är kyckligen garanterat klar.

 

Medan kyckligen steks har du all tid i världen att hinna förbereda de tillbehör du vill ha. Vi valde potatisklyftor och sparris. Gudabenådat gott!

 

9,5 gånger av 10 är recepten i bloggen mina. Ikväll vill jag dock tipsa om ett ljuvligt tillbehör, alternativt förrätt, som jag med stolthet har snott från en tidning.

 

Sparris har inte direkt varit ett stående inslag i mitt kök, men från och med nu kommer det här receptet att bli. För en gångs skull känner jag ingen mening med att göra om, förfina eller förenkla det - även om jag ikväll har använt mig av västerbottensost istället för parmesan.

 

Tummen upp för ICA Buffé den här gången. Very, very yummie.

 

 

 

 

Det har förvisso varit en kort vecka, men dagarna har varit långa. Jag ser således fram emot långledigt över helgen, och har ägnat hela kvällen åt att hämta matinspiration från nätet och tidningar. Det blir kyckling till påskmiddag, så långt har jag kommit. Och kanske kör vi den här färgstarka favoriten nedan till dessert. 

Det ska bli galet skönt att snart göra helg.