Inte bara vardagsmat.

Jag önskar att jag hade gröna fingrar. Så är dock tyvärr inte fallet. För på mitt samvete har jag ett flertal blommor. Läs garderobsblommor. Så får du en konkret uppfattning om hur stor min icke-fallenhet för blomster faktiskt är. Det prunkar inte direkt i mina fönsterposter om man säger som så. Därför är jag i år glatt överraskad över att mina, på våren traditionellt sådda, frön har artat sig. Till rejäla kryddor. Kan således konstatera att basilika är en mycket bra växt. Lika slitstark som den är god.

 

Varje år har jag, med stora förhoppningar om en svulstig egen hemmaodling, införskaffat små fina såkrukor. Sådana där dyra rackare av naturmaterial. Gärna med tillhörande odlingshus. Som jag efter några månader har slängt. Med innehåll och allt. För har inte mina sedemera framlidna katter rivit upp alla oskyldigt spirande frön och obarmhärtigt sprídit dem över köksgolvet, har de små stackarna istället blivit hårt angripna av flygfän. Förmodligen sprungna ur naturmaterialet. Waste. Trist. En besvikelse vartendaste år. Men jag har framhärdat. Provat igen. Och igen. Och igen. Tröttsamt. Verkligen.

 

I år funderade jag starkt på att strunta i det. Delvis på grund av ovanstående. Delvis på grund av att jag inte riktigt hade tid. För frön behöver också vattnas. Ofta. Och om jag inte vanligtvis lyckas hålla liv i vuxna plantor säger det sig självt att projektet borde vara dömt att misslyckas. Även i år. Men så hittade jag en av förra årets fröpåsar längst inne i mitt skräpskåp. Utgångsdatum var ok. Kryddan kändes lättodlad. Så jag tänkte, vad tusan. Slänga är inget alternativ. Och prova går ju alltid. I grunden är jag ju nämligen en obotlig optimist.  

 

Det här året gjorde jag därför precis som vanligt. Jag sådde mina frön. Men för en gångs skull lät jag procedurens omfattning bli så lite märkvärdig som möjligt. Istället för inköp av såkrukor använde jag mig av urdiskade glasburkar som under året har samlats i skåpen. Klippte lufthål i vanliga fryspåsar, trädde dem över burkarna och sprayade rikligt med vatten på plastens insida. Vattnade i genomsnitt varannan dag tills dess att små knoppar började visa sig ovan jorden. Därefter åkte odlingen ut på balkongen. Bära eller brista. Och banne mig vad bar. I såkrukor som inte kostat mig mer än någon minut extra vid diskhon.

 

Kanske är det här något som alla känner till, vad vet jag. Dock har det aldrig hänt mig förut. Ty mina frön brukar gå ett alltför tidigt öde till mötes. Under vintern kommer jag således att medvetet hamstra glasburkar. Till våren tänker jag vara kreativ vad gäller fröinköpen. För kanske har jag nu äntligen greppat läget. Hur man ska göra när man gör det som bäst. Eller i allafall så att man får ett konkret resultat.

 

Det här året gav verkligen mersmak av odlade kryddor. Och nu menar jag inte bara i maten.