Dagen då en torsdag inföll på en söndag.

Min sambo älskar ärtsoppa. Det gör inte jag. Som tur är för oss båda reser jag en hel del i tjänsten. Vilket till hans lycka varje vecka resulterar i glada inköp av minst en av hans älskade, av Felix fabriksgjorda, sopptuber. Usch säger jag. I rest my case here. Och konstaterar frankt att vi verkligen inte tycker lika om precis allt. Men är glad att han tar chansen att frossa rejält när jag väl är borta. Doften hinner för det mesta lägga sig innan jag kommer hem.
 
I veckan, boendes på hotell, har jag dock hunnit fundera lite kring det där. Jag gillar ju faktiskt ärter. Och soppor. Som bekant gillar jag även att laga mat från grunden. Kombinationen av detta blev att jag till slut bestämde mig för att prova göra en ärtsoppa själv. Hur illa kan det bli, tänkte jag. Det kan ju knappast smaka likadant som innehållet i en färdigpackad tub. Eller som jag minns de vedervärdiga torsdagarna i grundskolans matsal. För övrigt är det ingen som kommer ihåg en fegis. Ett skäl så gott som något att göra ett försök. Helt enkelt.
 
Så jag slog helt sonika upp några recept på nätet för att få grepp om hur en ärtsoppa enklast kan tillagas. Och fick genast en smärre chock när jag insåg att gula ärter måste ligga i blöt över en hel natt. Och soppan bör därefter kokas i flera timmar för att nå ett fullgott resultat. Gud förbjude. Att laga mat över en hel helg är verkligen inte min grej. Snabbt ska det gå. Smidigt. Inget långkok här inte. Fy sjutton.
 
Här höll projekt ärtsoppa nästan på att duka under. Kvävas i sin linda. För jag jobbar inte gärna både äckligt och omständigt på samma gång. För att inte säga någonsin. Funderade dock lite till. Det borde gå att göra det på ett enklare sätt. Och till slut kom jag fram till att testa en annan variant. En tidsmässigt acceptabel lösning. I form av kikärter. I burk. Förvällda och klara att användas. Bort med blötläggning, adjö till långkoket. Amen. 
 
I helgen gjorde jag således slag i saken. Kokade kikärtsoppa. Med facit i hand kan jag säga att det borde jag nog ha testat för längesedan. För soppan nedan blev riktigt bra. Enligt min sambo dessutom en av de bättre han någonsin har ätit. Jag blev riktigt stolt. Ty tro mig, han är proffs på det här. Och jag själv är, till min stora förvåning, faktiskt benägen att ändra uppfattning. För den här godingen kommer jag nämligen definitivt att göra igen. Den inte bara smakar bra, utan den till och med luktar helt ok.
  
Kikärtsoppa, 4 personer
450-500 gram kikärter (avrunna från sitt spad, dvs 2 st konservburkar)
1 liter vatten
1 st grönsaksbuljongtärning (2 st tärningar om man väljer att utesluta bacon)
1 st medelstor gul lök
1 förpackning tärnat bacon, ca 140 gram (uteslut om man vill ha soppan vegetarisk)
1 tsk torkad mejram
1 tsk torkad timjan
 
Häll av spadet från kikärtsburkarna och häll sedan ärterna i en hög kastrull. Tillsätt vatten och grönsaksbuljongtärning. Låt koka i ca 50 minuter. Medan ärterna kokar, skala och finhacka löken. Lägg sedan ner finhackad lök, bacon och kryddor i kastrullen och rör om ordentligt. När soppan har kokat i ca 30 minuter, ta en potatisstomp och krossa försiktigt ärterna direkt i kastrullen. Låt därefter puttra på medelvärme i ca 20 minuter till.
 
Servera soppan rykande het tillsammans med grovmalen senap och gärna några frasiga pannkakor. Vi avnjöt (!) soppan med ugnspannkaka, modell tunnare, och gotländsk salmbärsylt som tillbehör. Inte dumt. Alls. 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: A

Ännu en god maträtt! Vackra bilder och god och lättlagad mat. Snart har du fått tillräckligt underlag för en receptbok:)

Svar: Kanske det, vilken bra idé!! Kram :)
~ Stora A ~

2013-10-12 @ 09:24:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
script src='https://static.blogg.se/public/js/footer.js?id=51f794629606ee413ea4b7d0' type='text/javascript'> <