Inte bara vardagsmat.

"Jag blev ganska mager om benen...."

Lisens gröna värld.

Som bekant är jag ytterst förtjust i spa. Jag gillar även örter. Och att använda det som finns hemma på ett vettigt sätt. Så lite extra glad blev jag minsann när en av mina födelsedagspresenter innehöll den fina boken nedan, skriven av Lisen Sundgren. Med recept och tips på det mesta som har med örter att göra.

 

Jag rekommenderar varmt att läsa den. Lisen har blivit min bästa kompis. Och min sambo kan förbereda sig på att få avnjuta en hel del udda théblandningar, dekokter och alternativa förkylningskurer i höst.

 

 

 

Birthday girl bakar inte tårta.

Med detta inlägg vill jag poängtera att jag inte på något sätt har slutat blogga - även om det nu är några dagar sedan jag skrev senaste inlägget. Istället har jobbet och verkligheten slagit till med full kraft till följd att mina kvällar blivit väldigt korta. Till förmån för sängen.

 

Igår hade jag dock en mycket angenäm anledning till att inte skriva något alls. Jag fyllde nämligen år. Och min käre sambo hade ordnat kalas. Så den härliga kaloribomben nedan är inte bakad i vårat kök. Istället har han omsorgsfullt beställt den från ett prisbelönt bageri här i Stockholm, Bananza. Älsklingen min.

 

 

 

 

 

Husets capricciosa.

Igår var vi på Gröna Lund och svängde både våra lurviga och även några välfyllda bägare. Vilket känns litegranna i benen idag. Och alla delar av min kropp skriker högljutt och obarmhärtigt efter skräpmat.

 

Efter en utekväll av rang är det nämligen, enligt min mening, få saker som kan toppa tillfredsställelsen som infinner sig när man svullar i sig en riktigt fet pizza. En italiensk delikatess som faktiskt är synnerligen enkel att knåpa ihop hemma. Och då även blir betydligt mer nyttig och matig än de ofta överdrivet fettdrypande skapelser som pizzerian på hörnet erbjuder. Detta utan att tappa sin funktion - att göra min krävande kropp nöjd dagen efter.

 

Den här finfina rackaren slängde således jag och min sambo med gemensam ansträngning ihop på ungefär 25 minuter. Ungefär lika lång tid som det tar att lyfta luren och beställa, samt därefter promenera fram och tillbaka till den lokala pizzabutiken. Så väl investerade dyrbara minuter. Speciellt med tanke på att det är riktigt roligt att göra pizza tillsammans.

  

Husets capricciosa, 2 personer

Pizzadeg:

4 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1/2 tsk salt

1/2 dl flytande margarin

1,5 dl mjölk

1 msk mjöl till kavling

 

Fyllning:

4 msk tomatpuré

100 gram rökt skinka

1 liten burk skivade champinjoner

1 medelstor tomat

basilika

mejram

100 gram riven ost

 

Ställ ugnen på 225 grader och lägg ett bakplåtspapper på en ugnsplåt. Blanda mjöl, bakpulver och salt i en bunke. Tillsätt flytande margarin och mjölk. Knåda därefter till en smidig deg. Strö ut lite mjöl på ett bakbord och kavla därefter ut degen till en pizzabotten, ca 3 mm tjock.

 

Rulla upp ena sidan av pizzabotten på din kavel och håll i kaveln med din ena hand. Lossa sedan den andra sidan från underlaget med din andra hand och lyft försiktigt över pizzabotten till ugnsplåten. Den här degen är osedvanligt smidig att jobba med så om det skulle råka gå hål någonstans, tryck bara ihop hålet och släta ut kanten med fingrarna.

 

Klicka ut tomatpurén och bred därefter ut den jämnt över pizzabotten med hjälp av en sked. Finhacka tomaten, klipp skinkan i småbitar och häll av spadet från champinjonburken. Fördela sedan ut fyllningen över pizzabotten. Krydda rikligt med basilika och mejram och toppa slutligen pizzan med ost. Grädda i mitten av ugnen, ca 15-20 minuter. Pizzan är klar att servera när osten är smält och kanterna har blivit något frasiga.

 

Buon appetito!

 

 

 

Konsten att sätta krydda på vardagen.

I det här hemmet gillar vi kryddor. Kan lova att det gör matlagning ack så mycket mer intressant när man får leka loss och med enkla medel skapa spännande smakkavalkader i köket. På våra hyllor trängs således torkade örter av alla de slag, intressanta kryddblandningar inhandlade på resor till världens alla hörn, samt givetvis en och annan traditionell smaksättare såsom salt och svartpeppar.

 

Kryddor kan dock kosta en del. Har vi märkt. Små burkar tar ofta slut väldigt snabbt. Och det skulle sannerligen inte vara något problem för oss att lägga ut en smärre förmögenhet på sådant. Om det inte varit för det faktum att vi här gör vårt bästa för att tänka och agera ekonomiskt smart. Klimatsmart också för den delen.

 

Vi köper nämligen sällan nya kryddor i tillhörande glasburk. Istället har vi investerat i ett gäng sjyssta kryddburkar på IKEA. Sådana som rymmer mycket. Och passar alldeles utmärkt att förvara synligt ståendes på en kryddhylla invid spisen. Vilka vi ständigt återanvänder. Fyller på med kryddor från rejäla refillpåsar. Gärna inhandlade på ett varuhus av modell billigare. Eller valda med omsorg på någon av sommarens otaliga marknader. Alternativt införskaffade i någon liten by utomlands. Burkarna förser vi med fina etiketter. Pyssel när det är som allra roligast.

 

Här har vi under året tjänat in många sköna slantar. På ett sätt som gör matlagningen roligare. Och köksväggen mer färgglad. Dessutom gör det tillvaron enklare. För det blir lätt att hitta det man söker. Att få god överblick gällande smaksätteriet. På så sätt blir det inte svårt att finna inspiration till att prova nya kulinariska drag. För Santa Maria i all ära. Men deras orginalburkar känns verkligen inte speciellt upphetsande. Inredningsmässigt skulle jag vilja säga att de är snudd på katastrofala. Även om jag givetvis också har några sådana burkar i min samling. De är dock ganska få numera.

 

Så idag vill jag slå ett slag för refillpåsar. För onekligen blir det billigare. Och roligare. Det lönar sig att krydda sin vardag lite extra. På fler plan än ett.

 

 

 

 

En vegetarisk nötbiff på tallriken ikväll?

Med en dryg vecka kvar av månadens utmaning börjar det verkligen eka tomt i kyl, frys och skafferi. Men eftersom vi endast har drygt 200 SEK kvar i hushållskassan gäller verkligen att ta de varor man har hemma och förvandla dem till ätbart guld.

 

Den här fredagsmiddagen krävde inte mycket arbete alls. Ej heller avancerade råvaror. En konservburk, lite potatis och så kryddor och smaksättning på det. Därefter var det klart. Och smakade alldeles utmärkt. Det här kommer jag att bjuda på nästa gång vi har vegetarianer på besök. Så mina vänner, nu vet ni precis vad som väntar.

 

Kikärtsbiffar med jordnötsmör, 2 personer

6 st medelstora potatisar

2 msk flytande margarin

1 tsk salt

franska örter (går även bra med timjan, oregano eller basilika - allt beroende på vad som finns hemma)

 

Till biffarna, 4 st:

1 burk kikärter, 400 gram (ca 250 gram ärter när spadet har hällts bort)

1 pressad vitlöksklyfta

2 msk franska örter (här går det givetvis bra att ta samma örtkrydda som du redan har använt till potatisen ovan)

2 msk hemmagjort jordnötsmör

1 msk maizenamjöl

1 msk kranvatten

2 st soltorkade tomater

1 msk matfett till stekning

 

Till såsen:

1 dl gräddfil eller creme fraiche

1 tsk senap

1 tsk pressad citron

 

Sätt ugnsgallret i mitten av ugnen och ställ in den på 200 grader. Skala potatisen och skär den i stavar. Lägg stavarna i en ugnsform och ringla därefter över flytande margarin. Tillsätt salt och kryddor, rör om noga och ställ in formen i ugnen, ca 30 minuter. Potatisen är klar när den har blivit mjuk.

 

Lägg ner samtliga biffingredienser i en skål med hög kant alternativt i behållaren för din matberedare. Mixa tills ingredienserna har blivit en smidig smet. Här är en mixerstav eller matberedare ett krav för att resultatet ska bli bra och för att biffarna ska få en konsistens som håller ihop. Rulla fyra bollar av smeten. Platta ut och forma till runda biffar med ca 1,5-2 cm i höjd. Lägg på en tallrik eller skärbräda i väntan på att potatisen ska bli klar. Och nu är det dags för såsen. Blanda gräddfil, senap och citron i en skål och rör om noga. Ställ in i kylskåpet i väntan på servering.

 

När potatisen är klar, stäng av ugnen och låt formen stå kvar på eftervärmen tills dess att biffarna är stekta. Bryn därefter matfettet i en stekpanna. Lägg försiktigt ner biffarna och stek ca 3 minuter på varje sida. Eftersom biffarna inte innehåller ägg är de något känsliga i kanterna, så var lite varsam med stekspaden även när du vänder på dem. Biffarna ska få en fin stekyta och bli genomvarma, därefter är de redo att serveras tillsammans med potatis och sås. Garnera gärna med en färgklick av något slag, t ex skivade tomater och lite bladspenat.

 

Smaklig måltid, mina vänner!

 

 

 

 

Jag har sått ett frö.

Jag önskar att jag hade gröna fingrar. Så är dock tyvärr inte fallet. För på mitt samvete har jag ett flertal blommor. Läs garderobsblommor. Så får du en konkret uppfattning om hur stor min icke-fallenhet för blomster faktiskt är. Det prunkar inte direkt i mina fönsterposter om man säger som så. Därför är jag i år glatt överraskad över att mina, på våren traditionellt sådda, frön har artat sig. Till rejäla kryddor. Kan således konstatera att basilika är en mycket bra växt. Lika slitstark som den är god.

 

Varje år har jag, med stora förhoppningar om en svulstig egen hemmaodling, införskaffat små fina såkrukor. Sådana där dyra rackare av naturmaterial. Gärna med tillhörande odlingshus. Som jag efter några månader har slängt. Med innehåll och allt. För har inte mina sedemera framlidna katter rivit upp alla oskyldigt spirande frön och obarmhärtigt sprídit dem över köksgolvet, har de små stackarna istället blivit hårt angripna av flygfän. Förmodligen sprungna ur naturmaterialet. Waste. Trist. En besvikelse vartendaste år. Men jag har framhärdat. Provat igen. Och igen. Och igen. Tröttsamt. Verkligen.

 

I år funderade jag starkt på att strunta i det. Delvis på grund av ovanstående. Delvis på grund av att jag inte riktigt hade tid. För frön behöver också vattnas. Ofta. Och om jag inte vanligtvis lyckas hålla liv i vuxna plantor säger det sig självt att projektet borde vara dömt att misslyckas. Även i år. Men så hittade jag en av förra årets fröpåsar längst inne i mitt skräpskåp. Utgångsdatum var ok. Kryddan kändes lättodlad. Så jag tänkte, vad tusan. Slänga är inget alternativ. Och prova går ju alltid. I grunden är jag ju nämligen en obotlig optimist.  

 

Det här året gjorde jag därför precis som vanligt. Jag sådde mina frön. Men för en gångs skull lät jag procedurens omfattning bli så lite märkvärdig som möjligt. Istället för inköp av såkrukor använde jag mig av urdiskade glasburkar som under året har samlats i skåpen. Klippte lufthål i vanliga fryspåsar, trädde dem över burkarna och sprayade rikligt med vatten på plastens insida. Vattnade i genomsnitt varannan dag tills dess att små knoppar började visa sig ovan jorden. Därefter åkte odlingen ut på balkongen. Bära eller brista. Och banne mig vad bar. I såkrukor som inte kostat mig mer än någon minut extra vid diskhon.

 

Kanske är det här något som alla känner till, vad vet jag. Dock har det aldrig hänt mig förut. Ty mina frön brukar gå ett alltför tidigt öde till mötes. Under vintern kommer jag således att medvetet hamstra glasburkar. Till våren tänker jag vara kreativ vad gäller fröinköpen. För kanske har jag nu äntligen greppat läget. Hur man ska göra när man gör det som bäst. Eller i allafall så att man får ett konkret resultat.

 

Det här året gav verkligen mersmak av odlade kryddor. Och nu menar jag inte bara i maten.

 

 

 

Say cheese.

Den första jobbveckan efter semestern börjar gå mot sitt slut. Och det känns. I både kropp och knopp. Lite trött är jag minsann. Även om jag så smått börjar komma in i "stiga upp riktigt tidigt"-rutinen. Nästa vecka kommer jag med all säkerhet att åter vara synkroniserad med vardagsrutinerna. Den här veckan tar jag mig dock friheten att vara lite lat. Vad gäller matlagning vill säga.

 

För just nu är jag inte speciellt sugen på att röra runt i grytor eller pannor. Istället får ugnen göra jobbet. Ikväll har vi således ätit synnerligen gott. Vegetariskt. Fräscht. Och sjukt mättande. Med minimal insats i köket från min sida. Precis som jag för tillfället vill ha det.

 

Ostgratinerade grönsaker i ugnen, 2-3 personer

5 st medelstora potatisar

200 gram fryst brysselkål

6 st soltorkade tomater

100 gram ädelost

2 msk flytande margarin

2 msk flytande honung

 

Börja med att sätta ugnsgallret i mitten av ugnen och ställ in den på 200 grader. Lägg den frysta brysselkålen i en kastrull, täck med vatten och låt koka upp. Under tiden, skala och skär potatisen i stavar. Lägg dem i en ugnsform med hög kant.

 

Vid det här laget har brysselkålen tinat och blivit mjuk. Häll av vattnet, dela brysselkålen på längden och lägg därefter även den i ugnsformen. Grovhacka de soltorkade tomaterna och ädelosten. Lägg även dessa i ugnsformen och blanda noga tillsammans med flytande margarin. Ringla slutligen den flytande honungen över grönsakerna. Tillaga i ugnen, ca 30 minuter eller tills dess att potatisen är mjuk.

 

Klart att servera!

 

 

 

 

Livet blir roligare när man kryddar det.

Den här månaden har vi, som sagt, tagit oss an en intressant utmaning, min sambo och jag. Vilket, nu när vi befinner oss i mitten av utmaningens näst sista vecka, börjar märkas i både frys och skafferi. För även om vi kontinuerligt har fyllt på med både färskvaror och annat börjar hyllorna bli mer och mer tomma. Vilket på sitt sätt är bra.

 

För tanken med utmaningen är givetvis att se hur långt två personer kan komma med en hushållsbudget på endast 1000 SEK. Men även att äta ur frysen ordentligt innan vi fyller på med nytt. Vara medvetna om vad vi har hemma. Samt att se till att göra något kreativt och roligt av det lilla som faktiskt finns. För min fasta övertygelse är att även de enklaste rätter kan göras intressanta. Det enda som behövs är lite fantasi. Och mod att våga gå utanför recepten.  

 

Så ikväll har jag med synnerligen enkla medel och väldigt få samt snudd på gränsen till dödligt trista vardagsingredienser, gjort en riktigt trevlig gratäng. Vilket var det enda vettiga jag kunde komma på att göra med de stackars kvarvarande pasta pennes som skramlade runt i botten av sin påse. Ett riktigt lyckokast, på min ära. Som även genererade en väl tilltagen lunchlåda, trots mitt matvrak till karl.

 

Kryddig pastagratäng med köttfärs, 3-4 personer

Pasta penne, 70 gram (ca 2 dl okokta pennes)

150 gram köttfärs

1/2 gul lök

1 vitlöksklyfta

1 burk krossade tomater, ca 500 gram

1 msk flytande margarin

100 gram riven ost

vitlökspeppar

Kryddblandning "Vitlök och örter" (det går även bra med vanligt salt eller exempelvis grillkrydda. Allt beroende på vad du för tillfället har hemma)

 

Sätt gallret i mitten av ugnen och ställ in den på 200 grader. Lägg därefter pastan i en kastrull och koka den mjuk. Skala och grovhacka den gula löken. Bryn sedan margarin i en stekpanna och hacka därefter ner köttfärsen. Blanda ner löken i stekpannan, pressa i vitlök och häll ner de krossade tomaterna. Krydda rikligt med peppar och smaksätt efter eget tycke med den saltkälla som du har hemma. Låt puttra på medelvärme. När pastan är klar är även köttfärsblandningen klar.

 

Blanda ner pasta, köttfärsblandning  och hälften av osten i en ugnsform med höga kanter. Strö därefter resterande ost på toppen över hela formen. Ställ in formen i ugnen och låt gratinera i ca 30 minuter. Garnera gärna med lite färska kryddor. Ikväll använde jag mig av basilika från vår balkongodling. Mumma. Med stort M.

 

 

 

 

Back to the roots.

Semestern är över. Det blev således måndag på riktigt igår. Och även om jag gillar mitt jobb och människorna jag jobbar med, kan jag bara frankt konstatera följande:

1) Jag och min väckarklocka är inte kompisar längre.

2) Mina fötter har blivit alltför vana vid att röra sig fritt. Och protesterar nu hejvilt mot vanliga skor.

3) Regn gör verkligen inte underverk för humöret. 

4) När punkt 1-3 infaller samtidigt är snabblagade måltider ett absolut måste.

 

Ungefär så. Ikväll rodde jag således ihop en middag på endast 15 minuter. Efter ett tidsspann på max fem minuter var min tallrik fullkomligt renskrapad. När maten har landat ordentligt i min kurrande mage tänker jag bli på gott humör. Kanske. Oavsett utfall tänker jag ägna tiden fram tills dess att kvällens film sitter på sin plats i DVDn, till att plita ner ett recept på en av världshistoriens snabbaste middagar. Så håll till godo, folks. Här kommer det.

 

Rotsaksmos med skinka och stekt lök, 2 personer

4 st medelstora potatisar

3 st morötter

1 msk flytande margarin eller olja

1/2-1 gul lök

100 gram rökt skinka

1 dl lättmjölk

4 msk franska örter

vitlökspeppar

 

Börja med att skala potatis och morötter. Skär dem i mindre bitar och lägg i en kastrull. Häll på vatten och låt därefter koka tills dess att rotsakerna är mjuka. Ju mindre bitar desto kortare blir koktiden. För mig var det klart på ca 10 minuter. Medan rotsakerna kokar, skala och hacka löken. Bryn matfell i en stekpanna och lägg i löken. Stek tills den fått lite färg. Lägg därefter ner skinkan i stekpannan och fräs ihop med löken. Fortsätt steka på svag värme.

 

Vid det här laget är rotsakerna genomkokta. Häll av vattnet och mosa därefter ihop potatis och morötter direkt i kastrullen. Häll på mjölken och låt puttra någon minut till på medelvärme. Rör ner örterna och smaksätt efter eget tycke med lagom mängd vitlökspeppar. Nu är även skinkan och löken klar att servera.

 

Lägg upp på fat, toppa med ännu mera kryddor och gör därefter som jag - glufsa i dig. Hämningsslöst, skoningslöst och ikväll synnerligen välbehövligt.

 

 

 

  

Just wok it.

En av våra stående rätter på middagsmenyn är wok. Främst för att det är så jädrans gott. Men även för att wok går ytterst snabbt att tillaga. Och att variera. Med några få ingredienser. Samt att det, enligt min mening, är roligt att emellanåt äta middagsmat med pinnar.

 

Basen i woken är givetvis grönsakerna och för oss är även marinaden strängt obligatorisk. I övrigt går det i princip att blanda i nästan vilket protein som helst och ändå få ett lyckat resultat. Eller inte något extra protein alls om man inte känner för det. För bara wokgrönsaker tillagade enligt nedan smakar faktiskt också toppen. På så sätt blir rätten istället vegetarisk.

 

I helgen har vi dock wokat grönsakerna tillsammans med kyckling, jordnötsmör och risnudlar. En rätt som verkligen kan få mig att gå bananas. På ett genomgående positivt sätt, såklart. Och det efter endast 15 minuter effektiv tid i köket. I min värld kan det knappast bli bättre!

 

Kycklingwok med jordnötsmör och risnudlar, 2 personer

250 gram kycklingfilé

300 gram frysta wokgrönsaker

1 msk matlagningsolja (jag kör för närvarande med rapsolja men här använder man givetvis den olja man för tillfället har hemma)

1/2 dl soya

1/2 dl thai sweet chili sause

2 msk jordnötsmör (kan utelämnas ur receptet om man så vill)

1 förpackning risnudlar, ca 50 gram (givetvis kan man här koka ris om man på grund av någon anledning inte vill äta nudlar. Om så är fallet rekommenderar jag att man börjar med riset först)

 

Börja med att strimla kycklingfilén i skivor, ca 1 cm breda och 1/2 cm tjocka. Värm oljan i en stekpanna, lägg i kycklingen och förstek den. Eftersom skivorna är tunna går stektiden väldigt snabbt. Häll därefter ner frysta wokgrönsaker i stekpannan och blanda väl med kycklingen. Stek vidare på medelvärme tills dess att grönsakerna är tinade och varma. Rör om då och då. Medan grönsakerna steks, koka upp vatten i en kastrull. Lägg ner risnudlarna i kastrullen och koka enligt anvisning på förpackningen, ca 5 minuter.

 

Blanda en marinad av soya, thai sweet chili sause och jordnötsmör i en skål. När grönsakerna och kyckligen är genomstekta, ringa ner marinaden i stekpannan och rör om. Låt pannan puttra i ytterligare några minuter. Vid det här laget har nudlarna hunnit bli klara. Häll av vattnet och fördela nudlarna på två tallrikar. Tag därefter stekpannan av spisen och lägg upp även kycklingwoken på tallrikarna.

 

Klart att servera!

 

 

 

 

Vegetarisk surströmming.

Som bekant är min sambo gravt allergisk mot ägg. Som lök på laxen är han även intolerant mot fisk och skaldjur. Vilket oftast inte spelar någon större roll. För det mesta går det nämligen bra att laga merparten av all mat på ett sätt som är fullkomligt allergifritt. Det finns faktiskt inte många begränsningar om man bara har lite fantasi. Samt lägger extra tid på att klura ut fiffiga lösningar utan att behöva tumma på smaken. För mig är det sport. Elitidrott på högsta nivå. Och nio gånger av tio inte bara funkar det. Det blir dessutom riktigt gott.

 

Jag har helt enkelt testat mig fram. Lusläst veganrecept. Bytt ut ingredienser och lagt till ingredienser. Allt beroende på hur avancerad rätt jag har velat prova. Numera finns i min repertoar inte mindre än supergod smörgåstårta utan majonäs, vegetarisk senapssill utan fisk och, hör och häpna, äggfria äggmackor med fiskfri kaviar. Påskmiddagar är inte längre ett problem. Snarare en rolig utmaning.

 

Det enda som har tagit mig lång tid att klura ut är surströmming. För här finns det mig veterligen inga recept att tillgå på den befintliga marknaden. Dock är det sällan kul att varenda år förpassas till att ensam käka varmkorv med bröd när det är dags för surströmmingspremiär. I allafall inte om man är uppvuxen med sådana ädla traditioner. Och är äldre än tolv. Eller som min sambo, en bit över trettio. Så jag har funderat ett bra tag nu. För hur fasen löser man egentligen fiskfri suris utan strömming och tillhörande obligatoriskt jäseri?

 

Många hävdar att koreansk kimshi är svaret. Mjölksyrade grönsaker. Med fördel använder man kål som bas. Tvi säger jag. Inte för kålen utan istället för rätten. För jag gillar inte kimshi. Även om jag personligen har haft förmånen att prova äta det som sig bör. I hjärtat av Seoul, Korea. Väl tillagat av erfarna koreanska kockar. Men tyvärr. Hos mig går det bara inte hem. Surströmming däremot är något som jag verkligen uppskattar. Någon gång per år.

 

Uttalandet om kimshi kommer således med all säkerhet från personer som aldrig har ätit surströmming. Som surströmming är till för att ätas. I augusti. Med smarrig färskpotatis och hackad lök på hårt tunnbröd. Dock kan man alltid låta sig inspireras. Vilket jag även i det här fallet har gjort. Receptet nedan är byggt på recept från www.kimshi.se. Och därefter omgjort för att passa en fiskallergiker samt för att få strömmingen riktigt salt. Med en godtagbar konsistens.

 

Intressant nog funkar det. Långt över förväntan. Jag har lyckats. Den vegetariska surströmmingen blir nämligen god. Om än något mildare än den äkta varan. Ty riktig suris kan nog egentligen aldrig ersättas. Här nedan följer dock mitt recept, helt klart väl värt att prova. Och om man har bråttom, eller inte orkar vänta på jäsning, kan man givetvis istället med fördel köra snabbvarianten - ersätt allt som heter strömming med finhackade soltorkade tomater.

 

Vegetarisk surströmming, 4 st "strömmingar"

1 st medelstor aubergine

 

Saltlake, dag 1:
1/2 dl salt
1 liter vatten

Kryddblandning:
2 msk chilipeppar eller cayennepeppar (alternativt en msk av vardera)

1 msk malen ingefära

2 st vitlöksklyftor, finhackade
2 msk soya

1 msk socker (jag har använt mig av rårörsocker men vanligt strösocker funkar alldeles utmärkt)

 

Saltlake, dag 3-5:

2 dl vatten

1 msk salt

 

Blanda vatten och salt i en burk med lock. Rör om så att saltet löses upp ordentligt. Skölj auberginen och dela den på längden i fyra delar. Skär snitt i auberginens köttiga sida, ca 5 mm mellan varje, men var försiktig så att snittet inte skär igenom skalet. Lägg därefter delarna med köttiga sidan nedåt i saltlaken. Sätt en tyngd på dessa så att de inte flyter upp till toppen av burken (om så behövs). Sätt på locket och ställ burken i kylskåpet över natten.

 

Nästa dag, häll bort saltlaken ur burken. Blanda ihop kryddblandningen i en kopp. Pensla auberginernas köttiga sida med blandningen. Lägg dem åter i burken och sätt på locket. Låt burken stå och jäsa svalt över dagen. Det vill säga i rumstemperatur men inte i solen. På kvällen, ställ den åter i kylskåpet. Låt burken stå orörd i två till tre dagar. Häll därefter i ytterligare 2 dl vatten och en matsked salt. Ställ tillbaka strömmingen i kylen och låt dra i lagen i två dagar till. Därefter är strömmingen klar att ätas. Hållbarheten i kylskåp är nu ca en vecka.

 

Vi avnöjt den vegetariska surströmmingen redan dag fem, penslad med lite extra soya. Som klämma. Det vill säga på hårt tunnbröd i gott sällskap med färskpotatis, finhackad gul lök och en klick gräddfil. Med en öl till det. 

 

En norrländsk specialitet när den är som allra grönast. Helt enkelt.

 

 

 

 

Karoten i karotten.

Soppor överlag är inget jag tidigare har sysslat nämnvärt mycket med. Jag gillar dem. Som förrätt är soppa fenomenalt. Med ett gott bröd till. Men för att få till en konsistens som känns givande krävs dessvärre, enligt min mening, ofta tillgång till en matberedare med lock alternativt en mixer med ordentligt stänkskydd.

 

Har man inte sådana atteraljer hemma kan soppskapandets ädla konst dessvärre lätt förvandlas till ett inferno av smärre kaos. Och med det faller per automatik hela grejen. För mig innefattar nämligen inte "att ha roligt och vara kreativ i köket" att skura golv och väggar fria från rinnigt stänk. Vi pratar ju faktiskt soppa här, inte såpa.

 

Som tur är var tomten snäll i vintras. Lagom till julafton petade han galant in en fin mixer/matberedare i ett stort paket under granen. Och med det öppnades en ny värld för mig. Soppskapandets. Här nedan följer således ett av mina sopprecept, med inspiration hämtad från någon av Coops månatliga medlemstidningar. Vilken minns jag dessvärre inte. Dock vet jag att jag har tagit bort vissa ingredienser och därefter ersatt med nya. På så sätt blev soppan magrare. Smaken är dock fortfarande härligt fet.

 

Krämig morotssoppa, 2 personer

2 st medelstora till stora morötter (ca 250 gram totalt)

1 st gul lök

1 msk smält smör (här gör jag det enkelt för mig genom att använda flytande margarin)

4 dl vatten

1 st grönsaksbuljongtärning

1,5 dl mjölk (jag har använt mellanmjölk men här tar man helt enkelt den mjölk som man har hemma)

1 dl lättyoghurt naturell

1 msk pressad citron

1 tsk flytande honung

1/2 tsk malen ingefära

Eventuellt ett gott bröd, exempelvis basilikascones

 

Börja med att skala löken och hacka den därefter grovt. Smält smöret i en panna och bryn sedan löken. Medan det sker, skala morötterna och skär dem i centimeterstora bitar. Lägg ner morötterna i kastrullen, häll på vattnet och smula ner buljongtärningen. Rör om ordentligt så att buljontärningen löses upp. Låt därefter pannan puttra på medelvärme i ca 15 minuter, alternativt tills dess att morötterna har mjuknat.

 

Blanda yoghurt, pressad citron, honung och ingefära till en dressing i en separat skål. Ställ in i kylen i väntan på servering. När morötterna väl är mjuka, häll över allt från kastrullen till din matberedares behållare. Mixa noga så att soppan blir slät och utan klumpar. Häll därefter tillbaka soppan i kastrullen, tillsätt mjölken och låt soppan åter koka upp under omrörning.

 

Häll upp i djupa skålar, ringla/dutta yoghurtdressingen på soppan. Klart att servera, gärna med ett bröd som tillbehör.

 

 

Chokladbombad och klar.

Jag är som bekant förtjust i spa. I alla dess former. För jag gillar att skämma bort mig själv. Rejält. Mitt badrumsskåp har innehållit det mesta i produktväg. Både billiga och dyra krämer. Ansiktsmasker och lotions av alla de slag. Just nu har jag dock slut på det mesta. I just badrumsskåpet.

 

Mitt skafferi däremot innehåller fortfarande många finfina ingredienser. Yoghurt är nämligen rengörande och exfolierande medan kakao innehåller antioxidanter och vitamin E. Även honung har en rengörande effekt men dessutom även återfuktande och vårdande egenskaper. Havregrynen i sin tur funkar bra som mild peeling.

 

Så ikväll har jag med enkla medel lyxat till det ordentligt. Med en ansiktsmask som verkligen inte går av för hackor. Och dessutom doftar choklad.

 

Chokladbomb med peelingeffekt, en sats för tre tillfällen (håller ca 1 vecka i kylskåpet)

1/2 dl yoghurt naturell

2 msk havregryn

1 msk kakao

1 tsk flytande honung

 

Blanda samtliga ingredienser i en skål. Smörj in ansikte och hals och låt verka i 10-15 minuter. Sätt gärna en sil över avloppet innan du sköljer bort masken. På så sätt kan du fånga upp havregrynen för att undvika att de i efterhand muteras till gröt i dina avloppsrör. Och kan således, inte bara med ren och fräsch hy utan även med ett rent samvete, fortsätta att njuta av din chokladbombade hud. Länge.

 

 

 

 

"Mager" och äggfri kladdkaka. Kort och gott.

Det händer ibland att jag får ett rejält sug efter gottgott. Närmare bestämt skriker min kropp vid dessa tillfällen efter choklad. I vilken form som helst. Bara det innehåller kakao och är sött och krämigt blir jag nöjd. Dock kan sådant ju, som vi alla vet, kanske inte nödvändigtvis klassas som sunt att trycka i sig på regelbunden basis.

 

Därför är jag glad att här nedan kunna presentera en relativt mager men maffig kladdkaka. Som inte innehåller vare sig smör eller ägg men ändå blir riktigt ordentligt smarrig! Servera gärna med vaniljkesella och lite färska bär så blir lyckan total!

 

Äggfri och relativt mager kladdkaka, en liten ugnsform (ca 20 cm i diameter)

1 dl strösocker

1 tsk vanillinsocker

1 tsk bakpulver

4 msk kakao

1 krm salt

1 dl vetemjöl

1 dl lättyoghurt naturell

1 dl ljus sirap

1 msk matfett till att smöra ugnsformen

florsocker som garnering

 

Sätt ugnsgallret i mitten av ugnen och ställ in den på 175 grader. Smöra pajformen, både botten och kanter. Blanda strösocker, vanillinsocker, bakpulver, kakao, salt och mjöl i en bunke. Rör tills dess att blandningen är klumpfri. Häll därefter ner sirap och lättyoghurt. Rör ihop samtliga ingredienser så att de blandar sig väl. Använd gärna en gaffel för ändamålet. Häll i ugnsformen, ställ in i ugnen och grädda i ca 25 minuter.

 

När kakan är klar, ställ den på en kall spisplatta och låt den svalna ordentligt. För att undvika att någon fluga eller annan icke önskvärd gäst provsmakar kakan innan du själv hinner göra det, lägg över en tallrik. När kakan väl har svalnat och äntligen skall serveras, pudra gärna lite florsocker över den.

 

Garnera med bär och kanske till och med några blad citronmeliss. Och som sagt, smaksatt kesella är ett grymt tillbehör som med fördel kan användas som tillbehör istället för grädde eller glass!

 

 

 

 

 

Matiga basilikascones i muffinsformar.

De här små godingarna är supergoda att i traditionell ordning avnjuta ljumna som frukostbröd i gott sällskap med smör och ost. De passar även alldeles utmärkt att äta helt kalla, gärna som matbröd serverade till en god soppa.

 

Det bästa med scones är att de innehåller basvaror som man ofta redan har hemma. Dessutom går det otroligt snabbt att slänga ihop en sats. Grädda dem med fördel i muffinsformar så håller de stilen något bättre än om de klickas ut på plåt. Det är iallafall mer regel än undantag när det gäller utformningen på just mina.

 

Receptet nedan har jag lånat av The stange bakery. Mitt eget tillägg i smeten består av aprikoser, kryddor och solroskärnor. Lek gärna med annan smaksättning utifrån vad som finns hemma! And have fun, folks!

 

Matiga basilikascones, ca 10 st i små muffinsformar

5 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1 krm salt

2 msk olja

2 dl vatten

2 msk torkad basilika (kan utelämnas om man vill)

2 msk solroskärnor (kan utelämnas om man vill)

3 st finhackade aprikoser (kan utelämnas om man vill)

 

Sätt ungsgallret i mitten av ugnen och ställ den på 250 grader. Ställ 10 st muffinsformar i en ugnsfast form. Finhacka aprikoserna. Rör därefter ner vetemjöl, bakpulver, salt, solroskärnor, basilika och aprikoser i en bunke. Blanda därefter ner olja och vatten och rör ihop samtliga ingredienser till en jämn smet. Med hjälp av två matskedar, klicka ut smeten i muffinsformarna. Pensla med lite vatten. Grädda i 10-15 minuter. När dina scones har fått lite färg är de klara.

 

Låt svalna något innan frukostservering alternativt helt och hållet om syftet är att de ska gå ett öde som matbröd till mötes. Om det skulle råka bli någon scones över går dessa bra att frysa. Dock är de givetvis alltid som mest till sin fördel när de är sprillans nybakta!

 

 

 

 

 

Få mera lugn med mera ugn.

Att laga mat i ugnen är smidigt. Förberedelsetiden är ofta snabb och väl inne i ugnen sköter maten snällt sig själv. Och kocken får således tid över till annat. Typ att slänga upp benen i soffan och göra inte ett jädrandes dugg. I minst en halvtimme. Skönt.

 

Ikväll har vi gjort det precis så enkelt för oss. Lagat gott på rotsaker, puts från fläskkarré och den rödvinsås som blev över i söndags. Ett synnerligen bra sätt att ta tillvara rester. Så tillvida att man inte känner för att laga hela rätten från grunden förstås.

 

Rotsaker i ugnen med fläsk och rödvinsås, 2 personer

4 st medelstora morötter

2 st medelstora potatisar

150 gram fläskkött (med fördel putset från karré eller filé, se länk ovan)

1 msk flytande margarin

2 dl rödvinsås (se länk ovan)

timjan till garnering

 

Börja med att sätta ugnsgallret i mitten av ugnen. Ställ den därefter på 200 grader. Skala morötter och potatis. Skär därefter upp rotsakerna i stavar, ca 5 cm långa och 1 cm breda. Det är bra att ha så lika storlek som möjligt på stavarna eftersom de då tillagas jämnare i ugnen. Lägg stavarna i en ej smord ugnsform. Tärna köttet i bitar, ca 2*2 cm stora. Lägg därefter även dessa i ugnsformen och ringla över det flytande margarinet. Sist men inte minst, häll ner rödvinssåsen. Rör sedan om så att ingredienserna blandas väl. Ställ in i ugnen, ca 30 minuter. Rätten är klar att servera när potatisen är mjuk. Toppa slutligen mat på upplagda fat med valfri mängd timjan.

 

Salt och peppar? Nej. Inte idag heller. Med hjälp av rödvinsåsen får man nämligen all den smak man behöver. En fyllig sådan. Kan garantera att det både räcker och blir över. Och om man vill kan fläskköttet givetvis bytas ut. Kyckling eller grovhackade champinjoner är goda alternativ som gör sig fantastiskt bra tillsammans med receptets övriga ingredienser.

 

Bon appetit!

 

 

 

 

 

Hur man än gör blir det alltid pannkaka.

I det här huset finns ingen djup ugnsform. Så har det varit sedan lägenheten köptes. Emellanåt påminns jag plötsligt och brutalt om just det. Och varje gång skriver jag en mental påminnelse om att köpa en ny ugnsplåt nästa gång jag passerar en lämplig butik. Vilket hittills inte har inträffat. Efter dryga två år på samma adress.

 

Samtidigt gör det inget. För det enda jag som jag tidigare har använt den djupa ugnsformen till är att grädda pannkaka. Med en smetig, geggig och otymplig plåt att diska som följd. För er som inte har förmånen att vara födda norr om Dalälven vill jag förtydliga att det här rör sig om den tjocka varianten. Som jag numera istället gräddar i min gamla trotjänare pajformen. Vilken inte behöver smörjas. Och är synnerligen behändig att hantera i diskbaljan. Man tager det man haver. Ett bevingat uttryck som bevisligen även gäller för husgeråd.

 

Soltorkade tomater är alldeles utmärkta att blanda i pannkakan och smaken blir då förvillande lik den av fläsk. Så för er som gärna vill äta fläskpannkaka men helst ändå väljer vegetariskt följer här nedan ett kanonrecept. Äggfritt såklart. För vad gör man väl inte för sin sambo.

 

Äggfri pannkaka med soltorkade tomater, en pajform

3 dl vetemjöl

1/2 tsk vanillinsocker

1 tsk bakpulver

6 dl mjölk

2-3 st msk flytande margarin (alternativt smält smör)

4 st soltorkade tomater (jag har använt mig av såddana i olja men vilken sort som helst går alldeles utmärkt)

Eventuellt 1/2 tsk salt (själv tillsätter jag inte salt i smeten utan låter sältan komma uteslutande från tomaterna)

 

Börja med att sätta ugnen på ca 225 grader. Finhacka därefter de soltorkade tomaterna. Blanda sedan mjöl, vanillinsocker och bakpulver i en skål modell större. Blanda ned mjölken under omrörning, helst med en visp. När smeten är slät och klumpfri, rör ner smöret jämnt i smeten. Häll smeten i en pajform eller annan ugnsform. Sprid därefter ut de finhackade tomaterna över hela formen.

 

Grädda i ca 20 minuter. Den här pannkakan innehåller ínga ägg till följd att den ej heller bubblar upp som äggpannkaka gör. Man får således sticka ner en gaffel i kakan för att se om den är färdig eller inte. Om gaffeln inte blir smetig är pannkakan färdiggräddad. Tag ut den ur ugnen, lossa kanterna ock klipp den i lagom stora portionsbitar. 

 

Ikväll avnjöt vi pannkakan tillsammans med en stor klick av min käre faders hemmagjorda blåbärssylt. Om man är sugen på ett lite krämigare tillbehör rekommenderar jag att prova vaniljkesella. Synnerligen gott och en bråkdel så fett som grädde.

 

 

 

 

 

.

När man behöver smöra lite extra.

Jordnötsmör är en oförtjänt bortglömd ingrediens. För det funkar alldeles utmärkt som smaksättare i det mesta. Eller som topping på en vegetarisk gryta, exempelvis denna. Fettet är nyttigt och smaken är suverän.

 

Just det här receptet är helt i enlighet med mitt eget tänk. Snabbt, billigt, enkelt och supergott. Samt utan onödiga tillsatser. Därför har jag med stolthet stulit det från I form.

 

Jordnötsmör, 1 burk à ca 200 gram

200 g salta jordnötter utan skal (ca 3,5 dl)

1 msk honung
1 msk rapsolja (det vanliga är att använda jordnötsolja men här tar jag i vanlig ordning det jag har hemma)

 

Lägg jordnötterna i en så stänkfri skål som möjligt. Gå loss med en stavmixer eller matberedare. När jordnötterna har mixats till en krämig smet, blanda i honung och olja med hjälp av en gaffel. På så sätt, istället för med en sked, blandas ingredienserna lättare med varandra. Häll massan i en väl rengjord glasburk och förvara svalt.

 

Det är viktigt att tänka på att jordnötsmör är en färskvara som passar mindre bra att frysa. Och waste är enligt min uppfattning big no no. Så om du vet med dig att du inte kommer att använda speciellt mycket smör under den närmaste perioden rekommenderar jag att istället göra en halv sats.  

 

 

 

Konsten att skydda sig till ett bättre pris.

Det finns vissa som struntar totalt i hudens åldrande. Ett tankesätt som i vissa fall kan vara sunt. För det är aldrig bra att bli fanatisk. Men som i andra fall är direkt hälsovådligt. Vilket såklart inte heller är bra.

 

Jag pratar naturligtvis om det här med att använda solkräm. Alltid. Således inte bara på sommaren när solens strålar emellanåt gör huden rödrosigt påmind om att fara och färde måhända är på tapeten. Oh nej. Skydd mot strålning är högst väsentligt året om. Det är inte bara solen som är boven i vår moderna värld.

 

För även vardagliga bruksmedel såsom datorn och mobilen arbetar nämligen i tysthet för att kräva sitt. För att inte tala om bilens AC. Vilken nöter kraftigt på hudens elasticitet. Efter en dag på kontoret eller i bilen blir man helt enkelt ofta torr i ansiktet. I allafall blir det så för mig. Därför använder jag alltid produkter med solskyddsfaktor. Året om. Det hjälper. Min ansiktsmimik försvagas inte längre när eftermiddagen kommer. Huden slipper torka ut i onödan. Ett stramt leende är faktiskt inte riktigt trevligt. Vare sig för givaren eller mottagaren.

 

Speciellt sommarens solkräm kan dessvärre ibland vara dyr. Ofta jättedyr. Även om en flaska räcker för hela säsongen. Jag är dock inte speciellt förtjust i att betala mer än vad nöden kräver. Således handlar jag därför sällan solkräm i min vanliga butik. När det är dags att bunkra upp brukar jag istället besöka någon riktigt billig affär. Lågprisvarianten. Av det slag som brukar vara etablerad vid större köpcenter. För även här erbjuds garanterat exakt samma produkter. Men ofta till halva priset. Konstigt nog.

 

De här två godingarna handlade jag i början av juni för endast 50 SEK styck.På just en lågprisbutik. Igår hittade jag dem båda i city för 119 respektive 139 kronor styck. Samma märken. Samma varor. Den enda skillnaden så vitt jag kan se är storleken på hålet i min plånbok. Och med det känner jag mig synnerligen nöjd. Och väl skyddad.

 

 

 

Ingen sommar utan weggie.

Idag har temperaturen varit svalare. Till följd att det kändes helt naturligt att reglera tillbaka hettan något. Så ikväll har vi förvisso ätit nyttigt och kalorisnålt. Ungefär som vi brukar göra. Dock även redigt kryddstarkt och saftigt smakrikt. Vegetariskt. Och även väldigt gott. Här nedan följer således receptet på en rätt som går hem hos de flesta, vegetarianer eller ej, och är klar att servera efter endast ca 15 minuter.

 

Då min högt ärade sambo är matglad utöver det vanliga och så tillika väldigt förtjust i den här rätten, blev det ikväll endast över mat att frysa in till en medelstor lunchlåda. I vanliga fall är dock grytan, serverad med bulgur eller cous-cous, anpassad att räcka till fyra normalstora portioner.

 

Het kikärtsgryta

1 st medelstor gul lök

1 st vitlöksklyfta

1 burk kikärter, ca 400 gram (dryga 200 gram utan spad)

1 burk hela passerade tomater

2 dl vatten

1 st grönsaksbuljongtärning

1 msk matfett

1 tsk curry

1 msk Thai sweet chili sauce

2 msk vitlökspeppar

2 msk basilika

2 msk timjan

Bulgur (jag kör med grovkrossad sådan men rätten blir även god med vanlig bulgur alternativt cous-cous)

 

Börja med att hacka löken och dela buljongtärningen i två delar. Bryn matfettet i en gryta och fräs löken tillsammans med pressad vitlök tills dess att den är mjuk. Häll därefter ner vatten och första halvan buljongtärning. När buljongen har löst sig, häll av spadet från kikärtsburken i slasken och rör sedan ner kikärterna i kastrullen. Tillsätt därefter tomaterna inklusive tomaternas spad. Blanda ner samtliga övriga ingredienser och låt puttra under lock på medelvärme. Rör om då och då.

 

Koka bulgur i separat kastrull enligt förpackningen på paketet, ca 8-10 minuter. Istället för salt, lägg den andra halvan av buljongtärningen i kokvattnet. När bulguren är färdigkokt är även grytan klar att servera. Det ska finnas kvar lite vätska i grytan eftersom det på tallriken blandar sig väl med bulgur.

 

Eftersom grytan är relativt spicey, rekommenderar jag att måltiden avnjuts med en stor kanna vatten på  bordet. Eller kanske valfri mängd gott rött.´Ikväll har vi med glädje kört grytan under benämningen vardagskäk. Således utan vare sig vin, färska kryddor eller andra extra krusiduller. Om man ska ha bjudning föreslår jag dock att man piffar upp presentationen lite, exempelvis genom att toppa med färska basilikablad och krossade jordnötter.

 

Eller, om man vill vara riktigt avancerad, kanske till och med ett gäng ätbara färgglada blommor.

 

 

 

 

 

 

 

Skoskav. Ett rent hälvete.

I sommar har jag varit riktigt noga med att ta hand om mina fötter. Inte minst eftersom vi för närvarande befinner oss i en period när skor med öppna tår hör till vanligheterna. Samt att det är en underbar tid för att utan obehag och risk för frysskador, kunna släppa ut sina tår i det fria. På grönbete. Det stora årliga tåutsläppet. Ett begrepp som kanske borde föräras med en egen folklig dag i almanackan.

 

För det är förbannat skönt att gå barfota. Jag tar tillfället i akt så fort som möjlighet finnes. På stranden. Silar gärna sand mellan tårna. Eller rycker upp grässtrån. Står ibland bara stilla ett tag och grundar mig. Effekten är inte bara sinnlig. Sand gör nämligen underverk för fötterna. Det vill säga om man är intresserad av att förebygga höstens eventuellt kommande förhårdnader. Sand slipar nämligen varsamt. Utan att man överhuvudtaget behöver tänka på det.

 

Mina fötter är således för tillfället mjuka. Bortskämda. De har också semester. Kanske har de till och med skapat sig olater. Och egna preferenser. För trots, alternativt tack vare, all omsorg drog jag igår på mig ett redigt skavsår på hälen. Mina vanligtvis bekväma sandaler med hälstöd passade bevisligen inte nu. Trots att jag har gått omkring med dem på jobbet under hela försommaren.

 

Redan när jag var liten gillade jag att leka örtagumma. Lindring av skoskav och insektsbett löste jag själv enkelt på lekplatsen. Genom att lägga groblad på det onda. Synnerligen effektivt. Om man har direkt tillgång till naturen. Idag har jag förfinat min teknik något. Ofta tar jag hjälp av Elisabeth Arden eight hour cream. Den är grym eftersom den både läker och lindrar. Snabbt. Jag använder den främst på läpparna. Vilket jag har gjort i flera år. Vid en första anblick kan tuben tyckas vara dyr. Men det är den värd. För den är osedvanligt dryg även om den är liten. Och med normal användning, det vill säga flera gånger dagligen, räcker den i över ett år. Inget läppcerat i världen kan toppa det. Iallafall inte något av de som jag själv har provat.

 

Men har man inte Eight hour cream hemma eller groblad på gräsmattan så har man inte. Och då fungerar det riktigt bra att istället smörja det onda området med honung. Honung är nämligen ytterst läkande och vårdande. Även på läpparna. Då den dessutom smakar gott. Och är helt naturligt. Samt väldigt billigt. Jag har alltid en flytande variant hemma. Som jag använder till precis allt.

 

Idag har jag tid att gå barfota hela dagen om jag så vill. Så just honung är vad min såriga häl ska få gotta in sig med idag.

 

 

En doft av sommar.

När det är sol och sommar känns det verkligen inte frestande att tänka på en stundande höst. Dock är den snart i antågande och med den kommer även kräftskivorna. Och surströmmingspremiären. Varför inte överlämna en personlig gå bort-present i år? Istället för den synnerligen trevliga och uppskattade men ändock sedvanliga vinflaskan tänker jag.

 

Det vackra och väldoftande badsaltet på bilden nedan har jag själv fått i present. Av min mor. Kärleksfullt komponerat med himalayasalt av det lyxigare slaget samt blommor och örter från den egna trädgården. Något som kommer att skänka mig njutning långt in på den sista halvan av året. Tack mamma. Du är bäst.

 

Badsalt med potpurri från den egna trädgården

En glasburk i lämplig storlek (om du inte vill använda specialburkar, diska istället bort etiketten från vilken tom kylskåpsburk som helst och knyt med hushållssnöre fast ett fint tyg över locket)

Grovmalet havssalt eller himalayasalt (billigare varianter finns att tillgå i vanliga större livsmedelsbutiker)

Torkade örter (gärna lavendel, rosmarin eller citronmeliss)

Torkade blommor från trädgården (t ex rosor, blåklint etc.)

 

Blanda salt och örter. Lägg mixen till 3/4 i botten av den torra och urdiskade glasburken,.Toppa upp resten av burken med torkade blommor. Klart!

 

Snabbt, snyggt och enkelt. Med en ljuvlig doft av sommar.

 

 

 

 

 

När otrohet är av godo.

Söndagsmiddag på bara 30 minuter.

Att äta söndagsmiddag är en gammal tradition som jag fortfarande finner ytterst trevlig. Det behöver inte vara vare sig tidskrävande, avancerat eller speciellt dyrt.

 

Som vanligt har jag ikväll använt mig av det jag har hemma. Det vill säga tunnskurna kotletter ur frysen, potatis, lök och morötter. Samt en vinslatt från fredagen som oförhappandes nog lyckades bli kvarlämnad i sin flaska.

 

Fler huvudingredienser än så, samt lite basvaror i skafferiet såklart, behövs faktiskt inte för att ordna något riktigt snabbt och gott till middag. Den här rätten är dessutom klar att servera efter endast ca 30 minuter, förberedelsetiden inberäknad.

 

Karrekotletter med rotsaksröra och rödvinssås, 2 personer

2 st karrékotletter

2 st medelstora potatisar

3 st medelstora morötter

2 msk flytande margarin

vitlökspeppar till kryddning

 

Rödvinssås:

1/2 gul lök

1 msk flytande margarin

3 dl rött vin

2 dl kranvatten

1 st köttbuljongtärning

2 st lagerblad

5 st vitpepparkorn

1 msk soya

3 msk maizenamjöl (jag personligen gillar fyllig sås men här är det givetvis en smaksak hur mycket maizena man vill använda till att såsen ska tjockna)

 

Börja med såsen. Smält smöret i en kastrull samtidigt som du hackar löken. Lägg löken i kastrullen och bryn tills den får färg och blir mjuk. Tillsätt vin, vatten, buljongtärning, lagerblad och vitpepparkorn. Lämna därefter såsen puttrandes på låg värme utan lock tills dess att kotletterna och potatisen är nästan klar. Rör om då och då under tillagningen.

 

Skala och grovriv potatis och morötter. Bryn en matsked flytande margarin i en stekpanna och snurra runt så att matfettet fördelas över hela pannan. Lägg i de rivna rotsakerna och tryck till något med en stekspade så att de fördelas och täcker hela pannan. Låt steka på medelvärme i ca 15 minuter. Vänd runt rotsakerna emellanåt så att de inte bränns i pannan. Om de börjar se lite torra och trista ut, häll i lite vatten (ca 2 msk) och rör om.

 

Bryn 1 msk flytande margarin i en ytterligare stekpanna. Lägg ner karrékotletterna och peppra dem på båda sidor. Stek ca 8 minuter på varje sida. Skär gärna ett litet snitt i dem för att lättare se om de är genomstekta. Kotletterna är klara när köttsaften har slutat att sippra ut.

 

När kotletterna nästan är klara är det dags att lägga sista handen vid såsen. Den har vid det här laget reducerats till ca 3 dl sås i pannan. Sila bort lök, pepparkorn och lagerblad. Spara löken i en separat skål men släng bort både peppar och lagerblad. Häll därefter åter såsen i samma panna. Rör ner soya och därefter maizenamjöl och koka någon minut ytterligare tills dess att såsen får den konsistens som du vill ha.

 

Häll upp såsen i separata små skålar. Överbliven sås serverad på det här sättet, istället för upplagd på tallrik, kan enkelt läggas i en burk och sparas i kylen i max ett par dagar. Dessutom ser det enligt min mening betydligt trevligare ut när såsen inte slabbas runt direkt på tallriken . Lägg därefter upp kotletter och rotsaker på tallrikar och garnera slutligen rotsakerna med löken från vinsåsen. 

 

Så gott. Så snabbt. Och så ofantligt enkelt.

 

 

 

 

 

 

Fotbad med citron, honung och rosenblad.

Efter 15 minuter med fötterna relaxandes i det här badet kommer de garanterat att kännas som nya!

 

Fotbad med honung och citron

1 balja, gärna i plast för smidigare rengöring

1 msk flytande honung

Några skivor citron

Rosenblad (för oss utan egen trädgård funkar det finfint att använda blad från torkade eller färska snittrosor)

 

Fyll en balja med lämplig mängd varmt vatten och lägg i honung, citron och blomblad. Honungen gör huden mjuk, citronen är djuprengörande och ger både bad och fötter en fräsch doft. Placera gärna hälarna på varsin citronskiva i badet för att ytterligare mjuka upp förhårdnader. Blombladen ger liv åt trötta fötter och samtidigt en härlig känsla av vardagslyx.  

 

Fila gärna efteråt och smörj slutligen in fötterna med valfri fotkräm för absolut bästa effekt.

 

 

 

Söt som socker.

Jag är väldigt förtjust i spa. Således har jag med glädje besökt ett flertal olika spainstitut under de gångna åren. Det vill säga både sådana som erbjuder behandlingar över dagen och även riktigt lyxiga sådana då själva vistelsen har sträckt sig över en hel helg. Känslan av att bli riktigt ompysslad och samtidigt ofelbart uppfräschad från topp till tå är ljuvlig.

 

Senast i våras spenderade jag en helg på St Jörgen Spa i Göteborg. Tillsammans med ett gäng glada väninnor. Helt oslagbart. I april förärade jag ett litet men förvånansvärt proffsigt floatingspa i Nyköping med ett uppfriskande tvåtimmarsbesök. Juni månad skämde jag bort mig själv med diverse behandlingar i England. Och för bara några veckor sedan besökte jag ett synnerligen lokalt dagsspa. Med förbluffande resultat. Dit kommer jag garanterat att gå igen. Och i höst bär det av på ytterligare en sparesa till västkustens pärla Falkenberg. Något som jag verkligen ser fram emot.

 

Ty det här är sådant som jag gärna gör när jag vill kosta på mig lite. Ibland tillsammans med väninnor. Kanske ett av de mest ulitmata sätten att umgås. Andra gånger gör jag det enbart för mig själv. För att fira att jag är bra. Att det lider mot semester. När solen skiner. Eller. Vad sjutton. Egentligen spa-ar jag gärna precis närsom helst. Och på grund av vilken anledning som helst. När lusten väl faller på och ekonomin så tillåter.

 

För det är just där som skon ibland kan klämma. Behandlingar av ovanstående karaktär kan nämligen vara ganska dyra. Och jag vill inte gärna vänta alltför länge mellan gångerna. Därför är jag glad att jag har mitt alldeles egna badkar. Och min älskade fotbalja. Med hjälp av dessa två får jag mig med enkla medel ofta en egen njutbar stund hemma. Till ett bra pris. Lägg så till att jag gillar att pyssla. Då kan vissa produkter faktiskt bli riktigt billiga. Även om kvaliteten faktiskt i princip är densamma.

 

Så ikväll kommer jag att bli lika len som det sägs att en bebisrumpa är. Tror jag iallafall. För gällande just det sista har jag ingen egen praktisk erfarenhet. Dock vet jag att skrubben här nedan gör susen för kroppen. Rengörande, mjukgörande och uppfräschande. Mer än mycket ok med mig.

 

Lyxig sockerskrubb för kroppen

En del matlagningsolja (rapsolja går snabbt in i huden och hållbarheten blir lång om man gör en större sats)

Två delar strösocker 

 

Ikväll har jag gjort en sats som räcker till ett enda skrubbtillfälle. Det vill säga med två matskedar socker och en matsked olja. Just idag får det bli olivolja eftersom det är vad som finns hemma. Olivoljan är dock ganska fet och ligger kvar längre på huden än vad rapsolja gör. Den är dock synnerligen vårdande och den här kvällen har jag faktiskt både tid och lust att lufttorka sakta i soffan framför kvällens film. Så so be it. Olivolja fick det bli.

 

Skrubben i sig funkar alldeles utmärkt utan ytterligare ingredienser. Men för en lite lyxigare känsla har jag ikväll även blandat ner 1 tsk krossad torkad rosmarin och 1 tsk saft från pressad citron. Rosmarin är nämligen antiseptiskt och sammandragande för huden medan citron är djuprengörande och ger en synnerligen fräsch och behaglig doft. Dessutom hade jag, som hatar att slänga mat, tursamt kvar två av citronskivorna i kannan från gårdagens måltidsdryck. På det här sättet fick de på ett värdigt sätt komma till en absolut sista användning. Livskvalitet. Definitivt. Skapat med små och enkla medel.

 

Så varför inte prova? Kanske redan i helgen? Alldeles själv eller tillsammans med en vän. Hemma eller på landet. Oavsett vad du väljer kan jag lova att du kommer att bli nöjd!  

 

 

 

 

 

Att koka soppa på en spik. Eller på en potatis.

Min sambo jobbar ikväll. Han kommer inte hem förrän väldigt sent. Själv är jag dock så ledig som jag bara kan bli. Ingen bra kombo med tanke på att det har varit värmebölja även idag. Vilket som vanligt har en viss inverkan på min matlust. Den blir i det närmaste obefintlig.

 

Så efter att ha spenderat hela min dag på stranden kan ingen begära att jag ska känna mig sugen på något vällagat och stabbigt. Jag har ju trots allt redan stekt det fläsk som ska stekas idag. En enkel tallrik med yoghurt hade kunnat duga. Bara för sakens skull. Kanske dock inte främjande för ett hälsosamt dagligt näringsintag. Vilket jag givetvis inser när jag tänker efter.

 

Så idag fick det bli soppa med grönsaker och örter. Och ett gott bröd till. Förmodligen inte den vackraste rätten genom tiderna. Men riktigt näringsrik och god. Med en tillagningstid på ca 10 minuter.

 

Snabb potatis- och broccolisoppa, 1 person

1 st medelstor potatis

100 gram fryst broccoli (ca 3-4 buketter)

5 dl kranvatten

1 tärning grönsaksbuljong

1 msk honung

1 msk torkad basilika

1 st snabbt och äggfritt bröd (OBS! Om brödet ska bakas, lägg på ca 5-10 minuter på totala tillagningstiden)

 

Skala potatisen och skär den i mindre bitar. Lägg den skurna potatisen och de frysta broccolibuketterna i en kastrull, fyll med vatten och smula ner buljongtärningen. Sätt plattan på medelvärme och låt koka under lock tills broccolin har tinat och potatisen är mjuk, ca 7 minuter. Koktiden blir kort eftersom potatisbitarna är små.

 

Medan grönsakerna kokar, blanda ingredienserna till brödet enligt recept i länk ovan och ställ in i ugnen. Och om du inte vill ha något bröd, bortse isåfall ifrån de här två raderna.

 

Blanda därefter honung och basilika i en mugg. Vid det här laget borde potatisen snart vara genomkokt. När så är fallet, lyft ur broccolin ur kastrullen och lägg i den skål från vilken du avser att äta. Skär broccolin i mindre bitar om du så vill. Ta en potatisstomp och finkrossa potatisen direkt i buljongkastrullen. För slätare soppa, använd istället en stavmixer. Häll sedan detta över broccolin och dutta ut basilikahonungen i skålen. Servera med det nu färdiga och nybakta brödet.

 

Bon appetit!

 

 

Jästfria jag.

Ibland kan jag tycka att det är kul att baka. Dock oftast inte. Läs ytterst sällan. För hur mycket jag än uppskattar andras bakverk är jag som bekant inte en fena på att följa recept till punkt och pricka. Vilket på min ytterst låga nivå av bakkunskap faktiskt är ett måste. Dessutom tar bakning alldeles för mycket tid. Något som jag till vardags sällan har tillräckligt mycket av för att på ett propert sätt hinna hjälpa axen att bli till limpa.

 

Dock hittade jag för ett tag sedan ett hyfsat bra recept på snabba baguetter. Lite väl mjöliga i konsistensen för min smak. Men goda. Och enkla. Utan ägg och jäst. Perfekt. Receptet har jag i vanlig ordning gjort om. Men bara lite. Enligt mitt tycke till det bättre. Dessa i sin nya form passar utmärkt som matbröd, antingen naturella eller delade och bredda med lite smörgåsmargarin.

 

På grund av att jag aldrig lyckas forma mina bröd speciellt fina brukar jag använda mig av ett litet knep - jag gräddar dem i muffinsformar. Brödet blir per automatik högre och ser även något, för att inte säga mycket, trevligare ut vid servering. Har man inte muffinsformar går det givetvis bra att klicka ut brödet på vanligt bakplåtspapper!

 

Snabbt och äggfritt bröd, 4 st små alternativt 2 st lite större

2 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

1 kryddmått salt

1/2 dl flytande margarin

1 dl mjölk

1 st torkad aprikos

2-4 muffinsformar

 

Sätt ugnen på 200 grader. Finhacka den torkade aprikosen. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt i en skål. Rör ner det flytande margarinet så att degen blir så jämn som möjligt. Rör därefter ner mjölken och blanda tills smeten är lös men smidig.

 

Portionera med hjälp av två skedar ut smeten i två till fyra muffinsformar beroende på hur stora bröd du vill ha. Tryck ner aprikosbitarna lite lätt på toppen av brödet. Pensla eventuellt med lite vatten. Ställ muffinsformarna på en plåt och grädda i mitten av ugnen, ca 10 minuter. Tag ut ur ugnen och låt svalna.

 

Supergott!

 

 

 

 

Så hot and spicey. Maten också för den delen.

Efter att ha spenderat en skön dag på en filt, i gassande sol vid det närliggande utomhusbadet, kände jag mig verkligen inte sugen på att äta något varmt. Faktiskt inte speciellt sugen att äta något alls om jag ska vara ärlig. Värme har ibland den effekten på mig.

 

Så idag fick det bli svalt, snabbt och enkelt. Men givetvis gott. Och väldigt billigt. Med en tillagningstid på ca 10 minuter totalt. Bättre än så kan det knappast bli!

 

Snabb och kryddstark kycklingsallad, 2 personer

5 dl hackad Isbergssallat

1 st tinad kycklingfilé modell större, ca 150-200 gram

1 msk matfett till stekning

1 st vitlöksklyfta

1 msk soya

1 msk malen ingefära (gillar man inte spicey food bör man minska mängden till en tesked istället)

1 msk flytande honung

2 msk torkade gojibär eller russin

2 st rostbröd (om man har krutonger hemma tar man sådana istället)

 

Börja med att finhacka salladen och skölj den grundligt i ett durkslag. Låt salladen ligga kvar i durkslaget och rinna ur tills det är dags för servering. Bryn matfettet i en stekpanna medan du skär kycklingfilén på bredden till tunna skivor, max 1 cm tjocka. På så sätt går det verkligen snabbt att få kycklingen ordentligt genomstekt. Lägg kycklingskivorna i stekpannan och låt dem steka på medelstark till låg värme.

 

Medan kycklingen steks på ena sidan, skala och finhacka vitlöksklyftan. Vänd kycklingfilèerna så att de steks på den andra sidan och lägg sedan ner även vitlöken i stekpannan. Under tiden som kycklingen bryns färdig, blanda marinad av soya, malen ingefära och honung i en kopp. Häll därefter detta över kycklingen i pannan. Vänd kycklingfilén en gång i marinaden. Slå därefter av plattan utan att ta bort pannan så att innehållet får efterstekas tills dess att salladen är klar. Det gör nämligen inget om kycklingen svalnar något innan servering.

 

Sätt rostbröden i din brödrost och rosta det medelhårt. Lägg därefter upp isbergssallaten portionsvis i skålar. Strö över gojibär eller russin. När brödet är klart, skär det i kuber och strö över sallaten istället för krutonger. Portionera slutligen upp kycklingen på tallrikarna och toppa med marinaden från pannan. Låt dig väl smaka!

 

---------------------------------------

 

Gårdagens citroner hade hållit sig väl i tillbringaren över natten, så tillsammans med nytt fräscht vatten fick vi oss en trevlig måltidsdryck på samma skivor även idag.

 

Tilläggas bör att krutonger är något som jag gärna kan stå över en varm dag som denna men som min högt ärade sambo helst inte vill vara helt utan. Så för att få oss båda riktigt belåtna adderade jag bröd. Det är dock helt ok att utelämna ur receptet om man vill minska ner på sitt intag av kolhydrater.

 

Kvällens lilla extra bestod dock just av det färdigrostade brödet. Innan servering stansade jag nämligen ut stjärnor med ett pepparkaksmått och använde endast kanterna som krutonger i salladen. Ett enkelt sätt att sätta lite piff på en lika enkel kycklingsallad!

 

 

 

 

 

 

 

Kvällen som blev paj.

Jag gillar att göra paj. Det är en rätt som är otroligt lätt att variera. Och är det perfekta tillvägagångssättet för att piffa upp gårdagens rester. Allt som behövs för att lyckas är lite fantasi. Samt receptet på pajdeg och röra här nedan.

 

När jag ändå är igång brukar jag ofta göra två. Detta på grund av att min ugn rymmer två pajformar vid en enda gräddning. Den extra tidsåtgången för att blanda och trycka ut pajdeg i dubbla formar är obefintlig. Resultatet av detta är dock ovärderligt. För det jag inte äter upp fryser jag istället in i portionsbitar. Vilka är perfekta att värma till middag de gånger när man befinner sig mitt i hektiska perioder.

 

En paj tinar dessutom snabbt. Så om man inte har tillgång till vare sig kyl eller mikrovågsugn på jobbet tinar den snällt och lagom till lunch till ätbart skick om man stoppar den i sin jobbväska på morgonen. Så tillvida att man kan tänka sig att äta kall paj. Enligt min min mening är det helt ok. Även om jag helst föredrar den serverad i ett varmare tillstånd.

 

Under senare tid har dock ett smärre dilemma smugit sig in i min vardag. Ty äggstanning som stabilisator är inte längre ett lämpligt alternativ. Åtminstone inte om jag vill värna om min sambos hälsa. Och det vill jag ju oftast. Han tål nämligen inte att äta just ägg. I detta ligger mitt pajproblem.

 

Men problem är till för att lösas. Vilket jag även har gjort. Jag använder mig numera av creme fraiche istället för ägg. Blandat med riven ost blir syftet att binda ihop pajens innehåll detsamma. Resultatet har dessutom visat sig bli till det bättre. Även om pajerna oftast smakar godare dagen efter när de hunnit stabba till sig lite.

 

Ikväll har vi haft min på gränsen till oförskämt vackert gravida vän på middag. En mysig kväll. Kvällens paj blev riktigt bra. Trots att äggen har lyst med sin frånvaro. Och att vi fortfarande inte har glömt bort eller negligerat maxgränsen 1000 SEK. Bevisligen går det bra att hålla en enklare bjudning med relativt små medel.

 

Broccoli- och skinkpaj utan ägg, 4-6 portioner (en enda pajform)

Pajdeg:

6 dl vetemjöl

2,5 dl flytande margarin

5 msk kallt kranvatten

 

Fyllning:

200 gram fryst broccoli (ca 6-7 buketter)

100 gram rökt skinka

1 burk naturell lätt creme fraiche (ca 2 dl)

2 msk Thai sweet chili sauce (en liten flaska räcker och håller länge och tar nästan ingen plats i skafferiet)

100 gram riven ost

 

Ställ ugnen på 200 grader. Lägg därefter den frysta broccolin i en kastrull med vatten och snabbtina den på låg värme på spisen.  

 

Blanda samtliga ingredienser till pajdegen och knåda noga ihop så att den blir smidig. Tillsätt pyttelite mer vatten om det behövs. Kavel behövs dock inte. Ta istället mindre bitar av degen och tryck ut dessa i en ej smord pajform. Börja med botten och avsluta med kanterna. Släta ut ytan noga med fingrarna. Det viktiga här är att degen trycks ut jämt så att det inte blir skarvar eller lösa delar i vare sig botten eller kant. Att förgrädda skalet är en smaksak. Jag personligen har aldrig märkt någon skillnad på slutresultatet. Således gör jag det heller numera aldrig.

 

När degen vilar i formen är det dags för fyllningen. Hacka den nu tinade broccolin fint och sprid ut i pajskalet. Klipp skinkan i lagom stora bitar och fördela även dessa jämt. Blanda creme fraiche, riven ost och Thai sweet chili sauce. Ju mer "trögrörd röra" desto bättre blivande fasthet i pajen. Klicka ut röran och släta ut jämt över pajen med en sked. Grädda därefter pajen i mitten alternativt nedre delen av ugnen i ca 40 minuter. Därefter är den klar att avnjutas.

 

Salt och peppar kanske ni nu undrar? Svaret är nej. Ytterligare kryddning än ovan behövs inte. Tillbehör i övrigt är valfritt. Ikväll avnjöt vi dock pajen tillsammans med en enkel grönsallad och en vattenkanna fylld med en halv skivad citron som måltidsdryck. Toppad med solroskärnor och gojibär samt med ett stänk balsamvinäger blev salladen perfekt.

 

Ser således redan fram emot min eminenta lunchlåda imorgon. Det ska banne mig bli riktigt gott.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När ost är ett måste.

Ett uppvaknande om något.