Inte bara vardagsmat.

Sedan jag var barn har jag alltid haft ett stort behov av att skriva av mig, vilket har tagit sig uttryck i allt från låttexter & poesi till regelrätta noveller. Bloggar har jag drivit i väldigt många år. Främst privata sådana, uteslutande skrivna under pseudonym via en helt annan domän. Medvetet har jag skapat distans mellan det offentliga och det privata, och nogsamt sett till att styra vem som fått följa med mig på djupdyk i mörka tankar och uppsving genom ljusa personliga reflektioner. Total privacy var viktigt för mig. Då. Det är det inte längre.

 

För nu, snart två år senare, känner jag mig redo att äntligen bli hel. Självfallet menar jag inte i avseendet att bli hängivet frälst, till fullo förstå meningen med livet eller ens att begripa hur min sambo tänker när han fyller upp diskmaskinen. Oh nej, så upplyst kommer jag nog aldrig att bli. Konstaterandet handlar istället om att i större utsträckning integrera min privata person med den här mer offentliga bloggen. Mina recept blir med all säkerhet bara bättre om de kryddas med något personligt och pikant, och min privatperson behöver de facto bli mer transparent. Tillsammans blir det för mig ett redigt win. Och vardagspusslet kommer definitivt att bli enklare så.

 

Ni som har följt mig här ett tag, kanske till och med läst mina senaste båda bloggar, vet att jag så smått redan har börjat luckra upp de gränser jag här ovan beskriver. Till viss del har integreringsprojektet med andra ord redan startat. Jag hoppas att ni kommer att tycka om den nya era som väntar. Ni som är nya och precis har hittat till mig, hälsar jag hjärtligt välkomna. Det ska sannerligen bli roligt att möta sommaren, fylld av ny energi och tillsammans med er!

 

Det här är dag 52 i utmaningen Blogg100.