Inte bara vardagsmat.

Just nu är jag inne i en spännande period där jag botaniserar nätet i jakt efter nya influenser. Fördelarna med att laga mat och gott-gott från grunden är flera. Man slipper onödiga tillsatser och kan, utan svårigheter och med enkla medel, helt och hållet styra mängden fett och socker alldeles själv. Jag har således införskaffat en mycket trevlig olivolja av god kvalitet under min resa till Portugal förra veckan, och i skafferiet finns endast glykos i form av ekologisk honung. Animaliskt fett och vitt socker är härmed officiellt bannlyst i mitt kök.

 

I det här huset är vi nämligen alldeles för duktiga på att sätta i oss transfetter och sockerbomber när helgen väl kommer. Eller, vi och vi. Läs jag. Ty min ärade sambo är av den sorten som har god karaktär, och med fördel låter en chipspåse räcka en hel vecka. Han tar sig en näve ibland, och med det är han fullkomligt nöjd. Själv agerar jag som en direkt motpol till hans sunda leverne, och slukar istället hämningslöst min skål med godis inom loppet av bara några timmar.

 

Därför kändes det riktigt fräscht att laga eget snacks igår kväll. Jag fick min inspiration till kex av Ernst, och därefter gjorde jag om receptet efter eget tycke, det vill säga utan ägg och salt och i enlighet med ingredienser som redan fanns hemma. Synnerligen enkelt, och klart inom loppet av ynka trettio minuter.

 

Faktum är att de här kexen är så pass goda att inga blev över till idag. Och den här gången var det, för ovanlighetens skull, inte jag som var den värsta syndaren.

 

 

Lägg bakplåtspapper på en plåt, och ställ ugnen på 200 grader. Blanda ihop samtliga ingredienser i en skål, rulla 20 st bollar (likt små köttbullar i storlek) och placera bollarna väl utspridda på plåten. Tryck med hjälp av en gaffel ut bollarna till kex, ca 2-3 mm tjocka. Ställ plåten i mitten av ugnen ca 15 minuter. Tag ut plåten, ställ den på spisen och låt kexen svalna. Klart!

 

Vi mumsade dessa smulfria godingar tillsammans med fetaoströra, dessertost, oliver och fyllda dadlar. En riktig fredagshöjdare som bara måste provas.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu ligger jag verkligen efter med bloggandet. Har påbörjat flera inlägg som ligger och väntar på att få se dagens ljus, men samtliga av dessa fått stå tillbaka till förmån för jobb och andra trevligheter. Slutet av förra veckan bestod nämligen av jobbkonferens, och helgen har jag spenderat i Lissabon tillsammans med en god vän. 

 

Med tanke på alla goda sydeuropeiska influenser som jag har snappat upp under min weekendresa, kan det inte passa bättre än att nu bjuda på en synnerligen enkel och snabblagad husmansvariant av Osso Buco. Förvisso inte en portugis utan en klassisk italienare, men ändock.  

 

Ursprungsreceptet från tidningen Buffé tar ca 2,5 timmar att laga, och det hittar du här. Mitt recept, som tar mindre än en timme att laga, hittar du dock här nedan.

 

2-3 dl kranvatten

Den här stughelgen har varit supermysig. Grått och trist väder vägdes enkelt upp med en brasa och några färgglada ljuslyktor. Kyl och frys har vi nu tömt inför vintern, vilket har resulterat i grymt god mat. 

 

Godaste tillbehöret den här helgen var dock i särklass klyftpotatisen. En höjdare som verkligen är superenkel att göra själv från grunden.

 

 

Ställ ugnen på 200 grader och placera gallret i mitten. Skala potatisen, dela den på längden, och skär därefter varje halva i 3-4 klyftor beroende på hur stor potatisen är. Lägg klyftorna i en ugnsform, ringla över olja och krydda med salt och dragon. Rör om ordentligt och låt sedan potatisen stekas i ca 50 minuter. Tag ut formen ur ugnen och rör om då och då.

 

Potatisen är klar när den är mjuk i mitten och kanterna känns något knapriga.  

 

I fredags lät vi klyftpotatisen slå följe på tallriken med saftig ryggbiff, babyspenat, enkel tomatsallad och creme fraiche smaksatt med vitlök & parmesan. Veckans ekovintips blir ännu en italienare, Raccolto (nr 32452), endast 89 SEK på Systembolaget.

 

 

 

Det finns inget som slår att komma hem efter en lång utbildningsdag och mötas av härligt matos från köket! Min Kung är suverän! Och här nedan följer hans peppriga paradrätt.

  

 

Börja med att koka den pasta du valt i enlighet med vad som står på förpackningen. När det är ca 10 minuter kvar på pastan, bryn margarinet i en stekpanna och börja steka köttfärsen. När den är nästan genomstekt, häll över en burk ekologiska krossade tomater, krydda och rör om ordentligt. Låt köttfärssåsen puttra på låg värme till dess att pastan är klar.

 

Toppa gärna med oregano, färsk eller torkad, och servera genast!

 

 

 

Jag har, som ni vid det här laget vet, ibland en viss synpunkt på hur man firar högtidsdagar. Utan att för den skull vara religiös, tycker jag emellanåt att vår tids kommersiella marknadskrafter lyckats alltför väl med att sko sig på anledningen till varför vi firar.

 

Enligt min mening är familjemyset det viktiga. För mig spelar det med andra ord mycket liten roll vem som köper vad till vilken peng vid jul, vem som har den mest flashiga och påkostade halloweendräkten i grannskapet, eller vem som bjuder barnen på lyxigaste godiset eller största pengen till påsk. Sådant är faktiskt inte så viktigt i min värld. Att samla nära och kära, äta gott, skratta, prata och känna kärlek - det är högtidligt nog för mig.

 

Igår var det dock en fantastisk dag - kladdkakans. Fram för mer sådant säger jag. För här behöver man inte noja nämnvärt mycket över sina befintliga eller obefintliga monetära muskler. En kaka bakar man nämligen enkelt hemma med ingredienser som de flesta redan har i skafferiet. Och barnen blir nöjda, oavsett hur ful kakan eller bakformen är. En kakaostinn kladdis gjord med kärlek kan helt enkelt aldrig bli fel. Den kommer alltid att vara god nog och fullt jämförbar med alla andra familjers kakor, oavsett om den inmundigas i ett pampigt slott eller en vindpinad koja.

 

Med det sagt, här nedan följer receptet på en helt ljuvlig, enkel och snabb-bakad variant som definitivt går hem hos både mig och min käre äggallergiker till karl.   

 

Sätt ugnen på 150 grader, och förbered genom att lägga ut 12 st muffinsformar på en plåt. Blanda ihop kakao, mjöl, bakpulver, vanillinsocker och salt i en skål. Rör sedan ihop socker och flytande margarin i en annan, något större, vispskål - gärna en sådan utrustad med "hällpip". 

 

Blanda nu ner mjölken och mjölblandningen med sockersmöret i den stora skålen, och vispa under ett par minuter ihop allt till en jämn och fluffig smet. Fördela sedan smeten jämnt i muffinsformarna, och grädda i ugnen ca 30 minuter. Muffinsarna ska då fortfarande vara något kladdiga i mitten.

 

Slå av ugnen och låt plåten stå kvar i eftervärmen tills muffinsarna och ugnen har svalnat. Inför servering, toppa med en klick creme fraiche och en sked jordgubbssylt. Om det mot all förmodan skulle bli några godingar kvar på plåten, går de alldeles utmärkt att frysa in för att tinas upp i kylskåpet vid ett senare tillfälle!

 

 

 

 

Egentligen borde jag ha skrivit det här inlägget redan i september. Det var nämligen då jag plockade pektinstinna härliga rönnbär från träden i stugan, och sedan hängde upp dem för att torka.

 

Rönnbär är nämligen kanonbra på alla sätt och vis. Fullproppade med antioxidanter och C-vitamin sägs ett enda bär motsvara en hel apelsin. Personligen går jag på devisen att tre rönnbär om dagen gör susen för immunförsvaret och täcker mitt vitaminbehov under en kall och lång vinter. Glöm med andra ord allt dyrt på marknaden som heter exklusiva superbär, och ge dig istället ut och plocka alldeles gratis när hösten börjar smyga sig på.

 

Plocka rönnbären när de är röda och mogna. Frys in dem för att dämpa den sura smaken, och använd sedan med fördel i grytor, såser och bröd. Tina upp några deciliter och trä dem med hjälp av en vanlig tunn synål på tråd (stick i mitten och dra igenom tråden). Häng sedan på ett mörkt och svalt ställe, och låt torka i några veckor. Därefter kan de förvaras på burk i kylen i princip hur länge som helst.

 

 

Nu blommar löken minsann rejält. För har jag bakat bröd med jäst. Ja, ni läste helt rätt. Jag har vid upprepade tillfällen, gång efter gång,  orerat kring hur långsamma jäsningsprocesser inte är min grej. Sådant som tar tid brukar för det mesta tråka ut mig rejält. Dessutom brukar jag som bekant gilla att göra om recepten efter eget tycke.  

 

I helgen fick jag dock för mig att testa något nytt. Därav bakade jag inte bara jäsbröd, utan jag använde mig rakt igenom av ett färdigt recept från Coop. Nästa gång piffar jag med all säkerhet till det med lite hackade valnötter, soltorkade tomater eller sesamfrön, men den här gången fick det bli en helt vanlig formfranska toppad med lite smakrik ost.

 

Ett gott matbröd utan större krusiduller, som faktiskt funkar helt ok som rostbröd eller till varma mackor.

 

 

 

 

 

Den här Allhelgonahelgen har avlöpt på det mest optimala sätt man kan tänka sig. I fredags flydde vi nämligen stan till förmån för landet, till följd att hos oss knackade endast en hackspett på i lördags. Inga utklädda barn och busvarningar, och inga alkoholstinna vuxna skrålandes i konstiga utstyrslar och kladdigt vitt smink att brottas med på tunnelbanan. Väldigt skönt, must say.

 

Jag är nämligen överlag inte så förtjust i att fira den här helgen. Visst, det är trevligt med utskurna pumpor och stämningsfullt med levande ljus. Och självfallet gillar jag att träffa vänner och äta gott. Dock är det något vi vanligtvis ändå gör på permanent basis, så jag behöver inte nyttja just Allhelgona för det. Istället kan jag tycka att det är skönt att ta det lugnt och ägna både sina levande och bortgångna nära och kära lite extra omtanke. Vi har ju trots allt den sedan länge kommersialiserade påsken till att bjuda bort hutlösa mängder godis.

 

Så istället för att rumla runt, satsade vi nu istället på en helg i stillhet med eftertanke och rekreation. Lördagskvällen till ära njöt vi en flaska eko-vin, tillsammans med den grymma rätten nedan. Helt enkelt en fenomenalt lyxmiddag, väl passande i en stuga där Yes-flaskan sjunger på sista versen för den här säsongen. I november kör vi uteslutande med ekologiska varor, men givetvis går det även bra att laga gott med vilka råvaror som helst.

 

Tomatsallad som tillbehör

 

Skala potatisen om det behövs, lägg i en kastrull och täck med vatten. Koka i ca 30-40 minuter. När potatisen nästan är klar (stick i den med en gaffel för att avgöra), slå av plattan och låt den puttra klart under lock på eftervärmen.

 

Medan potatisen kokar, skär grillkorven i ca 1 cm tunna slantar. Krossa grönpepparen väl i en mortel. I stugan har jag ingen sådan, och där krossar jag istället kornen med fingrarna mot en skärbräda alternativt med bredsidan av en kniv. Gör nu tomatsalladen i enlighet med länken ovan, och låt den stå i kylskåpet fram till servering.

 

När potatisen nästan är klar och har börjat att puttra på eftervärmen, värm margarinet i en stor stekpanna. Lägg i nötbitarna och bryn dem väl på varje sida. Lägg därefter i korvslantarna och stek i ca 5 minuter. När slantarna börjar få färg, smula ner buljongtärningen och vänd sedan ner creme fraiche direkt i pannan. Häll ner grönpepparn, rör om ordentligt så att såsen får jämn färg, och låt därefter allt puttra ihop sig på låg värme tills potatisen är helt klar.

 

Rekommenderar varmt en flaska rött vid namn Fantini, eftersom den passar alldeles utmärkt till grönpepparsås. Den blir din för endast 69 kr på Systembolaget, nr 2344 på italienska hyllan.

 

 

 

 

 

 

Kanske världens godaste men enklaste tillbehör. Funkar till grillat, grönsaksbiffar, varma mackor eller precis vad som helst där det behövs ett sötsyrligt och snabblagat inslag.

 

 

Skär tomaterna i två delar och lägg i en skål. Hacka valnötterna och blanda ner i skålen tillsammans med persilja och flytande honung.

 

Klart att servera på max fem minuter!

 

 

 

 

 

De senaste två veckorna har främst bestått av resor. Malmö har förevigats ett besök, således Göteborg. Nu har vi dock landat i stugan, min ärade sambo och jag, och i helgen vankas endast hederligt hemmalagat med ekologiska varor. Så nya spännande inlägg är strax på gång!

 

Tänkte dock ta tillfället i akt att berätta att jag nu har tagit ett steg in i den moderna världen. Numera finns Vardagsmat att spara smart även på Instagram (vardagsmatattsparasmart). Så följ mig gärna även där!

 

Önskar er alla en riktigt trevlig Halloween!