Inte bara vardagsmat.

Det är något visst med lasagne. Gott som synden och tämligen mättande. Och inte speciellt komplicerat att laga heller. Den här ljuvliga skapelsen, gjord på nästan inga ingredienser alls, åt vi till middag igår. Den går alldeles utmärkt att göra vegetarisk. Uteslut isåfall kyckling och använd en grönsaksbuljongtärning istället.

 

 

 

 

 

 

Igår kväll var vi bortbjudna på middag, min sambo och jag. En riktigt bra kväll fylld med bubbel, jacuzzibad, fotboll och synnerligen god mat. Den här lördagen är jag därför, av naturliga skäl, sugen på riktigt salt och fet mat. Förutom godiset jag planerar att stoppa i mig, blir det således färsk pasta till middag ikväll. Hemmagjord sådan, helt äggfri. Pastareceptet nedan har jag egenhändigt snott från receptfavoriter.se. Superenkelt att göra och degen funkar finfint att frysa in om man så vill.

 

 

Blanda med en gaffel alla ingredienserna i en stor bunke. När nåda sedan smidig direkt i bunken. Låt den sedan vila minst 10 minuter i kylen.

 

Bandspaghetti:

Kavla ut degen till en tjocklek av ca 3 mm på ett väl mjölat bakbord, Skär ut långa remsor i önskad bredd.

Lasagne:

Kavla ut degen så rektangulär som möjligt till en tjocklek av ca 3 mm på ett väl mjölat bakbord. Skär ut tre plattor.

Pastastavar:

Skär små pluttar ur degen och rulla dem avlånga mot ett bakbord eller mellan händerna.

 

Koktiden är slutligen endast 4-5 minuter.

 

 

 

 

 

Ikväll fick middagen dock bestå av ett redigt hopkok av det lilla jag kunde hitta i den tomt ekande kylen här hemma. Morötter såklart. Åter igen har vi överköpt oss på sådana. Vilka verkligen behöver ätas upp inom en inte alltför lång framtid. En clementin fann jag också. Samt en yoghurt med morgondagen som sista förbrukningsdag. Med en kanske undermedveten inspiration efter helgens besök på juliga IKEA, fick de något torftiga ingredienserna slutligen gå sitt öde till mötes i form av en soppa. Överraskande god. Och synnerligen mättande. 

 

 

Skala morötterna, skär dem i slantar och lägg dem i en kastrull modell större. Skala clementinen, peta bort eventuella kärnor och skär klyftorna i bitar. Lägg sedan även dessa i kastrullen. Fyll på med vatten, ca 5 dl alternativt till dess att morötterna är täckta. Smula ner buljongtärningen, lägg ner pepparkornen och låt koka i ca 30 minuter.

 

När morötterna är mjuka, tag kastrullen av plattan. Leta reda på pepparkornen och släng bort dem. Mixa därefter till en slät soppa direkt i kastrullen. Häll i mjölken och låt koka upp en gång till under omrörning. Servera soppan varm, gärna toppad med lite yoghurt och solroskärnor. Ikväll fick det bli en Activia citronyoughurt (!) med kort utgångsdatum som oavsiktligt råkat blivit lämnad i kylen över helgen. Vilket faktiskt visade sig fungera minst lika bra i soppan som traditionell matlagningsyoghurt smaksatt med rivet citronskal skulle ha gjort.

 

Med det sagt, vi kommer definitivt att åka och handla imorgon.

 

 

 

 

 

 

 

 

Min sambo älskar ärtsoppa. Det gör inte jag. Som tur är för oss båda reser jag en hel del i tjänsten. Vilket till hans lycka varje vecka resulterar i glada inköp av minst en av hans älskade, av Felix fabriksgjorda, sopptuber. Usch säger jag. I rest my case here. Och konstaterar frankt att vi verkligen inte tycker lika om precis allt. Men är glad att han tar chansen att frossa rejält när jag väl är borta. Doften hinner för det mesta lägga sig innan jag kommer hem.

 

I veckan, boendes på hotell, har jag dock hunnit fundera lite kring det där. Jag gillar ju faktiskt ärter. Och soppor. Som bekant gillar jag även att laga mat från grunden. Kombinationen av detta blev att jag till slut bestämde mig för att prova göra en ärtsoppa själv. Hur illa kan det bli, tänkte jag. Det kan ju knappast smaka likadant som innehållet i en färdigpackad tub. Eller som jag minns de vedervärdiga torsdagarna i grundskolans matsal. För övrigt är det ingen som kommer ihåg en fegis. Ett skäl så gott som något att göra ett försök. Helt enkelt.

 

Så jag slog helt sonika upp några recept på nätet för att få grepp om hur en ärtsoppa enklast kan tillagas. Och fick genast en smärre chock när jag insåg att gula ärter måste ligga i blöt över en hel natt. Och soppan bör därefter kokas i flera timmar för att nå ett fullgott resultat. Gud förbjude. Att laga mat över en hel helg är verkligen inte min grej. Snabbt ska det gå. Smidigt. Inget långkok här inte. Fy sjutton.

 

Här höll projekt ärtsoppa nästan på att duka under. Kvävas i sin linda. För jag jobbar inte gärna både äckligt och omständigt på samma gång. För att inte säga någonsin. Funderade dock lite till. Det borde gå att göra det på ett enklare sätt. Och till slut kom jag fram till att testa en annan variant. En tidsmässigt acceptabel lösning. I form av kikärter. I burk. Förvällda och klara att användas. Bort med blötläggning, adjö till långkoket. Amen. 

 

I helgen gjorde jag således slag i saken. Kokade kikärtsoppa. Med facit i hand kan jag säga att det borde jag nog ha testat för längesedan. För soppan nedan blev riktigt bra. Enligt min sambo dessutom en av de bättre han någonsin har ätit. Jag blev riktigt stolt. Ty tro mig, han är proffs på det här. Och jag själv är, till min stora förvåning, faktiskt benägen att ändra uppfattning. För den här godingen kommer jag nämligen definitivt att göra igen. Den inte bara smakar bra, utan den till och med luktar helt ok.

  

 

Häll av spadet från kikärtsburkarna och häll sedan ärterna i en hög kastrull. Tillsätt vatten och grönsaksbuljongtärning. Låt koka i ca 50 minuter. Medan ärterna kokar, skala och finhacka löken. Lägg sedan ner finhackad lök, bacon och kryddor i kastrullen och rör om ordentligt. När soppan har kokat i ca 30 minuter, ta en potatisstomp och krossa försiktigt ärterna direkt i kastrullen. Låt därefter puttra på medelvärme i ca 20 minuter till.

 

Servera soppan rykande het tillsammans med grovmalen senap och gärna några frasiga pannkakor. Vi avnjöt (!) soppan med ugnspannkaka, modell tunnare, och gotländsk salmbärsylt som tillbehör. Inte dumt. Alls. 

 

 

 

Vissa kvällar varken hinner eller orkar jag hålla på nämnvärt länge med matlagning. Vilket i sig inte innebär att vi inte äter något alls härhemma. För tro mig, det gör vi. I allafall min käre sambo. Han är, som bekant, ett riktigt matvrak. Som onekligen blir betydligt mer harmonisk i sinnet när han har fått trycka i sig lite extra kolhydrater.

 

Pasta är enligt min mening perfekt när man har bråttom. Tillbehören behöver verkligen inte vara avancerade för att rätten ska bli god. Ofta komponerar jag middagen i enlighet med vad som finns hemma. Den här gången har basen fått utgöras av tomater och balkongens kryddor. Enkelt, fräscht och synnerligen gott. Samt klart på ca 10 minuter.

 

 

Fyll en medelstor kastrull till hälften med vatten och låt vattnet koka upp på spisen. Skölj tomaterna noga och dela dem sedan i fyra delar. Blanda olja, solroskärnor, pressad vitlök och välsköljd basilika i en hög skål och mixa därefter med stavmixer till en jämn pesto.

 

När vattnet kokar, lägg i pastan och koka den enligt anvisningarna på förpackningen. När ca 3 minuter kvarstår av koktiden, lägg även ner tomaterna i det kokande vattnet. När pastan är klar, häll med hjälp av ett durkslag av vattnet från kastrullen. Lägg tillbaka pasta, tomater och pesto i kastrullen och blanda noga. Salta och peppra efter smak och tycke. Klart att servera, gärna med rivna färska basilikablad som garnering.

 

Hösten står för dörren och i kölvattnet av den följer en hel del härliga säsongsbaserade ingredienser. Som exempelvis blåbär. I min kyl står således en väl tilltagen burk med pappas blåbärssylt. Vilket jag är glad över. För när det kommer till att laga sådana delikatesser är det ingen som slår min far på fingrarna. Han är helt enkelt grym på sylt. Bland så mycket annat.

 

De här snabblagade goda rackarna passar alldeles utmärkt till frukost, lunch eller middag. Helt beroende på hur hungrig man är. Samt hur blå tunga man vill ha under resten dagen.

 

 

 

 

Med en dryg vecka kvar av månadens utmaning börjar det verkligen eka tomt i kyl, frys och skafferi. Men eftersom vi endast har drygt 200 SEK kvar i hushållskassan gäller verkligen att ta de varor man har hemma och förvandla dem till ätbart guld.

 

Den här fredagsmiddagen krävde inte mycket arbete alls. Ej heller avancerade råvaror. En konservburk, lite potatis och så kryddor och smaksättning på det. Därefter var det klart. Och smakade alldeles utmärkt. Det här kommer jag att bjuda på nästa gång vi har vegetarianer på besök. Så mina vänner, nu vet ni precis vad som väntar.

 

 

Till biffarna, 4 st:

 

Till såsen:

 

Sätt ugnsgallret i mitten av ugnen och ställ in den på 200 grader. Skala potatisen och skär den i stavar. Lägg stavarna i en ugnsform och ringla därefter över flytande margarin. Tillsätt salt och kryddor, rör om noga och ställ in formen i ugnen, ca 30 minuter. Potatisen är klar när den har blivit mjuk.

 

Lägg ner samtliga biffingredienser i en skål med hög kant alternativt i behållaren för din matberedare. Mixa tills ingredienserna har blivit en smidig smet. Här är en mixerstav eller matberedare ett krav för att resultatet ska bli bra och för att biffarna ska få en konsistens som håller ihop. Rulla fyra bollar av smeten. Platta ut och forma till runda biffar med ca 1,5-2 cm i höjd. Lägg på en tallrik eller skärbräda i väntan på att potatisen ska bli klar. Och nu är det dags för såsen. Blanda gräddfil, senap och citron i en skål och rör om noga. Ställ in i kylskåpet i väntan på servering.

 

När potatisen är klar, stäng av ugnen och låt formen stå kvar på eftervärmen tills dess att biffarna är stekta. Bryn därefter matfettet i en stekpanna. Lägg försiktigt ner biffarna och stek ca 3 minuter på varje sida. Eftersom biffarna inte innehåller ägg är de något känsliga i kanterna, så var lite varsam med stekspaden även när du vänder på dem. Biffarna ska få en fin stekyta och bli genomvarma, därefter är de redo att serveras tillsammans med potatis och sås. Garnera gärna med en färgklick av något slag, t ex skivade tomater och lite bladspenat.

 

Smaklig måltid, mina vänner!

 

 

 

Den första jobbveckan efter semestern börjar gå mot sitt slut. Och det känns. I både kropp och knopp. Lite trött är jag minsann. Även om jag så smått börjar komma in i "stiga upp riktigt tidigt"-rutinen. Nästa vecka kommer jag med all säkerhet att åter vara synkroniserad med vardagsrutinerna. Den här veckan tar jag mig dock friheten att vara lite lat. Vad gäller matlagning vill säga.

 

För just nu är jag inte speciellt sugen på att röra runt i grytor eller pannor. Istället får ugnen göra jobbet. Ikväll har vi således ätit synnerligen gott. Vegetariskt. Fräscht. Och sjukt mättande. Med minimal insats i köket från min sida. Precis som jag för tillfället vill ha det.

 

 

Börja med att sätta ugnsgallret i mitten av ugnen och ställ in den på 200 grader. Lägg den frysta brysselkålen i en kastrull, täck med vatten och låt koka upp. Under tiden, skala och skär potatisen i stavar. Lägg dem i en ugnsform med hög kant.

 

Vid det här laget har brysselkålen tinat och blivit mjuk. Häll av vattnet, dela brysselkålen på längden och lägg därefter även den i ugnsformen. Grovhacka de soltorkade tomaterna och ädelosten. Lägg även dessa i ugnsformen och blanda noga tillsammans med flytande margarin. Ringla slutligen den flytande honungen över grönsakerna. Tillaga i ugnen, ca 30 minuter eller tills dess att potatisen är mjuk.

 

Klart att servera!

 

 

 

En av våra stående rätter på middagsmenyn är wok. Främst för att det är så jädrans gott. Men även för att wok går ytterst snabbt att tillaga. Och att variera. Med några få ingredienser. Samt att det, enligt min mening, är roligt att emellanåt äta middagsmat med pinnar.

 

Basen i woken är givetvis grönsakerna och för oss är även marinaden strängt obligatorisk. I övrigt går det i princip att blanda i nästan vilket protein som helst och ändå få ett lyckat resultat. Eller inte något extra protein alls om man inte känner för det. För bara wokgrönsaker tillagade enligt nedan smakar faktiskt också toppen. På så sätt blir rätten istället vegetarisk.

 

I helgen har vi dock wokat grönsakerna tillsammans med kyckling, jordnötsmör och risnudlar. En rätt som verkligen kan få mig att gå bananas. På ett genomgående positivt sätt, såklart. Och det efter endast 15 minuter effektiv tid i köket. I min värld kan det knappast bli bättre!

 

Kycklingwok med jordnötsmör och risnudlar, 2 personer

 

Börja med att strimla kycklingfilén i skivor, ca 1 cm breda och 1/2 cm tjocka. Värm oljan i en stekpanna, lägg i kycklingen och förstek den. Eftersom skivorna är tunna går stektiden väldigt snabbt. Häll därefter ner frysta wokgrönsaker i stekpannan och blanda väl med kycklingen. Stek vidare på medelvärme tills dess att grönsakerna är tinade och varma. Rör om då och då. Medan grönsakerna steks, koka upp vatten i en kastrull. Lägg ner risnudlarna i kastrullen och koka enligt anvisning på förpackningen, ca 5 minuter.

 

Blanda en marinad av soya, thai sweet chili sause och jordnötsmör i en skål. När grönsakerna och kyckligen är genomstekta, ringa ner marinaden i stekpannan och rör om. Låt pannan puttra i ytterligare några minuter. Vid det här laget har nudlarna hunnit bli klara. Häll av vattnet och fördela nudlarna på två tallrikar. Tag därefter stekpannan av spisen och lägg upp även kycklingwoken på tallrikarna.

 

Klart att servera!

 

 

Som bekant är min sambo gravt allergisk mot ägg. Som lök på laxen är han även intolerant mot fisk och skaldjur. Vilket oftast inte spelar någon större roll. För det mesta går det nämligen bra att laga merparten av all mat på ett sätt som är fullkomligt allergifritt. Det finns faktiskt inte många begränsningar om man bara har lite fantasi. Samt lägger extra tid på att klura ut fiffiga lösningar utan att behöva tumma på smaken. För mig är det sport. Elitidrott på högsta nivå. Och nio gånger av tio inte bara funkar det. Det blir dessutom riktigt gott.

 

Jag har helt enkelt testat mig fram. Lusläst veganrecept. Bytt ut ingredienser och lagt till ingredienser. Allt beroende på hur avancerad rätt jag har velat prova. Numera finns i min repertoar inte mindre än supergod smörgåstårta utan majonäs, vegetarisk senapssill utan fisk och, hör och häpna, äggfria äggmackor med fiskfri kaviar. Påskmiddagar är inte längre ett problem. Snarare en rolig utmaning.

 

Det enda som har tagit mig lång tid att klura ut är surströmming. För här finns det mig veterligen inga recept att tillgå på den befintliga marknaden. Dock är det sällan kul att varenda år förpassas till att ensam käka varmkorv med bröd när det är dags för surströmmingspremiär. I allafall inte om man är uppvuxen med sådana ädla traditioner. Och är äldre än tolv. Eller som min sambo, en bit över trettio. Så jag har funderat ett bra tag nu. För hur fasen löser man egentligen fiskfri suris utan strömming och tillhörande obligatoriskt jäseri?

 

Många hävdar att koreansk kimshi är svaret. Mjölksyrade grönsaker. Med fördel använder man kål som bas. Tvi säger jag. Inte för kålen utan istället för rätten. För jag gillar inte kimshi. Även om jag personligen har haft förmånen att prova äta det som sig bör. I hjärtat av Seoul, Korea. Väl tillagat av erfarna koreanska kockar. Men tyvärr. Hos mig går det bara inte hem. Surströmming däremot är något som jag verkligen uppskattar. Någon gång per år.

 

Uttalandet om kimshi kommer således med all säkerhet från personer som aldrig har ätit surströmming. Som surströmming är till för att ätas. I augusti. Med smarrig färskpotatis och hackad lök på hårt tunnbröd. Dock kan man alltid låta sig inspireras. Vilket jag även i det här fallet har gjort. Receptet nedan är byggt på recept från www.kimshi.se. Och därefter omgjort för att passa en fiskallergiker samt för att få strömmingen riktigt salt. Med en godtagbar konsistens.

 

Intressant nog funkar det. Långt över förväntan. Jag har lyckats. Den vegetariska surströmmingen blir nämligen god. Om än något mildare än den äkta varan. Ty riktig suris kan nog egentligen aldrig ersättas. Här nedan följer dock mitt recept, helt klart väl värt att prova. Och om man har bråttom, eller inte orkar vänta på jäsning, kan man givetvis istället med fördel köra snabbvarianten - ersätt allt som heter strömming med finhackade soltorkade tomater.

 

 

 

 

Blanda vatten och salt i en burk med lock. Rör om så att saltet löses upp ordentligt. Skölj auberginen och dela den på längden i fyra delar. Skär snitt i auberginens köttiga sida, ca 5 mm mellan varje, men var försiktig så att snittet inte skär igenom skalet. Lägg därefter delarna med köttiga sidan nedåt i saltlaken. Sätt en tyngd på dessa så att de inte flyter upp till toppen av burken (om så behövs). Sätt på locket och ställ burken i kylskåpet över natten.

 

Nästa dag, häll bort saltlaken ur burken. Blanda ihop kryddblandningen i en kopp. Pensla auberginernas köttiga sida med blandningen. Lägg dem åter i burken och sätt på locket. Låt burken stå och jäsa svalt över dagen. Det vill säga i rumstemperatur men inte i solen. På kvällen, ställ den åter i kylskåpet. Låt burken stå orörd i två till tre dagar. Häll därefter i ytterligare 2 dl vatten och en matsked salt. Ställ tillbaka strömmingen i kylen och låt dra i lagen i två dagar till. Därefter är strömmingen klar att ätas. Hållbarheten i kylskåp är nu ca en vecka.

 

Vi avnöjt den vegetariska surströmmingen redan dag fem, penslad med lite extra soya. Som klämma. Det vill säga på hårt tunnbröd i gott sällskap med färskpotatis, finhackad gul lök och en klick gräddfil. Med en öl till det. 

 

En norrländsk specialitet när den är som allra grönast. Helt enkelt.

 

 

 

 

Har man inte sådana atteraljer hemma kan soppskapandets ädla konst dessvärre lätt förvandlas till ett inferno av smärre kaos. Och med det faller per automatik hela grejen. För mig innefattar nämligen inte "att ha roligt och vara kreativ i köket" att skura golv och väggar fria från rinnigt stänk. Vi pratar ju faktiskt soppa här, inte såpa.

 

Som tur är var tomten snäll i vintras. Lagom till julafton petade han galant in en fin mixer/matberedare i ett stort paket under granen. Och med det öppnades en ny värld för mig. Soppskapandets. Här nedan följer således ett av mina sopprecept, med inspiration hämtad från någon av Coops månatliga medlemstidningar. Vilken minns jag dessvärre inte. Dock vet jag att jag har tagit bort vissa ingredienser och därefter ersatt med nya. På så sätt blev soppan magrare. Smaken är dock fortfarande härligt fet.

 

 

Börja med att skala löken och hacka den därefter grovt. Smält smöret i en panna och bryn sedan löken. Medan det sker, skala morötterna och skär dem i centimeterstora bitar. Lägg ner morötterna i kastrullen, häll på vattnet och smula ner buljongtärningen. Rör om ordentligt så att buljontärningen löses upp. Låt därefter pannan puttra på medelvärme i ca 15 minuter, alternativt tills dess att morötterna har mjuknat.

 

Blanda yoghurt, pressad citron, honung och ingefära till en dressing i en separat skål. Ställ in i kylen i väntan på servering. När morötterna väl är mjuka, häll över allt från kastrullen till din matberedares behållare. Mixa noga så att soppan blir slät och utan klumpar. Häll därefter tillbaka soppan i kastrullen, tillsätt mjölken och låt soppan åter koka upp under omrörning.

 

Häll upp i djupa skålar, ringla/dutta yoghurtdressingen på soppan. Klart att servera, gärna med ett bröd som tillbehör.

 

 

 

Soltorkade tomater är alldeles utmärkta att blanda i pannkakan och smaken blir då förvillande lik den av fläsk. Så för er som gärna vill äta fläskpannkaka men helst ändå väljer vegetariskt följer här nedan ett kanonrecept. Äggfritt såklart. För vad gör man väl inte för sin sambo.

 

 

Börja med att sätta ugnen på ca 225 grader. Finhacka därefter de soltorkade tomaterna. Blanda sedan mjöl, vanillinsocker och bakpulver i en skål modell större. Blanda ned mjölken under omrörning, helst med en visp. När smeten är slät och klumpfri, rör ner smöret jämnt i smeten. Häll smeten i en pajform eller annan ugnsform. Sprid därefter ut de finhackade tomaterna över hela formen.

 

Grädda i ca 20 minuter. Den här pannkakan innehåller ínga ägg till följd att den ej heller bubblar upp som äggpannkaka gör. Man får således sticka ner en gaffel i kakan för att se om den är färdig eller inte. Om gaffeln inte blir smetig är pannkakan färdiggräddad. Tag ut den ur ugnen, lossa kanterna ock klipp den i lagom stora portionsbitar. 

 

Ikväll avnjöt vi pannkakan tillsammans med en stor klick av min käre faders hemmagjorda blåbärssylt. Om man är sugen på ett lite krämigare tillbehör rekommenderar jag att prova vaniljkesella. Synnerligen gott och en bråkdel så fett som grädde.

 

 

 

 

.

Jordnötsmör är en oförtjänt bortglömd ingrediens. För det funkar alldeles utmärkt som smaksättare i det mesta. Eller som topping på en vegetarisk gryta, exempelvis denna. Fettet är nyttigt och smaken är suverän.

 

Just det här receptet är helt i enlighet med mitt eget tänk. Snabbt, billigt, enkelt och supergott. Samt utan onödiga tillsatser. Därför har jag med stolthet stulit det från I form.

 

 

Lägg jordnötterna i en så stänkfri skål som möjligt. Gå loss med en stavmixer eller matberedare. När jordnötterna har mixats till en krämig smet, blanda i honung och olja med hjälp av en gaffel. På så sätt, istället för med en sked, blandas ingredienserna lättare med varandra. Häll massan i en väl rengjord glasburk och förvara svalt.

 

Det är viktigt att tänka på att jordnötsmör är en färskvara som passar mindre bra att frysa. Och waste är enligt min uppfattning big no no. Så om du vet med dig att du inte kommer att använda speciellt mycket smör under den närmaste perioden rekommenderar jag att istället göra en halv sats.  

 

 

Idag har temperaturen varit svalare. Till följd att det kändes helt naturligt att reglera tillbaka hettan något. Så ikväll har vi förvisso ätit nyttigt och kalorisnålt. Ungefär som vi brukar göra. Dock även redigt kryddstarkt och saftigt smakrikt. Vegetariskt. Och även väldigt gott. Här nedan följer således receptet på en rätt som går hem hos de flesta, vegetarianer eller ej, och är klar att servera efter endast ca 15 minuter.

 

Då min högt ärade sambo är matglad utöver det vanliga och så tillika väldigt förtjust i den här rätten, blev det ikväll endast över mat att frysa in till en medelstor lunchlåda. I vanliga fall är dock grytan, serverad med bulgur eller cous-cous, anpassad att räcka till fyra normalstora portioner.

 

1 st grönsaksbuljongtärning

 

Börja med att hacka löken och dela buljongtärningen i två delar. Bryn matfettet i en gryta och fräs löken tillsammans med pressad vitlök tills dess att den är mjuk. Häll därefter ner vatten och första halvan buljongtärning. När buljongen har löst sig, häll av spadet från kikärtsburken i slasken och rör sedan ner kikärterna i kastrullen. Tillsätt därefter tomaterna inklusive tomaternas spad. Blanda ner samtliga övriga ingredienser och låt puttra under lock på medelvärme. Rör om då och då.

 

Koka bulgur i separat kastrull enligt förpackningen på paketet, ca 8-10 minuter. Istället för salt, lägg den andra halvan av buljongtärningen i kokvattnet. När bulguren är färdigkokt är även grytan klar att servera. Det ska finnas kvar lite vätska i grytan eftersom det på tallriken blandar sig väl med bulgur.

 

Eftersom grytan är relativt spicey, rekommenderar jag att måltiden avnjuts med en stor kanna vatten på  bordet. Eller kanske valfri mängd gott rött.´Ikväll har vi med glädje kört grytan under benämningen vardagskäk. Således utan vare sig vin, färska kryddor eller andra extra krusiduller. Om man ska ha bjudning föreslår jag dock att man piffar upp presentationen lite, exempelvis genom att toppa med färska basilikablad och krossade jordnötter.

 

Eller, om man vill vara riktigt avancerad, kanske till och med ett gäng ätbara färgglada blommor.

 

 

 

 

 

 

Min sambo jobbar ikväll. Han kommer inte hem förrän väldigt sent. Själv är jag dock så ledig som jag bara kan bli. Ingen bra kombo med tanke på att det har varit värmebölja även idag. Vilket som vanligt har en viss inverkan på min matlust. Den blir i det närmaste obefintlig.

 

Så efter att ha spenderat hela min dag på stranden kan ingen begära att jag ska känna mig sugen på något vällagat och stabbigt. Jag har ju trots allt redan stekt det fläsk som ska stekas idag. En enkel tallrik med yoghurt hade kunnat duga. Bara för sakens skull. Kanske dock inte främjande för ett hälsosamt dagligt näringsintag. Vilket jag givetvis inser när jag tänker efter.

 

Så idag fick det bli soppa med grönsaker och örter. Och ett gott bröd till. Förmodligen inte den vackraste rätten genom tiderna. Men riktigt näringsrik och god. Med en tillagningstid på ca 10 minuter.

 

 

Skala potatisen och skär den i mindre bitar. Lägg den skurna potatisen och de frysta broccolibuketterna i en kastrull, fyll med vatten och smula ner buljongtärningen. Sätt plattan på medelvärme och låt koka under lock tills broccolin har tinat och potatisen är mjuk, ca 7 minuter. Koktiden blir kort eftersom potatisbitarna är små.

 

Medan grönsakerna kokar, blanda ingredienserna till brödet enligt recept i länk ovan och ställ in i ugnen. Och om du inte vill ha något bröd, bortse isåfall ifrån de här två raderna.

 

Blanda därefter honung och basilika i en mugg. Vid det här laget borde potatisen snart vara genomkokt. När så är fallet, lyft ur broccolin ur kastrullen och lägg i den skål från vilken du avser att äta. Skär broccolin i mindre bitar om du så vill. Ta en potatisstomp och finkrossa potatisen direkt i buljongkastrullen. För slätare soppa, använd istället en stavmixer. Häll sedan detta över broccolin och dutta ut basilikahonungen i skålen. Servera med det nu färdiga och nybakta brödet.

 

Bon appetit!

 

Jag har semester. Vilket i vanlig ordning främjar min redan väl etablerade lust att pyssla. Och att göra morgonen extra mysig. Eller halvspeciell iallafall. Åtminstone lugn och rofylld. Typ.

 

Nåja. Om jag uttrycker det såhär - när jag är ledig äter jag gärna frukost. Det gör jag vanligtvis inte annars med någon större glädje. Vanliga vardagar ser jag i bästa fall till att få i mig något innan jag åker till jobbet. Varken mer eller mindre. Jag är mer en middagsmänniska. Som gillar brunsch. Eller vinluncher emellanåt. Men om jag trots allt har bestämt mig för en trevlig frukost så ska den banne mig vara god. Riktigt delikat om jag ska vara ärlig. Annars kan det enligt min mening kvitta.  

 

Min äggallergiker till sambo har dock inte semester. Han tillhör ej heller den typen som klarar sig länge utan föda. Just idag jobbar han dock kväll. Vilket gav ett gyllene tillfälle att slå på stort. Som den ypperliga flickvän jag faktiskt är. Ibland iallafall. Idag anser jag mig ha lyckats långt över förväntan. Äggfria våfflor med hemmagjord hallonsylt till frukost. Det är minsann lyx i vardagen det.

 

 

 

Den hemmagjorda hallonsylten idag har sitt ursprung i den heta debatten om bakterier i frysta hallon. Vi hade en riktigt stor påse i frysen, inhandlad några veckor innan bakterieskandalen blommade upp i media. Således har den med andra ord fått ligga kvar på sin hylla i väntan på beslut om att antingen bli kastad alternativt bli använd till något vettigt.

 

Jag ogillar nämligen å det grövsta att kasta mat. Jag ogillar även köpessylt. Oavsett vilka bär etiketten utlovar hittar man alltför ofta en minoritet av just bär och en majoritet av E-ämnen, surhetsreglerande medel, aromessenser och annat skräp i kompositionen. I bästa fall har sylten drygats ut med några fjuttiga äpplen. Inte undra på att sådan sylt sällan är god. 

 

Eftersom det slutligen visade sig att bakterierna effektivt skulle förintas om hallonen värms upp fick således fryspåsen gå ett syltöde till mötes. Bären kokades ihop med syltsocker i enlighet med receptet från den gamla trotjänaren Vår kokbok. Inga tillsatser här inte. Ej heller några skruttiga äpplen. Grymt gott. Amen.