Inte bara vardagsmat.

Sommaren är härlig. Och karrékotletter är inte heller fel. Jag brukar föredra att köpa dem i bit. Dels blir det billigare så. Dels får jag möjligheten att själv bestämma tjockleken på köttet. För vissa gånger vill jag gärna ha en mastig bit. På grillen. När jag är ledig. Och har tid att vänta en halv dag på att marinaden ska impregnera köttet. Samt att det ska nå rätt innertemperatur. Det händer ibland att sådana stunder infaller.

 

Vid andra tillfällen, exempelvis när det regnar eller fredagsmiddagen av olika skäl blir förlagd till sent på kvällen, tycker jag bättre om att steka mina kotletter på spisen. Alternativt grilla dem i ugnen. Och då passar de tunnare skivorna bättre. Det går snabbare. Och blir minst lika gott.

 

I vår frys trängs således både tjocka och tunnare kotletter. Kanske lurar jag mig själv men jag kan ofta uppleva att köttet som en extra bonus ter sig mer saftigt när det hanteras på detta sätt. Här kan jag säkerligen ha fel. Men oavsett finner jag en viss njutning i min självlärda eventuellt korrekta vetskap. Det räcker långt för mig.

 

Den största fördelen av dem alla med att köpa ej färdigskuret kött, oavsett om det rör sig om karrékotletter eller filé, är dock att köttet alltid behöver putsas. För putset i sig är verkligen grymt. Detta slänger jag inte bort. Istället delar jag upp putset i fryspåsar där varje påsvikt anpassas för att räcka till en middag för två. På så sätt behöver vi sällan köpa bacon. Putset passar dessutom väl i höstens grytor eller varför inte ugnsstekta tillsammans med säsongens rotsaker.

 

Karrékotlett i bit är således enkelt. Gott. Och genererar ganska mycket mer för pengarna. Att frysa mitt i sommaren är alltså ibland helt i sin ordning.  

En god och nyttig middag är en bra middag om det även är en snabb middag. Så har vi resonerat ikväll. För eftermiddagspromenaden drog ut på tiden. Vi var kanske lite väl optimistiska vad gäller minutvisarens hastighet. Samt hur långt vi egentligen hade gått enkel väg. Så kan det ibland vara. Det har hänt förut. Och i vanlig ordning fick räddningen bestå av köttfärs. En klassiker som vi finner stort nöje i att variera i oändlighet.

 

Vi brukar ofta köpa nötfärs i storpack. Den fryses med fördel in i plastpåsar à 200 gram i varje. För som vi tillagar den räcker den mängden kött gott och väl. Hemligheten är att blanda ut färsen med smarta och näringsrika tillbehör. Som bönor. Jag är väldigt förtjust i sådana och radar gärna upp flera olika sorter i skafferiet. Tack och lov instämmer även min sambo vad gäller just bönornas förträfflighet. Om så ej hade varit fallet hade det blivit svårt att göra ett snabbt ihopkok likt kvällens.

 

 

Sätt på pastavatten medan du tinar köttfärsen i mikron. Bryn sedan matfett i stekpannan och fräs köttfärsen. Hacka löken medan köttfärsen försteks och blanda därefter ner i färsen. Vid det här laget har vattnet börjat koka. Lägg ner pastan och låt koka i ca 8-10 minuter. När pastan har landat i vattnet, häll av bönspadet i slasken och blanda därefter ner bönorna i stekpannan med färsen. Sänk värmen och låt pannan puttra. Tillsätt lite kranvatten för extra saftighet om det behövs. Köttfärsen är klar när pastan har kokat färdigt.

 

Kryddning i övrigt är ett subjektivt dilemma. Jag kör dock gärna med vitlökspeppar som enligt min mening är pepparens Rolls Royce, några matskedar timjan och mejram. Var försiktig med ytterligare salt eftersom dessa kryddor i sig, speciellt vitlökspeppar och soya, redan ger ordentligt med smak.

 

Det lilla extra ikväll bestod av färsk basilika från den för en gångs skull lyckade hemmaodlingen på balkongen. En lyckad middag. Min sambo hann i tid till kvällsjobbet och jag har inte mer än en skärbräda, två pannor och två middagskuvert kvar i köket. Att lämna liggandes i diskhon tills dess att han är hemma imorgon alltså.

 

Ty själv har jag ju som bekant semester.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har semester. Vilket i vanlig ordning främjar min redan väl etablerade lust att pyssla. Och att göra morgonen extra mysig. Eller halvspeciell iallafall. Åtminstone lugn och rofylld. Typ.

 

Nåja. Om jag uttrycker det såhär - när jag är ledig äter jag gärna frukost. Det gör jag vanligtvis inte annars med någon större glädje. Vanliga vardagar ser jag i bästa fall till att få i mig något innan jag åker till jobbet. Varken mer eller mindre. Jag är mer en middagsmänniska. Som gillar brunsch. Eller vinluncher emellanåt. Men om jag trots allt har bestämt mig för en trevlig frukost så ska den banne mig vara god. Riktigt delikat om jag ska vara ärlig. Annars kan det enligt min mening kvitta.  

 

Min äggallergiker till sambo har dock inte semester. Han tillhör ej heller den typen som klarar sig länge utan föda. Just idag jobbar han dock kväll. Vilket gav ett gyllene tillfälle att slå på stort. Som den ypperliga flickvän jag faktiskt är. Ibland iallafall. Idag anser jag mig ha lyckats långt över förväntan. Äggfria våfflor med hemmagjord hallonsylt till frukost. Det är minsann lyx i vardagen det.

 

 

 

Den hemmagjorda hallonsylten idag har sitt ursprung i den heta debatten om bakterier i frysta hallon. Vi hade en riktigt stor påse i frysen, inhandlad några veckor innan bakterieskandalen blommade upp i media. Således har den med andra ord fått ligga kvar på sin hylla i väntan på beslut om att antingen bli kastad alternativt bli använd till något vettigt.

 

Jag ogillar nämligen å det grövsta att kasta mat. Jag ogillar även köpessylt. Oavsett vilka bär etiketten utlovar hittar man alltför ofta en minoritet av just bär och en majoritet av E-ämnen, surhetsreglerande medel, aromessenser och annat skräp i kompositionen. I bästa fall har sylten drygats ut med några fjuttiga äpplen. Inte undra på att sådan sylt sällan är god. 

 

Eftersom det slutligen visade sig att bakterierna effektivt skulle förintas om hallonen värms upp fick således fryspåsen gå ett syltöde till mötes. Bären kokades ihop med syltsocker i enlighet med receptet från den gamla trotjänaren Vår kokbok. Inga tillsatser här inte. Ej heller några skruttiga äpplen. Grymt gott. Amen.

 

 

 

 

 

 

Denna månad pågår ett test. Vi ska spara pengar, min sambo och jag. Inte för att vi på något sätt behöver. Snarare för att det är intressant att se hur mycket vi egentligen måste göra av med under en månad. Målet är att hålla oss under 1000 SEK i hushållskassan. För oss båda. Fullt möjligt med enkla medel säger jag. Det gäller bara att tänka efter före. Och vara medveten om vad som finns i frysen.

 

Storhandlingen i måndags resulterade i ett kylskåp fyllt av rotsaker och grönsaker. Storpack mjölk och äggfri pasta. ICAs egna tvättmedel och så tillika märke på vårt storpack med toalettpapper. Vi tog så stort som packet väl kan bli. För i vår tvåa ryms inte alltför skrymmande balar. Oh nej. Speciellt inte då min karl har beställt hem tjugo kilo träningspulver. Som kommer att fylla halva skafferiet i ungefär ett halvår. Det inköpet läggs dock givetvis inte på vår hushållskassa.

 

Gårdagens middag var synnerligen god. Vid något tillfälle har vi inhandlat kvalitetskorv. 86% svenskt kött. På rea. När priset varit ordentligt sänkt på grund av kort datum. Vilket inte gör något när man har plats i frysen. Det gäller att hålla ögonen öppna och passa på när man väl är i butiken. På så sätt möjliggjordes en härlig men billig middag igår kväll.

 

Skalade och skar tre morötter och tre potatisar i lagom stora bitar. Dessa kokade jag mjuka samtidigt som jag slantade och stekte korven. Cirka 250 gram. När rotsakerna var mjuka gick jag loss med min potatisstomp. Krossade bitarna till ett grovt mos. Hällde i lite mjölk för krämig konsistens samt avrundade smaken med en matsked Bregott, en nypa salt och ca två matskedar torkad timjan. Upplägget är viktigt. All mat som på tallriken komponeras med lite extra omtanke kan bli vacker. Allt som allt tog detta mig tjugo minuter. Och resulterade i en väldoftande, färgglad och välsmakande rätt. Som med råge räckte till två personer. Och en matlåda. Till en kostnad av ca 15 SEK. Detta trots att min sambo är ett riktigt matvrak.

 

Rotsaker är verkligen da shit om man vill bli riktigt nöjd och belåten med små och enkla medel. Rekommenderar varmt att leka loss med variation av sådana. För i detta fall är det endast fantasin som kan sätta gränser. Det behöver faktiskt inte vara svårare än så.

 

 

I mitt förråd står ett riktigt dyrt elektriskt fotbad. Till vilket man kan använda massagetillbehör, pimpstensroller och trycka på olika knappar för att bjuda sina fötter på infrarött ljus och jetstrålar. Trevligt trevligt. Vid en första anblick.

 

För vid närmare eftertanke är det istället i det närmaste helt värdelöst. För jag nyttjar det sällan. Jetstrålarna är effektiva. Men deras främsta egenskap har aldrig varit att vårda mina fötter. Istället har jag vid användandet ägnat mer tid åt att torka parketten torr istället för att njuta. Vad det infraröda ljuset ger i praktiken har jag fortfarande efter ett tiotal gångers användning ingen aning om.

 

Vidare tar fanskapet plats. Så till den milda grad att det inte ens ryms att stoppa i en blivande loppislåda. Att rengöra badet är i sig en pärs. För det går knappt att komma in i alla vinklar och vrår. Torktiden innan man åter kan stoppa undan det är dessutom oändlig. Hu. Kanske ett av mina sämsta köp genom tiderna. Så tills vidare får det helt enkelt stå kvar och samla mer damm i förrådet.

 

Idag ska jag istället ägna mig åt äkta njutning. Under mitt badkar står nämligen den fina rektangulära vita plastbyttan. Som precis rymmer mina fötter i vatten upp till anklarna. Jag tror att jag köpte den för en tjuga på ÖoB för något år sedan. Och jag älskar den. Trettio minuter av relax står således på agendan. Därefter vänder jag den upp och ner för snabbtorkning i duschen. Underbart.

 

Fyll baljan med lämplig mängd varmt vatten alternativt utifall att kylen innehåller utgången mjölk - värm gärna upp i kastrull och häll i fotbadet för en äkta Cleopatraeffekt!

 

Lägg gärna ner ett knippe grönt från naturen (t ex rödklöver, daggkåpa eller vanliga björklöv). Addera en matsked torkade kryddor från skafferiet (rosmarin är min favvo men samtliga örter går bra att använda) och eventuellt en liten snutt flytande honung.

 

För att ytterligare stimulera dina sinnen är det ej heller dumt att lägga ner blomblad i vattnet. Jag har för ändamålet en burk fylld med uttjänta snittrosor men här finns absolut möjlighet att vara hur kreativ man vill med det man har hemma. 

 

 

 

 

Jag har ofta fått höra att jag lagar god mat. Detta oavsett middagsbjudning eller vid middagsbordet inmundigandes vardagskäk en vanlig onsdag. Det glädjer mig. Mycket. Speciellt med tanke på att jag sällan använder recept. Oh nej. Det om något är tidskrävande. Samt dödar skaparlustan en smula. Många är de som fått äran att prova mina nya skapelser. Ofta brukar dock min sambo vara det ypperliga testobjektet. Han är allergisk mot fisk och skaldjur. Samt mot ägg. Vilket gör det hela något mer komplicerat i vissa fall och något mer enkelt i andra.

För jag är inte i grunden någon fantast av halvfabrikat. Sådana använder jag ytterst sällan i min matlagning. Även om det inträffar någon enstaka gång. Helfabrikat är ännu värre och inget som kommer innanför min dörr. Mest på grund av alla tillsatser. Jag gillar nämligen att veta vad jag äter. Samt undviker gärna att försätta min sambo i den icke önskvärda situationen att behöva spendera sina kvällar på akuten. Inte bra. Sådan mat är dessutom dyr. Helt i onödan.

 

Givetvis tar jag hjälp och inspiration från nätet emellanåt. En coq au vin blir med all sannolikhet bättre om den tillagas som sig bör. Iallafall första gången. Även om jag alltid lyckas lägga till ingredienser. Eller ibland tar bort något onödigt. Allt beror på vad som finns hemma. För i min värld är det sport att lyckas utan att följa måttenheter till punkt och pricka. Även misslyckandet är ofta av godo. För man lär sig. Och nästa gång kan det bara bli bättre. Och billigare.

 

I min värld behöver god och nyttig mat inte kosta hejdlösa summor pengar. Vardagsekonomi är inte svårt om man bara är två. Eller färre. Kanske till och med fler. Det sista kan jag dock i dagsläget inte uttala mig om. Det enda jag vet är att vårt gemensamma mat- och hushållskonto sällan överskrider 2000 kr. År 2013. Och kan lova att vi sällan äter falukorv.

 

Vilket är orsaken att denna blogg idag ser dagens ljus. Om vi i vårt hushåll kan leva gott med enkla medel finns ingen anledning att andra ska behöva betala mer. Fair Trade, ekologiskt och säsongens närproducerade råvaror är vad vi främst satsar på, men det är givetvis upp till var och en vilka ingredienser man vill använda. I den här bloggen kommer jag att bjuda på vardagstips och recept för att lindra vardagsbudgeten samt spara in lite på den ack så dyrbara fritiden.