Inte bara vardagsmat.

Påsken närmar sig med stormsteg, och matmagasinen fylls med recept på diverse gott att äta under högtiden. Tyvärr är de flesta inte så behjälpliga i vårt hus där grav äggallergi råder. Fisk och skaldjur funkar inte heller. Trist, tänker många. So what, säger jag. Vem behöver ägg när man kan använda sin fantasi.

 

Efter snart tre år tillsammans med min Kung, sätter jag nämligen fortfarande en ära i att komponera om allergistinna recept så att de funkar för oss båda. I repertoaren finns numera bland annat smörgåstårta, kladdkaka, färsk pasta och surströmming. 

 

Gårdagens middag är ännu ett exempel på en av mina konverterade allergirätter, äggfri omelett. Förvillande likt den vanliga, men något mer stabbig och betydligt mer mättande. Dessutom ett riktigt bra sätt att ta tillvara på mjölk som börjat sjunga på sista versen i sitt paket.

1 msk curry

 

Blanda vetemjöl, bikarbonat och salt i en bunke. Häll i mjölk, och vispa noga till en tunn smet. Skär tomaterna i småbitar och klipp upp skinkan. Skala och hacka löken, och fräs den tillsammans med curry i en stekpanna med hög kant. Vänd ner tomater och skinka, och stek ihop någon minut på medelvärme. Ringla ner smeten i stekpannan, och stek precis som när du gör vanlig omelett - rör om lätt runt pannans kanter och "skapa hål" i omeletten så att all rinnig smet når pannans botten.

 

Efter ca fem minuter, när omeletten nästan är klar, toppa med bladspenat och låt den värmas någon minut innan det är dags för servering.

 

 

 

 Det här är dag 31 i utmaningen #Blogg100.

 

Jag har haft en riktigt skön weekend. Fredag drack vi vin och löste världsproblem, Kungen och jag. På lördag besökte vi, tillsammans med ett par vänner, mässan Nordiska Trädgårdar i Älvsjö. Jag gillar verkligen att flanera runt på mässor och inspireras av både det ena och det andra. Köpte förvisso inget annat än lunch, men fick med mig en hel del goda trädgårdstips hem. Kvällen bestod av tända ljus och Hobbit på TV.

 

När det är hyfsat städat hemma känner jag ro att bara drälla omkring här hemma. Så åt det ägnade jag i princip hela söndagen. Bakade två sorters bröd, planterade vitlöksklyftor och botaniserade nätet i jakt på domkrafter, energisnåla kylskåp samt ritningar kring hur man bäst bygger en kompost. Jag inser givetvis att inget av mina åtaganden från igår låter speciellt upphetsande, men herregud så skönt det var att bara flumma runt. När livet vanligtvis går i 180 knyck, behövs sannerligen sådana dagar.

 

En snabblagad vegogryta fick avrunda en lugn men välbehövlig helg. 

Ett mycket värdigt avslut, must say. 

 

 

Skala potatisen och skär den i mindre bitar. Skala och hacka sedan vitlök fint och rödlök grovt, och bryn löken tillsammans med olja i en gryta med höga kanter. Häll i krossade tomater, kikärter, linser och potatis. Smula ner buljongtärningen, krydda med koriander och chilipeppar, och slå slutligen i vatten så att det täcker potatisen.

 

Låt puttra på medelvärme i ca 35 minuter. Rör om då och då. När potatisen är mjuk, rör ner bladspenat och servera per omgående.

 

 Det här är den 30e dagen i utmaningen #Blogg100.

 

 

 

 

Igår deltog vi i världsomspännande Earth hour, Kungen och jag. Den timmen är något som jag har prioriterat i flera år. Ibland ser jag att WWFs initiativ ifrågasätts, nästan som när man diskuterar vikten. "Vad man äter mellan nyår och jul, är mer viktigt än vad man äter mellan jul och nyår". Vissa individer med den inställningen släcker inte nödvändigtvis ner just under Earth hour, de gör det ju så ofta i vardagen ändå.

 

Ja, jag kan till viss del hålla med de rösterna. Självklart är det viktigt att vi tar vårt ansvar på en daglig basis, inte bara stillar ett dåligt samvete en timme om året. För mig utesluter dock inte det ena det andra. Och jag ser mitt deltagande som ett sätt att sprida information. Igår lade jag ut en bild på min vackra ljuslykta på både Facebook och Instagram. Jag hoppas att den bilden påminde åtminstone någon i mitt flöde om att det var dags att släcka ner. Kanske fick jag med enkla medel till och med några stycken att tänka till, bara genom att synliggöra att Earth hour 2015 pågick. Om så var fallet, lyckades jag.

 

Här nedan ser ni ett inlägg om ekologiskt fotavtryck, taget från min privata och numera Törnrosavilande blogg. Det är nästan precis ett år sedan det skrevs. Imorse mätte jag åter mitt ekologiska fotavtryck på jorden, och glädjande nog behöver jag nu endast 2,21 jordklot. Med andra ord alldeles på tok för många. Den klassiska devisen "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något" håller fortfarande. Små steg är också steg, man behöver således inte enbart äta gräs eller lappa familjens kläder tjugo gånger om för att göra skillnad. Bara att byta till autogiro, köpa ekologisk potatis och promenera till jobbet innebär en klar förbättring. Ganska enkelt, eller hur?

I år jobbar vi giftfritt hemma, Kungen och jag. Det innebär att vi aktivt nobbar utsläpp av skadliga kemikalier, både från hudvård och städartiklar. Vi återbrukar, köper och säljer secondhand samt planerar att nyttja naturens egna resurser för att fylla upp förråd och frys med svamp, kryddor och bär. I stugan eldar vi med ved från den egna tomtens gallrade träd, och myslamporna här hemma kommer att fortsätta vara släckta i de rum där vi inte vistas. I dagsläget äter vi fortfarande kött, om än inte så mycket. Dock kommer två vegetariska dagar per vecka att införas. Det är vårt vardagliga bidrag till att göra planeten Tellus lite bättre år 2015.

 

Om du är en av dem som missade Earth hour igår, känn inte dåligt samvete för det. Det går faktiskt bra att släcka ner vilken dag som helst, kanske redan ikväll.

Så, hur känner du och vad kan du göra?

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

Jag slarvar med bloggen just nu. Det beror främst på den här veckans många sena jobbkvällar, samt på ett mycket efterlängtat besök. Min bloggande vän har en spännande resa framför sig, och jag är glad att få vara en del av den. Onsdagskvällen spenderades således i mitt kök och soffa, i form av en triokonstellation som inte har funnits sedan högstadietiden. Jag har såklart träffat dem båda på skilda håll under åren. Den här veckan sammanstrålade dock vi alla tre för första gången på långt över tjugo år. Kan bara konstatera att gammal kärlek aldrig rostar, den blir bara vackrare med åren.

 

Torsdagen var intensiv. Jag, min röda näsa och rossliga röst, var med på en filminspelning inför den kommande konferensen i april. Två timmar i snålblåsten gjorde sannerligen inte underverk för min hals, men filmen blev enligt teamet bra. Ibland får man offra sig för konsten. Kvällen spenderade jag i en bil. Fraktade fika och personer mellan olika stationer på mitt område. Ty, regnrusk eller ej, vi hade en kampanj att genomföra. Efter ett värmande bad somnade jag helt sonika tidigt. Och därefter blev det fredag, det vill säga filmkväll med min käre monark, Kungen. Där har ni mina tre senaste dagar och anledningen till min tystnad.

 

Nu är jag således uppe i hela sju missade dagar. Jag går alltså i mål en vecka efter de tappra själar som lyckats skriva varje dag. Med det är jag nöjd. En klar förbättring från förra året. Till min fördel ska sägas att jag vet precis hur jag ska komma tillrätta med inläggsfrekvensen. Från och med nu tänker jag sätta mig ner varje söndag och notoriskt lägga upp en plan för den kommande veckan. Med lite struktur hyser jag gott mod att lyckas med resten av utmaningen på ett, för mig, tillfredsställande sätt.

 

 Med det sagt, låt mig nu presentera den dessert vi åt i onsdags. Huvudrätten bestod av indiskt, så avslutningen fick följa samma geografiska tema. Vanligtvis görs Shrikand med kardemumma och pistagenötter. Det kändes dock för juligt för mig, så jag gjorde min vana trogen om den  till en lite mer vårfräsch variant. Vill man ha sin Shrikand sötare, tillsätt bara mer florsocker till önskad smak uppnås!

  

 

 

 

 

 

Det här är den 28e dagen i utmaningen #Blogg100. 

 

Idag jobbar jag hemma och vårdar min förkylning från hell. Den är delvis orsaken till min tystnad de senaste dagarna. Jag har nämligen fokuserat på att försöka bli frisk, samtidigt som vi har firat konungamoderns födelsedag i Sundsvall. Tyvärr har min ork inte räckt till mer, och då har bloggen fått stå åt sidan.

 

För att lindra mitt dåliga samvete över #Blogg100 har jag nu kommit på en lösning som för mig känns tillfredsställande. Utmaningen är inte militärisk på så sätt att en missad dag, eller några, innebär att man blir diskvalificerad. Den är trots allt till för att hålla skrivandet igång på en mer regelbunden basis, och som jag ser det spelar då några tysta dagar inte någon roll. Istället tar jag igen det på slutet genom att addera de dagar som under perioden har fallit bort. Jag går således i mål några dagar senare, men har ändå fullföljt mina hundra dagar inom en rimlig tidsperiod. Med det känner jag mig nöjd.

 

Den här dagen ägnar jag åt planering inför kommande arbetsveckor, samt kurerar mig själv. Till min hjälp har jag ingefärashot för att boosta immunförsvaret, Strepsils och vitlökshonung för att krympa golfbollen i min hals, och en påse vanliga Vicks för att öppna upp andningsvägarna på ett så bra sätt som möjligt. Jag beräknar att vara hyfsat på banan redan imorgon. Givetvis på grund av arbetet, men framför allt på grund av det efterlängtade besöket av vännerna från förr.

 

 

Häll vatten i en kastrull, lägg i Vicks, och koka upp under omrörning så att tabletterna löser sig i vattnet. Ställ kastrullen på köksbordet, placera försiktigt ansiktet över ångorna, och lägg en handduk över huvudet. Andas in i ca 15-20 minuter, eller så länge du orkar.

 

Det här löser, på ett skonsamt men effektivt sätt, upp de flesta bihålerelaterade proppar. Jag rekommenderar därför att även ha en trave näsdukar i beredskap när effekten slår in.

 

 

Det här är den 24e dagen i utmaningen #Blogg100.

 

 

 

Nyköping - Värmdö - Sundsvall. Det är dagens rutt.

 

Efter en vecka med tidiga morgnar och sena kvällar stänger jag därför nu ner jobbdatorn och tar helg.

Återkommer med mer substans imorgon. Till dess bjussar jag nu på en låt som jag gärna spelar på repeat när It takes a fool to remain sane inte räcker till.

 

 

 

 

 

 

  Det här är den 20e dagen i utmaningen #Blogg100.

 

Ansiktsvatten, två veckors förbrukning

 

Koka upp vattnet i vattenkokare eller kastrull. Blanda örterna i en skål, slå över vattnet och låt örterna dra till det har svalnat. Sila bort örterna och häll upp på flaska. Hållbarheten är ca två veckor när flaskan förvaras i badrumskåpet.  

 

Tips: Jag förvarar mitt vatten i en väl rengjord liten snapsflaska. Ett mycket bra exempel på återbruk, så om ni har möjlighet att hamstra småflaskor efter den stundande påskens middagar - gör det!  

 

 

Den här dagen har varit lång som hela fjolvintern. Efter två möten och 55 mil i tjänstebilen, känner jag mig ganska mör i både kropp och knopp. Därför kommer jag ikväll att presentera hjälten i mitt hemmaspa, chokladmasken, utan några extra krusiduller.

 

Att röra ihop sin egen ansiktsmask är nämligen väldigt enkelt, och den här masken gör jag således ofta med ingredienser som är konstanta i mitt kök. Huden blir slät och fin, och den är synnerligen effektiv mot orenheter i hyn. Yoghurt rengör och exfolierar, kakao och olivolja innehåller antioxidanter och vitamin E, och honung är dunderingrediensen som helar, rengör, återfuktar och vårdar.

 

 

Med hjälp av en gaffel, blanda nogsamt samtliga ingredienser i en skål. Smörj in en tredjedel i ansiktet, undvik området kring ögon och mun. Låt verka i ca 15 minuter och skölj sedan av. Eftersom kakaon kan ge fula fläckar på textilier, torka slutligen ansiktet torrt med en handduk som du inte är så rädd om.

 

Förvara det som blir över i en burk i kylen. På så sätt håller sig masken fräsch åtminstone fram till bäst före-datumet på yoghurtburken.

 

 

 

 

 

 

Helgerna är också bokade under en lång tid framöver. Lyckligtvis består de enbart av trevligheter såsom resor, middagar och besök. Snart är det dessutom åter stugsäsong, och jag längtar febrilt efter egentid med pyssel och rekreation i vårt lilla slott på landet. Fram till dess ligger dock fokus på att hålla huvudet upp och fötterna ner. Gärna med hela näsan ovanför vattenytan. En näsa som ikväll har blivit rejält upprustad.

 

Det här med att skippa parabener, mineraloljor och silikoner har nämligen visat sig vara synnerligen enkelt. Jag kommer därför att ägna veckans inlägg åt hemmaspa och organisk hudvård. Det ger mig tillfredställelse i både kropp och själ att fixa mina egna produkter. Ansiktspeelingen nedan rör jag enkelt ihop med ingredienser som finns i skafferiet. Busenkelt och bra för miljön likväl som för huden.

 

 

Blanda i en liten skål. Rengör ansiktet och fukta fingertopparna. Massera sedan försiktigt, med uppåtgående cirkulerande rörelser, in hälften av peelingen i ansiktet under några minuter. Skölj av med ljummet vatten och torka bort eventuella rester med en bomullstuss ansiktsvatten.

 

Den peeling som blir över förvarar jag i en burk med lock i kylskåpet. På så sätt håller den sig fräsch i minst en vecka, och troligen även någon vecka till utöver det.

 

 

 

 

 Det här är den 17e dagen i utmaningen #Blogg100.

 

 

 

 

 

 

 

Skala potatisen, skär den i bitar och lägg i en kastrull. Täck med vatten och låt koka i ca 30 minuter. Rör nu ihop rårörda lingon och häll spadet av ärtorna. Låt sedan lingon och ärtor vila i kylen tills det är dags för servering.

 

Skala och hacka löken i små bitar, och blanda sedan en smet tillsammans med köttfärs, salt, vitlökspeppar och persilja i en bunke. Dela smeten i fyra delar, platta ut till biffar och börja steka i en stekpanna när det är ca 5 minuter kvar av potatisens koktid. Vänd försiktigt biffarna då och då för att få en jämn stekyta.

 

När potatisen är mjuk, häll av kokvattnet och blanda ner mjölk, salt och persilja i kastrullen. Ju färre potatisar desto mindre mjölk, prova dig fram till önskad konsistens. Mosa ihop ordentligt med en potatisstomp. När moset är klart borde även biffarna vara genomstekta.

 

Lägg upp biffarna på tallrikar, toppa med stekskyn och servera tillsammans med mos, lingon och ärtor.

 

 

Ikväll står tjejmiddag står på agendan. Den igår förlorade osten är nu införskaffad, och min Kung har sadlat om till privatchaufför. Tyvärr kan därför kvällens inlägg inte tillägnas mer tid än såhär. Jag återkommer imorgon med ett inlägg med mer substans.

 

Trevlig fredagskväll önskar jag er alla!

 

 

 

 

Morgonkaffet smakar ofta godare när solen skiner, vilket den gjorde idag. Härligt. Överlag har jag haft en bra dag, effektiv och givande. Så när jag efter arbetets slut klev in i matvarubutiken med shoppinglistan i högsta hugg, var jag på ett strålande humör. Ingen brådska, ingen stress, förvånansvärt folktomt i butiken. Nästan för bra för att att vara sant. När jag nådde kexhyllan insåg jag att det var det också.

 

Inför morgonkvällens tjejmiddag hade jag planerat att göra Erikas chilicheese för första gången. Jag har sneglat på receptet länge, och imorgon ville jag verkligen prova det. Det har dock aldrig slagit mig att krustader inte skulle finnas i eko. Muttrande resignerade jag inför faktumet, och lade ner en tysk variant i korgen. Den såg god ut, men eko var den sannerligen inte.

 

Nästa bakslag kom vid ostdisken. Tydligen är det inte bara jag som har planer på det smaskelismaskiga receptet till helgen, ty snyggt uppradade hängde alla möjliga tuber med ost (ej heller dessa eko men det var jag beredd på) - utom just Hot jalapeno. Där ekade det armsdjupa hålet tomt. Skit också. Jag skakade av mig irritationen, och stegade vidare mot charken.

 

För skinka skulle vi ha, och här var jag helt säker på min sak. Vi har en kokt variant som vi ofta köper, om än vanligtvis på en annan affär, och den är definitivt eko och gjord på svenskt kött. Därför var jag inte förberedd när jag, min vana trogen, kollade in datummärkningen. Nog för att jag är av åsikten att "Bäst före" inte nödvändigtvis betyder "Dåligt efter", men skinka som gick ut i mitten av februari köper inte ens jag i mars. Det blev som ni förstår inte heller någon skinka idag.

 

Turen genom grönsaksavdelningen gick bra, mejeriet likaså. Jag hittade mjöl, bulgur och havregryn utan problem, och de krossade tomaterna stod på sin vanliga plats. Nu fattades bara lingonsylt till kvällens middag, Wallenbergare för en fattig gourmet, och därefter skulle min inköpslista vara bockad och klar. Det var därför i hyllan med sylt och saft som min bägare till slut rann över.

 

En vanlig dag hade jag förnodligen tagit en burk, som faktiskt finns som eko, betalat och åkt hem ganska nöjd. Inte idag. Istället började jag fundera. Min pappa plockar nämligen ofta lingon, och kokar därefter en gudomlig sylt. Men inte traskar han för den sakens skull runt i skogspartier som är mer ekologiska än andra. Lingonskog är vanlig skog, åtminstone än så länge. Så exakt vad skulle vara speciellt med den här burken?

 

Nästa gång du befinner dig på affären, tag dig tid att läsa innehållsförteckningen noga. Kanske kommer även du att finna att din sylt till hälften består av allt annat än lingon. Ekologiska äpplen, surhetsreglerande medel och annat skit som man behöver vara kemist för att kunna tyda. Behöver jag tillägga att det ej heller blev någon köpessylt på rullbandet idag? Ikväll har jag istället snott ihop mina egna rårörda lingon på ungefär fem minuter. De svenska lingonen plockade jag till mig ur frysdisken. De är således så miljövänliga som de bara kan bli.

 

 

Blanda lingon och honung i en skål och rör om. Låt stå i kylen till det är dags för servering. Superenkelt, och helt utan både äpplen och konstiga tillsatser.

 

Hepp, säger denna surtanten.

 

 

 

 

 

Delvis är det sant. Jag har de facto ett mycket bra liv. Min Kung är fantastisk, mitt jobb ger mig möjligheten att upptäcka många dolda pärlor i Sverige, jag har en underbar familj och fina vänner som finns för mig när jag behöver. De få gånger som jag väljer att blotta mig vill säga. Sedan två veckor tillbaka har jag även en Ewa. Hon har hjälpt mig att sortera det jag så länge har behövt sortera. Även om både hon och jag inser att hon inte kommer att behövas länge till, har hon blivit den viktiga trigger jag behövde för att hitta tillbaka till essensen av mig själv. Mitt vanliga, glada och positiva jag. För det är jag tacksam.

 

Jag har, som ni nog förstår, befunnit mig en rejäl svacka. En sådan enveten rackare som gnager skiten ur insidan, men absolut inte syns utanpå. Kanske har det på sitt sätt varit nyttigt. Att ibland ladda ur rejält, för att sedan ta sig tillbaka än mer stark, är en del av livet. Att känna är faktiskt ok. Ikväll mår jag för första gången på länge riktigt bra. Jag har fast mark under fötterna igen, och ämnar inte att åter segla ut på vatten saltare än buljong. Vilket är en av anledningarna till att jag ger mig själv tillåtelse att skriva som jag nu gör. Blotta strupen. Det händer ytterst sällan.

 

Jag har tidigare förvarnat om att inläggsfrekvensen som följer av utmaningen #Blogg100, kommer att göra bloggen mer privat. Bli inte orolig. Den handlar fortfarande huvudsakligen om vardagsekonomi och ekologisk mat, men kommer oundvikligen att emellanåt kryddas med personliga reflektioner och saltas med min privata vardag. Oavsett var det kanske dags för den att utveckla en djupare röst.

 

Mitt, för er kanske något oväntade djupdyk i det privata, bör nu dock avrundas. Just nu är jag nämligen inte bara insnöad i min egen navel, utan har som ni säkert har märkt även förälskat mig på nytt i curry. Så, vad kan då passa bättre än receptet på den gudabenådade currykyckling som jag skrapade ihop häromkvällen. Den var god och gjorde mig glad. Det finns mycket att glädja sig åt. Jag tänker fortsätta att fokusera på det. Smaklig spis.

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

Idag har jag ätit lunch med en god vän från förr. Det gav mig extra energi. Jag har även gått en promenad, sorterat upp tankar och planerat sommaren tillsammans med min Kung. Lagade en god middag som kommer att föräras ett eget inlägg senare i veckan, och rörde ihop en ny burk giftfri deodorant.

 

Vidare hade jag flera goda idéer om allt som kvällens inlägg skulle kunna handla om. Som ni märker blev det inget av de tankarna. Jag är helt enkelt för trött, och har mot bättre vetande sparat mitt skrivande till en alldeles för sen timme.

 

Så folks, ikväll blir det kort och föga innehållsrikt. Jag är dock fortfarande med i #Blogg100.

 

 

Det finns saker som jag behöver ta tag i. Träning står högt upp på listan, så även att tänka till lite innan man sätter sig på tåget. Den magiska tjejhelgen i Göteborg belyste tydligt båda delarna. Efter någon timme krälande i en av Slottsskogens leriga backar, iförd lånade löpartights och någon annans mammas sport-BH, insåg jag att styrkan i mina muskler fortfarande finns. Konditionen är dock under all kritik. Så även förmågan att läsa igenom och följa en packningslista på ett korrekt sätt.

 

Jag har därför bestämt mig för två saker:

1. Överambitiös funkar inte i längden. Istället ska jag sätta upp rimliga mål, nåbara och hållbara på sikt. Yogamattan står nu i vardagsrummet, till för att användas innan morgondagens dusch. Men jag kommer bara att använda den några gånger i veckan, åtminstone till att börja med.

2. De dagar jag inte behöver bilen i tjänsten kommer den att få stanna kvar hemma. Istället tänker jag promenera till och från jobbet, om vädret så tillåter. Första promenaden tog jag redan idag. Nästa gång borde bli på fredag. Och med det känner jag mig nöjd med veckans mål.

 

I mars är det inte bara bloggen som blir boostad.

 

 

Det här är bara så galet gott i sin enkelhet! Passa på att införskaffa apelsiner medan det fortfarande är citrussäsong, och boosta upp dig rejält inför kommande vecka! 

 

Likt merparten av mina recept har denna Indieninspirerade panna kommit till genom matlagning à la Kajsa Wargs devis, "Man tager vad man haver". För det mesta brukar jag få till det väl, och ibland blir det till och med långt över förväntan bra. Den här rätten visade sig vara en riktigt höjdare som vi gärna gör igen. Snabblagad är den också. Räkna med max 30 minuter på spisen!

 

 

Skär kycklingen i bitar och bryn tillsammans med olja i en stor stekpanna med höga kanter. Skala och hacka löken grovt och vitlöken fint. Skär även tomaterna i mindre bitar. Lägg ner lök, vitlök, salt, ingefära och gurkmeja i pannan och stek ihop med kycklingen. Skaka burken med kokosmjölk väl innan den öppnas, och häll sedan mjölken i pannan. Vänd ner tomaterna och persiljan, rör om och låt puttra i ca 10-15 minuter.

 

Under tiden som pannan puttrar, rör gärna ihop ett naanbröd och ställ in i ugnen.

 

Efter 15 minuter, skär i kycklingen för att kontrollera att den är genomstekt. När så är fallet, häll ner okokt bulgur i pannan och rör om. Låt puttra under sporadisk omrörning tills bulguren är mjuk och pannan har kokat ihop till en krämig gryta. Om mer vätska behövs under koktiden, häll ner en skvätt mjölk. Innan servering, smaka av pannan och tillsätt mer ingefära och salt vid behov.

 

Enjoy!

 

 

 

 

Det är nu mer än ett halvår sedan vi senast köpte hem matbröd från affären. Istället har jag, som en gång i tiden tog bestämt avstånd från jäsbröd och jäst, satt en ära i att förfina ett helt vanligt vetemjölsrecept till att bli något mer fylligt och matigt. Faktum är att jag överlag ogillade att baka. Det har jag redan fått äta upp ett antal gånger vid det här laget.

 

Nåväl, åter till ämnet. Det här brödet bakar man med glädje, oavsett tidigare statements och preferenser. Det vill säga utan krångel, knådning, matberedare eller ägg. Rostas med fördel, grymma till varma smörgåsar samt magiskt goda som enkel kvällsmacka toppad med smör och ost. 

 

 

Häll vatten i en kastrull och värm till just över 37 grader (fingervarmt). Smula ner jästen i en stor bunke, häll i det varma vattnet och rör försiktigt runt tills jästen har löst upp. Blanda ner olja, salt och socker och rör om med en så glestandad gaffel som möjligt. Tillsätt 6 dl vetemjöl och rör åter om med gaffeln så att ingredienserna blandas väl. Tillsätt därefter resten av mjölet, och rör om ordentligt en sista gång till en jämn men relativt lös deg. Lägg en bakduk över bunken och låt degen jäsa till dubbel storlek, ca 45-60 minuter.

 

När degen har jäst upp, ställ ugnen på 200 grader och placera ugnsgallret i mitten. Med hjälp av en slickepott eller dylikt, dela degen till två delar direkt i bunken. Knåda inte! Stjälp över varje del i en ugnsfast brödform, ställ formarna på spisen och låt jäsa ytterligare 30-45 minuter under bakduk. När bröden har jäst upp till kanten på formarna, pensla med vatten och strö över sesamfrön om så önskas. Grädda därefter i mitten av ugnen i ca 20 minuter. Om sesamfrön inte känns aktuellt, hoppa över vattenpenslingen och ställ in dem i ugnen enligt ovan.

 

För att veta om bröden är klara, stick ner en provsticka på några ställen i bröden. Inget kladd på stickan = brödet är klart. Stjälp upp bröden på en skärbräda av trä eller ett bakplåtspapper på diskbänken. Låt sedan svalna under brödduk.

 

Eftersom bröden inte innehåller konserveringsmedel brukar jag skära dem i två delar, frysa in dem och tina upp allt eftersom behovet av franska uppstår.

 

 

 

Den här veckan har vår närbutik extrapris på ekologisk falukorv. Det är inte en vara som vi vanligtvis köper, men just den här gången gjorde det utmärkta priset att jag föll pladask för frestelsen. Resultatet av mitt impulsköp var enkelt - korvstroganoff. 

 

Med en touch av curry och med bulgur istället för ris, blev smaken något annorlunda men riktigt god. Såsen blev så pass grym att jag till och med funderar på att hamstra hem mer ekologisk falukorv innan veckans erbjudande hinner ta slut.

 

 200 gram falukorv

 1 msk olja till stekning

 

Häll upp vattnet i en kastrull och slå på plattan. Medan du väntar på att vattnet ska koka upp, skala löken och hacka den samt tomaterna i grova bitar. Skär korven i stavar, och bryn den tillsammans med olja och lök i en stekpanna med höga kanter. Krydda med curry, salt och peppar. Häll i grädden, tillsätt tomatpurén och rör om ordentligt. Slutligen, lägg ner tomater och persilja och låt puttra på låg värme.

 

Vid det här laget borde vattnet i kastrullen koka. Lägg i bulgur, och låt koka på medelvärme i enlighet med instruktionen på förpackningen. Rör om då och då i både stekpanna och kastrull. När bulguren är kokt är även stroganoffen klar.

 

Mums.

 

 

 

 

Det händer nu och då att min ärade sambo får julklappar som jag själv går igång på. Den senaste klappen från min bror och hans tjej, smoothiemixern, är en typisk sådan atteralj. Hur jag hittills har klarat mig utan en sådan är en gåta. Ty i det här huset används den numera i princip dagligen.

 

Vanligtvis kör jag den enkla varianten med färsk frukt och iskallt vatten. För mig, som behöver vara vaken i minst två timmar innan frukost i fast form känns aktuell, är en godmorgonsmoothie perfekt. Eftersom jag igår var på språng, gjorde jag en dubbel sats. Hälften av smoothien fick därefter följa med mig i bilen och fungera som lättare lunch. Fräscht, energigivande och riktigt gott.

 

 

Skala och skär frukten i bitar, lägg i en behållare med höga kanter. Fyll på med mjölk, kakao, vanillinsocker och chilipulver. Kör igång mixern och låt ingredienserna blandas till en slät smoothie. Klart att njutas på bara någon minut!

 

 

 

 

 

 

 

Placera ett bakplåtspapper på ugnsplåten, och ställ ugnen på 250 grader. Blanda med hjälp av en gaffel ihop mjöl, bikarbonat och salt i en bunke. Häll i vatten, yoghurt och flytande honung och rör ihop till en kompakt deg. Dela degen i två delar, kavla ut till ca 3 mm tjocka kakor och lägg på ugnsplåten. Grädda i mitten av ugnen ca 10 minuter, eller tills kakorna har bubblat upp något och fått färg. Låt svalna någon minut och pensla sedan med olivolja och sprinkla över lite flingsalt. Förbenat fint.

 

Bröden går att frysa, men serveras med fördel nybakta och ljumma!

 

 

 

Om jag i en annan tid hade valt en annan väg, var hade jag varit då? Rockstjärna? Möjligheten fanns. Även en chans att bli konstnär på heltid. Det var faktiskt vad jag under en lång tid ville. Kanske hade jag, efter två säsonger  bakom en bardisk på Gran Canaria, idag varit stolt ägarinna av en mysig restaurang med blårutiga havspinade dukar i hjärtat av Maspalomas. Om jag hade valt att stanna kvar vill säga. Vem vet.

 

Istället valde jag annat. Universitet framför äventyr i Australiens opalgruvor, Stockholm framför London och en karriär i ett befintligt företag istället för att starta eget. Jag har följt mitt hjärta och lever idag lycklig tillsammans med min Kung. Musiken finns fortfarande kvar inom mig, och det är aldrig försent att omvärdera vad man vill bli när man blir stor. Vill jag så startar jag eget när jag blir pensionär, och fram tills dess roar jag mig med att planera min roman som kanske aldrig blir fullständigt klar. Åter igen, vem vet.

 

Hur som helst är det sånt som jag roar mig med att fundera på när jag ligger och slappar i badet. Skönt sömnig blir man garanterat.

 

 

Häll olja och torkade örter i badkaret medan vattnet tappas upp. I vanlig ordning tar jag den olja jag för tillfället har hemma. Rapsolja går snabbare in i huden än olivoljan, men skillnaden är i det här fallet marginell. Salvia är stärkande, antiseptisk och lindrar stress. Rosmarin är värmande, lugnande och bra för blodcirkulationen. Råkar man ha en kruka citronmeliss hemma, är det toppen att njuta av i kvällsbadet för att motverkar stress, oro, depression eller annat elakartat som kan störa nattsömnen. 

 

Tack för ikväll och godnatt. 

 

 

 

 

Idag går en fantastisk utmaning av stapeln, #blogg100. Den här gången tänker jag vara med ordentligt, och anledningarna till det är många.

 

Jag befinner mig för tillfället i en period där jag aktivt behöver jobba för att komma i kontakt med essensen av mig själv. Det glada, galna och positiva jaget som älskar varje sekund av livet. Av erfarenhet vet jag att skrivande har en synnerligen gynnande effekt på mitt humör. När jag skriver sorterar jag för det mesta upp mig själv på ett bra sätt. Tankar som kläds i ord transformeras per automatik till belåtenhet och tillfredsställelse, även om jag bibliskt talat står och stampar i gyttjan. Det är anledning nummer ett.

 

Anledning nummer två är mitt dåliga samvete. Det är sannerligen dags att skrapa av den begynnande rosten från tangentbordet en gång för alla. Frekvensen på mina inlägg är för närvarande under all kritik. Jag har så mycket jag vill skriva om, men på grund av någon konstig anledning blir det inte av. Blogg100 bidrar således med den struktur utifrån som jag just nu behöver.

 

Den tredje anledningen är den stundande författarresan till Frankrike i mitten av maj. Självklart vill jag vara i toppform när jag väl åker. Min roman väntar på att bli skriven, och både den och mina kommande kursdeltagare förtjänar ett bättre fokus från min sida. Skrivande genererar ännu mer skrivande, det är således hög tid för mig att ta det hela på större allvar.

 

Dock innebär utmaningen även att bloggen kommer att bli mer transparent. Under den nya rubriken Personligt kommer jag att samla inlägg som inte hör hemma i någon annan kategori. Ni läsare kommer att få ta del av mer från min direkta vardag som inte har att göra med vare sig miljötänk eller matlagning. Min förhoppning är att en ny personlig dimension ska göra bloggen ännu mer intressant, och att ni ska finna den givande på flera plan.

 

Så folks, nu är första inlägget för #blogg100 skrivet. Ni är alla hjärtligt välkomna att följa med mig på den här resan!