Wallenbergare för en fattig gourmet.

Trots en välbehövlig skrivbreak över helgen, är det hela 84 stycken dagar kvar av Blogg100. Jag är således fortfarande med, och tänker inte låta ett tillfälligt nederlag stoppa mig den här gången.
 
Istället rivstartar jag den här veckans bloggande med ett recept på pannbiff med klassiska Wallenbergare-tillbehör, tillagat på ett både enkelt och billigt sätt. Det vill säga utan ägg, med vanlig fläskfärs och med mycket kärlek.
 
Wallenbergare, 2 personer
2 msk svenskt smör
250 gram köttfärs
1 st röd lök
1 tsk salt
1 msk vitlökspeppar
1 msk torkad persilja
 
4-6 medelstora potatisar
vatten för kokning
ca 1/2 dl mjölk
1 krm salt
1 msk torkad persilja
 
1 frp gröna ärtor
rårörda lingon
 
Skala potatisen, skär den i bitar och lägg i en kastrull. Täck med vatten och låt koka i ca 30 minuter. Rör nu ihop rårörda lingon och häll spadet av ärtorna. Låt sedan lingon och ärtor vila i kylen tills det är dags för servering.
 
Skala och hacka löken i små bitar, och blanda sedan en smet tillsammans med köttfärs, salt, vitlökspeppar och persilja i en bunke. Dela smeten i fyra delar, platta ut till biffar och börja steka i en stekpanna när det är ca 5 minuter kvar av potatisens koktid. Vänd försiktigt biffarna då och då för att få en jämn stekyta.
 
När potatisen är mjuk, häll av kokvattnet och blanda ner mjölk, salt och persilja i kastrullen. Ju färre potatisar desto mindre mjölk, prova dig fram till önskad konsistens. Mosa ihop ordentligt med en potatisstomp. När moset är klart borde även biffarna vara genomstekta.
 
Lägg upp biffarna på tallrikar, toppa med stekskyn och servera tillsammans med mos, lingon och ärtor.
 
 
 

Om jag krackelerar bakom örat syns det inte.

I mitt huvud snurrar för tillfället många existensiella frågor. Vem är jag? Vad vill jag? Vad vill framtiden med mig? Och vad vill jag med den? Ibland leker jag med tanken att ocensurerat lägga ut mitt inre kaos här på bloggen. Med all säkerhet skulle jag chockera några av er därute. För jag har det ju så bra och lever så gott. Eller? 
 
Delvis är det sant. Jag har de facto ett mycket bra liv. Min Kung är fantastisk, mitt jobb ger mig möjligheten att upptäcka många dolda pärlor i Sverige, jag har en underbar familj och fina vänner som finns för mig när jag behöver. De få gånger som jag väljer att blotta mig vill säga. Sedan två veckor tillbaka har jag även en Ewa. Hon har hjälpt mig att sortera det jag så länge har behövt sortera. Även om både hon och jag inser att hon inte kommer att behövas länge till, har hon blivit den viktiga trigger jag behövde för att hitta tillbaka till essensen av mig själv. Mitt vanliga, glada och positiva jag. För det är jag tacksam.
 
Jag har, som ni nog förstår, befunnit mig en rejäl svacka. En sådan enveten rackare som gnager skiten ur insidan, men absolut inte syns utanpå. Kanske har det på sitt sätt varit nyttigt. Att ibland ladda ur rejält, för att sedan ta sig tillbaka än mer stark, är en del av livet. Att känna är faktiskt ok. Ikväll mår jag för första gången på länge riktigt bra. Jag har fast mark under fötterna igen, och ämnar inte att åter segla ut på vatten saltare än buljong. Vilket är en av anledningarna till att jag ger mig själv tillåtelse att skriva som jag nu gör. Blotta strupen. Det händer ytterst sällan.
 
Jag har tidigare förvarnat om att inläggsfrekvensen som följer av utmaningen #Blogg100, kommer att göra bloggen mer privat. Bli inte orolig. Den handlar fortfarande huvudsakligen om vardagsekonomi och ekologisk mat, men kommer oundvikligen att emellanåt kryddas med personliga reflektioner och saltas med min privata vardag. Oavsett var det kanske dags för den att utveckla en djupare röst.
 
Mitt, för er kanske något oväntade djupdyk i det privata, bör nu dock avrundas. Just nu är jag nämligen inte bara insnöad i min egen navel, utan har som ni säkert har märkt även förälskat mig på nytt i curry. Så, vad kan då passa bättre än receptet på den gudabenådade currykyckling som jag skrapade ihop häromkvällen. Den var god och gjorde mig glad. Det finns mycket att glädja sig åt. Jag tänker fortsätta att fokusera på det. Smaklig spis.
 
Currykyckling, 2-3 personer
1 st röd lök
3 msk curry
1 st stor alt 2 st mindre kycklingfiléer
1 tsk salt
1 liten burk creme fraiche
1 tsk chilipeppar
1/2-1 dl mjölk
en näve babyspenat
2 dl okokt bulgur
olivolja till stekning
ev mer salt och peppar
 
Skala och hacka löken, och skär kycklingen i mindre bitar. Värm oljan i en stekpanna med höga kanter, och fräs ihop lök och curry i någon minut. Lägg sedan i kycklingen, salta och stek den tills den är nästan klar. Blanda ner creme fraiche och chilipeppar i pannan och låt puttra på medelvärme.
 
Häll vatten i en kastrull och koka bulgur i enlighet med vad som står på förpackningen. När bulguren nästan är klar, slå av vattnet ur kastrullen och blanda ner även bulguren i stekpannan. Häll på mjölk, höj värmen lite och koka ihop rubbet under omrörning. Tillsätt mer salt och peppar om så önskas. När vätskan har reducerats till en tjockare sås, toppa med babyspenat och servera per omgående.
 
En baguette eller två rekommenderas varmt för en mer vardagslyxig känsla!
 
 
 
 
  
 
 
 

En panna indiskt, ja tack.

Likt merparten av mina recept har denna Indieninspirerade panna kommit till genom matlagning à la Kajsa Wargs devis, "Man tager vad man haver". För det mesta brukar jag få till det väl, och ibland blir det till och med långt över förväntan bra. Den här rätten visade sig vara en riktigt höjdare som vi gärna gör igen. Snabblagad är den också. Räkna med max 30 minuter på spisen!
 
Indisk panna, 2-3 personer
2 msk olivolja
2 st kycklingfiléer
1/2 gul lök
3 st vitlöksklyftor
2 tsk salt
1,5 msk mald ingefära
1 msk gurkmeja
6-8 st coctailtomater
1 burk kokosmjölk
2 msk torkad persilja
2 dl okokt bulgur
 
Skär kycklingen i bitar och bryn tillsammans med olja i en stor stekpanna med höga kanter. Skala och hacka löken grovt och vitlöken fint. Skär även tomaterna i mindre bitar. Lägg ner lök, vitlök, salt, ingefära och gurkmeja i pannan och stek ihop med kycklingen. Skaka burken med kokosmjölk väl innan den öppnas, och häll sedan mjölken i pannan. Vänd ner tomaterna och persiljan, rör om och låt puttra i ca 10-15 minuter.
 
Under tiden som pannan puttrar, rör gärna ihop ett naanbröd och ställ in i ugnen.
 
Efter 15 minuter, skär i kycklingen för att kontrollera att den är genomstekt. När så är fallet, häll ner okokt bulgur i pannan och rör om. Låt puttra under sporadisk omrörning tills bulguren är mjuk och pannan har kokat ihop till en krämig gryta. Om mer vätska behövs under koktiden, häll ner en skvätt mjölk. Innan servering, smaka av pannan och tillsätt mer ingefära och salt vid behov.
 
Enjoy!
 
 
 
 
 

Currystroganoff.

Den här veckan har vår närbutik extrapris på ekologisk falukorv. Det är inte en vara som vi vanligtvis köper, men just den här gången gjorde det utmärkta priset att jag föll pladask för frestelsen. Resultatet av mitt impulsköp var enkelt - korvstroganoff. 
 
Med en touch av curry och med bulgur istället för ris, blev smaken något annorlunda men riktigt god. Såsen blev så pass grym att jag till och med funderar på att hamstra hem mer ekologisk falukorv innan veckans erbjudande hinner ta slut.
 
Currystroganoff, 2 personer
 200 gram falukorv
1 st gul lök
6-8 st coctailtomater
3 dl matlagningsgrädde
2-3 msk tomatpuré
1 tsk salt
1 tsk vitlökspeppar
1-2 msk curry
2 msk torkad persilja
2 dl okokt bulgur
4 dl vatten
 1 msk olja till stekning
 
Häll upp vattnet i en kastrull och slå på plattan. Medan du väntar på att vattnet ska koka upp, skala löken och hacka den samt tomaterna i grova bitar. Skär korven i stavar, och bryn den tillsammans med olja och lök i en stekpanna med höga kanter. Krydda med curry, salt och peppar. Häll i grädden, tillsätt tomatpurén och rör om ordentligt. Slutligen, lägg ner tomater och persilja och låt puttra på låg värme.
 
Vid det här laget borde vattnet i kastrullen koka. Lägg i bulgur, och låt koka på medelvärme i enlighet med instruktionen på förpackningen. Rör om då och då i både stekpanna och kastrull. När bulguren är kokt är även stroganoffen klar.
 
Mums.
 
 
 
 
 

Osso Buco à la husman.

Nu ligger jag verkligen efter med bloggandet. Har påbörjat flera inlägg som ligger och väntar på att få se dagens ljus, men samtliga av dessa fått stå tillbaka till förmån för jobb och andra trevligheter. Slutet av förra veckan bestod nämligen av jobbkonferens, och helgen har jag spenderat i Lissabon tillsammans med en god vän. 
 
Med tanke på alla goda sydeuropeiska influenser som jag har snappat upp under min weekendresa, kan det inte passa bättre än att nu bjuda på en synnerligen enkel och snabblagad husmansvariant av Osso Buco. Förvisso inte en portugis utan en klassisk italienare, men ändock.  
 
Ursprungsreceptet från tidningen Buffé tar ca 2,5 timmar att laga, och det hittar du här. Mitt recept, som tar mindre än en timme att laga, hittar du dock här nedan.
 
Osso Buco, 2-3 personer
4 st medelstora potatisar
4 st medelstora morötter
1 st röd lök
3 st vitlöksklyftor
1 msk olja för stekning
400 gram grytbitar av nötkött
1 burk krossade tomater
1 st köttbuljongtärning
4 msk torkad salvia
2-3 dl kranvatten
3 msk torkad persilja
svart - eller vitlökspeppar
 
Skala potatis, morötter, lök och vitlök. Finhacka lök och vitlök, och bryn tillsammans med olja i en högkantad gryta. Lägg sedan ner grytbitarna och bryn även dessa. Häll över krossade tomater och smula ner buljongtärningen. Rör om ordentligt och låt puttra på medelvärme under några minuter så tärningen löser sig ordentligt.
 
Medan det puttrar, dela potatisen i två halvor och skär dessa samt morötterna i ca 3 mm tjocka skivor. Lägg skivorna i grytan och häll över vatten så att det just så pass täcker rotsakerna. Krydda med salvia, rör om och låt puttra under lock på medelvärme i ca 40 minuter. Grytan är klar när potatisen känns mjuk och vätskan har reducerats ner till en trögflytande sås.
 
Smaka av med peppar, toppa med persilja och servera grytan rykande varm. Ett gott bröd är alltid rätt om man känner för ett trevligt tillbehör.  
  
 
 
 

Så klyftigt.

Den här stughelgen har varit supermysig. Grått och trist väder vägdes enkelt upp med en brasa och några färgglada ljuslyktor. Kyl och frys har vi nu tömt inför vintern, vilket har resulterat i grymt god mat. 
 
Godaste tillbehöret den här helgen var dock i särklass klyftpotatisen. En höjdare som verkligen är superenkel att göra själv från grunden.
 
Klyftpotatis, 2 personer
6-8 medelstora potatisar
2 msk matolja
2 msk torkad dragon
flingsalt
 
Ställ ugnen på 200 grader och placera gallret i mitten. Skala potatisen, dela den på längden, och skär därefter varje halva i 3-4 klyftor beroende på hur stor potatisen är. Lägg klyftorna i en ugnsform, ringla över olja och krydda med salt och dragon. Rör om ordentligt och låt sedan potatisen stekas i ca 50 minuter. Tag ut formen ur ugnen och rör om då och då.
 
Potatisen är klar när den är mjuk i mitten och kanterna känns något knapriga.  
 
I fredags lät vi klyftpotatisen slå följe på tallriken med saftig ryggbiff, babyspenat, enkel tomatsallad och creme fraiche smaksatt med vitlök & parmesan. Veckans ekovintips blir ännu en italienare, Raccolto (nr 32452), endast 89 SEK på Systembolaget.
 
 
 
 

Kungens köttfärssås.

Det finns inget som slår att komma hem efter en lång utbildningsdag och mötas av härligt matos från köket! Min Kung är suverän! Och här nedan följer hans peppriga paradrätt.
  
Kungens köttfärssås, 2-3 personer
200 gram nötfärs
1 burk ekologiska krossade tomater
2 msk torkad mejram eller oregano
1 msk torkad basilika
1 tsk mald chilipeppar
1 tsk salt
flytande margarin till stekning
 
Börja med att koka den pasta du valt i enlighet med vad som står på förpackningen. När det är ca 10 minuter kvar på pastan, bryn margarinet i en stekpanna och börja steka köttfärsen. När den är nästan genomstekt, häll över en burk ekologiska krossade tomater, krydda och rör om ordentligt. Låt köttfärssåsen puttra på låg värme till dess att pastan är klar.
 
Toppa gärna med oregano, färsk eller torkad, och servera genast!
 

 
 
 

Medelhavet i min Stockholmsugn.

Jag är barnsligt förtjust i att laga mat i ugnen. Den här rätten gjorde jag i söndags av grönsaker som blivit över från helgens dinering.
 
Vill härmed även passa på att slå ett slag för ekologiska krossade tomater. Vanligtvis undviker jag nämligen krossade tomater, eftersom jag tycker att de lämnar efter sig en besk och metallisk smak på tungan. Det gör dock inte de ekologiska. Javisst, de är något dyrare än de andra. Men tro mig, smaken är biljoner gånger trevligare, och det är knappt så att man behöver annan krydda.
 
Den här rätten är vegetarisk, men det går såklart bra att slanta ner lite chorizo eller liknande om man så önskar.
 
Medelhavsgratäng,  2 personer
5 st medelstora potatisar
1/2 aubergine
3 st vitlöksklyftor
1 burk ekologiska krossade tomater
2 msk torkad oregano
1 msk torkad rosmarin
salt och peppar efter behag
 
Ställ ugnen på 200 grader. Skala potatisen, skär den till ca 2 mm tunna skivor och lägg i en medelstor ugnsform. Dela augerginen på mitten, och skär den i ca 5 mm tunna skivor. Finhacka vitlöken, och landa därefter ihop samtliga ingredienser i ugnsformen. Om du väljer att tillsätta chorizo, uteslut salt och peppar denna gång.
 
Ställ formen i mitten av ugnen i ca 35-45 minuter, och rör om i formen ett par gånger. Garnera gärna med färsk oregano och/eller rosmarin innan servering. Ett gott lantbröd till detta blir slutligen pricken över i!
 
 
 
 
 
 

Grönpeppargryta i stekpannan.

Den här Allhelgonahelgen har avlöpt på det mest optimala sätt man kan tänka sig. I fredags flydde vi nämligen stan till förmån för landet, till följd att hos oss knackade endast en hackspett på i lördags. Inga utklädda barn och busvarningar, och inga alkoholstinna vuxna skrålandes i konstiga utstyrslar och kladdigt vitt smink att brottas med på tunnelbanan. Väldigt skönt, must say.
 
Jag är nämligen överlag inte så förtjust i att fira den här helgen. Visst, det är trevligt med utskurna pumpor och stämningsfullt med levande ljus. Och självfallet gillar jag att träffa vänner och äta gott. Dock är det något vi vanligtvis ändå gör på permanent basis, så jag behöver inte nyttja just Allhelgona för det. Istället kan jag tycka att det är skönt att ta det lugnt och ägna både sina levande och bortgångna nära och kära lite extra omtanke. Vi har ju trots allt den sedan länge kommersialiserade påsken till att bjuda bort hutlösa mängder godis.
 
Så istället för att rumla runt, satsade vi nu istället på en helg i stillhet med eftertanke och rekreation. Lördagskvällen till ära njöt vi en flaska eko-vin, tillsammans med den grymma rätten nedan. Helt enkelt en fenomenalt lyxmiddag, väl passande i en stuga där Yes-flaskan sjunger på sista versen för den här säsongen. I november kör vi uteslutande med ekologiska varor, men givetvis går det även bra att laga gott med vilka råvaror som helst.
 
Grönpeppargryta i stekpannan, 2 personer
6-8 st medelstora potatisar
500 gram nötbitar
2 st grillkorvar
1/2 dl hela grönpepparkorn
2 dl creme fraiche naturell
1 st köttbuljongtärning
1 msk flytande margarin till stekning
Tomatsallad som tillbehör
 
Skala potatisen om det behövs, lägg i en kastrull och täck med vatten. Koka i ca 30-40 minuter. När potatisen nästan är klar (stick i den med en gaffel för att avgöra), slå av plattan och låt den puttra klart under lock på eftervärmen.
 
Medan potatisen kokar, skär grillkorven i ca 1 cm tunna slantar. Krossa grönpepparen väl i en mortel. I stugan har jag ingen sådan, och där krossar jag istället kornen med fingrarna mot en skärbräda alternativt med bredsidan av en kniv. Gör nu tomatsalladen i enlighet med länken ovan, och låt den stå i kylskåpet fram till servering.
 
När potatisen nästan är klar och har börjat att puttra på eftervärmen, värm margarinet i en stor stekpanna. Lägg i nötbitarna och bryn dem väl på varje sida. Lägg därefter i korvslantarna och stek i ca 5 minuter. När slantarna börjar få färg, smula ner buljongtärningen och vänd sedan ner creme fraiche direkt i pannan. Häll ner grönpepparn, rör om ordentligt så att såsen får jämn färg, och låt därefter allt puttra ihop sig på låg värme tills potatisen är helt klar.
 
Rekommenderar varmt en flaska rött vid namn Fantini, eftersom den passar alldeles utmärkt till grönpepparsås. Den blir din för endast 69 kr på Systembolaget, nr 2344 på italienska hyllan.
 
 

 
 
 
 
 

En pärs med färs.

Vid ett tillfälle i augusti köpte vi hem väldigt mycket köttfärs, min ärade sambo och jag. Butiken erbjöd svenskt nötkött till riktigt superbra extrapris, så givetvis kunde vi inte motstå att bunkra upp ordentligt. Den här gången något mer än vi brukar, till följd att en stor del av frysen fylldes till bredden av färspåsar à 150-200 gram. Mer kött än så behövs faktiskt inte för att skapa goda rätter för två personer, bara man öser på rejält med kryddor, grönsaker, pasta eller ris.
 
Följden är dock att jag nu är ganska utled på köttfärs. Det blir riktigt nötigt, på alla sätt och vis, att efter långa dagar på jobbet försöka jobba spirituellt i köket - dessutom med i princip samma ingredienser som igår och i förrgår. Tack och lov är min sambo grym på att göra både köttfärssås och chili con carne, men jag är för närvarande dessvärre ganska trött på de rätterna också.
 
Så idag blev jag inte helt överförtjust när jag vid hemkomst fann en färspåse på tining i kylskåpet. Eftersom vi håller på att äta ur kyl och frys, har vi nämligen fortfarande bara potatis hemma. Ingen sallad, inga tomater. Helt enkelt i övrigt nästan ingenting. Ikväll hade jag med andra ord kunnat nöja mig med fil och flingor.
 
Men en tinad påse är en tinad påse, och i det här huset slänger vi som sagt inte mat. Så jag tog mig i kragen, botaniserade igenom alla hyllor i kylskåp och skafferi i jakt på möjliga tillbehör, och gjorde till slut det bästa jag kunde av det lilla jag fann. Och resultatet visade sig mot all förmodan bli en riktig höjdare som vi definitivt kommer att göra igen.
 
Nötfärsbiffar med potatis och het gurkdressing, 2 personer
6-8 st medelstora potatisar
 
200 gram köttfärs
1 dl ströbröd
0,5 dl lättmjölk
4 st vitlöksklyftor
4 msk torkad persilja
salt & peppar efter behag
2 msk flytande margarin till stekning
 
3 st små picklesgurkor
1 dl smaksatt creme fraiche Paprika/chili
 
Skölj potatisen och lägg den i en kastrull, täck med vatten och låt koka i ca 30 minuter. Skala och finhacka vitlöken och blanda sedan en jämn smet i en skål tillsammans med färs, ströbröd, mjölk, persilja och salt&peppar. Dela smeten i fyra delar, rulla varje del för sig, och platta ut på en skärbräda till ca 1,5 cm tjocka biffar. Hacka därefter gurkan i småbitar, lägg i en serveringsskål och blanda med creme fraiche. Låt gurkan vila i kylen tills det är dags för servering.
 
När potatisen är i det närmaste färdigkokt är det dags att steka biffarna. Bryn flytande margarin i en stekpanna och stek sedan biffarna ca 2 minuter på varje sida. Skär gärna ett snitt i någon av biffarna för att se om de är väl genomstekta. Servera genast, och glöm för bövelen inte att ta fram dressingen ur kylen!
 
Bon vardagsapetit. 
 
 

 
 

Kylskåpsrensning.

Den här månaden har vi satsat på att äta ur vår kyl och frys. Fördelarna med att göra en utrensning på frekvent basis är många. Matkostnaden blir såklart låg samtidigt som man säkrar att inga livsmedel går till spillo på grund av datum. För även om frysen är ett bra verktyg för att förlänga hållbarheten på vissa varor, så håller de sig dessvärre ändå inte för evigt. Dessutom kommer vi inom loppet av bara några helger att stänga igen stugan för vintern, och då blir det ännu mer mat att förflytta till lägenheten i stan. Vi behöver alltså mer plats hemma för att klara en proper och önskvärd livsmedelsförvaring.
 
En annan fördel är att det stimulerar kreativiteten. Ni som känner mig vet mycket väl hur jag triggas av just det. Det är synnerligen avkopplande att klura ut goda rätter med enkla medel utifrån det som finns hemma. Rätten här nedan är ett resultat av just det. Fryst köttfärs, några få och småtrista potatisar samt en burk krossade tomater skulle såklart kunna kännas hur tråkigt som helst. Men i den här konstellationen blev det faktiskt toppen!
 
Köttfärsgryta i ugnen, 2 personer
150-200 gram färsk eller tinad köttfärs
6 st medelstora potatisar
1 burk krossade tomater (Tips: ekologiska är helt klart godare än de vanliga!)
4 msk torkad basilika eller oregano
salt & peppar
 
Sätt ugnen på ca 200 grader med gallret i mitten. Skala potatisarna (om det behövs, annars skölj bara), skär dem i ca 2 mm tunna skivor, och lägg dem i en medelstor ugnsform. Smula ner den ostekta köttfärsen i formen och rör om med potatisen så att ingredienserna blandas väl. Häll i krossade tomater och den torkade basilikan. Salta och peppra efter behag, och rör om ordentligt i formen en sista gång. Efter ca 40-45 minuter i ugnen är maten klar.
 
Superbilligt, superenkelt och verkligen supergott!
 
 
 
 

Nu smörar jag.

Fattas bara annat efter ett så långt uppehåll här på bloggen. Sommaren har varit alldeles för ljuvlig, och det nyinköpta sommarstället i hjärtat av Östergötland har tagit alldeles för mycket tid. Kvalitetstid alltså. Det är min enda förklaring. Nu lider det dock mot höst, vilket även innebär att jag kommer att spendera mer tid inomhus. Med andra ord, jag är nu redo att blogga igen!
 
Tro mig när jag säger att jag inte saknar uppslag till inlägg. Har under de senaste månaderna experimenterat med allt från brödlimpor bakade på enbart havregryn till spännande örtdekokter som kan förgylla vilket naturapotek som helst. Det enda jag inte givit mig på är att röka den svamp jag har plockat, vilket i sig ska tolkas som ett sundhetstecken.
 
Iallafall, ni kan med råge se fram emot en hel del hokuspokus med ekologiska influenser bland mina kommande tips och recept. I år är det nämligen sådant som jag inspireras av. Ikväll vill jag dock presentera min senaste skapelse som kom till i helgen när jag ville göra mig till lite extra för mitt matvrak och så tillika äggallergiker till karl. Han blev nöjd, och så även jag!
 
Bearnaisesmör, 2 personer
1/2 dl Bregott av valfri sort (jag har använt mig av den ekologiska varianten)
3 msk torkad dragon
1 msk torkad persilja
 
Rör ihop rubbet med en gaffel och ställ i kylen tills det är dags för servering. Det håller därefter sig fräscht lika länge som datummärkningen på Bregottpaketet anger - och förmodligen även någon vecka till efter det.
 
Vi älskade bearnaisesmöret, och lade i lördags därför rikligt med sådant på likväl köttbiten som klyftpotatisen. Det som blev över bredde jag skamlöst och ohämmat på mina rostade mackor dagen därpå. Mums.
 
 
 
 
 
 

Mexicana Estocolmo.

Förra veckan var jag på konferens i Malmö, och under helgen har vi ägnat oss åt allt annat än att laga mat. Restaurangbesök med vänner på lördag, samt snabbmatskök i samband med stugletande på söndag har stått på menyn. Ikväll orkar vi inte heller. Därför körde vi ikväll en riktig favorit i repris, hemmagjord pizza Mexicana. Grymt!
 
Mexicana, 2 personer
Pizzadeg:
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
1/2 dl flytande margarin
1,5 dl mjölk
1 msk mjöl till kavling
 
Fyllning:
2 msk tomatpuré
2 msk Thai sweet chili sauce
ca 150 gram köttfärs
1 st gul lök
6 st vitlöksklyftor
100 gram riven ost
salt
vitlökspeppar 
oregano
flytande margarin till stekning
 
Ställ ugnen på 225 grader, och lägg ett bakplåtspapper på en ugnsplåt. Blanda mjöl, bakpulver och salt i en bunke. Tillsätt flytande margarin och mjölk. Knåda därefter till en smidig deg. Strö ut lite mjöl på ett bakbord och kavla därefter ut degen till en pizzabotten, ca 3 mm tjock. Lyft försiktigt över pizzabotten till ugnsplåten. 
 
Finhacka lök och vitlök och stek tillsammans med köttfärsen i en stekpanna. Krydda färsen efter behag. Klicka ut tomatpuré och sweet chili sauce, och bred därefter ut jämnt över pizzabotten med hjälp av en sked. Fördela sedan ut fyllningen och krydda rikligt med oregano. Toppa slutligen pizzan med ost, och grädda i mitten av ugnen ca 15-20 minuter. 
 
Klart att servera!
 
 
 
 
 
 

In da Club.

Ibland har man bara trista ingredienser i kyl och skafferi. Tror man iallafall. Ty för det mesta går det alldeles utmärkt att fixa ihop något gott på ingenting - bara man lägger till lite fantasi i recepten.
 
På så sätt kom kvällens middag till. Endast 340 kcal per sandwich, vilka sammantaget tog mig mindre än 15 minuter att komponera ihop.
 
Husets Club Sandwich, 2 personer
6 st skivor vanligt långfranska
1 st kycklingfilé
1 dl matlagningsyoghurt
2 msk Thai sweet chili sauce
4 st broccolibuketter
flytande margarin till stekning
salt
peppar
 
Ställ ugnen på 175 grader. Lägg bröden på en ugnsplåt och sätt in den i mitten av ugnen i ca 10 minuter. Skär kycklingen i 2-3 mm tunna skivor. Bryn matfett i en stekpanna och stek kycklingen på båda sidor. Salta och peppra efter smak och tycke.
 
Medan kycklingen steks, skär broccolibuketterna i två delar. Blanda noga ihop yoghurt och sweet chili sauce i en skål. Tag ut bröden och bred ett lager yoghurtchilisås på första brödet och lägg även på broccolin. Lägg på det andra brödet, bred ett till lager yoghurtchilisås på det. Toppa med kyckling, ringla över lite mer sås, och lägg slutligen det sista locket på din sandwich. Klart!
 
Givetvis kan man med fördel komplettera med pommes frites. Ikväll nöjde vi oss dock med varsin majskolv som tillbehör. Very, very nice!
 
 
 
 
 
 
 

Fredagsmys hela veckan lång.

Jag är inte nämnvärt förtjust i epitetet "fredagsmys". I min bok skapar uttrycket snarare en känsla av stress istället för lugn. Fredagar är nämligen sällan den dag när jag känner för att göra något speciellt. Det passar mig helt enkelt inte att behöva känna press att ställa till med extra mys och helgståhej av guds nåde just precis den kvällen. För efter en lång vecka ser jag främst fram emot att krypa ner i badkaret och därefter slöa till mig rejält med ett glas rött i soffan. Jag vägrar att slå på stort, eventuellt öppnar jag på sin höjd en chipspåse. That´s it. Ge mig lugn bara, så är jag fullkomligt nöjd.
 
Dock ska man inte förringa värdet av att tillsammans med sina nära och kära äta något gott. Snabblagad men god mat är faktiskt toppen, oavsett om det är fredag eller ej. Förra fredagen blev det texmex-käk med hemmagjorda tortillas. Receptet är gudomligt enkelt och med stolthet stulet från matskafferiet.se. Allt som allt innehåller bröden ca 190 kcal per styck, och tar max en kvart att göra.
 
Vi äter gärna våra tortillas på det traditionella försvenskade sättet - med kryddstark köttfärs, gräddfil, hackad lök, strimlad isbergssallat och Thai sweet chili sauce. Rekommenderas varmt vilken dag i veckan som helst.
 
Tortillabröd, 8 st
6 dl vetemjöl
1 tsk salt
1 tsk bakpulver
2 msk olja
2 dl vatten
 
Blanda mjöl, salt och bakpulver i en bunke och blanda noga. Häll därefter i vatten och olja, knåda till en smidig deg. Låt vila medan du mjölar in bakbord och kavel.
 
Dela degen i åtta delar och knåda varje del till en så rund bulle som möjligt. Kavla ut varje bulle till en ca 2 mm tunn och rund tortilla. Stek sedan varje tortillabröd i en medelvarm stekpanna, ca 1 minut på varje sida, och lägg kakorna under aluminiumfolie på en tallrik så håller de sig varma under hela måltiden.
 
Tortillabröden ska enligt uppgift vara frysbara. Detta har jag inte provat själv, men tar gärna emot återkoppling på den punkten från er alla därute!
 
 

Canneloni med köttfärs i tomatsås.

Jag gillar färsk pasta, kaloriräknande veckor eller ej. Ikväll fick det således bli canneloni till middag. Enkelt, gott och inte värre än ca 205 kcal per canneloni inklusive tomatsås.
Enjoy!
 
Canneloni med köttfärs i tomatsås, 6 st (2 personer)
1 burk krossade tomater
1/2 sats färsk pasta utan ägg
200 gram köttfärs
4 msk torkad basilika
salt
peppar
 
Rör ihop pastadegen i en bunke och låt stå i kylskåpet ca 10 minuter. Stek köttfärsen och krydda ordentligt med salt och peppar. När färsen är stekt, låt den svalna av något på en kall spisplatta.
 
Ställ ugnen på 225 grader och kavla därefter ut pastadegen på ett väl mjölat bakbord. Försök att i mesta möjliga mån forma pastan till en max 2 mm tjock rektangel. Dela med hjälp av en icke tandad kniv (smörkniv i plast funkar bra) pastarektangeln i sex delar. Fördela ut köttfärsen i mitten av varje rektangel och lägg pastakanterna över varandra så att det formas en rulle.
 
Täck botten av en ugnsfast form med 1/3 av de krossade tomaterna, lägg ner dina cannelonis och toppa slutligen med resterande tomater. Strö över torkad basilika och ställ i mitten av den nu varma ugnen, ca 25 minuter.Garnera gärna med färsk basilika innan servering.
 
Smaklig spis!
 
 
 
 
 

Shepherds pie (-ish)

Två somrar på raken har jag och min ömma moder åkt på rekreationsvecka till Glastonbury, England. Och varje gång jag väl kommer dit slås jag av hur pinsamt oinsatt jag är i engelsk kokkonst. För britterna lagar helt andra saker än vad jag är vad vid. Robusta köttbitar och grovhackade grönsaker komponerade till gediget tilltagna portioner. Trevligt och gott förvisso. Konceptet "finhackat" lyser dock vanligtvis med sin frånvaro.
 
En rätt som jag har tagit till mitt hjärta är Shepherds pie. Inte minst för att det är enkelt att laga. Givetvis har jag min vana trogen förädlat receptet lite genom att använda ingredienser som alltid finns att tillgå hemma i vårt kök - frysta grönsaker, köttfärs, mjölk och potatis. Vill man göra rätten vegetarisk går det alldeles utmärkt att byta ut köttfärsen mot quorn.
 
Try it on, folks.  
 
Shepherds pie, 2-3 personer
150 gram köttfärs/quorn
5 dl frysta ärter/majs/paprika
salt
vitlökspeppar
4 st medelstora potatisar
1 dl mjölk
50 gram riven ost
1 tsk spiskummin
 
Börja med att skala potatisen och skär upp dem i fyra delar. Lägg i en kastrull, täck med vatten och koka upp tills dess att potatisen är mjuk, ca 20 minuter. Det gör absolut inget om den blir överkokt eftersom den likafullt ska mosas inom kort.
 
Sätt nu ugnsgallret i mitten av ugnen och ställ den på ca 200 grader. Medan potatisen kokar, stek färsen tillsammans med frysta grönsaker, salt och vitlökspeppar. Smöra en ugnsfast form och häll i den färdigstekta färsblandningen.
 
Vid det här laget är potatisen färdigkokt. Häll av vattnet och mosa potatisen direkt i kastrullen med hjälp av en potatisstomp. Häll därefter i mjölk och spiskummin och koka under omrörning upp till ett mos. Bred ut moset över färsblandningen, toppa med riven ost och gratinera slutligen i ugnen i ca 20 minuter eller tills osten/moset fått lite färg.
 
Klart att servera!
 
 
 

Fina Kina.

När jag var liten var jag under en period fashinerad av "fin mat". Förmodligen hade jag snappat upp epitetet "middagsbjudning" i någon av mormors veckotidningar för damer, alternativt inspirerats av någon fancy schmancy supé hållen i matsalen på Southfork i TV-serien Dallas. Detta resulterade i ett enkelt jobb för min mor vad gällde att få i sin lilla telning lite extra grönsaker. För om middagen kunde klassas som fin, ja då åt jag med glädje.
 
Rätten nedan var en av mina favoriter. Fin och färgglad var den. Med en sexårings mått mätta. Och exotisk. I allafall vad gäller namnet. Faktum är att den håller än idag, mer än trettio år senare. Superenkel att göra, lika nyttig som god, och går sannerligen hem hos de flesta oavsett ålder. Vill man göra rätten vegetarisk byter man ut köttfärsen mot quorn. Inte svårare än så.
 
Kinapytt, 2 personer
150 gram köttfärs/quorn
1 msk flytande margarin till stekning
4 dl fryst ärter/majs/paprika
Kokt ris för två personer
salt
vitlökspeppar
 
Börja med riset och koka det i enlighet med vad som står på förpackningen. Stek sedan färsen, salta och peppra. När färsen nästan är stekt, häll i de frysta grönsakerna och låt dessa fräsa upp tills de är varma. Smaka av och krydda ytterligare om så behövs. Häll ur eventuellt kvarvarande vatten från riset och blanda sedan ris och färs i kastrullen, alternativt i en stilig serveringsskål.
 
Klart att servera efter mindre än en kvart, gärna tillsammans med ett stänk Thai sweet chili sauce.
Smaklig spis!
 
 
 
 
 

Kycklinggryta i ugnen

Efter två månader av tystnad är det åter dags att ta tag i bloggeriet. Har njutit av härliga veckor bestående av ledigt julfirande, sprakande nyår och en hel trettondagsvecka med föräldrar på besök. Ser nu dock på alla sätt och vis fram emot ett nytt spännande år, och givetvis ni är mer än hjärtligt välkomna att följa med!
 
Receptet nedan är supergott och känns garanterat fräscht att inmundiga efter en lång period med mycket fet mat, ostar och choklad. Skonsam mot plånboken är den också, och drar man medvetet ner lite på det flytande margarinet så är grytan dessutom riktigt jädrans mager! 
 
Kycklinggryta i ugnen, 2-3 personer
2 st kycklingfiléer
1 liten burk skivade champignoner
5 st vitlöksklyftor
5 st medelstora potatisar
50 gram rökt skinka
1 tsk chilipulver
vitlökspeppar
salt
flytande margarin
 
Sätt ugnsgallret i mitten av ugnen och ställ den på ca 200 grader. Skala och skiva potatisen, skala och finhacka vitlöken och klipp den rökta skinkan i bitar. Blanda sedan ihop med champignoner i en ugnsfast form. 
 
Skär kycklingen i ca 1 cm tjocka skivor och förstek den tillsammans med flytande margarin och kryddorna i en stekpanna. Lägg därefter ner kycklingen i ugnsformen. Salta och peppra ytterligare efter smak och tycke. Ringla slutligen över lite mer flytande margarin och rör om ordentligt så att ingredienserna blandas väl.
 
Ställ formen i ugnen, klart att avnjutas efter ungefär 40 minuter eller när potatisen är mjuk.
 
 

Mer lasagne åt folket, tack!

Det är något visst med lasagne. Gott som synden och tämligen mättande. Och inte speciellt komplicerat att laga heller. Den här ljuvliga skapelsen, gjord på nästan inga ingredienser alls, åt vi till middag igår. Den går alldeles utmärkt att göra vegetarisk. Uteslut isåfall kyckling och använd en grönsaksbuljongtärning istället.
 
Kycklinglasagne, 4 personer
1 sats färsk pasta (givetvis går det även bra att använda färdiga lasagneplattor om man har sådana hemma)
2 st kycklingfiléer
1 bruk krossade tomater, ca 400 gram
3 st vitlöksklyftor
1 st kycklingbuljongtärning
2 msk mejram
1 msk timjan
vitlökspeppar efter tycke och smak
100 gram riven ost
 
Ställ ugnen på 175 grader och sätt ugnsgallret i mittenläget. Skär kycklingen i bitar och stek dessa i en djup stekpanna. Häll i de krossade tomaterna och pressa ner vitlök. Smula sedan ner buljongtärningen och tillsätt samtliga kryddor. Låt blandningen puttra ihop sig på låg värme i några minuter medan du kavlar ut pastadegen. Dela den i fyra delar för att lättare kunna hantera plattorna.
 
Smöra en ugnsform med höga kanter. Häll hälften av blandningen från stekpannan och ner i formen. Toppa med två av pastaplattorna så att de täcker det mesta av formen. Häll över resterande blandning i formen och lägg de sista två pastaplattorna som ett lock på toppen. Smula över riven ost och gratinera i ugnen, ca 45 minuter.
 
Klart att servera!
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
Instagram Instagram
RSS 2.0
script src='https://static.blogg.se/public/js/footer.js?id=51f794629606ee413ea4b7d0' type='text/javascript'> <