Slarvmajan jag.

De två senaste dagarna har jag åter slarvat med bloggen. Ikväll kommer det dessvärre inte att finnas mycket tid heller. Förlåt. Imorgon är jag dock tillbaka. Ni är välkomna åter då! 

Förresten, den här Sorgmanteln och dess fru har visat sig bo i vår trädgård. Ett mycket trevligt vårtecken, must say!




"Det är ju så lyxigt med hotell!"

Jag är nu inne på tredje dygnet på hotell. Har bott här förut, och tycker att det fyller sitt syfte på ett bra sätt, inte minst på grund av det fördelaktiga läget nära motorvägen. Maten är lika god som vanligt, personalen är trevlig, och parkeringsrutorna är stora. Kedjan som vi nyttjar har ett utmärkt miljötänk, och säljer till och med ekologiskt godis i receptionen. Med det är jag nöjd en vanlig jobbvecka.
 
Detta är dock inte ett hotell som jag nödvändigtvis hade valt om jag hade rest privat eller velat överraska Kungen med en mysig weekend. Efter att i flera år ha haft en resande tjänst, har jag förstått att många skapar sig överdrivet romantiska föreställningar om det här med att bo på hotell mitt i veckan. Därför vill jag nu ta tillfället i akt att döda några vanliga påståenden om hur härligt det egentligen är.
 
1) Hotellfrukost är ju så trevligt!
Förvisso kan jag hålla med om det. När jag själv är på semester över en helg vill säga. En helt vanlig dag får man istället finna sig i att trängas med allt möjligt folk vid kaffemaskinen kl 7. Imorse fick jag kryssa mig in i matsalen, mellan breda militärer, konferensdeltagare från tre olika företag, samt en busslast finska pensionärer. Samtliga är säkert trevliga som individer. Som grupp däremot, den tiden på dygnet när man har bråttom, känns faktiskt de flesta väldigt, väldigt mycket i vägen.
 
2) Så skönt att slippa bädda efter sig! Och bara kunna lämna skräpet till någon annan!
Absolut. Men bor man som jag på samma hotell under en längre period, samt vet att det kommer att bli ännu fler nätter bokade inom kort, känner man sig inte helt bekväm att kasta kuddar omkring sig innan man lämnar rummet för dagen. Det skulle inte vara behagligt om städpersonalen börjar titta konstigt på mig när vi ses i korridorerna. För tro mig, de har självfallet fullständig koll på vem som bor var. Och vem som slängde vad i sopkorgen, alternativt inte använde sopkorgen alls.
 
3) Tänk att få en hel kväll för sig själv, mitt i veckan, långt bort från hemmets måsten!
Slöa? Utan måsten? Eh... Möten under dagen innebär flera timmars jobb på kvällen. Här pillas det således inte navelludd från och med kl 17. Dessutom gnager ofta ett dåligt samvete över planerad men utebliven träning. Detta trots att hotellgymen brukar vara fina, och trots att jag ofta har med mig löpardojjor i väskan. Före kl 21 hinner jag nämligen sällan, efter kl 21 orkar jag verkligen inte. Tyvärr. Min fritid består istället av en timme TV-nyheter, och förhoppningsvis max en timme middag. Vilket jag genast berör vidare under nästa punkt.
 
4) Det är lyx att sätta sig vid ett redan dukat bord och bli rejält uppassad. 
Låt mig klargöra en sak, det är inte försvarbart att boka in sig på Sheraton i tjänsten. Där jag äter middag på kvällen, dinerar således även samma militärer, konferensdeltagare och finska pensionärer som imorse. Inget fel på dem, missförstå mig rätt. Kan dock garantera att större grupper krymper personalens tid för extraservice, även om de givetvis gör sitt bästa. Jag är helt enkelt glad om jag får sitta själv vid ett bord, serveras den mat jag har beställt och får betala rätt nota så snabbt som möjligt när jag är klar.
 
5)  Det finns ju så mycket spännande på menyn!
Min hotellkedja serverar samma meny på alla orter, och det är inte längre så spännande när man har ätit sig igenom samtliga rätter några gånger om. Jag brukar ofta ta kvällens special, vilket igår bestod av god krämig biffpasta. Det är det enda sättet för mig att få omväxling i menyn till dess att någon standardrätt ersätts eller ändras. Vilket sker ungefär en gång per halvår. 
 
Det finns med andra ord två sidor även av det här myntet. Just ikväll längtar jag verkligen hem till mina storblommiga lakan, till mina egna grytor och till min egen Kung. För mig blir det således inte lyx förrän jag äntligen får checka ut och därefter rulla hemåt på fredag. Godnatt.
 
Det här är dag 46 i utmaningen Blogg100.
 
 

Ibland blir det rätt. Ibland inte.

Just efter midnatt landade vi i Sverige, Kungen och jag. Rom var soligt och magiskt, vilket jag gärna berättar mer om vid ett annat tillfälle när jag är piggare.

Efter endast fem timmar sömn var det dags för gråmåndag och en heldag på kontoret. Därefter gjorde jag ett kortare stopp i hemmet för dinering, packade om väskan och pussade Kungen hejdå. Nu, tre timmar senare, befinner jag mig nämligen åter på hotell, denna gång dock i ett regnigt Örebro. 

Så, ikväll blir det ett kort inlägg till förmån för sömn. Jag vill dock bjuda på en bild från en av de köp- & säljsidor på Facebook som jag är medlem i. Misstänker starkt att det inte riktigt hamnade i rätt forum.
 
 
 
 
 

Fynda hos grannen.

Det här med second hand-sidor på Facebook är verkligen roligt! Jag är själv med i tre stycken som ligger geografiskt nära mitt hem, och här både säljer och köper jag saker lite nu och då. Jag gillar även att strosa runt på loppis, och blir ofta överlycklig över de fynd som oväntat uppenbaras framför mig bland det övriga krafset. Min ärade Kung delar inte nödvändigtvis alltid min förtjusning över gamla grejor, men ibland lyckas mina inköp imponera lite även på honom.
 
Den stora salladsskålen i glacerad terracotta här nedan fyndade jag bokstavligt talat hos grannen. Den gillar han. Jag hittade den via en Facebooksida, och efter en frisk promenad på fem minuter blev den min för endast tio kronor. Vidare står i stugan numera en gedigen och knappt använd gjutjärnspanna från Skeppshult, vilken jag fyndade för en ynka femtiolapp. Med tanke på att den håller i sekel, samt att en sprillans ny går loss på några hundra kronor, föll även den honom i smaken. Kanske var de fina emaljgrytorna som jag skrivit om tidigare, aningens overkill. Det kan jag nog hålla med om. Tjusiga är de dock, även om de än så länge har fått stå oanvända i grytskåpet.
 
Med det här inlägget hoppas jag inspirera fler av oss att varva second hand med nyproducerade saker. Nytt är inte alltid bäst, och man kan göra riktiga ekonomiska klipp om man bara tar sig tid att botanisera runt lite extra. För att inte tala om hur skönt det är att slippa åka till tippen med sina egna gamla grejor. Personligen har jag, ståendes i min hall, bland annat sålt en vardagsrumsmatta, gamla tavelramar, en badanka, oanvända parfymer och ett helt set thémuggar som jag sedan länge tröttnat på. Mitt skräp blev således någon annans fynd, och förtjänsten tänker jag gladeligen shoppa upp här i Rom där jag idag befinner mig.
 
En skön eftermiddag önskar jag er alla! 
 
 
Det här är dag 42 i utmaningen Blogg100.

Jag och Job låter bilen stå idag.

Jag tror bestämt att den ljuvliga påskhelgen har givit en mer bestående effekt än vad jag vågat hoppas på. Det var på sitt sätt skönt att igår kväll komma hem till lägenheten i stan, inte minst eftersom här finns badkar och näst intill obegränsat med varmvatten. Gick isäng direkt efter nyheterna, och vaknade pigg och utvilad långt innan klockan ringde imorse. Härligt. Det var länge sen jag senast kände mig pigg en vanlig vardagsmorgon. Kan dessutom konstatera att småfåglarna sjunger vackert även i Stockholm stad.
 
Har på morgonen lämnat in bilen för däckbyte och rekond, vilket resulterade i en timmes solig promenad tillbaka till hemmet. Idag jobbar jag nämligen hemma i väntan på att Svarta pärlan ska bli klar, och passar således även på att skriva och tvätta lite nu under lunchen. Vardagslyx när det är som bäst. Det gäller att passa på när möjligheten väl bjuds.
 
Ikväll står packning på agendan. Om bara två dagar åker vi på minisemester för att njuta av den sydeuropeiska våren. Även rakning kommer att vara ett efterlängtat moment, det börjar sannerligen bli på tiden. Min haka är givetvis len och fin som vanligt, men Kungens stubb riskerar snart att börja anta samma form som den anrike Gustav Vasas. Kanske har vi lyssnat alldeles för mycket på Job Andersson och hur det var förr i världen, ty det rojalistiska skägget verkar nu visst ha blivit ett eget väsen...
 
Skose gnose på er alla!
   
 
 
 
Det här är dag 38 i utmaningen Blogg100.
 
 

Earth hour 2015.

Igår deltog vi i världsomspännande Earth hour, Kungen och jag. Den timmen är något som jag har prioriterat i flera år. Ibland ser jag att WWFs initiativ ifrågasätts, nästan som när man diskuterar vikten. "Vad man äter mellan nyår och jul, är mer viktigt än vad man äter mellan jul och nyår". Vissa individer med den inställningen släcker inte nödvändigtvis ner just under Earth hour, de gör det ju så ofta i vardagen ändå.
 
Ja, jag kan till viss del hålla med de rösterna. Självklart är det viktigt att vi tar vårt ansvar på en daglig basis, inte bara stillar ett dåligt samvete en timme om året. För mig utesluter dock inte det ena det andra. Och jag ser mitt deltagande som ett sätt att sprida information. Igår lade jag ut en bild på min vackra ljuslykta på både Facebook och Instagram. Jag hoppas att den bilden påminde åtminstone någon i mitt flöde om att det var dags att släcka ner. Kanske fick jag med enkla medel till och med några stycken att tänka till, bara genom att synliggöra att Earth hour 2015 pågick. Om så var fallet, lyckades jag.
 
Här nedan ser ni ett inlägg om ekologiskt fotavtryck, taget från min privata och numera Törnrosavilande blogg. Det är nästan precis ett år sedan det skrevs. Imorse mätte jag åter mitt ekologiska fotavtryck på jorden, och glädjande nog behöver jag nu endast 2,21 jordklot. Med andra ord alldeles på tok för många. Den klassiska devisen "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något" håller fortfarande. Små steg är också steg, man behöver således inte enbart äta gräs eller lappa familjens kläder tjugo gånger om för att göra skillnad. Bara att byta till autogiro, köpa ekologisk potatis och promenera till jobbet innebär en klar förbättring. Ganska enkelt, eller hur?
 
I år jobbar vi giftfritt hemma, Kungen och jag. Det innebär att vi aktivt nobbar utsläpp av skadliga kemikalier, både från hudvård och städartiklar. Vi återbrukar, köper och säljer secondhand samt planerar att nyttja naturens egna resurser för att fylla upp förråd och frys med svamp, kryddor och bär. I stugan eldar vi med ved från den egna tomtens gallrade träd, och myslamporna här hemma kommer att fortsätta vara släckta i de rum där vi inte vistas. I dagsläget äter vi fortfarande kött, om än inte så mycket. Dock kommer två vegetariska dagar per vecka att införas. Det är vårt vardagliga bidrag till att göra planeten Tellus lite bättre år 2015.
 
Om du är en av dem som missade Earth hour igår, känn inte dåligt samvete för det. Det går faktiskt bra att släcka ner vilken dag som helst, kanske redan ikväll.
Så, hur känner du och vad kan du göra?
 
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _
 
12 mars 2014:
 
Jag anser själv att vi är relativt klimatsmarta, Kungen och jag. Vi handlar främst lokalproducerad mat och helst ekologiskt, även om det händer att vi ibland syndar till det med icke-miljömärkta varor eller importerade grönsaker från frysdisken. Vi äter inte speciellt mycket kött, men de gånger vi gör det är det kött eller fågel från Sverige som gäller. Mat slängs i princip aldrig, om man bortser från potatisskal, utan fryses in alternativt används någon dag efter sista förbrukningsdag. Här är jag till och med riktigt petig. För "bäst före" på förpackningen betyder inte "dåligt någon dag efter". När det kommer till att sluta skapa matberg via svinn, tror jag att gemene man har mycket att lära.
 
De saker vi inte längre vill ha säljer vi med fördel på loppis eller ger bort till organisationer för bättre behövande, utan att för den sakens skull fylla på hemmet med nämnvärt mycket nytt. För ingen av oss är några direkta storshoppare av rang. Vi köper det vi vill ha utifrån det vi faktiskt behöver, varken mer eller mindre.
 
Vår TV är fortfarande av den tjocka modellen. Något som jag med en dåres envishet försöker klassa som en "retro och således ganska cool" pryl. Det är dock få personer som köper mitt försök att klassa upp den tjocka tingesten lite. Sanningen är att jag inte klarar av att slänga en fullt fungerande elektrisk apparat enbart på grund av skälet att ett modernt hem bör stoltsera med en ny, platt och snygg doning placerad i fästen på väggen. Det är således anledningen till att TV-n blir kvar ett tag till. För så gammal är den ju trots allt inte.
 
Vidare slår vi av lampor i rum där vi inte befinner oss, nyttjar inte standbyfunktioner på nätterna eller kör golvvärmen i badrummet i onödan (läs i princip aldrig). Laddare till mobiler drar vi ur väggen när de inte används, och elementen är definitivt inte ställda på max. I sovrummet är det till och med riktigt svalt. Bra för miljön och bra för den ack så viktiga sömnen. För det mesta promenerar vi dit vi ska eller åker tunnelbana när vi rör på oss privat i Stockholm. Pant och glas returnerar vi alltid, vi sopsorterar, har autogiro på det mesta, och på vår dörr sitter en plakett som visar att vi undanber oss tryckt reklam. Överlag sköter vi oss således ganska snyggt, kan jag i ett initialt skede tycka.
 
MEN.  På WWFs hemsida finns en ypperlig funktion för att mäta ditt eget ekologiska fotavtryck på jorden Tellus. Jag brukar göra testet lite då och då. Och varenda gång jag ser resultatet blir jag bestört. Jag gjorde det senast ikväll. Om alla skulle leva som jag gör, skulle 2,38 jordklot behövas. Mitt koldioxidutsläpp privat är lågt, men adderar jag effekten av min tjänstebil för mina mil per år mig genast över medel. En skrämmande siffra för någon som anser att hon faktiskt har ganska god kläm på hur det här med klimatsmartheten i vardagen fungerar.
 
Bevisligen kan vi fortfarande bli bättre, Kungen och jag. Till och med mycket bättre. Tjänstebilen kan jag dessvärre inte göra så mycket åt i dagsläget, speciellt eftersom vi redan nu knappt använder den privat. Men från och med nu kommer källsorteringskärl att monteras under den trånga diskbänken i vår lilla tvåa. Detta trots att vi har en bit att gå till närmaste sopsorteringsstation. Värmen på elementen i vardagsrum och kök slår vi härmed av. Det är ju faktiskt vår i Stockholm redan nu. Slutligen ska jag personligen sluta att dra ut onödiga dokument i printern på jobbet.
 
 
 
 
Det här är den 29e dagen i utmaningen #Blogg100. 
 

T.G.I.F.

Nyköping - Värmdö - Sundsvall. Det är dagens rutt.
 
Efter en vecka med tidiga morgnar och sena kvällar stänger jag därför nu ner jobbdatorn och tar helg.
Återkommer med mer substans imorgon. Till dess bjussar jag nu på en låt som jag gärna spelar på repeat när It takes a fool to remain sane inte räcker till.
 
 
 
 
 
 
  Det här är den 20e dagen i utmaningen #Blogg100.
 

En snabbis ikväll, men långkörare imorgon.

Ikväll står tjejmiddag står på agendan. Den igår förlorade osten är nu införskaffad, och min Kung har sadlat om till privatchaufför. Tyvärr kan därför kvällens inlägg inte tillägnas mer tid än såhär. Jag återkommer imorgon med ett inlägg med mer substans.
 
Trevlig fredagskväll önskar jag er alla!
 
 
 
 

Om jag krackelerar bakom örat syns det inte.

I mitt huvud snurrar för tillfället många existensiella frågor. Vem är jag? Vad vill jag? Vad vill framtiden med mig? Och vad vill jag med den? Ibland leker jag med tanken att ocensurerat lägga ut mitt inre kaos här på bloggen. Med all säkerhet skulle jag chockera några av er därute. För jag har det ju så bra och lever så gott. Eller? 
 
Delvis är det sant. Jag har de facto ett mycket bra liv. Min Kung är fantastisk, mitt jobb ger mig möjligheten att upptäcka många dolda pärlor i Sverige, jag har en underbar familj och fina vänner som finns för mig när jag behöver. De få gånger som jag väljer att blotta mig vill säga. Sedan två veckor tillbaka har jag även en Ewa. Hon har hjälpt mig att sortera det jag så länge har behövt sortera. Även om både hon och jag inser att hon inte kommer att behövas länge till, har hon blivit den viktiga trigger jag behövde för att hitta tillbaka till essensen av mig själv. Mitt vanliga, glada och positiva jag. För det är jag tacksam.
 
Jag har, som ni nog förstår, befunnit mig en rejäl svacka. En sådan enveten rackare som gnager skiten ur insidan, men absolut inte syns utanpå. Kanske har det på sitt sätt varit nyttigt. Att ibland ladda ur rejält, för att sedan ta sig tillbaka än mer stark, är en del av livet. Att känna är faktiskt ok. Ikväll mår jag för första gången på länge riktigt bra. Jag har fast mark under fötterna igen, och ämnar inte att åter segla ut på vatten saltare än buljong. Vilket är en av anledningarna till att jag ger mig själv tillåtelse att skriva som jag nu gör. Blotta strupen. Det händer ytterst sällan.
 
Jag har tidigare förvarnat om att inläggsfrekvensen som följer av utmaningen #Blogg100, kommer att göra bloggen mer privat. Bli inte orolig. Den handlar fortfarande huvudsakligen om vardagsekonomi och ekologisk mat, men kommer oundvikligen att emellanåt kryddas med personliga reflektioner och saltas med min privata vardag. Oavsett var det kanske dags för den att utveckla en djupare röst.
 
Mitt, för er kanske något oväntade djupdyk i det privata, bör nu dock avrundas. Just nu är jag nämligen inte bara insnöad i min egen navel, utan har som ni säkert har märkt även förälskat mig på nytt i curry. Så, vad kan då passa bättre än receptet på den gudabenådade currykyckling som jag skrapade ihop häromkvällen. Den var god och gjorde mig glad. Det finns mycket att glädja sig åt. Jag tänker fortsätta att fokusera på det. Smaklig spis.
 
Currykyckling, 2-3 personer
1 st röd lök
3 msk curry
1 st stor alt 2 st mindre kycklingfiléer
1 tsk salt
1 liten burk creme fraiche
1 tsk chilipeppar
1/2-1 dl mjölk
en näve babyspenat
2 dl okokt bulgur
olivolja till stekning
ev mer salt och peppar
 
Skala och hacka löken, och skär kycklingen i mindre bitar. Värm oljan i en stekpanna med höga kanter, och fräs ihop lök och curry i någon minut. Lägg sedan i kycklingen, salta och stek den tills den är nästan klar. Blanda ner creme fraiche och chilipeppar i pannan och låt puttra på medelvärme.
 
Häll vatten i en kastrull och koka bulgur i enlighet med vad som står på förpackningen. När bulguren nästan är klar, slå av vattnet ur kastrullen och blanda ner även bulguren i stekpannan. Häll på mjölk, höj värmen lite och koka ihop rubbet under omrörning. Tillsätt mer salt och peppar om så önskas. När vätskan har reducerats till en tjockare sås, toppa med babyspenat och servera per omgående.
 
En baguette eller två rekommenderas varmt för en mer vardagslyxig känsla!
 
 
 
 
  
 
 
 

Årets mest meningslösa inlägg.

Idag har jag ätit lunch med en god vän från förr. Det gav mig extra energi. Jag har även gått en promenad, sorterat upp tankar och planerat sommaren tillsammans med min Kung. Lagade en god middag som kommer att föräras ett eget inlägg senare i veckan, och rörde ihop en ny burk giftfri deodorant.
 
Vidare hade jag flera goda idéer om allt som kvällens inlägg skulle kunna handla om. Som ni märker blev det inget av de tankarna. Jag är helt enkelt för trött, och har mot bättre vetande sparat mitt skrivande till en alldeles för sen timme.
 
Så folks, ikväll blir det kort och föga innehållsrikt. Jag är dock fortfarande med i #Blogg100.
 
 

Veckans mål.

Det finns saker som jag behöver ta tag i. Träning står högt upp på listan, så även att tänka till lite innan man sätter sig på tåget. Den magiska tjejhelgen i Göteborg belyste tydligt båda delarna. Efter någon timme krälande i en av Slottsskogens leriga backar, iförd lånade löpartights och någon annans mammas sport-BH, insåg jag att styrkan i mina muskler fortfarande finns. Konditionen är dock under all kritik. Så även förmågan att läsa igenom och följa en packningslista på ett korrekt sätt.
 
Jag har därför bestämt mig för två saker:
1. Överambitiös funkar inte i längden. Istället ska jag sätta upp rimliga mål, nåbara och hållbara på sikt. Yogamattan står nu i vardagsrummet, till för att användas innan morgondagens dusch. Men jag kommer bara att använda den några gånger i veckan, åtminstone till att börja med.
2. De dagar jag inte behöver bilen i tjänsten kommer den att få stanna kvar hemma. Istället tänker jag promenera till och från jobbet, om vädret så tillåter. Första promenaden tog jag redan idag. Nästa gång borde bli på fredag. Och med det känner jag mig nöjd med veckans mål.
 
I mars är det inte bara bloggen som blir boostad.
 
 

Sliding doors och salvia.

Om jag i en annan tid hade valt en annan väg, var hade jag varit då? Rockstjärna? Möjligheten fanns. Även en chans att bli konstnär på heltid. Det var faktiskt vad jag under en lång tid ville. Kanske hade jag, efter två säsonger  bakom en bardisk på Gran Canaria, idag varit stolt ägarinna av en mysig restaurang med blårutiga havspinade dukar i hjärtat av Maspalomas. Om jag hade valt att stanna kvar vill säga. Vem vet.
 
Istället valde jag annat. Universitet framför äventyr i Australiens opalgruvor, Stockholm framför London och en karriär i ett befintligt företag istället för att starta eget. Jag har följt mitt hjärta och lever idag lycklig tillsammans med min Kung. Musiken finns fortfarande kvar inom mig, och det är aldrig försent att omvärdera vad man vill bli när man blir stor. Vill jag så startar jag eget när jag blir pensionär, och fram tills dess roar jag mig med att planera min roman som kanske aldrig blir fullständigt klar. Åter igen, vem vet.
 
Hur som helst är det sånt som jag roar mig med att fundera på när jag ligger och slappar i badet. Skönt sömnig blir man garanterat.
 
Rogivande bad:
2 msk olivolja eller rapsolja
1 msk torkad salvia
1 msk torkad rosmarin
ev 1 msk citronmeliss om det finns hemma
 
Häll olja och torkade örter i badkaret medan vattnet tappas upp. I vanlig ordning tar jag den olja jag för tillfället har hemma. Rapsolja går snabbare in i huden än olivoljan, men skillnaden är i det här fallet marginell. Salvia är stärkande, antiseptisk och lindrar stress. Rosmarin är värmande, lugnande och bra för blodcirkulationen. Råkar man ha en kruka citronmeliss hemma, är det toppen att njuta av i kvällsbadet för att motverkar stress, oro, depression eller annat elakartat som kan störa nattsömnen. 
 
Tack för ikväll och godnatt. 
 
 
 
 
 

Även jag laddar upp inför Blogg100.

Idag går en fantastisk utmaning av stapeln, #blogg100. Den här gången tänker jag vara med ordentligt, och anledningarna till det är många.
 
Jag befinner mig för tillfället i en period där jag aktivt behöver jobba för att komma i kontakt med essensen av mig själv. Det glada, galna och positiva jaget som älskar varje sekund av livet. Av erfarenhet vet jag att skrivande har en synnerligen gynnande effekt på mitt humör. När jag skriver sorterar jag för det mesta upp mig själv på ett bra sätt. Tankar som kläds i ord transformeras per automatik till belåtenhet och tillfredsställelse, även om jag bibliskt talat står och stampar i gyttjan. Det är anledning nummer ett.
 
Anledning nummer två är mitt dåliga samvete. Det är sannerligen dags att skrapa av den begynnande rosten från tangentbordet en gång för alla. Frekvensen på mina inlägg är för närvarande under all kritik. Jag har så mycket jag vill skriva om, men på grund av någon konstig anledning blir det inte av. Blogg100 bidrar således med den struktur utifrån som jag just nu behöver.
 
Den tredje anledningen är den stundande författarresan till Frankrike i mitten av maj. Självklart vill jag vara i toppform när jag väl åker. Min roman väntar på att bli skriven, och både den och mina kommande kursdeltagare förtjänar ett bättre fokus från min sida. Skrivande genererar ännu mer skrivande, det är således hög tid för mig att ta det hela på större allvar.
 
Dock innebär utmaningen även att bloggen kommer att bli mer transparent. Under den nya rubriken Personligt kommer jag att samla inlägg som inte hör hemma i någon annan kategori. Ni läsare kommer att få ta del av mer från min direkta vardag som inte har att göra med vare sig miljötänk eller matlagning. Min förhoppning är att en ny personlig dimension ska göra bloggen ännu mer intressant, och att ni ska finna den givande på flera plan.
 
Så folks, nu är första inlägget för #blogg100 skrivet. Ni är alla hjärtligt välkomna att följa med mig på den här resan!
 
 
 

Nyare inlägg
Instagram Instagram
RSS 2.0
script src='https://static.blogg.se/public/js/footer.js?id=51f794629606ee413ea4b7d0' type='text/javascript'>
<