Inte bara vardagsmat.

Idag har kontoret stängt och jag är så ledig som man kan bli när man har konstant telefonjour. Har ägnat morgonen åt att baka frallor och formbröd som ska med till stugan i helgen, och har även kokat ihop en riktigt god marmelad på de kiwis som blev över från förra helgens dessert. 

 

Det är verkligen suveränt att koka marmelad på frukt som börjar tappa sin stuns. På så sätt får man ett härligt frukosttillbehör där innehållet är fullkomligt känt. Gillar man inte marmelad kan man alltid frysa in frukt till kommande smoothies. Poängen är att inte slänga frukt i onödan bara för att skalet börjar bli lite fult eller mjukt. Det finns alltid något spännande recept man kan ta till, och dessutom är det betydligt godare och mer ekonomiskt med marmelad som man har gjort själv. Den här sötsura rackaren rekommenderar jag verkligen.

 

 

Dela kiwin och gröp ur fruktköttet med en sked. Mosa med hjälp av en gaffel ihop kiwin tillsammans med pressad lime i en kastrull. Låt puttra på medelvärme i ca 5 minuter, mosa mer under tiden. Häll ner sockret, rör om och låt koka i ca 8-10 minuter. Gör marmeladtestet (klicka lite på diskbänken och dra med en sked för att se vilken konsistens det börjar bli). När konsistensen börjar kännas rätt, häll upp marmeladen på burk och låt svalna på diskbänken med locket på men ej fastskruvat. Förvara marmeladen i kylskåp.

 

Supergott till nybakat frukostbröd eller rostat!

 

Idag är jag tusen gånger piggare än vad jag var igår. Det är sannerligen förunderligt vad lite sol och blå himmel kan göra för humöret, så även det faktum att flertalet av mina kollegor befinner sig på sportlov. Efter två dagar med tjänsteresor placerade jag mig således glatt i min, för ovanlighetens skull, ensamma kontorshörna. Passade på att njuta ordentligt av lugnet, och lyckades mata undan det mesta av skrivbordets surdegar. Skönt. Det behövdes.

 

Ikväll står riktigt sexiga saker såsom tvätt, orkidévattning och tidig sänggång på menyn. Vill dock börja med att bjuda på en galet god kall sås som passar till både lax, falafel och andra vegetariska rätter. Den här godingen slänger man enkelt ihop på ynka fem minuter, och den håller sig fint i kylskåpet i ett par dagar.

 

 

Blanda ihop alla ingredienser i en serveringsskål. Låt sedan stå i kylen i väntan på servering.

 

 

 

Nu var det verkligen längesedan jag gav ifrån mig ett livstecken, hela två veckor närmare bestämt. Vill därför börja med att tacka alla er som ändå ofta är inne på min blogg. Det är roligt att ni finns, även under de perioder när jag inte hinner med mer än mig själv. Snart sätter dock årets Blogg100 igång igen och jag tänker vara med även denna gång, så då blir det åka av. Förra året kastade jag in handduken efter inlägg nummer 59, den här gången tänker jag ta mig betydligt längre och kanske till och med hela vägen. Om ni så vill, kommentera gärna under den perioden. Jag blir så glad och sporras av input, sådant gör mer för motivationen än vad man kanske tror! Själv tänker jag också bli bättre på just det där. That goes nämligen both ways, folks. 

 

Anledningen till två veckors tystnad stavas sociala sammanhang och mycket jobb. Har haft middagsdejt med goda vänner från förr, avdelningsmöte med tillhörande restaurangbesök, samt har haft rediga arbetsdagar som ibland nästan har sträckt sig dygnet runt. Förra helgen kidnappade vi min käre far som i veckan fyllde 70. En mysig dag med härliga aktiviteter och passande avslut på anrika Eriks Gondolen. Däremellan har jag försökt sova så mycket som jag bara har kunnat.

 

I måndags pajade vårt kylskåp, och efter det har vi mestadels ägnat oss åt att äta ur frysen i väntan på den nya som kommer nu på tisdag. Våra kylvaror står för närvarande i en kylbox på balkongen, och vi ser till att bara fylla den med mjölk och smör och annat basic som vi verkligen behöver på en daglig basis. Behöver jag tillägga att kylskåpsraset tog udden av min kreativitet i köket den här veckan?

 

Nåväl, det börjar bli hög tid för dagens recept. Igår lagade jag biff med stompad potatis och världens absolut godaste grönpepparsås. Den är barnsligt snabb och enkel att göra, och jag tror att jag har skrivit om den förut. Dock är den så fantastisk att den förtjänar ytterligare ett eget inlägg. Den  passar utmärkt till allt vad heter nöt- och fläskkött, och är i princip beroendeframkallande. 

 

1/2 dl hel grönpeppar

2 dl creme fraiche

1 st köttbuljongtärning

 

Krossa grönpeppar fint i en mortel. Blanda med creme fraiche och köttbuljongtärning i en liten kastrull. Koka upp under omrörning, ca 5 minuter. Servera genast, och njut!

 

 

 

 

I lördags hade vi goda vänner på besök. Menyn var inspirerad av mitt västerbottniska ursprung, inte minst eftersom min käre far på ett eller annat sätt har varit inblandad i huvudrätten och desserten. Ikväll är det dock fokus på förrätten som gäller!

 

Mjukt tunnbröd är sedan barndomen något av det bästa jag vet. Det i kombination med att jag var väldigt sugen på att premiäranvända en av mina mycket välkomna julklappar, den stora underbara skär- &serveringsbrädan, gjorde att valet av förrätt blev enkelt. De här tunnbrödssnittarna är superenkla att göra, och kan stå framme hela kvällen om man vill bjuda på buffé och mingelplock istället för trerätters.

 

 

Blanda creme fraiche och 1 msk riven pepparrot i en skål. Klipp ner småbitar av hamburgerköttet i skålen. Rör om och smaka av. Tillsätt mer pepparrot om så önskas. 

 

 

Lägg ut ett till bröd och bred på samma sätt som ovan ut vald cream cheese nummer ett. Osten ska täcka hela brödet ända ut i kanterna. Rulla ihop brödet och lägg även den här rullen på skärbrädan. Gör samma procedur med sista brödet och vald cream cheese nummer två.

 

Täck med plastfolie och låt rullarna gotta sig i kylen minst en timme. Skär dem sedan i bitar ca 2 cm och, om så önskas, strö över passande topping. Äger man inte en fantastisk skärbräda som min, så går det givetvis lika bra att servera på ett fint fat eller tallrik!

 

 

Spontant säger du kanske nej. Och jag kan inte klandra dig. Om någon hade frågat mig samma sak för bara ett halvår sedan, hade jag förmodligen skrattat rakt ut. Idag kan jag dock säga att jag nästan är beroende av en tesked olja i mitt thé eller kaffe varje morgon. Det duger inte med vilken olja som helst, utan ekologisk kallpressad kokosolja ska det vara.

 

Faktum är att kokosolja är bra till en hel del saker. Här, här och här  samt på nätet i största allmänhet hittar du massor av matnyttig information. Själv dricker jag oljan i varm dryck för att energiboosta min morgon, samt hålla matsmältningen på en bra nivå under dagen. Det funkar alldeles ypperligt för mig och jag gillar den skarpt. 

Jag upphör aldrig att förundras över hur mycket gott man kan göra utifrån en sådan vanlig produkt som köttfärs.

 

I tisdags förberedde jag kebabrullen, och i onsdags knåpade jag ihop en grym kebabtallrik med egenhändigt komponerade såser. 8 av 10 var sambons betyg, vilket inte alls är illa med tanke på att, enligt hans mening, en riktigt suverän kebabtallrikkräver en riktigt stabbig och fet sås. Det här är således regelrätta lightprodukter i förhållande till vad hans smaklökar är vana vid. Men med det är iallafall mitt midjemått belåtet!

 

Kebabrullen kommer från den fantastiska matbloggerskan Zeina Mourtada. Receptet är superenkelt och med hjälp av Zeinas bilder går det knappast att misslyckas. Rekommenderas! Såserna är dock mina egna skapelser, och de funkar bra till kebab likväl som till tacos. Vi åt kebab och sås tillsammans med klyftpotatis, fefferoni och den sallat som för tillfället fanns hemma. Very very yummie.

 

 

Skala och pressa vitlöken i en skål. Rör ihop med övriga ingredienser och låt stå i kylen ca 30 minuter.

 

 

Kör tomaterna släta i en mixer. Häll i en skål, blanda ner övriga ingredienser och smaka av med salt och peppar. Låt stå i kylen ca 30 minuter. 

 

 

 

 

Det här receptet är egentligen från tidningen Allt om mat, men eftersom varken grädde eller torkad chili fanns hemma gjorde jag en del justeringar. Min variant är dessutom något magrare. Mycket lyckat enligt sambon, som på grund av allergiskäl för övrigt aldrig tidigare har smakat Janssons.

 

 

Skala potatisen och strimla den fint. Lägg i en kastrull tillsammans med salt, mjölk och creme fraiche. Koka på medelvärme tills potatisen har mjuknat. Rör om då och då. Medan potatisen kokar, skala och skiva löken. Fräs den mjuk tillsammans med lite olja i en stekpanna. Finhacka kapris och oliver och blanda samman i en liten skål. 

 

Sätt ugnen på 250 grader med ugnsgallret på mittenläge. Rör sedan ner kapris, oliver och lök i potatisblandningen. Häll i en ugnsfast form,  toppa med ströbröd och ringla slutligen ner flytande margarin. Ugnsbaka i ca 20 minuter, servera genast!

 

 

 

 

 

I våras förälskade jag mig i bikarbonat och alla dess verksamhetsområden. Den här sommaren har jag hittat mig en ny kompis - kokosoljan. Nu menar jag inte kokosfett i silverfärgade paket, utan den icke processade, ekologiska och kallpressade kokosoljan.

 

Efter att ha fördjupat mig lite mer i oljans egenskaper, är jag grymt imponerad över hur många fördelar den här produkten har. Därför kommer jag, likväl som med bikarbonatet, att skriva några inlägg kring kokosoljans förträfflighet och användningsområden. Vi börjar med något synnerligen basic, det vill säga att använda kokosoljan i matlagning.

 

Jag lagar gärna ugnsmat i 200 grader, och då är kokosoljan perfekt. Dels tillför den en god smak, dels är den förvånansvärt tålig i temperaturer över 180 grader. I det här receptet kommer kokosoljan sannerligen till sin rätt, där potatisarna dessutom får en riktigt fin färg.

 

Sätt gallret i mitten av ugnen och ställ temperaturen på 200 grader. Skölj potatisarna, dela dem på längden till fyra delar, och lägg dem i en ugnssäker form. Dela tomaterna och placera ut i formen. Dutta ner kokosoljan jämnt fördelat i formen. Toppa slutligen med rosmarin och salt, och stek i ugnen i ca 50 minuter. Rör om då och då. När potatisen är mjuk är det dags att servera.

 

 

 

Den här måndagen är jag glad för flera saker. En spännande vecka står för dörren, och just idag ter sig framtiden synnerligen ljus. Inte minst eftersom vi har kommit överrens, Kungen och jag, om att anlita ekologisk hemstädning. Den firma vi har tänkt oss har vi anlitat stötvis förut. Den här gången bokar vi dock in oss för månatlig städning under obestämd tid.

 

Beslutet togs ikväll i sovrummet, där vi efter fyra maskiner tvätt plötsligt befann oss sittande mitt i en hög med ytterst osorterade strumpor. Som vi lever just nu är strumpsortering och dammsugning någon gång per vecka precis vad vi hinner med. Givetvis kommer vi även fortsättningsvis att ägna oss åt de bestyren, och tro mig när jag säger att en främmande människa aldrig ska behöva bädda en rörig säng i detta hus. Istället är det främst vad gäller finliret, läs dammtorkning och golvskurning, som vi för närvarande behöver assistans av ett proffs. Bara blotta vetskapen att inom kort kunna kliva in i ett skinande rent hem utan att behöva röra ett finger, gör att jag släpper ner axlarna minst en decimeter. Very very win.

 

Bortlejd städning innebär överlag att jag får mer ro att pyssla på med sånt som gör mig vardagslycklig. Att odla vitlöksgräs är ett bra exempel. Det är nämligen synnerligen enkelt att göra något vettigt av vitlöksklyftor som börjat gro. Kör bara ner några stycken i en gammal mugg fylld med jord, vattna och låt klyftan gro på en ljus men ej för solig plats i köket. Blasten är nämligen ätbar, och den jag använder mig gärna av när jag vill ha en mild touch av vitlök i maten. Hacka upp vitlöksgräset precis som du gör med vanlig gräslök, och lek sedan loss med smaken i allsköns rätter.

 

Ett helt klart oväntat men smakmässigt roligt inslag i vardagsmaten.

 

 

9,5 gånger av 10 är recepten i bloggen mina. Ikväll vill jag dock tipsa om ett ljuvligt tillbehör, alternativt förrätt, som jag med stolthet har snott från en tidning.

 

Sparris har inte direkt varit ett stående inslag i mitt kök, men från och med nu kommer det här receptet att bli. För en gångs skull känner jag ingen mening med att göra om, förfina eller förenkla det - även om jag ikväll har använt mig av västerbottensost istället för parmesan.

 

Tummen upp för ICA Buffé den här gången. Very, very yummie.

 

 

 

 

Morgonkaffet smakar ofta godare när solen skiner, vilket den gjorde idag. Härligt. Överlag har jag haft en bra dag, effektiv och givande. Så när jag efter arbetets slut klev in i matvarubutiken med shoppinglistan i högsta hugg, var jag på ett strålande humör. Ingen brådska, ingen stress, förvånansvärt folktomt i butiken. Nästan för bra för att att vara sant. När jag nådde kexhyllan insåg jag att det var det också.

 

Inför morgonkvällens tjejmiddag hade jag planerat att göra Erikas chilicheese för första gången. Jag har sneglat på receptet länge, och imorgon ville jag verkligen prova det. Det har dock aldrig slagit mig att krustader inte skulle finnas i eko. Muttrande resignerade jag inför faktumet, och lade ner en tysk variant i korgen. Den såg god ut, men eko var den sannerligen inte.

 

Nästa bakslag kom vid ostdisken. Tydligen är det inte bara jag som har planer på det smaskelismaskiga receptet till helgen, ty snyggt uppradade hängde alla möjliga tuber med ost (ej heller dessa eko men det var jag beredd på) - utom just Hot jalapeno. Där ekade det armsdjupa hålet tomt. Skit också. Jag skakade av mig irritationen, och stegade vidare mot charken.

 

För skinka skulle vi ha, och här var jag helt säker på min sak. Vi har en kokt variant som vi ofta köper, om än vanligtvis på en annan affär, och den är definitivt eko och gjord på svenskt kött. Därför var jag inte förberedd när jag, min vana trogen, kollade in datummärkningen. Nog för att jag är av åsikten att "Bäst före" inte nödvändigtvis betyder "Dåligt efter", men skinka som gick ut i mitten av februari köper inte ens jag i mars. Det blev som ni förstår inte heller någon skinka idag.

 

Turen genom grönsaksavdelningen gick bra, mejeriet likaså. Jag hittade mjöl, bulgur och havregryn utan problem, och de krossade tomaterna stod på sin vanliga plats. Nu fattades bara lingonsylt till kvällens middag, Wallenbergare för en fattig gourmet, och därefter skulle min inköpslista vara bockad och klar. Det var därför i hyllan med sylt och saft som min bägare till slut rann över.

 

En vanlig dag hade jag förnodligen tagit en burk, som faktiskt finns som eko, betalat och åkt hem ganska nöjd. Inte idag. Istället började jag fundera. Min pappa plockar nämligen ofta lingon, och kokar därefter en gudomlig sylt. Men inte traskar han för den sakens skull runt i skogspartier som är mer ekologiska än andra. Lingonskog är vanlig skog, åtminstone än så länge. Så exakt vad skulle vara speciellt med den här burken?

 

Nästa gång du befinner dig på affären, tag dig tid att läsa innehållsförteckningen noga. Kanske kommer även du att finna att din sylt till hälften består av allt annat än lingon. Ekologiska äpplen, surhetsreglerande medel och annat skit som man behöver vara kemist för att kunna tyda. Behöver jag tillägga att det ej heller blev någon köpessylt på rullbandet idag? Ikväll har jag istället snott ihop mina egna rårörda lingon på ungefär fem minuter. De svenska lingonen plockade jag till mig ur frysdisken. De är således så miljövänliga som de bara kan bli.

 

 

Blanda lingon och honung i en skål och rör om. Låt stå i kylen till det är dags för servering. Superenkelt, och helt utan både äpplen och konstiga tillsatser.

 

Hepp, säger denna surtanten.

 

 

 

 

 

 

Placera ett bakplåtspapper på ugnsplåten, och ställ ugnen på 250 grader. Blanda med hjälp av en gaffel ihop mjöl, bikarbonat och salt i en bunke. Häll i vatten, yoghurt och flytande honung och rör ihop till en kompakt deg. Dela degen i två delar, kavla ut till ca 3 mm tjocka kakor och lägg på ugnsplåten. Grädda i mitten av ugnen ca 10 minuter, eller tills kakorna har bubblat upp något och fått färg. Låt svalna någon minut och pensla sedan med olivolja och sprinkla över lite flingsalt. Förbenat fint.

 

Bröden går att frysa, men serveras med fördel nybakta och ljumma!

 

 

 

Olivolja är fantastiskt! Det är inte bara gott, utan innehåller även bra fetter som har positiv inverkan på kolesterolet samt besitter antiinflammatoriska egenskaper. En matsked olja motverkar trög mage, och är dessutom outstandig vid egen hudvård. Häll gärna några stänk i badet, eller blanda ihop med yoghurt och honung till en närande ansiktsmask. En superprodukt helt enkelt!

 

Hemma hos oss återfinns för tillfället två olika sorter - en något billigare till matlagning och en något dyrare införskaffad i Portugal som används flitigt till sallader och förrätter. Den senare njuter vi gärna av naturell tillsammans med en nypa flingsalt och nybakta baguetter. Vardagslyx när den är som bäst.

 

 

Steg 1:

Börja redan på morgonen! Smula/häll jästen i en degbunke. Värm sedan vattnet i en kastrull till ca 37 grader, häll över jästen och rör om så att den löses ordentligt. Blanda i salt och hälften av mjölet. Rör ihop med en gaffel till en slätare smet, och tillsätt därefter resten av mjölet. Knåda noga till en smidig deg, och låt degen jäsa i rumstemperatur under ett par timmar. Tiden är inte så noga, det viktiga är att degen jäser upp i bunken. Efter ca två timmar brukar jag känna mig redo för steg 2:

 

Ställ ugnen på 200 grader, och lägg bakplåtspapper på en ugnsplåt. Mjöla bakbord eller diskbänk. Placera degen på den mjölade ytan och skär den i fyra delar. Utan att knåda, forma varje del till en avlång baguette och lägg på plåten. Låt jäsa under duk i ca 30-40 minuter, och grädda sedan i ungefär 25-30 minuter. Låt svalna på plåt eller galler.

 

Det ska tilläggas att mina baguetter alltid blir goda men sällan vackra. Vill man ha mer estetiska varianter, kan man pensla dem med vatten och strö på sesamfrön innan gräddning. Ett annat knep är att skära snitt i baguetterna innan de gräddas - detta för en mer klassisk bagerikänsla. Bröd som blir över kan med fördel frysas. Lycka till! 

 

  

Den här stughelgen har varit supermysig. Grått och trist väder vägdes enkelt upp med en brasa och några färgglada ljuslyktor. Kyl och frys har vi nu tömt inför vintern, vilket har resulterat i grymt god mat. 

 

Godaste tillbehöret den här helgen var dock i särklass klyftpotatisen. En höjdare som verkligen är superenkel att göra själv från grunden.

 

 

Ställ ugnen på 200 grader och placera gallret i mitten. Skala potatisen, dela den på längden, och skär därefter varje halva i 3-4 klyftor beroende på hur stor potatisen är. Lägg klyftorna i en ugnsform, ringla över olja och krydda med salt och dragon. Rör om ordentligt och låt sedan potatisen stekas i ca 50 minuter. Tag ut formen ur ugnen och rör om då och då.

 

Potatisen är klar när den är mjuk i mitten och kanterna känns något knapriga.  

 

I fredags lät vi klyftpotatisen slå följe på tallriken med saftig ryggbiff, babyspenat, enkel tomatsallad och creme fraiche smaksatt med vitlök & parmesan. Veckans ekovintips blir ännu en italienare, Raccolto (nr 32452), endast 89 SEK på Systembolaget.

 

 

 

Kanske världens godaste men enklaste tillbehör. Funkar till grillat, grönsaksbiffar, varma mackor eller precis vad som helst där det behövs ett sötsyrligt och snabblagat inslag.

 

 

Skär tomaterna i två delar och lägg i en skål. Hacka valnötterna och blanda ner i skålen tillsammans med persilja och flytande honung.

 

Klart att servera på max fem minuter!

 

 

 

 

 

De senaste två veckorna har främst bestått av resor. Malmö har förevigats ett besök, således Göteborg. Nu har vi dock landat i stugan, min ärade sambo och jag, och i helgen vankas endast hederligt hemmalagat med ekologiska varor. Så nya spännande inlägg är strax på gång!

 

Tänkte dock ta tillfället i akt att berätta att jag nu har tagit ett steg in i den moderna världen. Numera finns Vardagsmat att spara smart även på Instagram (vardagsmatattsparasmart). Så följ mig gärna även där!

 

Önskar er alla en riktigt trevlig Halloween!

 

 

 

 

 

 

 

Ibland när livet som saktast går i 180 knyck, kan G-kraften göra att det svårt att hitta bromsen. Sådana gånger är det högst väsentligt att veta hur man bäst ska agera för att sänka pulsen.

 

Själv skapar jag mig andningshål genom att pyssla. Gärna genom att testa nya recept, skriva eller plocka örter längs med vägkanten i stugan. Egentligen spelar det ingen större roll vad jag gör så länge som det är något kreativt. Att sitta stilla är inte min grej, något som min ärade sambo ofta påpekar - ibland glatt hänfört och ibland något uppgivet.

 

Den här superdrycken gjorde jag i helgen. Ett utmärkt alternativ till mjölk om man är känslig för laktos. Dessutom är den kolesterolsänkande, kalorisnål samt fullproppad med protein och nyttiga vitaminer. Ytterligare en fördel är att den inte nödvändigtvis behöver förvaras i kylskåp, till följd att den är perfekt att ta med sig på utflykter!

 

 

Låt 100 gram mandel (ungefär en deciliter, det är inte så petnoga här) dra sig i kylen i en skål med vatten över natten. Dagen efter, häll bort vattnet och lägg mandlarna i en vispskål med höga kanter. Skalade mandlar eller ej är en smaksak, här får du testa dig fram vad du gillar bäst! Tillsätt 5 dl kallt kranvatten och mixa noga till en mjölkliknande vätska under några minuter. Det räcker sannerligen inte med vanlig visp och handkraft, utan en mixerstav är ett måste.

 

Sätt ett kaffefilter i ett durkslag och placera durkslaget över en ny skål. Häll mandelmjölken i omgångar ner i kaffefiltret för att sila bort mandelspånet. När all vätska har runnit igenom, lägg tillbaka mandelspånet i vispskålen och tillsätt ytterligare 5 dl vatten. Upprepa därefter proceduren, och voilá - en liter mandelmjölk är nu redo att användas inom loppet av max en vecka.

  

Mandelmjölk är en riktig höjdare att använda till frukostflingor eller gröt, men allra godast är den att värma som kvällsdryck för att spicea upp höstmörkret. Avnjutes med fördel likt nedan, det vill säga toppad med riven kakao och en knivsudd kanel eller vanillinsocker.

 

Själv förvarar jag min mjölk i väl rengjorda PET-flaskor vilket fungerar alldeles utmärkt, men såklart är det betydligt snyggare att hälla den i en flaska av glas. Mandelspånet som blir över slänger jag givetvis inte bort, utan blandar istället ihop med en bröddeg samma dag eller dagen efter.

 

 

 

 

 

Fattas bara annat efter ett så långt uppehåll här på bloggen. Sommaren har varit alldeles för ljuvlig, och det nyinköpta sommarstället i hjärtat av Östergötland har tagit alldeles för mycket tid. Kvalitetstid alltså. Det är min enda förklaring. Nu lider det dock mot höst, vilket även innebär att jag kommer att spendera mer tid inomhus. Med andra ord, jag är nu redo att blogga igen!

 

Tro mig när jag säger att jag inte saknar uppslag till inlägg. Har under de senaste månaderna experimenterat med allt från brödlimpor bakade på enbart havregryn till spännande örtdekokter som kan förgylla vilket naturapotek som helst. Det enda jag inte givit mig på är att röka den svamp jag har plockat, vilket i sig ska tolkas som ett sundhetstecken.

 

Iallafall, ni kan med råge se fram emot en hel del hokuspokus med ekologiska influenser bland mina kommande tips och recept. I år är det nämligen sådant som jag inspireras av. Ikväll vill jag dock presentera min senaste skapelse som kom till i helgen när jag ville göra mig till lite extra för mitt matvrak och så tillika äggallergiker till karl. Han blev nöjd, och så även jag!

 

 

 

 

 

 

 

 

Ikväll har jag snöat in mig på två saker, kryddodling och sopsortering.

 

För just nu är vi i full färd med att skapa mer möjligheter för att leva ännu lite mer miljömedvetet än vad vi redan gör. Så jag har spenderat en halvtimme på knä med huvudet under vår synnerligen trånga diskbänk i hopp om att få ordning på sorteringskärlen, läs papperspåsarna, i vilka vi från och med idag ämnar att lägga tidningar, mjölkpaket, värmeljus utan vekeshållare samt plastförpackningar. Det kommer att bli en och annan runda extra till returstationen, men det är helt ok. Vardagsmotion i kombination med en mer hållbar värld är sannerligen inte att förakta. Och så snart som jag har lyckats hitta en rimligt fungerande sorteringslösning för kök modell mindre, lovar jag att återkomma med tips!

 

Vidare har jag införskaffat fröer. I sommar ska vi nämligen stoltsera med väldoftande timjan, oregano och basilika på balkongen. Hela åtta krukor av varje ska det bli. Om allting går enligt plan vill säga. För jag kan inte påstå att jag är känd för att lyckas bra med mina hemmaodlingar. Gröna fingrar är således inget jag planerar att skriva in i mitt CV för närvarande.  Att odla eget är dock vansinnigt roligt. Billigt och bra för miljön är det också.

 

Inga fancy odlingsredskap behövs heller. Ett gammalt äggpaket, eller varför inte några uttjänta thé-muggar eller glas, fungerar minst lika bra som ett dyrt litet växthus. Förra året drev jag upp basilika i vanliga syltburkar, den höll sig ända in i januari. I år har jag dock investerat i en liten trevlig odlingslåda i hårdplast från Plantagen. Enligt min mening en rimlig kostnad med tanke på att den både passar väl in i mitt fönsterbleck i köket, samt att jag kan återanvända den igen nästa vår.

 

Allt som allt gick kalaset med låda och tre fröpåsar loss på 120 SEK. Helt ok pris för 24 st kommande krukor med kryddor. Med lite tur blir resultatet lika framgångsrikt i år som med förra årets basilika på bilden nedan.

 

 

 

 

 

 

Den här funkar fint både varm som kall, och passar till allt - kött, fisk, kyckling eller varför inte ringlad över en enkel sallad. Ingen mening med att krångla till det. Gör bara!

 

 

Krossa rosépepparkornen till fint pulver i en mortel. Värm creme fraiche i en kastrull, smula ner buljongtärningen och vispa tills tärningen är smält. Häll ner mald rosépeppar och koka upp under omrörning.

 

Klart på ca 10 minuter, endast 160 kcal per dl!