Inte bara vardagsmat.

Vid ett tillfälle i augusti köpte vi hem väldigt mycket köttfärs, min ärade sambo och jag. Butiken erbjöd svenskt nötkött till riktigt superbra extrapris, så givetvis kunde vi inte motstå att bunkra upp ordentligt. Den här gången något mer än vi brukar, till följd att en stor del av frysen fylldes till bredden av färspåsar à 150-200 gram. Mer kött än så behövs faktiskt inte för att skapa goda rätter för två personer, bara man öser på rejält med kryddor, grönsaker, pasta eller ris.

 

Följden är dock att jag nu är ganska utled på köttfärs. Det blir riktigt nötigt, på alla sätt och vis, att efter långa dagar på jobbet försöka jobba spirituellt i köket - dessutom med i princip samma ingredienser som igår och i förrgår. Tack och lov är min sambo grym på att göra både köttfärssås och chili con carne, men jag är för närvarande dessvärre ganska trött på de rätterna också.

 

Så idag blev jag inte helt överförtjust när jag vid hemkomst fann en färspåse på tining i kylskåpet. Eftersom vi håller på att äta ur kyl och frys, har vi nämligen fortfarande bara potatis hemma. Ingen sallad, inga tomater. Helt enkelt i övrigt nästan ingenting. Ikväll hade jag med andra ord kunnat nöja mig med fil och flingor.

 

Men en tinad påse är en tinad påse, och i det här huset slänger vi som sagt inte mat. Så jag tog mig i kragen, botaniserade igenom alla hyllor i kylskåp och skafferi i jakt på möjliga tillbehör, och gjorde till slut det bästa jag kunde av det lilla jag fann. Och resultatet visade sig mot all förmodan bli en riktig höjdare som vi definitivt kommer att göra igen.

 

 

 

 

Skölj potatisen och lägg den i en kastrull, täck med vatten och låt koka i ca 30 minuter. Skala och finhacka vitlöken och blanda sedan en jämn smet i en skål tillsammans med färs, ströbröd, mjölk, persilja och salt&peppar. Dela smeten i fyra delar, rulla varje del för sig, och platta ut på en skärbräda till ca 1,5 cm tjocka biffar. Hacka därefter gurkan i småbitar, lägg i en serveringsskål och blanda med creme fraiche. Låt gurkan vila i kylen tills det är dags för servering.

 

När potatisen är i det närmaste färdigkokt är det dags att steka biffarna. Bryn flytande margarin i en stekpanna och stek sedan biffarna ca 2 minuter på varje sida. Skär gärna ett snitt i någon av biffarna för att se om de är väl genomstekta. Servera genast, och glöm för bövelen inte att ta fram dressingen ur kylen!

 

Bon vardagsapetit. 

 

 

 

Den här månaden har vi satsat på att äta ur vår kyl och frys. Fördelarna med att göra en utrensning på frekvent basis är många. Matkostnaden blir såklart låg samtidigt som man säkrar att inga livsmedel går till spillo på grund av datum. För även om frysen är ett bra verktyg för att förlänga hållbarheten på vissa varor, så håller de sig dessvärre ändå inte för evigt. Dessutom kommer vi inom loppet av bara några helger att stänga igen stugan för vintern, och då blir det ännu mer mat att förflytta till lägenheten i stan. Vi behöver alltså mer plats hemma för att klara en proper och önskvärd livsmedelsförvaring.

 

En annan fördel är att det stimulerar kreativiteten. Ni som känner mig vet mycket väl hur jag triggas av just det. Det är synnerligen avkopplande att klura ut goda rätter med enkla medel utifrån det som finns hemma. Rätten här nedan är ett resultat av just det. Fryst köttfärs, några få och småtrista potatisar samt en burk krossade tomater skulle såklart kunna kännas hur tråkigt som helst. Men i den här konstellationen blev det faktiskt toppen!

 

 

Sätt ugnen på ca 200 grader med gallret i mitten. Skala potatisarna (om det behövs, annars skölj bara), skär dem i ca 2 mm tunna skivor, och lägg dem i en medelstor ugnsform. Smula ner den ostekta köttfärsen i formen och rör om med potatisen så att ingredienserna blandas väl. Häll i krossade tomater och den torkade basilikan. Salta och peppra efter behag, och rör om ordentligt i formen en sista gång. Efter ca 40-45 minuter i ugnen är maten klar.

 

Superbilligt, superenkelt och verkligen supergott!

 

 

 

Som tidigare nämnt, är jag för tillfället inne i en period när jag njuter till fullo av att baka eget bröd. I repertoaren finns nu grunden för både brödbullar och formbröd, och jag testar konstant nya grepp genom att slänga ner allt möjligt spännande i degen. Honung och torkade örter har blivit mina stora favoriter i det mesta, men givetvis kan båda ingredienserna uteslutas om man så önskar.

 

Det här brödet innehåller dock båda delarna, och i detta huset har vi redan massor av det - både färskt och fryst. Det är helt gudomligt gott, och framför allt synnerligen enkelt att göra.

 

 

Ställ ugnen på 180 grader och placera ugngallret i mitten. Smörj sedan insidan av en brödform noga med lite olja. Om du inte äger en specifik brödform går det absolut bra att använda en vanlig sockerkaksform istället. Brödet blir såklart bara mer intressant om det ser något annorlunda ut.

 

Blanda havregryn, vetemjöl, rågmjöl, bikarbonat och salt i en stor skål. Rör om noga så att ingredienserna blandas väl. Häll sedan ner lättfil, flytande honung, torkade örter samt eventuellt mandelspån, och ta ytterligare en ordentlig blandningsvända i skålen tills du har en riktigt klibbig och lös deg.

 

Häll ner degen i den form du har valt, platta ut degen lite lätt med en sked och grädda sedan i mitten av ugnen i ca 45 minuter. För att veta när gräddningen är klar, stick en tändsticka eller tandpetare i brödet. Kladdfri sticka betyder att brödet är klart. Låt det svalna i sin form under en ren kökshandduk.

 

Servera gärna nybakt och ljummet, med lite marmelad och smakrik ost. Det här blir bara så galet gott!

 

 

 

Ibland när livet som saktast går i 180 knyck, kan G-kraften göra att det svårt att hitta bromsen. Sådana gånger är det högst väsentligt att veta hur man bäst ska agera för att sänka pulsen.

 

Själv skapar jag mig andningshål genom att pyssla. Gärna genom att testa nya recept, skriva eller plocka örter längs med vägkanten i stugan. Egentligen spelar det ingen större roll vad jag gör så länge som det är något kreativt. Att sitta stilla är inte min grej, något som min ärade sambo ofta påpekar - ibland glatt hänfört och ibland något uppgivet.

 

Den här superdrycken gjorde jag i helgen. Ett utmärkt alternativ till mjölk om man är känslig för laktos. Dessutom är den kolesterolsänkande, kalorisnål samt fullproppad med protein och nyttiga vitaminer. Ytterligare en fördel är att den inte nödvändigtvis behöver förvaras i kylskåp, till följd att den är perfekt att ta med sig på utflykter!

 

 

Låt 100 gram mandel (ungefär en deciliter, det är inte så petnoga här) dra sig i kylen i en skål med vatten över natten. Dagen efter, häll bort vattnet och lägg mandlarna i en vispskål med höga kanter. Skalade mandlar eller ej är en smaksak, här får du testa dig fram vad du gillar bäst! Tillsätt 5 dl kallt kranvatten och mixa noga till en mjölkliknande vätska under några minuter. Det räcker sannerligen inte med vanlig visp och handkraft, utan en mixerstav är ett måste.

 

Sätt ett kaffefilter i ett durkslag och placera durkslaget över en ny skål. Häll mandelmjölken i omgångar ner i kaffefiltret för att sila bort mandelspånet. När all vätska har runnit igenom, lägg tillbaka mandelspånet i vispskålen och tillsätt ytterligare 5 dl vatten. Upprepa därefter proceduren, och voilá - en liter mandelmjölk är nu redo att användas inom loppet av max en vecka.

  

Mandelmjölk är en riktig höjdare att använda till frukostflingor eller gröt, men allra godast är den att värma som kvällsdryck för att spicea upp höstmörkret. Avnjutes med fördel likt nedan, det vill säga toppad med riven kakao och en knivsudd kanel eller vanillinsocker.

 

Själv förvarar jag min mjölk i väl rengjorda PET-flaskor vilket fungerar alldeles utmärkt, men såklart är det betydligt snyggare att hälla den i en flaska av glas. Mandelspånet som blir över slänger jag givetvis inte bort, utan blandar istället ihop med en bröddeg samma dag eller dagen efter.

 

 

 

 

 

 

Garanterat effektivt om man vill undvika frekvent återkommande huvudvärk skapad av irritation över klämmärken mitt på tubjäkeln...

 

 

 

 

 

 

 

 

Som sagt, folks, nu är det förkylningstider på gång. Hos oss blir det dessutom något ruggigt inomhus innan fjärrvärmen har hunnit dra igång på allvar. Således gäller det att värma sig själv efter bästa förmåga, samt hålla onda baciller på avstånd så gott det går.

 

Kan därför gladeligen tipsa om vitlökshonungen nedan. Den är nämligen grym för båda ändamålen - fantastiskt snabb att röra ihop, varm i kroppen blir man definitivt, och som grädde på moset dämpas förkylningssymptomen markant.

 

För er som nu rynkar lätt på näsan bara vid blotta tanken att blanda honung och vitlök säger jag bara - tänk om! Honungen blir faktiskt förvånansvärt god och är väl värd att prova. Jag avnjuter själv en tesked honung i en kopp varmt vatten varje kväll någon timme innan läggdags, och det funkar fint för mig.

 

 

Strila ner honungen i en väl rengjord burk med lock. Skala och pressa ner vitlöken, häll i örterna och rör om ordentligt. Sätt på locket, och glöm sedan bort honungen i kylen ett tag. När ingredienserna har fått stå och dra ihop sig i någon vecka är honungen klar att användas.

 

Jag har använt mig av enbart ekologiska ingredienser, men självklart tager man såklart vad man haver!

 

 

 

Jag har tidigare ofta sagt att jag inte är nämnvärt förtjust i att baka, och till viss del stämmer det fortfarande. För det är sällan jag ger mig på kakor och bullar, ej heller maffiga bakelser för den delen. Sådana känns enbart omständiga och kräver specialmaskiner som inte ryms i mitt lilla kök. Jag är mer förtjust i bestyr som kan anses vara okomplicerade och inte kräver så ofantligt mycket disk.

 

Därför är det något förvånande att jag under sensommaren har fallit pladask för det här med hembakt bröd. Måhända har det nya livet som stugägare, med en mil till närmaste affär, suddat ut konturerna av min tidigare ståndpunkt. För faktum är att jag är frälst. Att baka husets matbröd känns både fräscht och nyttigt, och det tilltalar mig ända in i grundvalarna att veta exakt vad mina bullar innehåller.

 

Här nedan kommer därför tips på ett bröd som i ursprungsreceptet innehåller mycket sirap och enbart vetemjöl. I vanlig ordning har jag experimenterat lite, och på så sätt gjort bröden lite nyttigare men riktigt goda.

 

 

Ställ ugnen på 200 grader, och lägg bakplåtspapper på en ugnsplåt. Blanda mjöl, bikarbonat och salt i en bunke. Tillsätt honung och vatten, och rör sedan ihop till en ganska kladdig smet. Klicka upp smeten på bakplåtspapperet, och jämna med händerna ut klickarna till fyra bullar. Ställ plåten i mitten av ugnen ca 10-15 minuter. För att se om bullarna är klara, stick i dem med en tändsticka eller tandpetare. Inget kladd på stickan betyder att de är färdiggräddade.

 

De här godingarna funkar fint att frysa, men smakar helt klart bäst som nybakta och ljumna!