Även jag laddar upp inför Blogg100.

Idag går en fantastisk utmaning av stapeln, #blogg100. Den här gången tänker jag vara med ordentligt, och anledningarna till det är många.
 
Jag befinner mig för tillfället i en period där jag aktivt behöver jobba för att komma i kontakt med essensen av mig själv. Det glada, galna och positiva jaget som älskar varje sekund av livet. Av erfarenhet vet jag att skrivande har en synnerligen gynnande effekt på mitt humör. När jag skriver sorterar jag för det mesta upp mig själv på ett bra sätt. Tankar som kläds i ord transformeras per automatik till belåtenhet och tillfredsställelse, även om jag bibliskt talat står och stampar i gyttjan. Det är anledning nummer ett.
 
Anledning nummer två är mitt dåliga samvete. Det är sannerligen dags att skrapa av den begynnande rosten från tangentbordet en gång för alla. Frekvensen på mina inlägg är för närvarande under all kritik. Jag har så mycket jag vill skriva om, men på grund av någon konstig anledning blir det inte av. Blogg100 bidrar således med den struktur utifrån som jag just nu behöver.
 
Den tredje anledningen är den stundande författarresan till Frankrike i mitten av maj. Självklart vill jag vara i toppform när jag väl åker. Min roman väntar på att bli skriven, och både den och mina kommande kursdeltagare förtjänar ett bättre fokus från min sida. Skrivande genererar ännu mer skrivande, det är således hög tid för mig att ta det hela på större allvar.
 
Dock innebär utmaningen även att bloggen kommer att bli mer transparent. Under den nya rubriken Personligt kommer jag att samla inlägg som inte hör hemma i någon annan kategori. Ni läsare kommer att få ta del av mer från min direkta vardag som inte har att göra med vare sig miljötänk eller matlagning. Min förhoppning är att en ny personlig dimension ska göra bloggen ännu mer intressant, och att ni ska finna den givande på flera plan.
 
Så folks, nu är första inlägget för #blogg100 skrivet. Ni är alla hjärtligt välkomna att följa med mig på den här resan!
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Erika M

Det är du sannerligen inte ensam om. Försöker skriva ihop allt jag vill men tiden räcker inte till. Jag vill för mycket i livet helt enkelt och har fortfarande bara 24 timmar om dagen att fixa det på. Det är komplicerat:)

Vi kan motivera varandra!

Svar: Det här med endast 24 timmar per dygn är sannerligen en begränsning! Motivera och peppa varandra känns som en lysande idé. Vänner behövs i alla lägen :)
Anette

2015-03-02 @ 23:23:34
URL: http://detondagoda.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
script src='https://static.blogg.se/public/js/footer.js?id=51f794629606ee413ea4b7d0' type='text/javascript'> <