Inte bara vardagsmat.

 

 

Skala och skär kiwin i bitar. Blanda tillsammans med yoghurt och chiafrön i en mixer. Klart att njutas!

 

 

I lördags firade vi jubileum, Kungen och jag, och då slog vi till lite extra med saftig biff, klyftpotatis och bearnaisesmör. Köpte nötkött i bit, vilket enligt min mening ger både fräshare och mörare biffar. Det är inte svårt att skära ut fina bitar om man putsar köttet noga först. Det skadar sedan inte att banka till biffarna lätt med undersidan av en kastrull.

 

Det kött jag putsade bort passade förvisso inte som biff, men blev sannerligen hjälten i dagens härliga lunchpanna. Gott som synden, och klart på endast 20 minuter. 

 

 

Strimla nötköttet, dela tomaterna i fyra delar och grovhacka svampen. Koka sedan pastan i enlighet med vad som står på förpackningen. Värm olja i en stekpanna med höga kanter, och stek ihop köttet och svampen under några minuter. Tillsätt tomater, mjölk och kryddor. Låt puttra på medelvärme till pastan är klar. När pastan är klar, häll av kokvattnet och blanda noga ner i stekpannan. Smaka av, och tillsätt ytterligare salt och peppar om så önskas.

 

Servera genast, gärna tillsammans med en näve bladspenat på tallriken.

 

Det här är dag 57 i utmaningen Blogg100.

 

 

När jag var liten var jag under en period fashinerad av "fin mat". Förmodligen hade jag snappat upp epitetet "middagsbjudning" i någon av mormors veckotidningar för damer, alternativt inspirerats av någon fancy schmancy supé hållen i matsalen på Southfork i TV-serien Dallas. Detta resulterade i ett enkelt jobb för min mor vad gällde att få i sin lilla telning lite extra grönsaker. För om middagen kunde klassas som fin, ja då åt jag med glädje.

 

Rätten nedan var en av mina favoriter. Fin och färgglad var den. Med en sexårings mått mätta. Och exotisk. I allafall vad gäller namnet. Faktum är att den håller än idag, mer än trettio år senare. Superenkel att göra, lika nyttig som god, och går sannerligen hem hos de flesta oavsett ålder. Vill man göra rätten vegetarisk byter man ut köttfärsen mot quorn. Inte svårare än så.

 

 

Börja med riset och koka det i enlighet med vad som står på förpackningen. Stek sedan färsen, salta och peppra. När färsen nästan är stekt, häll i de frysta grönsakerna och låt dessa fräsa upp tills de är varma. Smaka av och krydda ytterligare om så behövs. Häll ur eventuellt kvarvarande vatten från riset och blanda sedan ris och färs i kastrullen, alternativt i en stilig serveringsskål.

 

Klart att servera efter mindre än en kvart, gärna tillsammans med ett stänk Thai sweet chili sauce.

Smaklig spis!

 

 

 

 

En snabbis i köket är grymt och uppskattas verkligen till fullo de gånger man kommer hem vrålhungrig eller har bråttom iväg någonstans. Och dessutom upptäcker att matförråden inte innehåller speciellt många varor. Det hände mig häromdagen.

 

Den här pastan snodde jag därför raskt ihop inom loppet av 10 minuter. Supergott men tillagat av nästan ingenting. Mer lean än så kan det knappast bli.

 

 

Börja med att hälla vatten i en kastrull. Lämna 1/4 av kastrullen tom upp till kanten och koka därefter upp vattnet. Medan vattnet kokar upp, skär skinkan i mindre bitar och finhacka soltorkade tomater och vitlök. Lägg därefter ner pastan i vattnet och koka den i enlighet med vad som står på förpackningen.

 

När pastan har landat i vattnet, värm en stekpanna på spisen. Lägg sedan ner skinka, tomater och vitlök och stek ihop ingredienserna på medelvärme. Krydda med timjan och peppar och blanda noga. När pastan är klar är skinkblandningen klar.

 

Lägg upp på tallrikar och servera, gärna garnerat med färska tomater och örter eller, som vi, med ett gäng krispiga sockerärter och några bitar bröd.

 

Vissa kvällar varken hinner eller orkar jag hålla på nämnvärt länge med matlagning. Vilket i sig inte innebär att vi inte äter något alls härhemma. För tro mig, det gör vi. I allafall min käre sambo. Han är, som bekant, ett riktigt matvrak. Som onekligen blir betydligt mer harmonisk i sinnet när han har fått trycka i sig lite extra kolhydrater.

 

Pasta är enligt min mening perfekt när man har bråttom. Tillbehören behöver verkligen inte vara avancerade för att rätten ska bli god. Ofta komponerar jag middagen i enlighet med vad som finns hemma. Den här gången har basen fått utgöras av tomater och balkongens kryddor. Enkelt, fräscht och synnerligen gott. Samt klart på ca 10 minuter.

 

 

Fyll en medelstor kastrull till hälften med vatten och låt vattnet koka upp på spisen. Skölj tomaterna noga och dela dem sedan i fyra delar. Blanda olja, solroskärnor, pressad vitlök och välsköljd basilika i en hög skål och mixa därefter med stavmixer till en jämn pesto.

 

När vattnet kokar, lägg i pastan och koka den enligt anvisningarna på förpackningen. När ca 3 minuter kvarstår av koktiden, lägg även ner tomaterna i det kokande vattnet. När pastan är klar, häll med hjälp av ett durkslag av vattnet från kastrullen. Lägg tillbaka pasta, tomater och pesto i kastrullen och blanda noga. Salta och peppra efter smak och tycke. Klart att servera, gärna med rivna färska basilikablad som garnering.

 

Hösten står för dörren och i kölvattnet av den följer en hel del härliga säsongsbaserade ingredienser. Som exempelvis blåbär. I min kyl står således en väl tilltagen burk med pappas blåbärssylt. Vilket jag är glad över. För när det kommer till att laga sådana delikatesser är det ingen som slår min far på fingrarna. Han är helt enkelt grym på sylt. Bland så mycket annat.

 

De här snabblagade goda rackarna passar alldeles utmärkt till frukost, lunch eller middag. Helt beroende på hur hungrig man är. Samt hur blå tunga man vill ha under resten dagen.

 

 

 

 

En härlig helg börjar gå mot sitt slut. Igår var vi bjudna på middag, min sambo och jag. Goda snittar och bubbel, fransyska och gulbetor samt äppelpaj med glass till dessert. Supergott och verkligen lyx. Ikväll är det dock en helt vanlig söndag. Så söndagsmiddag i all enkelhet fick det således bli. Dock inget att förakta. Oh nej. För biffarna nedan blev faktiskt ruskigt goda.

 

2 st medelstora morötter

5 st medelstorta potatisar

1/2 gul lök

2 msk flytande margarin

2 msk Persilada (kryddmix från Gotland bestående av salt, peppar, persilja och vitlök)

alternativt salt, peppar, 2 msk persilja och 1/2 pressad vitlöksklyfta

 

200 gram köttfärs

1 förpackning fetaost, ca 150 gram

2 msk Persilada, alternativt salt, peppar, 2 msk persilja och 1/2 pressad vitlöksklyfta

1 msk flytande margarin

 

6 st cocktailtomater

 

Ställ ugnen på 200 grader. Skala och hacka morötter, potatis och lök. Lägg dem sedan i en ugnsfast form, ringla över margarinet och strö över kryddorna. Rör om noga och ställ formen i mitten av ugnen. Låt steka i ca 30 minuter. Rör om ordentligt efter halva tiden.

 

Finhacka fetaosten. Lägg den tillsammans med köttfärs och kryddor i en skål. Blanda ingredienserna noga och dela därefter smeten i fyra delar. Knåda varje del till en boll, lägg bollarna på en skärbräda eller ett fat och tryck slutligen till dem med undersidan av en tallrik eller plan skål  för att forma fina och jämntjocka biffar. Tryck till kanterna med fingrarna så att de blir släta.

 

När ugnsgrönsakerna är klara, slå av ugnen och låt formen stå kvar i eftervärmen. Bryn därefter flytande margarin i en stekpanna. I och med att biffarna inte innehåller ägg eller annat bindningsmedel är de något känsliga. Lossa således biffarna försiktigt från skärbrädan/fatet med hjälp av en stekspade. Stek dem på varje sida, ca 2 minuter. Under tiden som biffarna steks, finhacka tomaterna. Lägg därefter upp biffar och grönsaker på tallrikar och garnera slutligen med tomaterna.

 

Klart att servera!

 

 

 

 

Den här finfina rackaren slängde således jag och min sambo med gemensam ansträngning ihop på ungefär 25 minuter. Ungefär lika lång tid som det tar att lyfta luren och beställa, samt därefter promenera fram och tillbaka till den lokala pizzabutiken. Så väl investerade dyrbara minuter. Speciellt med tanke på att det är riktigt roligt att göra pizza tillsammans.

  

Pizzadeg:

4 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1/2 tsk salt

1/2 dl flytande margarin

1,5 dl mjölk

1 msk mjöl till kavling

 

Fyllning:

4 msk tomatpuré

100 gram rökt skinka

1 liten burk skivade champinjoner

1 medelstor tomat

basilika

mejram

100 gram riven ost

 

Ställ ugnen på 225 grader och lägg ett bakplåtspapper på en ugnsplåt. Blanda mjöl, bakpulver och salt i en bunke. Tillsätt flytande margarin och mjölk. Knåda därefter till en smidig deg. Strö ut lite mjöl på ett bakbord och kavla därefter ut degen till en pizzabotten, ca 3 mm tjock.

 

Rulla upp ena sidan av pizzabotten på din kavel och håll i kaveln med din ena hand. Lossa sedan den andra sidan från underlaget med din andra hand och lyft försiktigt över pizzabotten till ugnsplåten. Den här degen är osedvanligt smidig att jobba med så om det skulle råka gå hål någonstans, tryck bara ihop hålet och släta ut kanten med fingrarna.

 

Klicka ut tomatpurén och bred därefter ut den jämnt över pizzabotten med hjälp av en sked. Finhacka tomaten, klipp skinkan i småbitar och häll av spadet från champinjonburken. Fördela sedan ut fyllningen över pizzabotten. Krydda rikligt med basilika och mejram och toppa slutligen pizzan med ost. Grädda i mitten av ugnen, ca 15-20 minuter. Pizzan är klar att servera när osten är smält och kanterna har blivit något frasiga.

 

Buon appetito!

 

 

Med en dryg vecka kvar av månadens utmaning börjar det verkligen eka tomt i kyl, frys och skafferi. Men eftersom vi endast har drygt 200 SEK kvar i hushållskassan gäller verkligen att ta de varor man har hemma och förvandla dem till ätbart guld.

 

Den här fredagsmiddagen krävde inte mycket arbete alls. Ej heller avancerade råvaror. En konservburk, lite potatis och så kryddor och smaksättning på det. Därefter var det klart. Och smakade alldeles utmärkt. Det här kommer jag att bjuda på nästa gång vi har vegetarianer på besök. Så mina vänner, nu vet ni precis vad som väntar.

 

 

Till biffarna, 4 st:

 

Till såsen:

 

Sätt ugnsgallret i mitten av ugnen och ställ in den på 200 grader. Skala potatisen och skär den i stavar. Lägg stavarna i en ugnsform och ringla därefter över flytande margarin. Tillsätt salt och kryddor, rör om noga och ställ in formen i ugnen, ca 30 minuter. Potatisen är klar när den har blivit mjuk.

 

Lägg ner samtliga biffingredienser i en skål med hög kant alternativt i behållaren för din matberedare. Mixa tills ingredienserna har blivit en smidig smet. Här är en mixerstav eller matberedare ett krav för att resultatet ska bli bra och för att biffarna ska få en konsistens som håller ihop. Rulla fyra bollar av smeten. Platta ut och forma till runda biffar med ca 1,5-2 cm i höjd. Lägg på en tallrik eller skärbräda i väntan på att potatisen ska bli klar. Och nu är det dags för såsen. Blanda gräddfil, senap och citron i en skål och rör om noga. Ställ in i kylskåpet i väntan på servering.

 

När potatisen är klar, stäng av ugnen och låt formen stå kvar på eftervärmen tills dess att biffarna är stekta. Bryn därefter matfettet i en stekpanna. Lägg försiktigt ner biffarna och stek ca 3 minuter på varje sida. Eftersom biffarna inte innehåller ägg är de något känsliga i kanterna, så var lite varsam med stekspaden även när du vänder på dem. Biffarna ska få en fin stekyta och bli genomvarma, därefter är de redo att serveras tillsammans med potatis och sås. Garnera gärna med en färgklick av något slag, t ex skivade tomater och lite bladspenat.

 

Smaklig måltid, mina vänner!

 

 

 

Den första jobbveckan efter semestern börjar gå mot sitt slut. Och det känns. I både kropp och knopp. Lite trött är jag minsann. Även om jag så smått börjar komma in i "stiga upp riktigt tidigt"-rutinen. Nästa vecka kommer jag med all säkerhet att åter vara synkroniserad med vardagsrutinerna. Den här veckan tar jag mig dock friheten att vara lite lat. Vad gäller matlagning vill säga.

 

För just nu är jag inte speciellt sugen på att röra runt i grytor eller pannor. Istället får ugnen göra jobbet. Ikväll har vi således ätit synnerligen gott. Vegetariskt. Fräscht. Och sjukt mättande. Med minimal insats i köket från min sida. Precis som jag för tillfället vill ha det.

 

 

Börja med att sätta ugnsgallret i mitten av ugnen och ställ in den på 200 grader. Lägg den frysta brysselkålen i en kastrull, täck med vatten och låt koka upp. Under tiden, skala och skär potatisen i stavar. Lägg dem i en ugnsform med hög kant.

 

Vid det här laget har brysselkålen tinat och blivit mjuk. Häll av vattnet, dela brysselkålen på längden och lägg därefter även den i ugnsformen. Grovhacka de soltorkade tomaterna och ädelosten. Lägg även dessa i ugnsformen och blanda noga tillsammans med flytande margarin. Ringla slutligen den flytande honungen över grönsakerna. Tillaga i ugnen, ca 30 minuter eller tills dess att potatisen är mjuk.

 

Klart att servera!

 

 

 

 

För tanken med utmaningen är givetvis att se hur långt två personer kan komma med en hushållsbudget på endast 1000 SEK. Men även att äta ur frysen ordentligt innan vi fyller på med nytt. Vara medvetna om vad vi har hemma. Samt att se till att göra något kreativt och roligt av det lilla som faktiskt finns. För min fasta övertygelse är att även de enklaste rätter kan göras intressanta. Det enda som behövs är lite fantasi. Och mod att våga gå utanför recepten.  

 

Så ikväll har jag med synnerligen enkla medel och väldigt få samt snudd på gränsen till dödligt trista vardagsingredienser, gjort en riktigt trevlig gratäng. Vilket var det enda vettiga jag kunde komma på att göra med de stackars kvarvarande pasta pennes som skramlade runt i botten av sin påse. Ett riktigt lyckokast, på min ära. Som även genererade en väl tilltagen lunchlåda, trots mitt matvrak till karl.

 

 

 

 

 

 

Semestern är över. Det blev således måndag på riktigt igår. Och även om jag gillar mitt jobb och människorna jag jobbar med, kan jag bara frankt konstatera följande:

1) Jag och min väckarklocka är inte kompisar längre.

2) Mina fötter har blivit alltför vana vid att röra sig fritt. Och protesterar nu hejvilt mot vanliga skor.

3) Regn gör verkligen inte underverk för humöret. 

4) När punkt 1-3 infaller samtidigt är snabblagade måltider ett absolut måste.

 

Ungefär så. Ikväll rodde jag således ihop en middag på endast 15 minuter. Efter ett tidsspann på max fem minuter var min tallrik fullkomligt renskrapad. När maten har landat ordentligt i min kurrande mage tänker jag bli på gott humör. Kanske. Oavsett utfall tänker jag ägna tiden fram tills dess att kvällens film sitter på sin plats i DVDn, till att plita ner ett recept på en av världshistoriens snabbaste middagar. Så håll till godo, folks. Här kommer det.

 

100 gram rökt skinka

 

Börja med att skala potatis och morötter. Skär dem i mindre bitar och lägg i en kastrull. Häll på vatten och låt därefter koka tills dess att rotsakerna är mjuka. Ju mindre bitar desto kortare blir koktiden. För mig var det klart på ca 10 minuter. Medan rotsakerna kokar, skala och hacka löken. Bryn matfell i en stekpanna och lägg i löken. Stek tills den fått lite färg. Lägg därefter ner skinkan i stekpannan och fräs ihop med löken. Fortsätt steka på svag värme.

 

Vid det här laget är rotsakerna genomkokta. Häll av vattnet och mosa därefter ihop potatis och morötter direkt i kastrullen. Häll på mjölken och låt puttra någon minut till på medelvärme. Rör ner örterna och smaksätt efter eget tycke med lagom mängd vitlökspeppar. Nu är även skinkan och löken klar att servera.

 

Lägg upp på fat, toppa med ännu mera kryddor och gör därefter som jag - glufsa i dig. Hämningsslöst, skoningslöst och ikväll synnerligen välbehövligt.

 

 

  

En av våra stående rätter på middagsmenyn är wok. Främst för att det är så jädrans gott. Men även för att wok går ytterst snabbt att tillaga. Och att variera. Med några få ingredienser. Samt att det, enligt min mening, är roligt att emellanåt äta middagsmat med pinnar.

 

Basen i woken är givetvis grönsakerna och för oss är även marinaden strängt obligatorisk. I övrigt går det i princip att blanda i nästan vilket protein som helst och ändå få ett lyckat resultat. Eller inte något extra protein alls om man inte känner för det. För bara wokgrönsaker tillagade enligt nedan smakar faktiskt också toppen. På så sätt blir rätten istället vegetarisk.

 

I helgen har vi dock wokat grönsakerna tillsammans med kyckling, jordnötsmör och risnudlar. En rätt som verkligen kan få mig att gå bananas. På ett genomgående positivt sätt, såklart. Och det efter endast 15 minuter effektiv tid i köket. I min värld kan det knappast bli bättre!

 

Kycklingwok med jordnötsmör och risnudlar, 2 personer

 

Börja med att strimla kycklingfilén i skivor, ca 1 cm breda och 1/2 cm tjocka. Värm oljan i en stekpanna, lägg i kycklingen och förstek den. Eftersom skivorna är tunna går stektiden väldigt snabbt. Häll därefter ner frysta wokgrönsaker i stekpannan och blanda väl med kycklingen. Stek vidare på medelvärme tills dess att grönsakerna är tinade och varma. Rör om då och då. Medan grönsakerna steks, koka upp vatten i en kastrull. Lägg ner risnudlarna i kastrullen och koka enligt anvisning på förpackningen, ca 5 minuter.

 

Blanda en marinad av soya, thai sweet chili sause och jordnötsmör i en skål. När grönsakerna och kyckligen är genomstekta, ringa ner marinaden i stekpannan och rör om. Låt pannan puttra i ytterligare några minuter. Vid det här laget har nudlarna hunnit bli klara. Häll av vattnet och fördela nudlarna på två tallrikar. Tag därefter stekpannan av spisen och lägg upp även kycklingwoken på tallrikarna.

 

Klart att servera!

 

 

De här små godingarna är supergoda att i traditionell ordning avnjuta ljumna som frukostbröd i gott sällskap med smör och ost. De passar även alldeles utmärkt att äta helt kalla, gärna som matbröd serverade till en god soppa.

 

Det bästa med scones är att de innehåller basvaror som man ofta redan har hemma. Dessutom går det otroligt snabbt att slänga ihop en sats. Grädda dem med fördel i muffinsformar så håller de stilen något bättre än om de klickas ut på plåt. Det är iallafall mer regel än undantag när det gäller utformningen på just mina.

 

Receptet nedan har jag lånat av The stange bakery. Mitt eget tillägg i smeten består av aprikoser, kryddor och solroskärnor. Lek gärna med annan smaksättning utifrån vad som finns hemma! And have fun, folks!

 

2 msk solroskärnor (kan utelämnas om man vill)

 

Sätt ungsgallret i mitten av ugnen och ställ den på 250 grader. Ställ 10 st muffinsformar i en ugnsfast form. Finhacka aprikoserna. Rör därefter ner vetemjöl, bakpulver, salt, solroskärnor, basilika och aprikoser i en bunke. Blanda därefter ner olja och vatten och rör ihop samtliga ingredienser till en jämn smet. Med hjälp av två matskedar, klicka ut smeten i muffinsformarna. Pensla med lite vatten. Grädda i 10-15 minuter. När dina scones har fått lite färg är de klara.

 

Låt svalna något innan frukostservering alternativt helt och hållet om syftet är att de ska gå ett öde som matbröd till mötes. Om det skulle råka bli någon scones över går dessa bra att frysa. Dock är de givetvis alltid som mest till sin fördel när de är sprillans nybakta!

 

 

 

 

Att laga mat i ugnen är smidigt. Förberedelsetiden är ofta snabb och väl inne i ugnen sköter maten snällt sig själv. Och kocken får således tid över till annat. Typ att slänga upp benen i soffan och göra inte ett jädrandes dugg. I minst en halvtimme. Skönt.

 

Ikväll har vi gjort det precis så enkelt för oss. Lagat gott på rotsaker, puts från fläskkarré och den rödvinsås som blev över i söndags. Ett synnerligen bra sätt att ta tillvara rester. Så tillvida att man inte känner för att laga hela rätten från grunden förstås.

 

 

Börja med att sätta ugnsgallret i mitten av ugnen. Ställ den därefter på 200 grader. Skala morötter och potatis. Skär därefter upp rotsakerna i stavar, ca 5 cm långa och 1 cm breda. Det är bra att ha så lika storlek som möjligt på stavarna eftersom de då tillagas jämnare i ugnen. Lägg stavarna i en ej smord ugnsform. Tärna köttet i bitar, ca 2*2 cm stora. Lägg därefter även dessa i ugnsformen och ringla över det flytande margarinet. Sist men inte minst, häll ner rödvinssåsen. Rör sedan om så att ingredienserna blandas väl. Ställ in i ugnen, ca 30 minuter. Rätten är klar att servera när potatisen är mjuk. Toppa slutligen mat på upplagda fat med valfri mängd timjan.

 

Salt och peppar? Nej. Inte idag heller. Med hjälp av rödvinsåsen får man nämligen all den smak man behöver. En fyllig sådan. Kan garantera att det både räcker och blir över. Och om man vill kan fläskköttet givetvis bytas ut. Kyckling eller grovhackade champinjoner är goda alternativ som gör sig fantastiskt bra tillsammans med receptets övriga ingredienser.

 

Bon appetit!

 

 

 

 

Idag har temperaturen varit svalare. Till följd att det kändes helt naturligt att reglera tillbaka hettan något. Så ikväll har vi förvisso ätit nyttigt och kalorisnålt. Ungefär som vi brukar göra. Dock även redigt kryddstarkt och saftigt smakrikt. Vegetariskt. Och även väldigt gott. Här nedan följer således receptet på en rätt som går hem hos de flesta, vegetarianer eller ej, och är klar att servera efter endast ca 15 minuter.

 

Då min högt ärade sambo är matglad utöver det vanliga och så tillika väldigt förtjust i den här rätten, blev det ikväll endast över mat att frysa in till en medelstor lunchlåda. I vanliga fall är dock grytan, serverad med bulgur eller cous-cous, anpassad att räcka till fyra normalstora portioner.

 

1 st grönsaksbuljongtärning

 

Börja med att hacka löken och dela buljongtärningen i två delar. Bryn matfettet i en gryta och fräs löken tillsammans med pressad vitlök tills dess att den är mjuk. Häll därefter ner vatten och första halvan buljongtärning. När buljongen har löst sig, häll av spadet från kikärtsburken i slasken och rör sedan ner kikärterna i kastrullen. Tillsätt därefter tomaterna inklusive tomaternas spad. Blanda ner samtliga övriga ingredienser och låt puttra under lock på medelvärme. Rör om då och då.

 

Koka bulgur i separat kastrull enligt förpackningen på paketet, ca 8-10 minuter. Istället för salt, lägg den andra halvan av buljongtärningen i kokvattnet. När bulguren är färdigkokt är även grytan klar att servera. Det ska finnas kvar lite vätska i grytan eftersom det på tallriken blandar sig väl med bulgur.

 

Eftersom grytan är relativt spicey, rekommenderar jag att måltiden avnjuts med en stor kanna vatten på  bordet. Eller kanske valfri mängd gott rött.´Ikväll har vi med glädje kört grytan under benämningen vardagskäk. Således utan vare sig vin, färska kryddor eller andra extra krusiduller. Om man ska ha bjudning föreslår jag dock att man piffar upp presentationen lite, exempelvis genom att toppa med färska basilikablad och krossade jordnötter.

 

Eller, om man vill vara riktigt avancerad, kanske till och med ett gäng ätbara färgglada blommor.

 

 

 

 

 

 

Jag har semester. Vilket i vanlig ordning främjar min redan väl etablerade lust att pyssla. Och att göra morgonen extra mysig. Eller halvspeciell iallafall. Åtminstone lugn och rofylld. Typ.

 

Nåja. Om jag uttrycker det såhär - när jag är ledig äter jag gärna frukost. Det gör jag vanligtvis inte annars med någon större glädje. Vanliga vardagar ser jag i bästa fall till att få i mig något innan jag åker till jobbet. Varken mer eller mindre. Jag är mer en middagsmänniska. Som gillar brunsch. Eller vinluncher emellanåt. Men om jag trots allt har bestämt mig för en trevlig frukost så ska den banne mig vara god. Riktigt delikat om jag ska vara ärlig. Annars kan det enligt min mening kvitta.  

 

Min äggallergiker till sambo har dock inte semester. Han tillhör ej heller den typen som klarar sig länge utan föda. Just idag jobbar han dock kväll. Vilket gav ett gyllene tillfälle att slå på stort. Som den ypperliga flickvän jag faktiskt är. Ibland iallafall. Idag anser jag mig ha lyckats långt över förväntan. Äggfria våfflor med hemmagjord hallonsylt till frukost. Det är minsann lyx i vardagen det.

 

 

 

Den hemmagjorda hallonsylten idag har sitt ursprung i den heta debatten om bakterier i frysta hallon. Vi hade en riktigt stor påse i frysen, inhandlad några veckor innan bakterieskandalen blommade upp i media. Således har den med andra ord fått ligga kvar på sin hylla i väntan på beslut om att antingen bli kastad alternativt bli använd till något vettigt.

 

Jag ogillar nämligen å det grövsta att kasta mat. Jag ogillar även köpessylt. Oavsett vilka bär etiketten utlovar hittar man alltför ofta en minoritet av just bär och en majoritet av E-ämnen, surhetsreglerande medel, aromessenser och annat skräp i kompositionen. I bästa fall har sylten drygats ut med några fjuttiga äpplen. Inte undra på att sådan sylt sällan är god. 

 

Eftersom det slutligen visade sig att bakterierna effektivt skulle förintas om hallonen värms upp fick således fryspåsen gå ett syltöde till mötes. Bären kokades ihop med syltsocker i enlighet med receptet från den gamla trotjänaren Vår kokbok. Inga tillsatser här inte. Ej heller några skruttiga äpplen. Grymt gott. Amen.