Inte bara vardagsmat.

Igår kväll var vi bortbjudna på middag, min sambo och jag. En riktigt bra kväll fylld med bubbel, jacuzzibad, fotboll och synnerligen god mat. Den här lördagen är jag därför, av naturliga skäl, sugen på riktigt salt och fet mat. Förutom godiset jag planerar att stoppa i mig, blir det således färsk pasta till middag ikväll. Hemmagjord sådan, helt äggfri. Pastareceptet nedan har jag egenhändigt snott från receptfavoriter.se. Superenkelt att göra och degen funkar finfint att frysa in om man så vill.

 

 

Blanda med en gaffel alla ingredienserna i en stor bunke. När nåda sedan smidig direkt i bunken. Låt den sedan vila minst 10 minuter i kylen.

 

Bandspaghetti:

Kavla ut degen till en tjocklek av ca 3 mm på ett väl mjölat bakbord, Skär ut långa remsor i önskad bredd.

Lasagne:

Kavla ut degen så rektangulär som möjligt till en tjocklek av ca 3 mm på ett väl mjölat bakbord. Skär ut tre plattor.

Pastastavar:

Skär små pluttar ur degen och rulla dem avlånga mot ett bakbord eller mellan händerna.

 

Koktiden är slutligen endast 4-5 minuter.

 

 

 

 

Jag vet att jag har nämnt det ett flertal gånger förut. Men det tål att sägas igen. Och igen. Och igen. Äggallergi är inte något hinder alls, så länge som man tillsätter en gnutta fantasi i recepten. Innan min sambo kom in i bilden tänkte jag överhuvudtaget inte på sådant. Jag har själv nämligen alltid haft möjligheten att hejdlöst kunna frossa i precis vilken mat jag vill. För honom finns vissa restriktioner. Dock ej att missuppfattas som begränsningar.

 

Ikväll har vi avnjutit chicken nuggets med lökringar, chilisås och potatis. Grymt god panering, utan minsta lilla risk för anafylaktisk chock. Yummie!

 

1 dl ströbröd utan ägg

 

 

Lägg potatisarna i en kastrull, täck med vatten och koka under lock i ca 30 minuter. När potatisen står på plattan, blanda ihop såsen och ställ in i kylskåpet i väntan på servering. Blanda därefter ströbröd, kryddor och salt i en djuptallrik. Häll sedan flytande margarin i en annan djuptallrik. Skala och skär den gula löken i ringar. Skär sedan kycklingfilén i 1 cm tjocka skivor och dela därefter varje skiva på mitten för att få till en fin nuggetsform.

 

Doppa varje nugget på båda sidor i margarinet och lägg dem därefter i ströbrödsblandningen. Se till att ströbrödet fäster även på kanterna. Stek dina nuggets i en stor stekpanna på medelvärme, ca 3 minuter på varje sida. I och med att kycklingen är tunnt skuren går det snabbt att få dem klara så var försiktig så att du inte bränner dem. När dina nuggets nästan är klara, lägg ner lökringarna och stek dem tills de är mjuka.

 

När potatisen är färdigkokt är det dags att servera!

 

 

 

Nej. Jag har inte stavat fel i rubriken. Istället försökte jag vara lite rolig gällande det som här komma skall. Som barn hade jag nämligen den stora förmånen att födas upp på älgkött. Min käre far var, och är förvisso fortfarande, en jägare av stora mått. Så varje höst fylldes frysen i källaren med tonvis (nåja) fryspåsar med kött.

 

Många middagar har under min uppväxt således utgjorts av stekar och grytor, väl tillagade och serverade tillsammans med det egna landets kokta potatis. Till detta åt vi ofta lingonsylt, kokad på den närliggande skogens bär. Faktum är att när jag var riktigt liten trodde jag bestämt att begreppet "middag" betydde just "rätt med älgkött och lingonsylt i någon form". 

 

Missförstå mig rätt. Vi åt givetvis även annat emellanåt. Det förelåg absolut inte på något sätt risk för att drabbas av skörbjugg. Eller annan vitaminbrist för den delen. Dock var älgkött ett vanligt stående inslag på middagsbordet. Oavsett om det rörde sig om en helt vanlig tisdag, onsdag eller torsdag. Och jag älskade det. 

 

Idag, i vuxen ålder, inser jag dessutom hur lyxigt vi faktiskt åt. För älgkött är svindyrt att köpa i butiker. Således blir jag överlycklig när min käre far ibland sticker åt mig en stek eller två. Eller en påse grytbitar. Jag vårdar bitarna ömt. Och tillagar dem helst vid lite mer speciella tillfällen. Som igår. Gryta fick det bli. Det enda långkok som jag verkligen brukar se fram emot att laga!

 

4 dl vatten

 

Bryn matfettet i en gryta med lock. Lägg ner grytbitarna och vänd dem så att de bryns på alla sidor. Strö på salt, peppar, timjan och rosmarin och rör sedan om i grytan så att kryddorna fördelas jämnt över bitarna. Om det finns torkade enbär hemma, krossa dessa i en mortel och strö ner i grytan.

 

Häll därefter vatten i grytan och smula sedan ner buljongtärningen samt lägg i lagerbladet. Sätt på locket och låt grytan börja puttra på ganska svag värme. Finhacka nu aprikoserna och lägg slutligen även dem i grytan. Ställ en timer på ca 2 timmar. Vänd på bitarna några gånger under stektiden så att alla bitarnas sidor får lite tid att gotta in sig med såsen.

 

Beräkna noga när du måste börja tillaga tillbehören. Vi avnjöt grytbitarna med hasselbackspotatis som kräver minst 45 minuter i ugnen. Således preppade jag dem och stoppade in dem i ugnen när det var ungefär en timme kvar av stektiden.

 

Efter två timmar är medelstora grytbitar klara. Tag upp dem ur grytan och lägg dem i ett folieknyte. På så sätt får köttet vila till sig utan att bli kallt. Sätt ett durkslag på en ny kastrull och sila av kryddorna, aprikoserna och lagerbladet från steksåsen. Kasta bort lagerbladet men lägg kryddor och aprikoser i en separat skål i väntan på servering. De i sig blir nämligen ett synnerligen gott tillbehör till köttet!

 

Sätt kastrullen med den avsilade steksåsen på spisen. Lägg i kakao och låt koka upp under omrörning. Det är viktigt att kakaon inte klumpar sig, så när chokladsåsen väl är slät är den klar. Häll upp i små skålar eller en sås-snipa. Portionera sedan upp grytbitarna tillsammans med övriga tillbehör på tallrikar och servera per omgående!

 

 

 

 

 

 

 

Den här veckan befinner jag mig mestadels på resande fot. I början av veckan intog jag Gotland och nu, i skrivandets stund, sitter jag i en soffa på mitt hotellrum i Norrköping. Så dessa dagar blir det inte en tillstymmelse till hemmalagad mat. Istället ser jag till att bli redigt bortskämd i restaurangen.

 

Dock vill jag gärna komma med lite middagstips inför den stundande helgen. För detta åt vi till middag i söndags. Och det rekommenderas varmt.

 

 

Börja med att bryna fläskfilén och stek den sedan på svag värme tills dess att köttet nästan är genomstekt. Salta, peppra och låt vila i stekpannan på en avstängd platta. Hacka svamp och basilika och blanda i en skål tillsammans med pressad vitlök och en nypa salt.

 

Tag därefter ut en ugnsplåt ur ugnen och ställ in värmen på 200 grader. Lägg ett bakplåtspapper på plåten. Nu är det dags att preppa smördegen. Om den är hemmagjord, kavla ut den på ett bakbord och dela den därefter på mitten till två delar.

 

Lägg den ena delen på bakplåtspapperet. Bred därefter ut hälften av svamp- och kryddblandningen i mitten av smördegen. Var noga med att lämna ca 4 cm av kanterna fria. Placera fläskfilén i mitten av smördegen och toppa med resterande svamp- och kryddblandning.

 

Tag nu den andra delen av smördegen och lägg som ett lock över fläskfilén. Nagga med hjälp av en gaffel ihop kanterna av den övre och den undre smördegsdelen. Det gör inte så mycket för smakens skull om det råkar gå hål i smördegen, men resultatet blir givetvis bra mycket snyggare om man lyckas hålla den hel. Pensla eventuellt med lite vatten och ställ in i ugnen i ca 35 minuter. När smördegen fått färg är även köttet tillräckligt genomstekt.

 

Skär upp i bitar och servera med valfritt tillbehör. Kan rekommendera någon typ av kall sås, exempelvis tzatsiki, eftersom smördegen tenderar att göra rätten lite torr. Vi avnjöt dock den inbakade fläskfilén såslöst, med kokt potatis och en enkel tomatsallad. Det funkade faktiskt finfint det med.

 

 

 

 

 

Som jag skrivit tidigare, min sambo är inte helt oäven i köket. Han har under det senaste året gjort en enorm resa när det kommer till matlagningens ädla konst. Och jag finner ett sant nöje i att observera honom, från min stol vid köksbordet, när han frejdigt går loss i skåpen med grytor, pannor och kryddor. Ofta gör vi samma rätter. Men hans blir annorlunda än mina. Alltid. Mer kryddstarkt. Mer vitlök. Gott. Samt riktigt lyxigt. För mig.

 

För när jag har varit på resande fot i några dagar vill jag helst bara komma hem. Till en ordnad tillvaro. Utan krav. Varje gång jag öppnar dörren, släpper ner resväskan och omedelbart möts av långt gånget mat-os blir jag glad. Ända in i själen. Bättre välkomnande än så kan en liten hungrig och trött flicka knappast få.

 

Det är inte helt osannolikt att köttfärs står på menyn. I någon form. Han är bra på det. Att variera så att rätterna känns nya varenda gång. Här nedan följer ett smakprov på vad jag möttes av i veckan. Ackompanjerat med tända ljus i hallen. Vansinnigt skönt. Och grymt gott. Så till den milda grad att min käre sambo från och med nu kommer att föräras en helt egen kategori här på bloggen, En kung i köket. Det är han värd.

 

 

Koka pastan i en kastrull i enlighet med vad som står på förpackningen. Skala och hacka lök och vitlök, och häll av spadet från bönburken. Stek köttfärsen i en stekpanna tillsammans med lökblandningen. När köttfärsen nästan är genomstekt, häll i bönorna och låt puttra på medelvärme tills dess att pastan är klar. Krydda färsen efter behag och önskad pepparstyrka. När pastan är klar, häll av vattnet ur kastrullen. Häll därefter ner köttfärsen i pannan och rör om så att alla ingredienser blandas väl.

 

Klart att servera på endast 15 minuter. Och om det, i vårt hus mot all förmodan, skulle bli lite mat över så passar detta utmärkt att frysa in i form av en framtida lunchlåda!

 

 

 

 

Min sambo älskar ärtsoppa. Det gör inte jag. Som tur är för oss båda reser jag en hel del i tjänsten. Vilket till hans lycka varje vecka resulterar i glada inköp av minst en av hans älskade, av Felix fabriksgjorda, sopptuber. Usch säger jag. I rest my case here. Och konstaterar frankt att vi verkligen inte tycker lika om precis allt. Men är glad att han tar chansen att frossa rejält när jag väl är borta. Doften hinner för det mesta lägga sig innan jag kommer hem.

 

I veckan, boendes på hotell, har jag dock hunnit fundera lite kring det där. Jag gillar ju faktiskt ärter. Och soppor. Som bekant gillar jag även att laga mat från grunden. Kombinationen av detta blev att jag till slut bestämde mig för att prova göra en ärtsoppa själv. Hur illa kan det bli, tänkte jag. Det kan ju knappast smaka likadant som innehållet i en färdigpackad tub. Eller som jag minns de vedervärdiga torsdagarna i grundskolans matsal. För övrigt är det ingen som kommer ihåg en fegis. Ett skäl så gott som något att göra ett försök. Helt enkelt.

 

Så jag slog helt sonika upp några recept på nätet för att få grepp om hur en ärtsoppa enklast kan tillagas. Och fick genast en smärre chock när jag insåg att gula ärter måste ligga i blöt över en hel natt. Och soppan bör därefter kokas i flera timmar för att nå ett fullgott resultat. Gud förbjude. Att laga mat över en hel helg är verkligen inte min grej. Snabbt ska det gå. Smidigt. Inget långkok här inte. Fy sjutton.

 

Här höll projekt ärtsoppa nästan på att duka under. Kvävas i sin linda. För jag jobbar inte gärna både äckligt och omständigt på samma gång. För att inte säga någonsin. Funderade dock lite till. Det borde gå att göra det på ett enklare sätt. Och till slut kom jag fram till att testa en annan variant. En tidsmässigt acceptabel lösning. I form av kikärter. I burk. Förvällda och klara att användas. Bort med blötläggning, adjö till långkoket. Amen. 

 

I helgen gjorde jag således slag i saken. Kokade kikärtsoppa. Med facit i hand kan jag säga att det borde jag nog ha testat för längesedan. För soppan nedan blev riktigt bra. Enligt min sambo dessutom en av de bättre han någonsin har ätit. Jag blev riktigt stolt. Ty tro mig, han är proffs på det här. Och jag själv är, till min stora förvåning, faktiskt benägen att ändra uppfattning. För den här godingen kommer jag nämligen definitivt att göra igen. Den inte bara smakar bra, utan den till och med luktar helt ok.

  

 

Häll av spadet från kikärtsburkarna och häll sedan ärterna i en hög kastrull. Tillsätt vatten och grönsaksbuljongtärning. Låt koka i ca 50 minuter. Medan ärterna kokar, skala och finhacka löken. Lägg sedan ner finhackad lök, bacon och kryddor i kastrullen och rör om ordentligt. När soppan har kokat i ca 30 minuter, ta en potatisstomp och krossa försiktigt ärterna direkt i kastrullen. Låt därefter puttra på medelvärme i ca 20 minuter till.

 

Servera soppan rykande het tillsammans med grovmalen senap och gärna några frasiga pannkakor. Vi avnjöt (!) soppan med ugnspannkaka, modell tunnare, och gotländsk salmbärsylt som tillbehör. Inte dumt. Alls. 

 

 

 

Vanligtvis är det ganska svårt att lyckas laga något som gör min sambo riktigt mätt. Han är nämligen i det närmaste bottenlös när det kommer till mat. Det han äter till middag under en endaste kväll skulle utan problem hålla mig vid liv i tre till fyra dagar. Detta utan att han för den skull lägger på sig ett enda gram med extra fett på kroppen. Något irriterande kan jag ibland tycka. För själv behöver jag bara tänka lite väl intensivt på chips så går jag genast upp två kilo. Livet är med andra ord dessvärre inte alltid rättvist.

 

I helgen har dock det högst oväntade faktiskt inträffat. Jag har lyckats. Med besked. Efter att ha anstängt mig (nåja...) i hela 1,5 år. Med konststycket att tillfredsställa min högförbrännande karl. Ja, med portionsstorleken för en tillfredsställande måltid menar jag nu såklart. Något annat hade verkligen varit synnerligen olämpligt att nämna här. Efter intag av nedanstående burgare * 2 st blev han helt enkelt proppmätt. Så till den milda grad att han nödgades att ta igen sig efter maten. Med en välförtjänt powernap.

 

Äntligen, säger jag. Tätt följt av ett stillsamt halleluja. För det var sannerligen så på tiden.

 

 

 

2 msk torkad basilika

 

Sätt ugnsgallret i mitten av ugnen och ställ den på 200 grader. Skala potatisarna och skär dem i stavar, ca 1*0,5 cm tjocka, och lägg sedan stavarna i en ugnsfast form. Ringla över flytande margarin och blanda noga margarin och potatis tillsammans med salt. Ställ in ugnen i ca 30 minuter. Rör om i formen då och då.

 

Skala löken och skär den i skivor. Dela tomaterna i fyra delar. Skölj och strimla sallaten. Lägg alla ingredienser, inklusive chilisaucen, i varsin skål och ställ på middagsbordet. Lägg även fram bröden på en separat tallrik. På så sätt får alla mecka sin egen hamburgare efter tycke och smak när det väl är dags att äta.

 

Blanda därefter ihop köttfärs och kryddor till en smet i en bunke. Dela smeten i fyra delar och forma sedan biffar, ca 2 cm höga. Ett tips är att lägga de blivande biffarna på en skärbräda och trycka till med undersidan av en skål eller tallrik. Jämna därefter till kanterna med fingrarna. På så sätt blir biffarna jämntjocka och lättare att steka.

 

När potatisstavarna nästan är klara i ugnen, bryn matfett i en stekpanna. Lägg sedan försiktigt ner biffarna och låt steka på medelvärme, ca 3-4 minuter på varje sida. I och med att biffarna inte innehåller bindningsmedel i form av ägg eller dylikt kan de vara något sköra. Vänd dem därför med varsamhet och försiktighet. När all köttsaft sipprat ut är biffarna klara. Så även din ugnspommes.

 

Servera genast och njut!

 

 

 

Fredagsmys är sannerligen inte något att förakta bara för att man endast är två i familjen. Så den här helgen inledde vi med pizza och tända ljus. Lite som Lady och Lufsen. Fast ändå inte.

 

Hur som haver, god blev den. För att inte slå på stort och säga helt magisk.

 

Pizzadeg:

4 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1/2 tsk salt

1/2 dl flytande margarin

1,5 dl mjölk

1 msk mjöl till kavling

 

Fyllning:

4 msk tomatpuré

150 gram köttfärs

1 st gul lök

6 st coctailtomater

köttfärskryddor (vi använde oss av en kryddblandning med peppar, lök, vitlök, chili, kardemumma, paprika och salt)

oregano

100 gram riven ost

 

Ställ ugnen på 225 grader och lägg ett bakplåtspapper på en ugnsplåt. Blanda mjöl, bakpulver och salt i en bunke. Tillsätt flytande margarin och mjölk. Knåda därefter till en smidig deg. Strö ut lite mjöl på ett bakbord och kavla därefter ut degen till en pizzabotten, ca 3 mm tjock.

 

Rulla upp ena sidan av pizzabotten på din kavel och håll i kaveln med din ena hand. Lossa sedan den andra sidan från underlaget med din andra hand och lyft försiktigt över pizzabotten till ugnsplåten. Den här degen är osedvanligt smidig att jobba med så om det skulle råka gå hål någonstans, tryck bara ihop hålet och släta ut kanten med fingrarna.

 

Finhacka löken och stek den tillsammans med köttfärsen i en stekpanna. Krydda färsen enligt tycke och smak utifrån vad du har hemma. Skiva därefter tomaterna. Klicka ut tomatpurén och bred därefter ut den jämnt över pizzabotten med hjälp av en sked. Fördela sedan ut fyllningen och de skivade tomaterna över pizzabotten. Krydda rikligt med oregano och toppa slutligen pizzan med ost. Grädda i mitten av ugnen, ca 15-20 minuter. Pizzan är klar att servera när osten är smält och kanterna har blivit något frasiga.

 

Servera gärna med en klick gräddfil. Grymt gott, jag lovar!

 

 

Efter en helg med konferens och en vecka nerbäddad med feber har orken inte riktigt varit på topp. Min ärade sambo har lagat merparten av maten. Själv har jag krupit till middagsbordet utan den minsta lilla tillstymmelse till önskan att föreviga middarna med min kamera. Och därför har jag heller inte bloggat. Sorry.

 

Vill poängtera att det inte handlar om att han på något sätt är usel i köket. Oh nej. Snarare tvärtom. Jag gillar när han går loss med kryddor och ingredienser. Ofta blir rätterna helt annorlunda än mina. Fastän vi i grunden säger oss ha tillagat precis samma sak.

 

Funderar därför starkt på om han kanske inom en snar framtid ska tilläras en egen kategori här på bloggen. Har dock inte bestämt mig för vad en sådan flik skulle kunna kallas. Den skäggige kocken. Maskulin mat. En smidig elefant i köket. Något annat? I dont know. Här kanske jag kan få hjälp av er? Förslag mottages nämligen gärna!

 

Idag har jag känt mig något mer på banan. Febern ter sig inte lika ansträngande. Dessutom börjar jag bli något rastlös över att inte kunna göra något kreativt. Sådant tär också på mina energier. Så ikväll tog jag mig således i kragen. Assisterad av min matberedare och alla dess finfina funktioner har jag skivat, mixat och hackat i rekordfart. Resultatet ser ni nedan. Riktigt bra blev det. Och snart är morotsberget äntligen uppätet....

 

Bacon- och grönsaksgratäng, 3 personer

 

Sätt gallret i mitten av ugnen och ställ den på 200 grader. Lägg den frysta broccolin i en kastrull, täck med vatten och koka upp så att broccolin tinar. Den ska inte bli genomkokt utan bara varm. Under tiden, skala morötterna. Skiva dem i tunna skivor, antingen med matberedare eller på det traditionella sättet med kniv och skärbräda. Lägg dem därefter i en ugnsform med hög kant.

 

Vid det här laget är broccolin tinad. Häll vattnet ur kastrullen och, som jag gjorde idag, mixa ihop broccolin med grädden i matberedaren. Har man ingen sådan, finhacka istället broccolin och lägg den därefter i ugnsformen. Häll sedan grädden över grönsakerna i formen.

 

Skär fläskfiléputset i små bitar och lägg även dessa i ugnsformen. Använder man färdigtärnat bacon behövs givetvis ingen ytterligare finhackning av dessa. Lägg över hälften av osten samt kryddorna och blanda därefter noga. Strö slutligen resterande ost på toppen och ställ in i ugnen i ca 30 minuter.

 

Ett gott bröd rekommenderas varmt till detta!

 

 

 

 

Som ni kanske märker har vi köpt på oss ett mindre berg av morötter. Och som ni vid det här laget vet ogillar jag å det grövsta att slänga mat. Därav har den här veckans utmaning således bestått av att komma på olika sätt att variera middagsmat med bas av morötter -.utan att för den sakens skulle behöva upprepa sig något nämnvärt.

 

Ett projekt så gott som något. Vilket resulterade i den här lilla rackaren. Som visade sig bli gudomligt god. Och vill man ha den vegetarisk går det givetvis bra att byta ut köttfärsen mot quorn. Alternativt använda sig av två extra morötter i grovrivet format.

 

salt

 

Ställ ugnen på ca 225 grader med gallret på mittenläge. Skala morötterna och skär dem sedan i slantar, ca 3 mm tjocka. Hacka den gula löken och stek den tillsammans med köttfärsen i en stekpanna. Häll därefter i de krossade tomaterna, pressa ner vitlöken och smaksätt efter behag med salt, peppar och oregano. Låt puttra på medelvärme i några minuter.

 

Smörj botten av en ugnsform med margarin. Täck sedan botten med en tredjedel av morotsslantarna. Häll hälften av köttfärsblandningen i formen och bred ut den jämnt. Lägg ett andra lager av morotsslantar ovanpå köttfärsen. Lägg därefter på och bred ut det sista av köttfärsen. Toppa med ett sista lager morotsslantar och strö slutligen ut osten jämnt över hela ugnsformen. Ställ in i ugnen i ca 35 minuter.

 

Garnera gärna med färska kryddor efter tycke och smak. Bon appetit!

 

 

 

 

En snabbis i köket är grymt och uppskattas verkligen till fullo de gånger man kommer hem vrålhungrig eller har bråttom iväg någonstans. Och dessutom upptäcker att matförråden inte innehåller speciellt många varor. Det hände mig häromdagen.

 

Den här pastan snodde jag därför raskt ihop inom loppet av 10 minuter. Supergott men tillagat av nästan ingenting. Mer lean än så kan det knappast bli.

 

 

Börja med att hälla vatten i en kastrull. Lämna 1/4 av kastrullen tom upp till kanten och koka därefter upp vattnet. Medan vattnet kokar upp, skär skinkan i mindre bitar och finhacka soltorkade tomater och vitlök. Lägg därefter ner pastan i vattnet och koka den i enlighet med vad som står på förpackningen.

 

När pastan har landat i vattnet, värm en stekpanna på spisen. Lägg sedan ner skinka, tomater och vitlök och stek ihop ingredienserna på medelvärme. Krydda med timjan och peppar och blanda noga. När pastan är klar är skinkblandningen klar.

 

Lägg upp på tallrikar och servera, gärna garnerat med färska tomater och örter eller, som vi, med ett gäng krispiga sockerärter och några bitar bröd.

 

För mitt intresse ligger nämligen inte i att forma struvar. Eller leka med kemilådan i köket. Oh nej. Iallafall inte till vardags. Då lagar jag hellre och gärna enkelt men smakrikt. Utan större krusiduller. Komponerat med kärlek av ingredienser som redan finns hemma. En färgkavalkad på tallriken när det väl är dags att servera är att föredra. Det livar upp.  

 

Jag vet att jag har sagt det tidigare men jag säger det ändå igen, med eftertryck - all mat oavsett nivå kan se inbjudande ut. Bara man tänker lite extra på presentationen. Och undviker slevande och allmänt slabbande på tallriken à la mattant från tidiga 80-talet. Det är mycket mer trevligt när maten serveras på ett mycket mer trevligt sätt.  

 

Därför slår jag härmed ett slag för den gamla klassikern korv med hemlagat potatismos. Pulver är givetvis big no no i mitt hem. Det smakar ofta varken bra eller är nämnvärt näringsrikt. Dessutom tar det i princip lika kort tid att laga mos meckat från grunden.  

 

Det här åt vi i söndags kväll. Och njöt sannerligen till fullo

 

 

 

Börja med att skala potatisen och skär den därefter i mindre bitar. Lägg dessa i en kastrull, täck med vatten och låt koka tills potatisen är mjuk och gärna på gränsen till sönderkokt, ca 10 minuter. Stick en gaffel i potatisen för att känna när den är klar.  

 

Medan potatisen kokar, skär korven i slantar. Värm sedan en stekpanna på spisen och lägg ner korven. Inget ytterligare stekfett behövs. När korven är brynt på båda sidor, häll i de frysa grönsakerna och låt allt steka ihop på medelvärme. När de frysta grönsakerna börjat tina i pannan är det dags att sätta igång med moset.  

 

Häll av kokvattnet och mosa därefter potatisen direkt i kastrullen med antingen en grövre gaffel eller en potatisstomp. Häll i mjölken och ställ tillbaka kastrullen på spisen. Låt potatisen och mjölken koka ihop sig under omrörning, ca 1 minut. Krydda med salt, peppar, dill och kummin och rör om ordentligt.  

 

Lägg upp moset i en ring på tallrikar och placera sedan korv och grönsaker i mitten. Snyggt, enkelt, ytterst billigt och rent ut sagt på gränsen till oanständigt gott!  

 

 

Vad åt vi då? Faktiskt något riktigt gott men väldigt lättlagat. Kyckling med potatis och morötter. Vilket inte låter speciellt sexigt vid en första anblick. Kan dock garantera att den här rätten inte gör någon besviken. Marinaden är suverän. Basen har jag använt mig av i flera år. Och den funkar lika bra som marinad till grillkött. Eller på nästan vilken proteinkälla som helst. Även svamp. Så testa gärna. Jag är övertygad om att du kommer att bli långt över både nöjd och belåten.

 

 

 

 

Sätt ugnen på 200 grader med ugnsgallret i mittenläge. Skala potatis och morötter. Skär i stavar eller skivor, ungefär lika tjocka, och lägg i en ugnsform. Dela vitlöksklyftorna i 4 delar och lägg även dessa i formen. Ringla över flytande margarin, salta och peppra efter behag. Blanda noga och ställ därefter ugnsformen i ugnen i ca 30 minuter. Rör om emellanåt i formen. Grönsakerna är klara när potatisen är genommjuk och har fått lite färg.

 

Börja direkt med kycklingen när formen väl har ställts i ugnen. Skär kycklingen i skivor, ca 1/2 cm tjocka. Lägg dessa i en skål. Häll därefter honung, soya, pressad vitlök, curry och ingefära direkt ner i skålen. Rör om noga så att kycklingen blandas väl med marinaden. Låt sedan kycklingen stå på diskbänken och dra in marinaden ordentligt medan grönsakerna steks färdigt i ugnen. Lägg gärna ett lock över skålen så slipper du ovälkomna gäster i maten.

 

När grönsakerna har stått i ugnen i 30 minuter, slå av värmen men låt formen stå kvar i ugnen ett tag till på eftervärmen. Bryn en matsked flytande margarin i  en stekpanna. Lägg ner kycklingen inklusive all marinad i pannan och stek skivorna några minuter på varje sida. I och med att kycklingen är tunnt skuren blir den snabbt genomstekt så var något vaksam så att du inte bränner bitarna i onödan.

 

När kycklingen är klar, ta ut grönsakerna ur ugnen. Lägg upp på tallrikar och servera gärna tillsammans med färska grönsaker. Den här gången garnerade jag med sockerärtor och färsk basilika men tillbehör är givetvis valfritt utifrån tycke och smak.

 

Gott. Väldigt gott faktiskt. En riktig höjdare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vissa kvällar varken hinner eller orkar jag hålla på nämnvärt länge med matlagning. Vilket i sig inte innebär att vi inte äter något alls härhemma. För tro mig, det gör vi. I allafall min käre sambo. Han är, som bekant, ett riktigt matvrak. Som onekligen blir betydligt mer harmonisk i sinnet när han har fått trycka i sig lite extra kolhydrater.

 

Pasta är enligt min mening perfekt när man har bråttom. Tillbehören behöver verkligen inte vara avancerade för att rätten ska bli god. Ofta komponerar jag middagen i enlighet med vad som finns hemma. Den här gången har basen fått utgöras av tomater och balkongens kryddor. Enkelt, fräscht och synnerligen gott. Samt klart på ca 10 minuter.

 

 

Fyll en medelstor kastrull till hälften med vatten och låt vattnet koka upp på spisen. Skölj tomaterna noga och dela dem sedan i fyra delar. Blanda olja, solroskärnor, pressad vitlök och välsköljd basilika i en hög skål och mixa därefter med stavmixer till en jämn pesto.

 

När vattnet kokar, lägg i pastan och koka den enligt anvisningarna på förpackningen. När ca 3 minuter kvarstår av koktiden, lägg även ner tomaterna i det kokande vattnet. När pastan är klar, häll med hjälp av ett durkslag av vattnet från kastrullen. Lägg tillbaka pasta, tomater och pesto i kastrullen och blanda noga. Salta och peppra efter smak och tycke. Klart att servera, gärna med rivna färska basilikablad som garnering.

 

Hösten står för dörren och i kölvattnet av den följer en hel del härliga säsongsbaserade ingredienser. Som exempelvis blåbär. I min kyl står således en väl tilltagen burk med pappas blåbärssylt. Vilket jag är glad över. För när det kommer till att laga sådana delikatesser är det ingen som slår min far på fingrarna. Han är helt enkelt grym på sylt. Bland så mycket annat.

 

De här snabblagade goda rackarna passar alldeles utmärkt till frukost, lunch eller middag. Helt beroende på hur hungrig man är. Samt hur blå tunga man vill ha under resten dagen.

 

 

 

 

En härlig helg börjar gå mot sitt slut. Igår var vi bjudna på middag, min sambo och jag. Goda snittar och bubbel, fransyska och gulbetor samt äppelpaj med glass till dessert. Supergott och verkligen lyx. Ikväll är det dock en helt vanlig söndag. Så söndagsmiddag i all enkelhet fick det således bli. Dock inget att förakta. Oh nej. För biffarna nedan blev faktiskt ruskigt goda.

 

2 st medelstora morötter

5 st medelstorta potatisar

1/2 gul lök

2 msk flytande margarin

2 msk Persilada (kryddmix från Gotland bestående av salt, peppar, persilja och vitlök)

alternativt salt, peppar, 2 msk persilja och 1/2 pressad vitlöksklyfta

 

200 gram köttfärs

1 förpackning fetaost, ca 150 gram

2 msk Persilada, alternativt salt, peppar, 2 msk persilja och 1/2 pressad vitlöksklyfta

1 msk flytande margarin

 

6 st cocktailtomater

 

Ställ ugnen på 200 grader. Skala och hacka morötter, potatis och lök. Lägg dem sedan i en ugnsfast form, ringla över margarinet och strö över kryddorna. Rör om noga och ställ formen i mitten av ugnen. Låt steka i ca 30 minuter. Rör om ordentligt efter halva tiden.

 

Finhacka fetaosten. Lägg den tillsammans med köttfärs och kryddor i en skål. Blanda ingredienserna noga och dela därefter smeten i fyra delar. Knåda varje del till en boll, lägg bollarna på en skärbräda eller ett fat och tryck slutligen till dem med undersidan av en tallrik eller plan skål  för att forma fina och jämntjocka biffar. Tryck till kanterna med fingrarna så att de blir släta.

 

När ugnsgrönsakerna är klara, slå av ugnen och låt formen stå kvar i eftervärmen. Bryn därefter flytande margarin i en stekpanna. I och med att biffarna inte innehåller ägg eller annat bindningsmedel är de något känsliga. Lossa således biffarna försiktigt från skärbrädan/fatet med hjälp av en stekspade. Stek dem på varje sida, ca 2 minuter. Under tiden som biffarna steks, finhacka tomaterna. Lägg därefter upp biffar och grönsaker på tallrikar och garnera slutligen med tomaterna.

 

Klart att servera!

 

 

 

 

Den här finfina rackaren slängde således jag och min sambo med gemensam ansträngning ihop på ungefär 25 minuter. Ungefär lika lång tid som det tar att lyfta luren och beställa, samt därefter promenera fram och tillbaka till den lokala pizzabutiken. Så väl investerade dyrbara minuter. Speciellt med tanke på att det är riktigt roligt att göra pizza tillsammans.

  

Pizzadeg:

4 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

1/2 tsk salt

1/2 dl flytande margarin

1,5 dl mjölk

1 msk mjöl till kavling

 

Fyllning:

4 msk tomatpuré

100 gram rökt skinka

1 liten burk skivade champinjoner

1 medelstor tomat

basilika

mejram

100 gram riven ost

 

Ställ ugnen på 225 grader och lägg ett bakplåtspapper på en ugnsplåt. Blanda mjöl, bakpulver och salt i en bunke. Tillsätt flytande margarin och mjölk. Knåda därefter till en smidig deg. Strö ut lite mjöl på ett bakbord och kavla därefter ut degen till en pizzabotten, ca 3 mm tjock.

 

Rulla upp ena sidan av pizzabotten på din kavel och håll i kaveln med din ena hand. Lossa sedan den andra sidan från underlaget med din andra hand och lyft försiktigt över pizzabotten till ugnsplåten. Den här degen är osedvanligt smidig att jobba med så om det skulle råka gå hål någonstans, tryck bara ihop hålet och släta ut kanten med fingrarna.

 

Klicka ut tomatpurén och bred därefter ut den jämnt över pizzabotten med hjälp av en sked. Finhacka tomaten, klipp skinkan i småbitar och häll av spadet från champinjonburken. Fördela sedan ut fyllningen över pizzabotten. Krydda rikligt med basilika och mejram och toppa slutligen pizzan med ost. Grädda i mitten av ugnen, ca 15-20 minuter. Pizzan är klar att servera när osten är smält och kanterna har blivit något frasiga.

 

Buon appetito!

 

 

Med en dryg vecka kvar av månadens utmaning börjar det verkligen eka tomt i kyl, frys och skafferi. Men eftersom vi endast har drygt 200 SEK kvar i hushållskassan gäller verkligen att ta de varor man har hemma och förvandla dem till ätbart guld.

 

Den här fredagsmiddagen krävde inte mycket arbete alls. Ej heller avancerade råvaror. En konservburk, lite potatis och så kryddor och smaksättning på det. Därefter var det klart. Och smakade alldeles utmärkt. Det här kommer jag att bjuda på nästa gång vi har vegetarianer på besök. Så mina vänner, nu vet ni precis vad som väntar.

 

 

Till biffarna, 4 st:

 

Till såsen:

 

Sätt ugnsgallret i mitten av ugnen och ställ in den på 200 grader. Skala potatisen och skär den i stavar. Lägg stavarna i en ugnsform och ringla därefter över flytande margarin. Tillsätt salt och kryddor, rör om noga och ställ in formen i ugnen, ca 30 minuter. Potatisen är klar när den har blivit mjuk.

 

Lägg ner samtliga biffingredienser i en skål med hög kant alternativt i behållaren för din matberedare. Mixa tills ingredienserna har blivit en smidig smet. Här är en mixerstav eller matberedare ett krav för att resultatet ska bli bra och för att biffarna ska få en konsistens som håller ihop. Rulla fyra bollar av smeten. Platta ut och forma till runda biffar med ca 1,5-2 cm i höjd. Lägg på en tallrik eller skärbräda i väntan på att potatisen ska bli klar. Och nu är det dags för såsen. Blanda gräddfil, senap och citron i en skål och rör om noga. Ställ in i kylskåpet i väntan på servering.

 

När potatisen är klar, stäng av ugnen och låt formen stå kvar på eftervärmen tills dess att biffarna är stekta. Bryn därefter matfettet i en stekpanna. Lägg försiktigt ner biffarna och stek ca 3 minuter på varje sida. Eftersom biffarna inte innehåller ägg är de något känsliga i kanterna, så var lite varsam med stekspaden även när du vänder på dem. Biffarna ska få en fin stekyta och bli genomvarma, därefter är de redo att serveras tillsammans med potatis och sås. Garnera gärna med en färgklick av något slag, t ex skivade tomater och lite bladspenat.

 

Smaklig måltid, mina vänner!

 

 

 

Den första jobbveckan efter semestern börjar gå mot sitt slut. Och det känns. I både kropp och knopp. Lite trött är jag minsann. Även om jag så smått börjar komma in i "stiga upp riktigt tidigt"-rutinen. Nästa vecka kommer jag med all säkerhet att åter vara synkroniserad med vardagsrutinerna. Den här veckan tar jag mig dock friheten att vara lite lat. Vad gäller matlagning vill säga.

 

För just nu är jag inte speciellt sugen på att röra runt i grytor eller pannor. Istället får ugnen göra jobbet. Ikväll har vi således ätit synnerligen gott. Vegetariskt. Fräscht. Och sjukt mättande. Med minimal insats i köket från min sida. Precis som jag för tillfället vill ha det.

 

 

Börja med att sätta ugnsgallret i mitten av ugnen och ställ in den på 200 grader. Lägg den frysta brysselkålen i en kastrull, täck med vatten och låt koka upp. Under tiden, skala och skär potatisen i stavar. Lägg dem i en ugnsform med hög kant.

 

Vid det här laget har brysselkålen tinat och blivit mjuk. Häll av vattnet, dela brysselkålen på längden och lägg därefter även den i ugnsformen. Grovhacka de soltorkade tomaterna och ädelosten. Lägg även dessa i ugnsformen och blanda noga tillsammans med flytande margarin. Ringla slutligen den flytande honungen över grönsakerna. Tillaga i ugnen, ca 30 minuter eller tills dess att potatisen är mjuk.

 

Klart att servera!

 

 

 

 

För tanken med utmaningen är givetvis att se hur långt två personer kan komma med en hushållsbudget på endast 1000 SEK. Men även att äta ur frysen ordentligt innan vi fyller på med nytt. Vara medvetna om vad vi har hemma. Samt att se till att göra något kreativt och roligt av det lilla som faktiskt finns. För min fasta övertygelse är att även de enklaste rätter kan göras intressanta. Det enda som behövs är lite fantasi. Och mod att våga gå utanför recepten.  

 

Så ikväll har jag med synnerligen enkla medel och väldigt få samt snudd på gränsen till dödligt trista vardagsingredienser, gjort en riktigt trevlig gratäng. Vilket var det enda vettiga jag kunde komma på att göra med de stackars kvarvarande pasta pennes som skramlade runt i botten av sin påse. Ett riktigt lyckokast, på min ära. Som även genererade en väl tilltagen lunchlåda, trots mitt matvrak till karl.