Konsten att dölja fula mattskarvar i badrummet.

Det är inte vi som har byggt vårt sommarställe, och ibland märks det verkligen. Ta till exempel badrummet, där korkmattans skarvar är klippta i samma stil som ett mosaikbord. Skarvbitar överallt, med andra ord. Vår plan är inte att göra om badrummet iår, så därför har vi låtit saken bero.
 
I helgen tröttnade jag dock på att se eländet under tvättstället. Därför tog jag helt sonika en liten badrumsmatta från IKEA med gummerad undersida. Utan större svårigheter klippte jag ett rakt snitt från kanten och in mot varje vattenledning. När jag nått önskad längd på snitten, klippte jag en liten fyrkant för att så obemärkt som möjligt kunna passa in rören.
 
Ett superenkelt knep, som effektivt skyddar golvet från vatten och huvudet från migrän.
 
 
 
 
 

Myrbekämpning på ett miljövänligt sätt.

Luften börjar äntligen dofta sommar och i vanlig ordning flyr vi stan så snart vi kan, min ärade sambo och jag. Vår tillflykt tar vi till lantstället i Östergötland, en underbar plats där vi båda kan slappna av efter en hektisk vecka.
 
Vanligtvis är vårt lilla hus fritt från kryp, men den här försommaren har en hel myrkoloni anammat vår vackra altan. Vi har således ägnat flertalet timmar åt att hälla ut skållande hett vatten samt skura inomhus med såpvatten. Till viss del har det hjälpt och antalet myror har reducerats kraftigt, speciellt inomhus. Dock inte tillräckligt enligt min sambo.
 
Eftersom vi inte är förtjusta i giftiga bekämpningsmedel, bestämde vi oss för att testa ett alternativt tips. Inhandlade tre stora flaskor Fun light, och hällde ut dessa outspädda någon decimeter från huset där myrorna främst florerade. Tydligen ska aspartanet verka som ett naturligt gift som myrorna gärna tar med sig hem till stacken. Vi var båda något skeptiska från början, men kan nu skriva under på att metoden funkar alldeles utmärkt. Helgen efter tilltaget, var samtliga myror som bortblåsta.
 
Så folks, ett tjugotal kannor varmt vatten över myrvägarna, såpvatten på parketten samt tre flaskor outspädd Fun light är den miljövänliga hemligheten till en myrfri altan och ett myrfritt hem i övrigt.
Lycka till!
 
 

En glad måndag och vitlöksgräs.

Den här måndagen är jag glad för flera saker. En spännande vecka står för dörren, och just idag ter sig framtiden synnerligen ljus. Inte minst eftersom vi har kommit överrens, Kungen och jag, om att anlita ekologisk hemstädning. Den firma vi har tänkt oss har vi anlitat stötvis förut. Den här gången bokar vi dock in oss för månatlig städning under obestämd tid.
 
Beslutet togs ikväll i sovrummet, där vi efter fyra maskiner tvätt plötsligt befann oss sittande mitt i en hög med ytterst osorterade strumpor. Som vi lever just nu är strumpsortering och dammsugning någon gång per vecka precis vad vi hinner med. Givetvis kommer vi även fortsättningsvis att ägna oss åt de bestyren, och tro mig när jag säger att en främmande människa aldrig ska behöva bädda en rörig säng i detta hus. Istället är det främst vad gäller finliret, läs dammtorkning och golvskurning, som vi för närvarande behöver assistans av ett proffs. Bara blotta vetskapen att inom kort kunna kliva in i ett skinande rent hem utan att behöva röra ett finger, gör att jag släpper ner axlarna minst en decimeter. Very very win.
 
Bortlejd städning innebär överlag att jag får mer ro att pyssla på med sånt som gör mig vardagslycklig. Att odla vitlöksgräs är ett bra exempel. Det är nämligen synnerligen enkelt att göra något vettigt av vitlöksklyftor som börjat gro. Kör bara ner några stycken i en gammal mugg fylld med jord, vattna och låt klyftan gro på en ljus men ej för solig plats i köket. Blasten är nämligen ätbar, och den jag använder mig gärna av när jag vill ha en mild touch av vitlök i maten. Hacka upp vitlöksgräset precis som du gör med vanlig gräslök, och lek sedan loss med smaken i allsköns rätter.
 
Ett helt klart oväntat men smakmässigt roligt inslag i vardagsmaten.
 
 
Det här är dag 51 i utmaningen Blogg100.
 
 

Att bygga sin egen kryddbänk.

Ingen kan ha missat att det under påskhelgen var stugpremiär för Kungen och mig. Hade några fantastiska dagar på landet, inte minst då det utlovade gråvädret uteblev. Istället njöt vi av vårvärme och sol, tog långa promenader och fixade till tomt och tak.
 
Förutom räfsning och gödsling av rabatter och buskar, fanns även gott om tid för pyssel. Annandag påsk ägnade jag åt att bygga mig en egen kryddbänk av gamla björkkubbar som legat för länge för att kunna eldas i kaminen. Pallade upp kubbarna med småstenar för att få linjen rak, och fyllde upp sedan bänken med ny odlingsjord.
 
Det blev riktigt fint, även om bilderna är lite dassiga. Kryddbänken passar väl in i miljön hos oss, och jag myser över att ha hittat ett bra användningsområde för de vackra gamla björkstammarna. Nu hoppas jag att det snart blir varmt om nätterna, så att jag kan plantera ut mina förodlade kryddor i backen.
 
 
  
 
 
 Det här är dag 41 i utmaningen Blogg100.
 
 
 

Surt på skeden.

Söndagar är enligt min mening ypperliga dagar för allt som heter sortering, rensning, vattning och specialrengöring. Det är vidunderligt skönt att vakna upp till en ny vecka med vetskapen att allt är i ordning och inget behöver tas om hand. Därför stoppade jag igår en laddning diskmaskinsrostiga bestick i blöt över natten. Imorse var de åter blanka och fina. Magiskt. Och synnerligen enkelt:
 
Lägg besticken i ett lämpligt kärl. Jag har här använt mig av två gamla bakformar som egentligen väntar på att köras till återvinningen. Täck de rostiga ytorna med vatten och sprinkla över rikligt med citronsyra, det vill säga 1-2 matskedar per kärl. Låt stå på diskbänken över natten, skölj sedan av och torka med en mjuk trasa. Besticken blir garanterat som nya på bara några timmar!
 
Citronsyra köper jag på refillpåse i vilken livsmedelsbutik som helst. Skonsamt för både bestick, plånbok och miljö. Precis som jag vill ha det.
 
 
 
 

Snyggt silver.

Dags för det femte inlägget gällande bikarbonat och dess förträffliga egenskaper. Ikväll har jag använt mig av en tesked i pizzadegen, och hela tre matskedar för att putsa upp några lätt oxiderade silversmycken. Behöver det tilläggas att jag för tillfället använder bikarbonat till precis allt?
 
Iallafall, till det här med silverputs. Kanske det enklaste sättet någonsin att fräscha upp sina smycken eller saggiga bestick:
 
Lägg en bit aluminiumfolie i en lagom stor skål, och lägg sedan de objekt som ska rengöras på folien. Häll varmt vatten över så det täcker och sprinkla därefter ut rikligt med bikarbonat över objekten. Låt verka i 10-30 minuter, beroende på hur svart silvret var från början. Torka torrt med en mjuk trasa.
 
Inte svårare än så.
 
 
 

På det sjätte smäller det.

Eller, på det fjärde brusar det iallafall vilt. Det är nämligen dags för inlägg nr fyra gällande bikarbonatets förträfflighet för en smidig, prisvärd och giftfri vardag. Den här gången snackar vi propplösning.
 
Alla har vi någon gång stuckit in huvudet under diskbänken, skruvat loss krångliga vattenlås och svurit högljudda eder. Säkert har vi även panikköpt medel likt kaustiksoda på affären, och fåfängt hällt ner i avloppen med syfte att få vattnet att åter flöda ut ur handfatet. Sådana medel funkar ofta bra, men jag blir mörkrädd när jag ser de stora varningssymbolerna på förpackningen. Ty kaustiksoda fräter, och det är inte speciellt bra för vare sig hälsa, miljö eller avloppsrör.
 
Istället rekommenderar jag att testa en helt naturlig metod - bikarbonat och någon typ av sur vätska. Den kemiska reaktionen när ingredienserna blandas, är effektiv mot i princip alla proppar orsakade av fett och smuts. Riktigt besvärliga proppar kan givetvis behöva behandlas några gånger på raken, men så är det ju även om man använder starka giftiga grejor.
 
Propplösare
3 msk bikarbonat
1 dl ättika/vinäger/citronsaft
 
Strö bikarbonat över hålet i slasken/handfatet/duschbrunnen och häll därefter vätskan över bikarbonatet. Låt fräsa och bubbla i ca 20 minuter, och skölj sedan någon minut med riktigt varmt vatten. Om proppen inte släpper omedelbart, upprepa proceduren igen. Problemet löst!
 
 
 
 
 
 

No more sura uppstötningar.

Jag brukar sällan ha problem med sura uppstötningar. Det innebär givetvis att jag är ganska dåligt förberedd de få gånger per år som jag får brännande känningar i halsen. Vid de tillfällena lyser avsaknaden av Samarin här hemma lika starkt som en förhörslampa. Tack och lov finns dock för det mesta bikarbonat i skafferiet. En räddare i nöden på många sätt.
 
Att lindra halsbränna, sura uppstötningar och smått risig mage utan Samarin är något av det enklaste. Blanda bara en tesked bikarbonat i ett dricksglas fyllt med kallt vatten. Drick upp rubbet, och känn lindringen komma inom någon kvart.
 
Inte svårare än så. Och dessutom ganska billigt också.
 
 
 
 
 

En påse, flera möjligheter.

Alltså, det här med bikarbonat har verkligen blivit min grej. Det går att använda till precis allting, och finns att köpa i mycket prisvärda refillpåsar på vilken matvarubutik eller lågprismarknad som helst.
 
Här följer en lista på vad jag själv ofta använder bikarbonat till:
 
1) vid bakning. Bikarbonat = 1/2 mängd bakpulver i alla recept du kan tänkas komma över. Blir ett strålande resultat, och har dessutom visat sig vara mer skonsamt för min mage.
2) mot sura uppstötningar
3) för att göra egen deodorant
4) som propplösare
5) som effektiv silverputs
6) rengöring av emaljerade pannor och bränt usch-usch på spisen
 
Det här är en klart underskattad vara som jag hoppas kunna inspirera fler att använda för en enklare vardag. Och har du fler bra användningsområden som du vill tipsa om, tveka inte att dela med dig här om dem!
 
 

 
 

Ingen behöver Cillit Bang.

De två senaste månaderna har gått i rasande fart, och en mycket efterlängtad julledighet med familjen har följts av en synnerligen intensiv jobbperiod. Här har vi anledningen till min tystnad här på bloggen. Givetvis har vi ätit lika gott och mycket som vanligt. Jag har bara inte haft inspiration att plita ner exakt vad vi har serverat på tallrikarna. Sorry. Ska försöka skärpa mig.
 
År 2014 var ett fantastiskt år på många sätt. Vi tog beslutet, min ärade sambo och jag, att helhjärtat gå in för att enbart använda oss av ekologiska råvaror. Eftersom jag är emot att slänga mat, så har vi successivt bytt ut det mesta i skafferi och kylskåp till organiskt och ekologiskt. Det känns såklart fräscht, och glädjande nog har det inte heller känts av nämnvärt i plånboken. Vårt hushållskonto ligger nu på ca 2500 SEK/månad för två personer, vin och hygienprodukter inkluderat. Gott och nyttigt leverne behöver verkligen inte kosta mer.
 
Nu, såhär i slutet av januari 2015, har jag snöat in på ytterligare en sak - onödig exponering för gift i vardagen. För några helger sedan gjorde jag mig av med alla gamla hudvårdsprodukter med minsta innehåll av parabener, mineraloljor eller silikoner. Min sminkväska är numera fylld med högkvalitativa ekologiska produkter från Une, och jag gör min egen peeling och ansiktsmask med varor från kylskåp och skafferi. Till och med den traditionsenliga deodoranten har fått hamna i källsorteringen. Mer om detta kommer i ett eget inlägg.
 
Jag är sannerligen hänförd över hur enkelt det är att giftsanera sitt hem. I städskrubben återfinns numera endast vinäger, bikarbonat, citronsaft och ättika. Grymt bra grejor för rengöring, must say! Så folks, förbered er på ett gäng kommande inlägg med fokus på naturliga produkter. En egen flik är upprättad, Organsik städning.
 
Det här kommer att bli en mycket spännande vår!
 
 
 
 
 

Kylskåpsrensning.

Den här månaden har vi satsat på att äta ur vår kyl och frys. Fördelarna med att göra en utrensning på frekvent basis är många. Matkostnaden blir såklart låg samtidigt som man säkrar att inga livsmedel går till spillo på grund av datum. För även om frysen är ett bra verktyg för att förlänga hållbarheten på vissa varor, så håller de sig dessvärre ändå inte för evigt. Dessutom kommer vi inom loppet av bara några helger att stänga igen stugan för vintern, och då blir det ännu mer mat att förflytta till lägenheten i stan. Vi behöver alltså mer plats hemma för att klara en proper och önskvärd livsmedelsförvaring.
 
En annan fördel är att det stimulerar kreativiteten. Ni som känner mig vet mycket väl hur jag triggas av just det. Det är synnerligen avkopplande att klura ut goda rätter med enkla medel utifrån det som finns hemma. Rätten här nedan är ett resultat av just det. Fryst köttfärs, några få och småtrista potatisar samt en burk krossade tomater skulle såklart kunna kännas hur tråkigt som helst. Men i den här konstellationen blev det faktiskt toppen!
 
Köttfärsgryta i ugnen, 2 personer
150-200 gram färsk eller tinad köttfärs
6 st medelstora potatisar
1 burk krossade tomater (Tips: ekologiska är helt klart godare än de vanliga!)
4 msk torkad basilika eller oregano
salt & peppar
 
Sätt ugnen på ca 200 grader med gallret i mitten. Skala potatisarna (om det behövs, annars skölj bara), skär dem i ca 2 mm tunna skivor, och lägg dem i en medelstor ugnsform. Smula ner den ostekta köttfärsen i formen och rör om med potatisen så att ingredienserna blandas väl. Häll i krossade tomater och den torkade basilikan. Salta och peppra efter behag, och rör om ordentligt i formen en sista gång. Efter ca 40-45 minuter i ugnen är maten klar.
 
Superbilligt, superenkelt och verkligen supergott!
 
 
 
 

You tube, he doesn´t.

Här kommer ett synnerligen enkelt och billigt tips för att eliminera onödiga pulsstegringar till vardags - vik ihop tandkrämstuben på lämpligt ställe och sätt helt sonika fast en påsklämma. Flytta upp påsklämman allt eftersom tuben används.
 
Garanterat effektivt om man vill undvika frekvent återkommande huvudvärk skapad av irritation över klämmärken mitt på tubjäkeln...
 
 
 
 
 
 
 
 

Insnöad under diskbänken.

Ikväll har jag snöat in mig på två saker, kryddodling och sopsortering.
 
För just nu är vi i full färd med att skapa mer möjligheter för att leva ännu lite mer miljömedvetet än vad vi redan gör. Så jag har spenderat en halvtimme på knä med huvudet under vår synnerligen trånga diskbänk i hopp om att få ordning på sorteringskärlen, läs papperspåsarna, i vilka vi från och med idag ämnar att lägga tidningar, mjölkpaket, värmeljus utan vekeshållare samt plastförpackningar. Det kommer att bli en och annan runda extra till returstationen, men det är helt ok. Vardagsmotion i kombination med en mer hållbar värld är sannerligen inte att förakta. Och så snart som jag har lyckats hitta en rimligt fungerande sorteringslösning för kök modell mindre, lovar jag att återkomma med tips!
 
Vidare har jag införskaffat fröer. I sommar ska vi nämligen stoltsera med väldoftande timjan, oregano och basilika på balkongen. Hela åtta krukor av varje ska det bli. Om allting går enligt plan vill säga. För jag kan inte påstå att jag är känd för att lyckas bra med mina hemmaodlingar. Gröna fingrar är således inget jag planerar att skriva in i mitt CV för närvarande.  Att odla eget är dock vansinnigt roligt. Billigt och bra för miljön är det också.
 
Inga fancy odlingsredskap behövs heller. Ett gammalt äggpaket, eller varför inte några uttjänta thé-muggar eller glas, fungerar minst lika bra som ett dyrt litet växthus. Förra året drev jag upp basilika i vanliga syltburkar, den höll sig ända in i januari. I år har jag dock investerat i en liten trevlig odlingslåda i hårdplast från Plantagen. Enligt min mening en rimlig kostnad med tanke på att den både passar väl in i mitt fönsterbleck i köket, samt att jag kan återanvända den igen nästa vår.
 
Allt som allt gick kalaset med låda och tre fröpåsar loss på 120 SEK. Helt ok pris för 24 st kommande krukor med kryddor. Med lite tur blir resultatet lika framgångsrikt i år som med förra årets basilika på bilden nedan.
 
 
 
 
 
 
 

När en skitsak blir en viktig sak.

Det här inlägget kommer att inte att handla om något glamouröst. Ej heller om något som man vanligtvis diskuterar på frekvent basis. Och knappt erkänner när man har använt. Som dock är en väsentlig del i vårt vardagsliv. Naturligtvis pratar jag nu om det för vår bekvämlighet ack så viktiga papperet som hänger på hållare i allas våra hemlighus. På toaletten alltså. Det onämnbara men synnerligen användbara. Dasspapperet.
 
Jag har alltid fascinerats av folk som hamstrar. Stora balar av billigt märke. För var rymmer man sådant om man inte har hus? I garderoberna? Under sängen? Eller, gud förbjude, ståendes synligt till allmän beskådan i sin gigantiska förpackning i badrummet? Och varför?
 
För min del är sådant otänkbart. På grund av många anledningar. Men främst för att jag inte vill lägga ut pengar i onödan på en skitsak. Javisst, jag har också sneglat på den typen av balar ibland. När det varit riktigt bra extrapris. Men varje gång har jag avstått. Inte nödvändigtvis på grund av platsbrist. Utan snarare på grund av kvaliteten på rullarna. Det är här som jag tror att många går bort sig i dasspapperträsket. Och istället för att tjäna en hacka på den kanske mest viktiga inferiorvaran som finns, istället luras att köpa en produkt som slutligen ska visa sig bli en ganska dyr och otymplig historia. Helt i onödan. Utan att man överhuvudtaget har reflekterat över det.
 
Med handen på hjärtat, hur många av er tittar egentligen på jämförelsepriset när ni handlar? Det är det pris som står på etiketten precis invid varans totalpris. Som visar vad varan egentligen kostar i jämförelse med andra varor per meter. Gör det. Börja där. Och när ni fått grepp om prisnivån, ta er tid att klämma på en rulle eller två. Utan att bryta förpackningen givetvis. Utifall att den jättebilliga extraprisvaran eller det superbilliga märket innehåller rullar "utan stuns", strunta i dem.
 
Grundregeln nästan utan undantag är nämligen att en riktigt billig rulle knappt erbjuder något papper alls. Så om papperet på rullen går att klämma ihop mot mitten kommer du att göra ett fruktansvärt dåligt köp. Så tillvida att du inte gillar att byta rulle efter vart femte toalettbesök såklart. Om så är fallet, grattis. Då har du hittat din produkt. Kan dessutom nästan lova att du kommer att skrapa huden lätt vid varenda användning. Den typen av peeling är dock inte att föredra. Iallafall inte enligt min mening. Isåfall kan man lika gärna använda sig av reklambladen som ibland dimper ner i brevlådan. Eller Expressen. På så sätt skulle den tidningen faktiskt kunna nå ett vettigt syfte.
 
I vårt hushåll köper vi 24-pack. Av ett relativt billigt märke. Dock inte det billigaste enligt prislappen. Men kanske ett av de mer prisvärda på marknaden. Rullarna är nämligen stenhårda och välpackade. Fastän papperet är mjukt. Av returfibrer. Tre lager. Kostnaden är ca 69 SEK. Och de räcker för det mesta i en hel månad. I ett hushåll för två. Förpackningen är dessutom enkel att förvara i vilken städskrubb som helst. Ett enkelt tips i sin allra främsta form för att spara pengar utan att tumma på kvaliteten.
 
En skitsak kan således vara högst väsentlig. Så varför inte prova att göra det till en huvudsak nästa gång du handlar? Bildligt talat givetvis. Inte bokstavligt. För det skulle bli synnerligen konstigt.
 
 
 
 
 

Säsongens frosseri

Under dessa veckor befinner jag mig mestadels på resande fot. Både i tjänsten och privat. Därför kommer september och oktober månad att bestå av sporadiska inlägg någon till några gånger i veckan. Men håll ut. Därefter kommer jag som vanligt att bombardera bloggen med både recept och spartips ända in i juleveckan!
 
Vill nu dock passa på att flagga för rotsaker, äpplen och svamp. Det är nämligen högsäsong för dessa varor just nu till följd att både tidningar och nätet svämmar över av bra recept. Så ta er tid att botanisera lite extra i dessa innan ni ger er ut i matvaruaffärerna. För tro mig, här finns många sköna slantar att spara om man bara tar tillfället i akt att bryta ny kulinarisk mark. Svårt är det inte heller. Ty rotsaker stekta i ugnen tillsammans med valfritt protein (kyckling, lax eller varför inte en enkel förpackning bacon) toppat med lite fetaost kan knappast vara enklare. Gott är det också.
 
Säsongens råvaror är således vad jag starkt rekommenderar. Samt att verkligen njuta av den vackra hösten. Vad är ditt bästa tips den här veckan?
 

 
 

"Jag blev ganska mager om benen...."

Vi skapade oss en mycket intressant utmaning, min sambo och jag. Planen var att notan för augusti månads hushållskassa skulle understiga 1000 SEK. För två personer. Utan att för den sakens skull pruta på kvalitet eller smak. Perioden för detta har löpt mellan 26 juli till 25 augusti. Och glädjande nog kan jag nu meddela att vi inte riktigt klarade det. För i total drog vi över med hela 44 kronor. Det var helt enkelt en extra förpackning tvättmedel som ställde till det. Dock är enligt min mening resultatet i sin helhet fantastiskt. Och således måste kunna anses falla på rätt sida av felmarginalen för att få väl godkänt.
 
Hur gick det till kan man nu undra. Visst måste de ha snålat? Eller handlat skitprodukter till extra lågt lågpris? Ätit nudlar fem dagar i veckan? Svultit? Haft ett överdrivet stort förråd i frysen innan de påbörjade projektet? Skarvat med sanningen lite? Något annat som skulle kunna inverka på trovärdigheten? Svaret på detta är ett bestämt nej.
 
Vid uppstart innehöll frysen såklart litegrann. Dock inte någon överdriven skara mat. Några påsar styckfryst köttfärs, rökt skinka, wokgrönsaker, köttrik närproducerad korv, broccoli, brysselkål och riven ost. Det var i princip allt. I slutet av juli innehöll skafferiet 1 kg pasta, 1 kg ris, 500 gram bulgur, en halv påse vetemjöl och lite flytande honung. Samt några konserver med krossade tomater, kikärtor och blandade bönor. That´s it.
 
Kompletteringshandling har under månaden skett gällande färskvaror, grönsaker och mejeriprodukter. Vi har dock varit noga med att inte impulsköpa något onödigt. Allt har inhandlats med befintligt matinnehav i åtanke. För det är ju trots allt vad epitetet kompletteringshandling betyder. Vi har således ätit precis som vanligt. Lagat mat från grunden med goda och näringsrika råvaror. Valt varor med bra pris vid inköpstillfällena. Gärna närproducerat även om en och annan importvara givetvis har slunkit med i matkassen.
 
Nyckeln är dock att vi har avstått från onödiga och dyra inköp av godis, chips och läskedrycker. Istället har vi satsat på fredagsmys med godsaker såsom morotsstavar med hemmagjord dipsås eller äggfri kladdkaka. Vardagskvällarna har vi kryddat med en god kopp thé eller två när sötsuget gjort sig gällande. Svårare än så är det faktiskt inte. Som grädde på moset har det reducerade gottgott-intaget resulterat i att jag dessutom har gått ner tre kilo i vikt. Och mår superbra. Magen är definitivt i ordning.
 
Så - jag är nöjd. Uppdraget är genomfört. En ny hushållskasseperiod har påbörjats. Vilken i vanlig ordning kommer att kosta oss ungefär en tusenlapp vardera. Vilket efter denna månad känns som att ha tillgång till obegränsade resurser. För i september tänker vi frossa loss med säsongens svamp, äpplen, bär och rotsaker. Ljuvligt. Det är verkligen inte klokt vad vi kommer att kunna lyxa.
 
 
 

Konsten att sätta krydda på vardagen.

I det här hemmet gillar vi kryddor. Kan lova att det gör matlagning ack så mycket mer intressant när man får leka loss och med enkla medel skapa spännande smakkavalkader i köket. På våra hyllor trängs således torkade örter av alla de slag, intressanta kryddblandningar inhandlade på resor till världens alla hörn, samt givetvis en och annan traditionell smaksättare såsom salt och svartpeppar.
 
Kryddor kan dock kosta en del. Har vi märkt. Små burkar tar ofta slut väldigt snabbt. Och det skulle sannerligen inte vara något problem för oss att lägga ut en smärre förmögenhet på sådant. Om det inte varit för det faktum att vi här gör vårt bästa för att tänka och agera ekonomiskt smart. Klimatsmart också för den delen.
 
Vi köper nämligen sällan nya kryddor i tillhörande glasburk. Istället har vi investerat i ett gäng sjyssta kryddburkar på IKEA. Sådana som rymmer mycket. Och passar alldeles utmärkt att förvara synligt ståendes på en kryddhylla invid spisen. Vilka vi ständigt återanvänder. Fyller på med kryddor från rejäla refillpåsar. Gärna inhandlade på ett varuhus av modell billigare. Eller valda med omsorg på någon av sommarens otaliga marknader. Alternativt införskaffade i någon liten by utomlands. Burkarna förser vi med fina etiketter. Pyssel när det är som allra roligast.
 
Här har vi under året tjänat in många sköna slantar. På ett sätt som gör matlagningen roligare. Och köksväggen mer färgglad. Dessutom gör det tillvaron enklare. För det blir lätt att hitta det man söker. Att få god överblick gällande smaksätteriet. På så sätt blir det inte svårt att finna inspiration till att prova nya kulinariska drag. För Santa Maria i all ära. Men deras orginalburkar känns verkligen inte speciellt upphetsande. Inredningsmässigt skulle jag vilja säga att de är snudd på katastrofala. Även om jag givetvis också har några sådana burkar i min samling. De är dock ganska få numera.
 
Så idag vill jag slå ett slag för refillpåsar. För onekligen blir det billigare. Och roligare. Det lönar sig att krydda sin vardag lite extra. På fler plan än ett.
 
 
 
 

Jag har sått ett frö.

Jag önskar att jag hade gröna fingrar. Så är dock tyvärr inte fallet. För på mitt samvete har jag ett flertal blommor. Läs garderobsblommor. Så får du en konkret uppfattning om hur stor min icke-fallenhet för blomster faktiskt är. Det prunkar inte direkt i mina fönsterposter om man säger som så. Därför är jag i år glatt överraskad över att mina, på våren traditionellt sådda, frön har artat sig. Till rejäla kryddor. Kan således konstatera att basilika är en mycket bra växt. Lika slitstark som den är god.
 
Varje år har jag, med stora förhoppningar om en svulstig egen hemmaodling, införskaffat små fina såkrukor. Sådana där dyra rackare av naturmaterial. Gärna med tillhörande odlingshus. Som jag efter några månader har slängt. Med innehåll och allt. För har inte mina sedemera framlidna katter rivit upp alla oskyldigt spirande frön och obarmhärtigt sprídit dem över köksgolvet, har de små stackarna istället blivit hårt angripna av flygfän. Förmodligen sprungna ur naturmaterialet. Waste. Trist. En besvikelse vartendaste år. Men jag har framhärdat. Provat igen. Och igen. Och igen. Tröttsamt. Verkligen.
 
I år funderade jag starkt på att strunta i det. Delvis på grund av ovanstående. Delvis på grund av att jag inte riktigt hade tid. För frön behöver också vattnas. Ofta. Och om jag inte vanligtvis lyckas hålla liv i vuxna plantor säger det sig självt att projektet borde vara dömt att misslyckas. Även i år. Men så hittade jag en av förra årets fröpåsar längst inne i mitt skräpskåp. Utgångsdatum var ok. Kryddan kändes lättodlad. Så jag tänkte, vad tusan. Slänga är inget alternativ. Och prova går ju alltid. I grunden är jag ju nämligen en obotlig optimist.  
 
Det här året gjorde jag därför precis som vanligt. Jag sådde mina frön. Men för en gångs skull lät jag procedurens omfattning bli så lite märkvärdig som möjligt. Istället för inköp av såkrukor använde jag mig av urdiskade glasburkar som under året har samlats i skåpen. Klippte lufthål i vanliga fryspåsar, trädde dem över burkarna och sprayade rikligt med vatten på plastens insida. Vattnade i genomsnitt varannan dag tills dess att små knoppar började visa sig ovan jorden. Därefter åkte odlingen ut på balkongen. Bära eller brista. Och banne mig vad bar. I såkrukor som inte kostat mig mer än någon minut extra vid diskhon.
 
Kanske är det här något som alla känner till, vad vet jag. Dock har det aldrig hänt mig förut. Ty mina frön brukar gå ett alltför tidigt öde till mötes. Under vintern kommer jag således att medvetet hamstra glasburkar. Till våren tänker jag vara kreativ vad gäller fröinköpen. För kanske har jag nu äntligen greppat läget. Hur man ska göra när man gör det som bäst. Eller i allafall så att man får ett konkret resultat.
 
Det här året gav verkligen mersmak av odlade kryddor. Och nu menar jag inte bara i maten.
 
 
 

Konsten att skydda sig till ett bättre pris.

Det finns vissa som struntar totalt i hudens åldrande. Ett tankesätt som i vissa fall kan vara sunt. För det är aldrig bra att bli fanatisk. Men som i andra fall är direkt hälsovådligt. Vilket såklart inte heller är bra.
 
Jag pratar naturligtvis om det här med att använda solkräm. Alltid. Således inte bara på sommaren när solens strålar emellanåt gör huden rödrosigt påmind om att fara och färde måhända är på tapeten. Oh nej. Skydd mot strålning är högst väsentligt året om. Det är inte bara solen som är boven i vår moderna värld.
 
För även vardagliga bruksmedel såsom datorn och mobilen arbetar nämligen i tysthet för att kräva sitt. För att inte tala om bilens AC. Vilken nöter kraftigt på hudens elasticitet. Efter en dag på kontoret eller i bilen blir man helt enkelt ofta torr i ansiktet. I allafall blir det så för mig. Därför använder jag alltid produkter med solskyddsfaktor. Året om. Det hjälper. Min ansiktsmimik försvagas inte längre när eftermiddagen kommer. Huden slipper torka ut i onödan. Ett stramt leende är faktiskt inte riktigt trevligt. Vare sig för givaren eller mottagaren.
 
Speciellt sommarens solkräm kan dessvärre ibland vara dyr. Ofta jättedyr. Även om en flaska räcker för hela säsongen. Jag är dock inte speciellt förtjust i att betala mer än vad nöden kräver. Således handlar jag därför sällan solkräm i min vanliga butik. När det är dags att bunkra upp brukar jag istället besöka någon riktigt billig affär. Lågprisvarianten. Av det slag som brukar vara etablerad vid större köpcenter. För även här erbjuds garanterat exakt samma produkter. Men ofta till halva priset. Konstigt nog.
 
De här två godingarna handlade jag i början av juni för endast 50 SEK styck.På just en lågprisbutik. Igår hittade jag dem båda i city för 119 respektive 139 kronor styck. Samma märken. Samma varor. Den enda skillnaden så vitt jag kan se är storleken på hålet i min plånbok. Och med det känner jag mig synnerligen nöjd. Och väl skyddad.
 
 
 

När otrohet är av godo.

Vanligtvis ligger vår månatliga hushållsbudget kring en ringa tusenlapp per person. År 2013. Vi är två personer i vårt hushåll. Summan måste således klassas som ytterst låg.
 
Det är dock inte en konsekvens av att vi skulle äta skräp. Snarare tvärtom. Vi äter nyttig mat. Lagad från grunden. Med säsongens råvaror. Kompletterat med protein av kvalitet som vi med fördel köper och fryser in när priset är lågt. Eller nedsatt på grund av kort datum. För datummärkning spelar mindre roll i frysens värld. Hemligheten är att planera. Samt att vara medveten om vad som faktiskt finns hemma. Inte laga mer än vad som behövs. Så att det räcker till en god middag. Det som blir över lägger vi i en burk. Eller påse. Och fryser in tills dess att en lunchlåda eller snabb middag är ett måste. 
 
Den här månaden har vi givit oss själva en riktigt spännande utmaning, jag och min sambo. Vår hushållsbudget ska nämligen inte bli större än 1000 SEK. Totalt.  För oss båda. Utan att vi tummar på vare sig smak eller kvalitet. Min sambo har sina tvivel. Jag påstår att det är fullt möjligt. Det förutsätter dock att vissa basvaror redan finns hemma. Och nu menar jag verkligen basvaror. Inferiorvaror. Billiga sådana. För den typen av produkter behöver sannerligen inte vara dyra. Mjöl, ris, soya, kryddor och matfett. Pasta och fryst broccoli.That´s it. Inte så mycket svårare än så.
 
Färskvaror såsom potatis och rotsaker kompletteringshandlar vi givetvis eftersom. Samt mejeriprodukter. Och frukt. Vi väljer varor med mycket fibrer och mycket protein. Med så lite tillsatser som möjligt. Sällan halvfabrikat. Aldrig helfabrikat. Detta eftersom jag gillar att veta exakt vad jag äter. Och är noga med att inte slänga mat. I mina ögon är ett sådant beteende helt förkastligt. För man bör ta ansvar för det man har handlat. Och lagat. Även efter det att måltiden är över.
 
På grund av detta har jag genom tiderna tagit mig tid att läsa noga på paketen. I butiken har jag ingående jämfört produktförteckningar på varor stämplade med de marknadsledande varumärkena mot varor från de billigare varianterna. Och ofta blivit positivt överraskad. För det mesta är nämligen både innehåll och näringsvärde exakt detsamma. Det som däremot kan skilja sig markant är just priset. Ibland så mycket som till det dubbla. Till liten nytta säger jag. En wokmix är och förblir alltid just en wokmix. Och en prästost kan aldrig klassas som något annat än en prästost. Oavsett under vilken flagg produkten är tillverkad.  Jag är verkligen inte märkestrogen. Även om jag, likväl som alla andra, givetvis har mina favoriter.
 
Det är kanske på sin plats att här klargöra att jag genomgående gärna väljer Fair trade-produkter. Helst närodlat. Men jag är inte vegetarian. Oh nej. Jag gillar kött. Även om vi i det här hushållet ofta bygger vårt matintag på grönsaker, rotfrukter och spannmålsprodukter. Det vegetariska tänket är dock i grunden riktigt bra. För basen i maten behöver inte nödvändigtvis bestå av kött. Både miljön och plånboken mår de facto mycket bättre av minskad köttkonsumtion. Alla produkter vi använder och alla rätter vi lagar är dessutom garanterat äggfria. Något annat skulle å det grövsta affektera min allergiske sambos hälsa.
 
Den här bloggen handlar inte om personliga livsval och ideologier. Istället fokuserar jag på smartare vardagsekonomi utan att behöva tumma på smak och kvalitet. Således vill jag härmed slå ett slag för medvetenhet i butiken. För färdiglagat innehåller mer tillsatser än vad man kan tro. Och tar nästan lika lång tid att laga som råvaror tillagade från grunden. Samt smakar ofta inte speciellt gott. Dyrt är inte alltid bättre. Billigt är inte per automatik dåligt. Snarare tvärtom.
  
Såklart väljer man själv det man vill. Favoritmärken kommer alltid att vara en subjektiv preferens. Det skadar dock inte att tillämpa lite mer medvetenhet när inköpen görs. Samt värna om ett uns av eftertänksamhet kring valen innan varorna hamnar på rullbandet i butiken. Att tänka smart i förväg lönar faktiskt sig i längden. Med råge. Basic knowledge kan man tycka. Men med handen på hjärtat, har du verkligen koll? På riktigt?
 
Om det uppriktiga svaret är nej så säger jag bara - prova. Se till att ta dig tid att jämföra nästa gång du handlar. Ta en extra titt på det faktiska kilopriset. Det som står tryckt precis bredvid själva varupriset. Ju lägre kilopris desto bättre. I många fall. Och våga vara otrogen mot dina vanliga märken. Det skulle förvåna mig mycket om inte du också blev förvånad. Och överraskad. Till det positiva. Över kvaliteten. Och totalsumman. Oavsett var du bor. En ringa tusenlapp för två på augustinotan  är mitt mål. Så vilket blir ditt?
 
 

Tidigare inlägg
Instagram Instagram
RSS 2.0
script src='https://static.blogg.se/public/js/footer.js?id=51f794629606ee413ea4b7d0' type='text/javascript'>
<